Noticiário da Rádio Vaticano Noticiário da Rádio Vaticano
Redaktionen +390669884078 e-mail: skan@vatiradio.va

23/02/2016

Påven och den Heliga Stolen

Veckans aktuella hãndelser

Kyrkan i Samhället

Påven och den Heliga Stolen



Påven firar de anställdas jubelår "Trohet och barmhärtighet i varje arbetsuppgift"

◊  

På måndagen firade kurian Barmhärtighetens jubelår med en påvlig mässa i Peterskyrkan på förmiddagen. Basilikan var stängd för pilgrimer, medan alla anställda i Vatikanen och vid den Heliga Stolen tillsammans gick genom den heliga porten och bad trosbekännelsen vid den helige aposteln Petrus grav.  

I sin predikan denna morgon fokuserade påven Franciskus på Jesu fråga: "Vem säger ni att jag är?" (Matt 16:15).

Påven sa att inför denna direkta och tydliga fråga kan man varken fly undan eller förbli neutral. Inte heller dröja med svaret eller delegera det till någon annan. Frågan präglas inte av förhör, utan snarare av kärlek, sa påven.  Kärleken från honom som idag ber oss förnya vår tro på honom, och erkänna honom som Guds Son och våra livs Herre. Den förste som uppmanas att förnya sin trosbekännelse är Petri efterföljare, som har ansvaret att bekräfta sina bröder i tron. (jfr Luk 22:32).

Låt oss göra Petri ord till våra, fortsatte påven: "Du är Messias, son till den levande Guden" (Matt 16:16). Han är "klippan" som vi måste bygga på. Den helige Augustinus beskriver kyrkan som skakas av historien så här: "kyrkan kollapsar inte, eftersom den är byggd på klippan, som har gett Petrus sitt namn. Det är inte klippan som får sitt namn av Petrus, utan Petrus som får sitt namn av klippan. Liksom Kristus inte får sitt namn av de kristna, utan de kristna av Kristus. [...] Klippan är Kristus, grunden för Petrus."(I Joh 124, 5: PL 35, 1972).

Påven förklarade hur var och en måste leva sin kallelse grundad i trosbekännelsen, ”med trohet, kontinuitet, engagemang, konstans, villkorslöst” alltid medvetna om sina brister för att låta ”den Gode Herden upplysa oss, rena oss, förvandla oss och återge oss vårt uppdrag, förnyade.

Påven sa att det på alla arbetsplatser i Vatikanen måste odlas en stark andlig och pastoral känsla, i mötet med våra medmänniskor.

”Låt Herren befria oss från varje frestelse att avvika från det väsentliga i vårt viktiga och unika uppdrag, och återupptäcka skönheten i trosbekännelsen.” Påven avslutade med att påminna om att barmhärtigheten är oskiljaktig från troheten. I deras ömsesidighet och komplementaritet ser man den Gode Herdens närvaro. Trohet är att alltid agera i enlighet med Kristi hjärta.

inizio pagina

Påven Franciskus om dödsstraff: ”Även de kriminella fortsätter att ha en okränkbar rätt till liv”

◊  

I sin appell efter söndagens angelus sa påven Franciskus att ”alla kristna och människor av god vilja är idag kallade att inte bara arbeta för avskaffandet av dödsstraffet,” utan även för att förbättra förhållandet i fängelserna av respekt för de intagnas mänskliga värdighet.

Särskilt vädjade påven till ”regeringschefernas samveten” för att de må ansluta sig till ”den internationella konsensus som finns för avskaffandet av dödsstraffet.” Påven Franciskus talade även direkt till världens katolska ledare och bad dem att ”modigt och föredömligt agera” genom att inte genomföra några dödsstraff under Barmhärtighetens Heliga År.

Kontexten för den helige faderns uttalande är det internationella möte för avskaffandet av dödsstraffet som hölls i Rom dagen efter. Mötet anordnades av kommuniteten Sant’Egidio och hade temat ”För en värld utan dödsstraff.”

”Jag hoppas,” sa påven Franciskus, ”att detta symposium kan ge förnyad kraft till arbetet för att avskaffa dödsstraffet.” Han sa även att växande opposition mot dödsstraff är ett hoppets tecken. Det moderna samhället, fortsatte han, har verktyg för att bekämpa brott även utan att helt ta ifrån de kriminella möjligheten att omvända sig och sona sitt brott. Hela det juridiska systemet måste bättre anpassas för att respektera ”varje människas liv och värdighet. Även de kriminella fortsätter att ha en okränkbar rätt till liv som har givits dem av Gud.”

