HemsidaVatikanradion
Vatikanradion   
more languages  

     Hemsida > Familj >  2014-01-07 15:47:32
A+ A- Skriv ut



Påven Franciskus i ny intervju: ”Jag har inte talat om kommunion för omgifta frånskilda”



(07.01.14) Strax före jul gav påven Franciskus en exklusiv intervju för den italienska dagstidningen La Stampas webbedition ”Vatican Insider”, som specifikt för digitala kanaler och sociala medier förmedlar nyheter från Vatikanen på engelska, italienska och spanska. I intervjun med redaktören Andrea Tornielli talar påven bl a om vad julen betyder för honom och om smärtan att se svårt sjuka och lidande barn.


Men han tar också tillfället i akt att bemöta en del kommentarer till den Apostoliska uppmaningen ”Evangelii Gaudium” från slutet av 2013, liksom spekulationer om honom och vad han egentligen antas tycka och tänka, inte minst i sekulära medier. Här återger vi i i översatt form denna senare del av intervjun, där påven bl a svarar på hur det känns att bli kallad marxist, hur han egentligen ser på påvedömet, den brännande frågan om kommunion för omgifta frånskilda och om det kommer att bli kvinnliga kardinaler:


Några av passagerna i ”Evangelii Gaudium” fick häftig kritik från ultrakonservativa i USA. Som påve, hur känns de tatt bli kallad ”marxist”?


”Den marxistiska ideologin är fel. Men jag har träffat många marxister i mitt liv som har varit bra personer, så jag känner mig inte kränkt.”


Den mest slående delen av Uppmaningen är annars där den refererar till en ekonomi som ”dödar”...


”Det finns ingenting i den Apostoliska uppmaningen som inte redan finns i Kyrkans sociallära. Jag talade inte från en teknisk utgångspunkt utan försökte en bild av vad som pågår. Det enda specifika exempel jag tog var det om så kallade ekonomiska ”nedsippringsteorier”, vilka antar att ekonomisk tillväxt på en fri marknad alltid åstadkommer större rättvisa och social integration i världen. Löftet var att när glaset väl är fyllt flödar det över och gynnar de fattiga. Men vad som istället händer är att när glaset väl är fyllt kan det på något nästan magiskt vis bli större, utan att något behöver komma de fattiga till del. Detta var min enda referens till en specifik teori. Jag talade inte, och jag upprepar det, från en teknisk utgångspunkt utan enligt Kyrkans sociallära. Detta betyder förstås inte att vara marxist!”


Du talar om en ”omvandling av påvedömet”. Har fönster av nya möjligheter öppnats efter dina möten med de ortodoxa patriarkerna?


”Johannes Paulus II talade faktiskt mer explicit om att utöva påvens primat på ett sätt som är öppet för nya situationer. Inte bara med utgångspunkt i ekumeniska relationer utan också avseende kurian och de lokala kyrkorna. Under mina första nio månader här har jag tagit emot besök från många ortodoxa bröder: Bartholomeus, Hilarion, teologen Zizioulas, kopternas Tawadros. Den senare är en mystiker, han gick in i kapellet, tog av sig sina skor och började be. Jag kände mig som deras broder. De har apostolisk succession; jag tog emot dem som biskopsbröder. Det är smärsamt att vi ännu inte kan fira eukaristin tillsammans men där finns en vänskap. Och jag tror att vägen framåt är denna: vänskap, konkret arbete tillsammans och bön om enhet. Vi välsignade varandra; en broder välsignar den andre, en broder är Petrus, de andra Andreas, Markus, Tomas...”


Är kristen enhet en prioriterad fråga för dig?


”Ja, för mig är ekumenik prioriterat. Idag har vi faktiskt en blodets ekumenik. I vissa länder dödas kristna för att de bär kors eller har en Bibel, och innan de dödas är det ingen som frågar dem om de är anglikaner, lutheraner, katoliker eller ortodoxa. Deras blod är blandat. För dem som dödar oss är vi kristna, helt enkelt. Vi förenas i blodet, även om vi inte har lyckats ta de nödvändiga stegen för enhet mellan oss, kanske för att tiden för det ännu inte har kommit. Enheten är en gåva som vi måste be om. Jag kände en församlingspräst i Hamburg som hade hand om ärendet med saligförklaringen av en katolsk präst som giljotinerades av nazisterna för att ha bedrivit katekesundervisning av barn. I listan över fördömda personer stod efter denne en luthersk pastor som hade dödats av samma anledning. Deras blod blandades. Församlingsprästen berättade att han hade gått till biskpen och sagt: ’Jag fortsätter att ta hand om ärendet, men då bådas ärende, inte bara den katolske prästens.’ Detta är vad ekumenik genom blodet betyder. Och den existerar fortfarande idag; man behöver bara läsa tidningarna. De som dödar kristna frågar inte efter i vilken församling de blev döpta. Vi måste ta hänsyn till att det är precis så.”


I den Apostoliska uppmaningen kräver du genomtänkta och modiga pastorala överväganden avseende sakramenten. Vad refererade du egentligen till?


