HemsidaVatikanradion
Vatikanradion   
more languages  

     Hemsida > Kyrka >  2013-12-25 12:15:50
A+ A- Skriv ut



"Vi vandrar i ljus och mörker, men Ljuset har vunnit" Påvens predikan under julnatten



Påven Franciskus mässa började redan klockan 21.30 på julnatten i Peterskyrkan, och den varade endast i en och en halv timme. Nedan förjer hela påvens predikan:

"Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus" (Jes 9:01)

Denna Jesajas profetia upphör aldrig att beröra oss, särskilt i julaftonsliturgin. Det handlar inte om något emotionellt och sentimentalt, den berör oss eftersom den berättar sanningen om vår verklighet: vi är människor på resa, och runt omkring oss - och även inom oss - finns mörker och ljus. I denna natt, då en anda av mörker omsluter världen, förnyas händelsen som alltid förvånar och överraskar oss: folket som vandrar ser ett stort ljus. Ett ljus som får oss att reflektera över detta mysterium: mysteriet att vandra och att se.

Att vandra. Detta ord påminner oss om historiens gång, om frälsningsberättelsens långa resa, som började med Abraham, vår fader i tron, som Herren kallade en dag till att vandra, att lämna sitt land, och bege sig till det land Han visade honom. Sedan dess är vår identitet som troende att vara pilgrim på väg mot det förlovade landet. Denna historia är alltid åtföljd av Herren! Han är alltid trogen sitt förbund och sina löften. "Gud är ljus, och i honom finns inget mörker" ( 1 Joh 1:05). Hos folket, å andra sidan, är det omväxlande stunder av ljus och mörker, trohet och otrohet, lydnad och uppror, stunder av vallfärdande människor och kringirrande människor.

Även i vår personliga historia är stunderna alternativa av ljus och mörker, ljus och skuggor. Om vi älskar Gud och vår nästa, vandrar vi i ljuset, men om våra hjärtan är stängda, om högmodet, lögnen och egoism vinner i oss, faller mörkret i oss och omkring oss. "Den som hatar sin broder – skriver aposteln Johannes - är i mörkret; han vandrar i mörkret och vet inte vart han går, ty mörkret har gjort hans ögon blinda (1 Joh 2:11).

Denna kväll hör vi apostelns tillkännagivande, liksom en stråle av ljus: "Guds nåd har blivit synlig som en räddning för alla människor" (Tit 2:11) .

Den nåd som har blivit synlig i världen är Jesus, född av jungfrun Maria, sann människa och sann Gud. Han kom in i vår historia, han delade vår vandring. Han kom för att befria oss från mörkret och ge oss ljus. I honom var Faderns nåd, barmhärtighet och ömhet synlig: Jesus är kärleken som blev kött. Han är inte bara en visdomens mästare, Han är inte ett ideal vi strävar efter medvetna om att vi är obönhörligt lång borta ifrån det, han är livets och historiens mening och Han slog upp sitt tält ibland oss.

Herdarna var de första att se detta "tält", de första som fick förkunnelsen om Jesu födelse. De var först för att de var bland de sista, de marginaliserade. De var de första som vakade under natten, över sin hjord. Med dem stannar vi upp framför barnet, i tystnad. Med dem tackar vi Herren för att han gav oss Jesus, och med dem låter vi vår lovsång stiga ur hjärtat, lovsången över hans trohet: vi välsignar dig, Herre Gud Allsmäktig, som steg ner för oss. Du är enorm, och du gjorde dig liten, du är rik, och du gjorde dig fattig, du är allsmäktig, och du blev svag.

Denna natt delar vi evangeliets glädje: Gud älskar oss, han älskar oss så mycket att han gav oss sin Son för att vara vår broder, som ett ljus i vårt mörker. Herren säger : "Var inte rädd” ( Luk 02:10 ). Och jag upprepar: Var inte rädda! Vår Fader är tålmodig, han älskar oss, han ger oss Jesus för att vägleda oss på vägen till det förlovade landet. Han är ljuset som lyser upp mörkret. Han är vår frid. Amen




Dela





Vilka är vi? Tider och program Skriv till redaktionen Vatikanradions produktion Länkar Andra språk Heliga Stolen Vatikanstaten Påveceremonier
Innehållet på sidan är under copyright ©. Webmaster / Credits / Legal conditions / Reklam