Påven Franciskus avslutade sedan sin appell med att föreskriva hela Kyrkan en särskild andlig medicin. Den helige fadern sa att ”fastan är en god tid för att påbörja omvändelsens väg som har sitt hjärta i barmhärtigheten. Därför vill jag idag ge alla er som är här på Petersplatsen en särskild andlig medicin, som heter Misericordina. Jag har gjort det en gång tidigare, men den här är av bättre kvalitet, detta är Misericordina plus. Det är en liten ask som innehåller Rosenkransen och en liten bild av den barmhärtige Jesus.” Rosenkransen delades ut av volontärer som påven hade valt ut bland fattiga, hemlösa, flyktingar och gudsvigda. ”Ta emot denna gåva som en andlig hjälp för att sprida, särskilt under detta barmhärtighetens år, kärlek, förlåtelse och gemenskap,” avslutade påven Franciskus. 

inizio pagina

Påven Franciskus reflekterade över sin resa till Mexiko under söndagens angelus

◊  

Den andra söndagen i fastan var påven Franciskus tillbaka i Vatikanen efter sin resa till Mexiko och kunde som vanligt leda Angelusbönen från fönstret i sitt arbetsrum i det apostoliska palatset. Söndagens evangelietext handlade om Kristi förklaring på berget Tabor, och den helige fadern sa att precis som Petrus, Jakob och Johannes fick se Kristus förvandlas inför deras ögon, så hade påven Franciskus själv upplevt en liknande förvandling under sin apostoliska resa till Mexiko.

”Eftersom Herren har visat oss sin härlighets ljus genom sin Kyrkas kropp, genom sitt heliga folk som lever i detta land. Det är en kropp som så ofta har sårats, ett folk som så ofta har blivit förtryckt, föraktats och som har fråntagits sin värdighet. Men mötena i Mexiko var fylld utav ljus, trons ljus som förvandlar vårt ansikte och som lyser upp vår väg.”

Vår Fru av Guadalupes helgedom var målet för påvens resa
”Det andliga målet för min pilgrimsfärd var Vår Fru av Guadalupes helgedom. Den huvudsakliga orsaken till min resa, var att få vara i tystnad inför bilden av vår Moder. Och jag tackar Gud för att jag fick göra det. Jag såg på, och lät mig bli sedd av, henne som har bilden av alla sina barn präglad i sina ögon.” Hon tar emot och bär alla våra sorger, över våldet, kidnappningarna, morden och övergreppen mot de svaga, särskilt mot kvinnorna. ”Guadalupe är världens mest besökta marianska sanktuarium. Från hela Amerika kommer människor för att be på den plats där la Virgen Morenita visade sig för den helige Juan Diego vilket blev början på kontinentens evangelisation och för den nya civilisation som uppstod som en frukt av mötet mellan olika kulturer. Precis detta är arvet som Herren har givit till Mexiko: att vaka över olikheternas rikedom och samtidigt visa den harmoni som en gemensam tro ger, en stark och uppriktig tro som åtföljs av vitalitet och mänsklighet.”

Påven Franciskus sa att han likt sina företrädare hade rest till Mexiko för att styrka det mexikanska folkets tro, men även för att de skulle styrka honom. Särskilt talade han om det vittnesbörd som de mexikanska familjerna, ungdomarna, prästerna, gudsvigda, arbetarna och de intagna i fängelserna ger, ”ett vittnesbörd om en klar och stark tro, ett vittnesbörd om en tro som levs ut och som förvandlar liv.”

Sedan tackade påven vår Herre och Jungfrun av Guadalupe för alla välsignelser från denna pilgrimsfärd. Den helige fadern tackade även Mexikos president, ledare och biskopar för det varma välkomnande som de gav honom.

Påven tackar Treenigheten för mötet med patriark Kirill 
”Vi prisar även den allra heligaste Treenigheten för att han velat att ett möte mellan påven och patriarken av Moskva och av hela Ryssland, den käre brodern Kirill, skulle få äga rum på Kuba vid detta tillfälle. Det var ett möte som mina företrädare länge hade längtat efter. Denna händelse är ett Uppståndelsens profetiska ljus som världen idag behöver mer än någonsin tidigare. Guds heliga Moder kommer att fortsätta att leda oss längs enhetens väg.” Påven avslutade med att uppmana oss alla att be till Jungfrun av Kazan, som patriark Kirill gav påven Franciskus en ikon av. 

inizio pagina

Hela påvens katekes - 7. Jubelåret i Gamla testamentet. Rättvisa och delande

◊  
Under det extraordinära jubelåret fokuserar påven Franciskus sin trosundervisning på den gudomliga Barmhärtigheten. Onsdagen den 10 februari talade påven om vad jubelåret innebär i det Gamla testamentet. Här följer hela påvens katekes översatt av Olof Brandt.

Det är bra och symboliskt att hålla denna audiens just på askonsdagen. Vi inleder fastetidens vandring, och idag skall vi se närmare på det forntida jubelåret så som det beskrivs i bibeln. Vi finner det framför allt i Tredje Moseboken, som beskriver jubelåret som en höjdpunkt på Israels folks religiösa och sociala liv.