”När jag talar om att vara genomtänkt, eftertänksam, menar jag inte en attityd som paralyserar utan en egenskap hos en ledare. Eftertänksamhet är en ledarskapsdygd. Så är också mod. Man måste styra modigt och genomtänkt. Jag talade om dopet och kommunionen som andlig föda för att kunna leva; som läkemedel och inte som belöning. Några tänkte då omedelbart på sakramenten och de omgifta frånskilda, men jag refererade inte till något särskilt fall; jag ville helt enkelt peka på en allmän princip. Vi måste underlätta för människor att växa i tron snarare än att försöka kontrollera den. I Argentina förra året fördömde jag attityden hos några präster som inte döpte barnen till ogifta mödrar. Det är faktiskt en sjuk attityd.”


Men vad gäller då för omgifta frånskilda?


”Att frånskilda som gifter om sig är utestängda från kommunionen är inte en sanktion. Det är viktigt att komma ihåg detta. Men jag talade faktiskt inte alls om det i Uppmaningen.”


Kommer denna fråga att behandlas av Biskopssynoden?


”Kyrkans synodalitet är viktig. Vi kommer att diskutera äktenskapet som helhet redan vid Konsistoriets möte i februari och frågorna ska sedan även behandlas på den extraordinarie Biskopssynoden i oktober i år, liksom sedan återigen vid den ordinarie Synoden året därpå. Många beståndsdelar i frågan kommer att undersökas och klargöras under dessa möten.”


Hur fortskrider arbetet med kuriareformen och dina åtta ”kardinalsrådgivare”?


”Det finns mycket att göra. De som har velat lämna förslag har gjort det och kardinal Bertello har samlat in synpunkter från alla Vatikanens avdelningar. Vi har fått förslag från biskopar i hela världen. Vid det senaste mötet sa de åtta kardinalerna att tiden nu är inne för konkreta steg och vid nästa möte i februari kommer de att presentera sina förslag för mig. Jag är alltid med på gruppens möten med undantag för onsdagsförmiddagar då jag har den allmänna audiensen. Men jag talar inte, jag lyssnar och det gör mig gott. För några månader sedan sa en äldre kardinal till mig: ’Du har redan startat kuriareformen med dina dagliga mässor i S:ta Marta.’ Detta fick mig att tänka: reformer börjar alltid med andliga och pastorala initiativ snarare än strukturella förändringar.”


Vilket är det rätta förhållandet mellan Kyrkan och politiken?


”Förhållandet måste vara parallellt och överlappande på samma gång. Parallellt eftersom vardera parten har sin egen väg och sina specifika uppgifter. Överlappande i meningen att hjälpa varandra. När relationer konvergerar utan att folket tas med i beräkningen så knyts band till den politiska makten, vilka leder Kyrkan in i en röta av geschäft och kompromisser... Relationen måste fortskrida parallellt, var och en med den egna metoden, det egna målet och den egna kallelsen, och enbart överlappas i strävan efter det gemensamma bästa. Politik är något nobelt; den är en av tjänandets högsta former, som Paulus VI brukade säga. Vi smutsar ner den när vi blandar den med geschäft av olika slag. Relationen mellan Kyrkan och politiken kan också bli korrumperad om det gemensamma bästa inte är den enda överlappande punkten.”


Får jag fråga om Kyrkan kommer att få se kvinnliga kardinaler i framtiden?


”Jag har ingen aning om var denna idé kommer ifrån. Kvinnors roll i Kyrkan behöver uppvärderas, inte ’klerikaliseras’. Den som tänker på kvinnor som kardinaler tycks lida av en dos klerikalism.”

Hur går arbetet med att städa upp i Vatikanbanken (IOR)?


”Referensgrupperna gör goda framsteg. Moneyval, Europarådets organ mot penningtvätt, har gett oss en positiv rapport och vi är på rätt väg. Vad gäller framtiden för IOR så får vi se. Vatikanens ”centralbank” ska egentligen vara APSA, Administrationen för den Heliga Stolens egendom. IOR etablerades för att hjälpa till med arbete att främja tron, missionen och stödet till fattiga kyrkor, men blev sedan till vad den nu har blivit.”


Kunde du föreställa dig för ett år sedan att du skulle fira julen 2013 i S:t Peterskyrkan?


”Absolut inte.”


Väntade du dig att bli vald till påve?


”Nej, jag väntade mig inte det. Jag förlorade aldrig friden när antalet röster ökade, utan förblev lugn. Och friden är fortfarande där, vilket jag betecknar som en gåva från Herren. När valproceduren var över togs jag till mitten av Sixtinska kapellet och fick frågan om jag accepterade valet. Jag sa att det gjorde jag och att jag hade valt namnet Franciskus. Först efter det gick jag iväg. Till att börja med togs jag till det intilliggande rummet för byta om, till min vita sutan. Därefter, just före det att jag gjorde mitt publika framträdande, böjde jag knä för att be några minuter i Paulinska kapellet tillsammans med kardinalerna Vallini och Hummes.”




Dela





Vilka är vi? Tider och program Skriv till redaktionen Vatikanradions produktion Länkar Andra språk Heliga Stolen Vatikanstaten Påveceremonier
Innehållet på sidan är under copyright ©. Webmaster / Credits / Legal conditions / Reklam