HemsidaVatikanradion
Vatikanradion   
more languages  

     Hemsida > Audienser och angelus >  2013-10-28 12:01:46
A+ A- Skriv ut



Maria som förebild för tro, kärlek och förening med Kristus



(23.10.2013) Lyssna här: RealAudioMP3 Vi fortsätter våra katekeser om kyrkan, och idag tänkte jag se på Maria som bild av och förebild för kyrkan. Vi utgår från ett citat av Andra Vatikankonciliet. Konstitutionen om kyrkan, Lumen gentium, säger så här: ”Redan den helige Ambrosius förklarade att Guds moder är en bild av kyrkan i tro, kärlek och fulländad förening med Kristus” (nr. 63).

1. Vi utgår från den första aspekten: Maria som förebild i tron. På vilket sätt är Maria en förebild för tron i kyrkan? Låt oss tänka på vem jungfru Maria var: en judisk flicka, som av hela sitt hjärta väntade på sitt folks befrielse. Men i hjärtat på denna unga flicka i Israel fanns en hemlighet som inte ens hon själv kände till ännu. I Guds kärleksplan skulle hon bli Återlösarens moder. I bebådelsen säger Guds budbärare att hon är “full av nåd” och avslöjar detta projekt för henne. Maria svarar ”ja”, och från den stunden får Marias tro ett nytt ljus. Den koncentrerar sig på Jesus, Guds son, som har antagit kött av henne och där alla frälsningshistoriens löften förverkligas. Marias tro är fullbordan av Israels tro, för i henne koncentreras hela vandringen och vägen hos det folk som väntade på återlösningen. På så sätt är hon en förebild för kyrkans tro, som har som mittpunkt Kristus, Guds oändliga och människoblivna kärlek.

Hur levde Maria ut denna tro? Det gjorde hon i all enkelhet mitt bland varje mammas vardagliga bestyr och bekymmer: mat, kläder, hemmet... I denna jungfru Marias helt vanliga tillvaro utspelades en alldeles särskild relation och en djup dialog mellan henne och Gud, mellan henne och hennes son. Marias ”ja” var fulländat redan från början, men blev större och större ända till korsets stund. Där utvidgades hennes moderskap till att omfamna var och en av oss, vårt liv, för att leda oss till hennes son. Maria levde ständigt nedsänkt i Guds människoblivandes mysterium som hans första och fulländade lärjunge. Hon begrundade allt i sitt hjärta i ljuset av den heliga anden för att förstå och utföra hela Guds vilja.

Låter vi oss lysas upp av tron hos Maria, som är vår moder? Eller tycker vi att hon är avlägsen och alltför olik oss? I stunder av svårigheter, prövningar och mörker, ser vi till henne som en förebild för förtröstan på Gud, som alltid och uteslutande vill det som är bra för oss. Om vi tänker på detta kanske det kan hjälpa oss att se på Maria som en förebild för och bild av kyrkan i denna tro som hon hade.

2. Den andra punkten är Maria som förebild i kärlek. På vilket sätt är Maria ett levande exempel på kärlek för kyrkan? Vi kan tänka på hur hon hjälpte sin släkting Elisabeth. Jungfru Maria besökte henne och kom inte bara med hjälp utan också med Jesus, som redan levde i hennes sköte. Att komma med Jesus till det hemmet var att komma med glädje, full glädje. Elisabeth och Sakarias var glada över graviditeten som föreföll omöjlig i deras ålder, men det är den unga Maria som kommer till dem med den fulla glädjen, den som kommer av Jesus och den heliga anden och uttrycks i osjälvisk nästankärlek, i att dela med sig, hjälpa och förstå.

Jungfru Maria vill komma också till oss, till oss alla, med sin stora gåva, Jesus. Och tillsammans med honom ger hon oss sin kärlek, sin frid, sin glädje. På så sätt är kyrkan som Maria. Kyrkan är ingen affär, den är ingen humanitär organisation, den är ingen NGO. Kyrkan har sänts ut för att föra ut Kristus och hans evangelium till alla. Den för inte ut sig själv. Oavsett om kyrkan är liten, stor, stark eller svag, för kyrkan ut Jesus och måste vara som Maria när hon besökte Elisabeth. Maria kom med Jesus. Kyrkan kommer med Jesus. Detta är mittpunkten för kyrkan, att föra ut Jesus! Om kyrkan inte för ut Jesus är det en död kyrka! Kyrkan måste föra ut Jesu kärlek.

Vi har talat om Maria och om Jesus. Och vi då? Vi som är kyrkan? Vad är det för kärlek vi för ut till andra? Är det Jesu kärlek, som delar, som förlåter, som åtföljer, eller är det en utspädd kärlek, som när man spär ut vin med vatten? Är det en stark kärlek, eller är den svag och bara följer sina sympatier, söker själviskt något i utbyte? En annan fråga: tycker Jesus om självisk kärlek? Nej, det gör han inte, för kärlek måste vara osjälvisk, som hans. Hur är våra relationer i församlingar och gemenskaper? Behandlar vi varandra som bröder och systrar? Eller dömer vi andra och talar illa om dem? Odlar var och en sin egen lilla trädgård eller bryr vi om varandra? Det är frågor som handlar om kärlek!

3. Och så helt kort en sista aspekt: Maria som förebild för förening med Kristus. Den heliga jungfruns liv var livet hos en kvinna i hennes folk. Maria bad, arbetade, gick till synagogan… Men varje gärning utfördes alltid i fullständig förening med Jesus. Denna förening når sin kulmen på Golgata. Här förenas Maria med sin son när han dör på korset och bär fram sitt liv till Fadern för att rädda mänsligheten. Jungfru Maria gjorde sin sons lidande till sitt, och accepterade tillsammans med honom Faderns vilja, i den lydnad som bär frukt, som ger den sanna segern över det onda över döden.

Maria lär oss att alltid vara förenade med Jesus. Men minns vi Jesus bara när något går dåligt och vi behöver hjälp, eller har vi en ständig relation till honom, en djup vänskap, också när det gäller att följa honom på korsets väg?

Låt oss be Herren att ge oss sin nåd och kraft för att Marias, kyrkans moders förebild skall avspeglas i vårt och i varje kyrklig gemenskaps liv.




Dela





Vilka är vi? Tider och program Skriv till redaktionen Vatikanradions produktion Länkar Andra språk Heliga Stolen Vatikanstaten Påveceremonier
Innehållet på sidan är under copyright ©. Webmaster / Credits / Legal conditions / Reklam