Vart femtionde år, på “försoningsdagen” (3 Mos 25:9), när man nedkallade Herrens barmhärtighet över hela folket, förkunnade hornets ljud en stor befrielse. Vi läser i Tredje Mosebok: “ni skall helga det femtionde året och utropa frihet åt alla invånare i landet. Det skall vara ett friår för er: var och en skall få tillbaka sin egendom och få komma tillbaka till sin släkt.  (...) Under friåret skall var och en få tillbaka sin egendom” (25:10,13). Dessa föreskrifter innebär att om någon hade blivit tvungen att sälja sin jord eller sitt hus, så kunde han få tillbaka dem under jubelåret. Om någon inte förmådde betala sina skulder och därför var tvungen att tjäna sin fordringsägare, kunde han få återvända fri hem till sin familj och få tillbaka all sin egendom.

Det var ett slags “allmän skuldavskrivning” som lät alla återvända till den ursprungliga situationen genom att alla skulder skrevs av, jorden återlämnades, och medlemmarna av Guds folk fick på nytt njuta av friheten. Ett ”heligt” folk, där jubelårets föreskrifter tjänade till att bekämpa fattigdom och ojämlikhet genom att garantera alla ett värdigt liv och en jämlik fördelning av jorden som man bodde på och levde av. Grundtanken är att jorden ursprungligen tillhör Gud och bara har anförtrotts åt människorna (jfr 1 Mos 1:28-29), och därför kan ingen göra exklusivt ägaranspråk på den och så skapa ojämlikhet. Idag kan vi tänka på detta; var och en kan tänka efter i sitt hjärta om han eller hon har för mycket. Varför inte lämna något åt dem som inget har? Tio procent, femtio procent… Må den Heliga Anden inspirera var och en av er.

Jubelåret gjorde så att den som blivit fattig på nytt fick vad han behövde för att leva. Den som blivit rik gav tillbaka det han tagit till den fattige. Syftet var ett samhälle som byggde på jämlikhet och solidaritet, där frihet, jord och pengar var för alla och inte bara för ett fåtal, som det är nu, om jag inte tar fel... Ungefär åttio procent av mänsklighetens rikedom ägs av tjugo procent av befolkningen. Med vår frälsningshistoria i minnet säger jag att ett jubelår är till för att man skall omvända sig, för att vårt hjärta skall bli större, generösare, mer Guds barn, med mer kärlek. Om denna önskan, om detta jubelår inte når fickorna, är det inget riktigt jubelår. Det står i bibeln! Det är inget som den här påven hittar på. Jubelårets funktion var att hjälpa folket att praktisera konkret syskonskap genom att hjälpa varandra. Vi kan säga att Gamla testamentets jubelår var ett ”barmhärtighetens jubelår”, för man sökte uppriktigt det som var bäst för ett behövande syskon.

På samma sätt styrde också andra institutioner och lagar Guds folks liv, för att man skulle få erfara Herrens barmhärtighet genom människornas. I dessa regler finner vi en hel del som gäller än idag och som får oss att fundera. Till exempel föreskrev den bibliska lagen att man skulle ge ”tionde” åt leviterna, som hade hand om gudstjänsten och inte hade någon jord, och åt föräldralösa och änkor (jfr 5 Mos 14:22-29). Man ville alltså att en tiondel av skörden eller av frukten av andra aktiviteter skulle ges åt dem som var skyddslösa och behövande för att främja en relativ jämlikhet inom folket där alla skulle uppföra sig som syskon.

Det fanns också en lag om de första frukterna. Den första delen av skörden, den dyrbaraste, skulle man dela med leviterna och med främlingar (jfr 5 Mos 18:4-5; 26:1-11), som inte hade några åkrar, så att jorden var en källa till näring och liv också för dem. ” landet är mitt och ni är främlingar och gäster hos mig”, säger Herren (3 Mos 25:23). Vi är alla gäster hos Herren i väntan på vårt fosterland i himlen (jfr Heb 11:13-16; 1 Pet 2:11), och vi är kallade att göra den värld som tar emot oss, beboelig och mänsklig. Den som har haft mer tur skulle kunna ge många “första frukter” åt den som befinner sig i svårigheter. Inte bara åkerns frukt utan av allt som arbetet producerar, löner, besparingar, allt det man äger och ibland slösar bort. Det sker också idag. Vatikanens välgörenhetskontor får många brev som innehåller litet pengar: “Detta är en del av min lön för att hjälpa andra”. Det är bra, bra att hjälpa andra, att hjälpa välgörenhetsinstitutioner, sjukhus, äldreboenden…; att ge också till främlingar, de som är utlänningar och som är här tillfälligt. Jesus var tillfälligt i Egypten.

Och just med tanke på detta uppmanar bibeln envetet att svara generöst på böner om lån utan att göra småaktiga beräkningar och utan att begära omöjliga räntor: “Om din broder kommer på obestånd och inte längre kan försörja sig, skall du ta dig an honom som man gör med en invandrare eller en tillfälligt bosatt och låta honom bo hos dig. Du får inte ta ränta av honom eller kräva mer tillbaka, ty du skall frukta din Gud och låta din broder bo hos dig. Låna inte ut dina pengar åt honom mot ränta, och lämna honom inte av dina livsmedel för att kräva mer tillbaka” (3 Mos 25:35-37). Denna undervisning är fortfarande aktuell. Många familjer hamnar på gatan för att de fallit offer för ockrare. Låt oss under detta jubelår be Herren att avlägsna från hjärtat hos oss alla denna längtan efter att ha mer, ocker. Låt oss på nytt bli generösa och stora. Vi får bevittna många situationer av ocker och allt det lidande och den ångest som det åsamkar familjerna. Och det händer att folk förtvivlar och begår självmord för att de inte klarar sig och för att de inte har något hopp, de har ingen utsträckt hand som hjälper dem, bara handen hos den som kommer för att tvinga dem betala höga räntor. Ocker är en allvarlig synd, en synd som ropar inför Gud. Herren har istället lovat att välsigna den som öppnar sin hand i givmildhet (jfr 5 Mos 15:10). Han skall ge dubbelt igen, kanske inte i pengar men i annat, men Herren ger alltid dubbelt igen.

Kära bröder och systrar, bibelns budskap är tydligt: att öppna sig modigt för att dela, och detta är barmhärtighet! Och om vi vill få barmhärtighet från Gud måste vi själva börja praktisera den. Låt oss börja praktisera barmhärtighet mellan medborgare, folk och världsdelar. Att bidra till att förverkliga en värld utan fattiga är att bygga samhällen utan diskriminering, som bygger på solidaritet som gör att man delar vad man har, en en fördelning av resurseran som bygger på syskonskap och rättvisa. 

inizio pagina

Påvens Jubileumsaudiens: Vårt liv måste visa Guds omsorg och barmhärtighet

◊  

På lördagen höll påven Franciskus sina andra särskilda jubileumsaudiens, vilka under Barmhärtighetens jubelår infaller en lördag i månaden. Till de tiotusentals pilgrimer som hade samlats på Petersplatsen sa påven:

”Barmhärtighetens Jubelår är ett tillfälle för oss att få träda in i djupet av Guds godhet och kärlek. I denna fastetid bjuder Kyrkan in oss att lära känna Herren Jesus allt mer, och att leva på ett sätt som överensstämmer med den tron, genom en livsstil som uttrycker Faderns Barmhärtighet. Det är ett ansvar som vi är kallade att ta på oss för att kunna ge dem vi möter ett konkret tecken på Guds närhet. Mitt liv, min attityd, det sätt på vilket jag lever måste vara ett verkligt och konkret tecken på att Gud är nära oss. Små gester av kärlek, av ömhet, av omsorg, som påminner oss om att Herren är med oss, är nära oss. Så öppnas barmhärtighetens port.”

Att ta ansvar för andra
”Idag skulle jag tillsammans med er kort reflektera över det där ordet som jag sa: ansvar. Vad innebär det att ta ansvar för något? Och vad betyder det att engagera sig? När jag lovar något så betyder det att jag tar på mig ett ansvar, en uppgift som någon ger mig. Det innebär även att jag måste utföra den på ett särskilt sätt: trofast, hängivet och uppmärksamt. Varje dag ombeds vi att engagera oss i det vi gör: i vår bön, i vårt arbete, i våra studier, men även när vi idrottar eller utför våra fritidsaktiviteter. Att engagera sig eller att ta ansvar för något innebär helt enkelt att använda vår goda vilja och våra styrkor för att förbättra livet.”

Påven Franciskus talade sedan om att, som precis med allt annat, så kan vi bara ta ansvar eller engagera oss för något eftersom Gud först har gjort det samma för oss. Gud skapade världen, och trots våra många försök att förstöra den så står han troget fast vid sitt åtaganden och håller den vid liv. Men mest av allt ser vi Guds trofasthet mot sin skapelse genom att han har gett oss Kristus.

Vi är alla syndare, men Gud gav oss Jesus för att komma oss nära
I Jesus har Gud fullständigt engagerat sig och tagit ansvar för att ställa allt till rätta igen. För att ”ge de fattiga deras hopp tillbaka, för att ge värdigheten tillbaka till dem som har fråntagits den och för att godhjärtat välkomna främlingen, de sjuka, de fängslade och syndarna. Genom att göra allt detta var Jesus det levande tecknet på Faderns barmhärtighet.” Påven underströk även att Jesus godhjärtat välkomnade syndarna. De var inte, som man kanske skulle kunna tro, hans fienden. Istället närmade han sig dem, älskade dem och förvandlade deras hjärtan. ”Vi är alla syndare, sa påven, ”allihopa! Vi är alla på något sätt skyldiga inför Gud. Men vi får inte misströsta: Han närmar sig oss just för att ge oss tröst, barmhärtighet och förlåtelse. Detta är anledningen till att Gud gav oss Jesus: för att komma närmare oss och för att öppna en port till sin kärlek, till sitt hjärta, till sin barmhärtighet. Detta är mycket vackert!”

Tack vare den barmhärtighet och omsorg som Gud har visat oss, så kan vi även få göra detsamma för andra. ”Särskilt i de situationer där nöden är som störst, där det finns störst hunger efter hopp. Jag tänker, till exempel, på vårt engagemang för de övergivna människorna, för dem som bär på svåra funktionshinder, för de allra sjukaste, för dem som är döende, för dem som inte kan uttrycka tacksamhet… ” I alla dessa situationer kan vi få komma med Guds barmhärtighet genom att vi tar ansvar och hängivet engagerar oss för någon annans bästa. Detta trofasta engagemang för och omsorg om vår nästa är vittnesbördet om vår tro på Kristus. Vi måste alltid visa andra denna gudomliga omsorg, eftersom Gud i sin barmhärtighet har visat oss den först. Sedan får vi med samma omsorg närma oss andra, och på så sätt låta Guds omsorg komma in i deras liv och komma nära dem. 

inizio pagina

Pater Cantalamessa: ”Andra Vatikankonciliet hjälper oss att förstå vem den Helige Ande är”

◊  

Det påvliga hushållets predikant talade om att vi inte får glömma bort den Helige Andes plats i liturgin, eftersom han är den Person i Treenigheten som är närmast oss.

På fredagen av den första veckan i fastetiden höll det påvliga hushållets predikant, franciskanpater Raniero Cantalamessa, sin predikan för fastan 2016. Predikan hölls i Redemptoris Mater kapellet i det apostoliska palatset, och på första parkett satt påven Franciskus.

Under advent predikade pater Cantalamessa om den dogmatiska konstitutionen om Kyrkan, Lumen Gentium, från det Andra Vatikankonciliet. Predikanten för det påvliga hushållet talade denna gång om ett annat dokument ifrån konciliet, närmare bestämt konciliets konstitution om den heliga liturgin, Sacrosanctum Concilium. Temat för predikan var ”Tillbedjan i ande och sanning.”

Pater Cantalamessa började med att förtydliga att dokumenten från det Andra Vatikankonciliet inte är något innovativt, utan att det är en naturlig fortsättning av Kyrkans levande tradition. ”Tradition är som musik,” sa pater Cantalamessa. ”Vad för slags melodi skulle det vara om den stannade på en ton och fortsatte att repetera denna ton i all oändlighet? Det är vad som händer när en cd-skiva har blivit repad, och vi vet hur det låter.”

En ny förståelse av den Helige Ande
”Den helige Johannes XXIII ville att konciliet skulle bli som ’en ny Pingst’ för Kyrkan. Den bönen besvarades på åtminstone en punkt. Efter konciliet var det en Helige Andes väckelse. Den Helige Ande är inte längre ”den okända Personen” i Treenigheten. Kyrkan blev klarare medveten om hans närvaro och handlande,” sa pater Cantalamessa. Bland annat tog sig detta uttryck i många nya kommuniteter och gemenskaper, och en förnyad livskraft för hela Kyrkan.

”Om det finns ett område där Kyrkans teologi och liv har berikats under de 50 åren sedan konciliet så är det tveklöst vad gäller den Helige Ande. Alla de största kristna gemenskaperna har på senare tid bekräftat uttrycket som myntades av Karl Barth om ’den tredje artikelns teologi.’ Den tredje artikelns teologi är en teologi som inte slutar med trosartikeln om den Helige Ande, utan som börjar där,” fortsatte pater Cantalamessa. Den Helige Ande har, trots att han inte själv alltid har talats så mycket om, format hela den kristna trosläran. ”Det var i själva verket genom den Helige Andes ljus som apostlarna upptäckte vem Jesus verkligen är och vad han uppenbarar om Fadern. Kyrkans nuvarande trosbekännelse är perfekt, och ingen skulle någonsin drömma om att ändra på den. Men den reflekterar slutresultatet av tron, inte vägen som ledset dit. Med hänsyn till de förnyade evangelisations ansträngningarna så är det dock mycket viktigt för oss att vi även känner till vägen som leder till tron, och inte bara de slutliga formuleringarna i trosbekännelsen som vi har lärt oss utantill.” Precis detta har det Andra Vatikankonciliet hjälpt oss med, att förstå vem den Helige Ande verkligen är.

Den Helige Andes plats i liturgin
När vi talar om liturgin, anmärker pater Cantalamessa, så talar vi sällan om den Helige Ande. Men Uppenbarelseboken påminner oss om att vi inte får fastna i tanken på att liturgin är något mellan Kristus och hans brud Kyrkan, och glömma bort den Helige Anden. I det tjugoandra kapitlet läser vi att ”Anden och Bruden säger ’Kom’” (Upp 22:17) till Herren Jesus Kristus. Men även Jesus själv har talat om detta i Johannesevangeliets fjärde kapitel, där han säger till den samaritiska kvinnan: ”Men den tid kommer, ja, den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning” (Joh 4:23).”

Kyrkofäderna kan hjälpa oss att förstå vad det innebär att tillbe i Anden. Den heliga Basilius skriver: ”Vägen till kunskap om det gudomliga stiger från en Ande genom den ende Sonen till den ende Fadern. [Och omvänt,] naturlig godhet, inneboende helighet och kunglig värdighet sträcker sig från Fadern genom den Enfödde till Anden.” På så sätt, förklarar pater Cantalamessa, förstår vi att allting kommer ifrån Fadern, går igenom Sonen och når oss genom den Helige Ande. När skapelsen återvänder till sin Skapare så sker det omvänt, med början i Anden, genom Jesus Kristus och slutar med den Helige Ande. ”Som vi kan se handlar det därför inte om att favorisera en eller en annan av de tre Personerna i Treenigheten,” understryker pater Cantalamessa, ”utan om att bevara Treenighetens dynamik i liturgin.”

Den Helige Ande förnyar och ger liv till alla liturgiska intryck, eftersom att ge liv är vad Anden gör. ”Vi upptäcker särskilt den oehörda betydelsen av den Helige Ande i vårt böneliv när bönen blir till en ansträngning och kamp. Anden blir då vår ’svaga’ böns styrka, vår livlösa böns ljus. Han blir helt enkelt vår böns själ,” sa pater Cantalamessa. ”Allt detta sker genom tro. Det räcker för mig att tänka och säga, ’Fader, du har gett mig Jesu Ande, och formar mig därför till ’en Ande’ med Jesus. Jag läser denna psalm, jag firar denna heliga mässa, eller jag är helt enkelt här i tystnad i din närvaro. Jag vill ge dig samma ära och glädje som Jesus skulle ha gett till dig om han fortfarande var här på jorden och bad till dig.”

inizio pagina

Påven lämnar en videohälsning till Mexikos jesuiter

◊  

Under sin apostoliska resa till Mexiko tog påven emot sex lokala jesuitbröder på den apostoliska nuntiaturen i Mexiko City. Jesu sällskap i Mexiko har nu publicerat en kort videohälsning från den helige fadern till Mexikos jesuiter som spelades in vid detta tillfälle.

I videon ber påven Franciskus sina jesuitbröder att fortsätta arbeta för alla människors värdighet. ”Fortsätt att arbeta för Jesu värdighet,” sa han, ”som är verksam i varje mexikansk man och kvinna.” Han upprepade sedan, ”Fortsätt att arbete för Jesu värdighet” som till och med på korset fortsatte att utföra sitt verk för dem som korsfäste honom.

Än en gång påpekade även påven betydelsen av Mexikos ungdomar, och han sa ”Mexiko har ett ungt ansikte.”

Den helige fadern anmärkte även att Mexiko lider. Men, fortsatte han, Mexiko är storslaget och fyllt av fantastiska rikedomar. Han talade även om Mexikos historia, som är unik bland de latinamerikanska länderna.

Påven Franciskus sa att han ber för sina jesuitbröder, och bad att även de skulle be för honom. Slutligen bad han dem att fortsätta den salige Miguel Pros kamp och att be om Vår Fru av Guadalupes beskydd. 

inizio pagina

Påven besöker Santa Maria Maggiore på vägen hem från Mexiko

◊  

På torsdagseftermiddagen kom påven Franciskus tillbaka till Rom efter sin apostoliska resa till Mexiko. Den helige fadern landade på Ciampino flygplatsen och reste sedan med bil raka vägen till ärkebasilikan Santa Maria Maggiore i Rom.

Under sitt korta besök i kyrkan lade påven Franciskus en bukett med blommor på altaret framför den marianska ikonen Salus Populi Romani, vilket den helige fadern gör före och efter alla sina internationella apostoliska resor. Påven Franciskus reste sedan vidare hem till Vatikanen. 

inizio pagina

Kardinal Pell säger att övergreppsanklagelserna är grundlösa och falska

◊  

En arbetsgrupp i den australiensiska Victoria Police har undersökt anklagelser mot kardinal George Pell om övergrepp mot minderåriga. Ett team av detektiver från Sano arbetsgrupp har sammanställt en dokumentation som innehåller påståenden om att Pell har begått "flera brott" när han var en präst i Ballarat och när han var ärkebiskop av Melbourne.

Man hävdar att den 74-åriga kardinalen sexuellt utnyttjade minderåriga. Rättskällor säger att detektiver har arbetat med undersökningen under det gångna året och intervjuat 'många' påstådda offer.

På fredagen kom ett svar från kardinal Pell i Vatikanen:

De läckta påståendena är falska

Kardinal Pell är kallad att vittna vid Royal Commission i Australien om drygt en vecka.

Tidpunkten för dessa läckor är tydligt vald för att skada kardinalen maximalt liksom den katolska kyrkan, och för att undergräva Royal Comissions arbete.

Anklagelserna är grundlösa och helt falska.

Det är upprörande att dessa påståenden har kommit till kardinalens uppmärksamhet genom en medialäcka. Dessa odetaljerade påståenden har inte tagits upp med kardinalen av polisen och de falska påståendena som undersöks av Justice Southwell har ignorerats av polisen i över 15 år, trots att de behandlades mycket öppet av kardinalen och den katolska kyrkan.

Kardinalen har krävt en offentlig utredning av hur dessa falska påståenden har läckt från Victoria Police, med det tydliga målet att skada kardinalen, i en fallstudie där Victoria Police’s historiska misslyckanden har varit föremål för omfattande bevis.

Dessa typer av orättvisa angrepp försvårar de goda polisofficerarnas arbete att skipa rättvisa åt offer.

Phillip Island påståendena har varit offentliga i nästan 15 år. Southwell rapporten som friade kardinal Pell har varit offentlig sedan år 2002.

Victoria Police har inte vidtagit några åtgärder under hela denna tid att fullfölja de falska påståenden, men kardinalen har verkligen inget att invända mot att de granskar materialet som ledde Justice Southwell  att rentvå honom. Kardinalen är säker på att polisen snabbt kommer att komma fram till slutsatsen att anklagelserna är falska.

Victoria Police har aldrig försökt förhöra kardinalen om anklagelserna om sexuella övergrepp mot barn och bortsett från de falska anklagelserna som Justice Southwell har gjort, känner kardinalen inte till några krav eller incidenter som berör honom.

Han förnekar bestämt anklagelserna. Om polisen vill förhöra honom kommer han att samarbeta, som han har gjort i varje offentlig utredning.

Under tiden, förstår kardinalen att flera medier har fått konfidentiell information läckt av någon i Victoria Police. Polisen attackerar offentligt kardinalen för att dölja att samma utredning visar på att polisen har hanterat ärendet bristfälligt och passivt, vilket är allvarligt och bör ses för vad det är. 

Med tanke på hur allvarligt detta agerande är, har kardinalen krävt en offentlig utredning av de delar av Victoria Police som undergräver Royal Commissions arbete.

Kardinal Pell uppmanar premiärministern och polisministern att omedelbart undersöka läckagen av dessa grundlösa anklagelser.

inizio pagina

Påven svarar på journalisternas frågor under hemresan från Mexiko

◊  

Som alltid under hemresan efter en apostolisk resa talade påven Franciskus med journalisterna på planet och svarade på deras frågor. Under den här resan var intresset stort och 76 journalister hade ackrediterat sig och deras frågor rörde allt ifrån pedofilskandaler, homosexualitet, kommunion till frånskilda omgifta, situationen mellan Ryssland och Ukraina, abort, och Donald Trump. Påven svarade angående Donald Trumps anklagelser att påven är politisk och har låtit sig påverkas av mexikanarna och om den mur Trump har lovat att bygga mellan USA och Mexiko, att:

”Gudskelov sa han att jag är politisk, eftersom Aristoteles definierar människan som "animal politicus": då är jag åtminstone en människa. Om jag har låtit mig påverkas av mexikanarna? Jag lämnar det upp till er att avgöra. En person som tänker på att bygga murar istället för broar, är inte kristen. Det är inte evangeliskt. Vad gäller vad man ska rösta eller inte rösta på det blandar jag mig inte i. Jag säger bara: den här mannen är inte kristen, om han säger detta. Men man måste se om det är det han har sagt.”

En mexikansk journalist tog upp pedofilskandalerna i Mexiko och nämnde särskilt Kristuslegionärernas grundare pater Marcel som har märkt många människor särskilt offren, som misströstar på kyrkan. Funderade du på att möta offer? Vad säger du om att man flyttar präster som är pedofiler från en församling till en annan?

Påven började med att säga att ”en biskop som bara låter en präst byta församling, när man vet om fall av övergrepp på barn, är en galning. Det bästa man kan göra är att låta honom avgå."

Påven fortsatte med att säga att han tycker man bör hylla den man som verkligen kämpade mot detta i kyrkan, kardinal Ratzinger. När han var prefekt för trosläran hade han allt i sina händer, han gjorde utredningar, och agerade. Tio dagar före Johannes Paulus II död, under korsvägsandakten på långfredagen, påpekade han att det var nödvändigt att rengöra kyrkan på smuts, "porquerias". Och fastän att han visste att han var en påvekandidat brydde han under mässan Pro Pontifice eligendo - sig inte om att dölja sin inställning, och sa exakt samma sak. Han var modig vilket hjälpte många att våga öppna den här dörren. Därför vill jag påminna om honom, eftersom vi ibland glömmer det dolda arbetet som har banat vägen."

Påven beskrev sedan det arbete man nu gör i kurian för att bekämpa pedofili, och att man har beslutat att utse en tredje sekreterare vid Troskongregationen som bara behandlar dessa fall. Avslutningsvis sa påven att det är en monstrositet eftersom en präst är vigd till att leda barnet till Gud, och istället slukar han det som ett djävulskt människooffer, och förstör det.”

En annan mexikansk journalist tog upp situationen i Mexiko med tusentals försvunna människor, och hon undrade varför påven inte hade valt att träffa familjemedlemmar till dem, särskilt de 43 försvunna i Ayotzinapa, eller sagt något särskilt till dem.

Påven svarade att han hade gjort "ständiga hänvisningar till de mördade, till narkotikahandels och människohandelns offer. Han sa att det finns så många grupper familjemedlemmar och det förekommer att de är i strid med varandra. Det var omöjligt att ta emot alla grupperna, särskilt när de är motståndare med varandra. Det en svår situation att förstå, för mig som är utlänning, men jag tror att det mexikanska samhället är ett offer för kriminaliteten vilket jag talade om. Det är en smärta jag tar med mig, eftersom detta folk inte förtjänar denna tragedi.”

Vidare undrade en fransk journalist om påven trodde att han skulle kunna åka till Moskva efter mötet med Kirill och om patriarken hade bjudit in honom. Eller om påven skulle åka till det pan-ortodoxa mötet på Kreta i juni.

Påven började med att säga att han gärna skulle åka till det pan-ortodoxa mötet och att katolska representanter hade blivit inbjudna men att han skulle delta andligt. Vidare varnade påven för hur man tolkar en mening i ett dokument då man inte sätter den i hela sammanhanget, och den besvikelse som man säger att de ukrainska biskoparna har uttryckt över paragrafen som berör Ukraina i dokumentet de två skrev under. Han sa att han förstår deras besvikelse men att kyrkan i Rom söker är fred, och att han har tagit emot båda presidenterna i Rom för att främja fred.

Påven ville dock inte kommentera inbjudningar till Moskva och annat som sagts under det privata samtalet, annars vore det inte privat. ”Men jag kan säga: Jag kom ut glad. Och han också.”

En italiensk journalist bad påven kommentera det italienska parlamentets omdiskuterade lag om registrerat partnerskap, en fråga som har lett till en stark debatt i samhället och bland katoliker, liksom rätten för samkönade att adoptera barn.

Påven Franciskus sa att påven blandar sig inte i italiensk politik. Det sa jag i mitt första möte med de italienska biskoparna. Eftersom påven är allas påve, kan han inte driva praktiskt politik i ett land - det är inte påvens uppgift. Det jag tycker, är det som kyrkan tycker i frågan och som den har sagt många gånger, eftersom Italien inte är det inte är det första landet som tar upp denna fråga. Jag tror det kyrkan alltid har sagt.

En annan italiensk journalist tog upp samma fråga och undrade om ett dokument från troskongregationen 2003 som säger att katolska parlamentariker inte bör rösta i frågan om samkönade partnerskap.

Påven svarade att en "välutbildad katolsk politiker måste rösta i enlighet med sitt samvete. Jag tror att det är tillräckligt. Och jag understryker "välutbildat", och inte ett nyckfullt samvete som drivs av det ”det känner för”. Ett korrekt utbildat samvete låter sig inte styras av nycker. Vad gäller samkönade relationer upprepar jag det jag sa på återresan från Rio de Janeiro, vilket är det som står i den Katolska kyrkans katekes."

Samma journalist undrade även om påven hoppas på att möta den muslimska motsvarigheten till Kirill, Imamen på Al-Azhar i Egypten. Påven sa att kurians interreligiösa råd arbetar på att förhandla om ett sådant möte, och att det finns vilja.

En spansk journalist frågade påven om det omtalade zika-viruset som utgör störst risk för gravida kvinnor. Vissa myndigheter har föreslagit abort, eller att undvika en graviditet. Kan kyrkan tänka sig att överväga begreppet "mindre synd"?

”Abort är inte en mindre synd, svarade påven. Det är ett brott. Att "ta bort en för att rädda en annan. Det är det som maffian gör. Det är ett brott. Det är en absolut synd. Att undvika en graviditet är ett mindre ont - vi talar om konflikten mellan det femte och sjätte budet. Paulus VI, den store!, sa till ordensystrarna i Afrika att använda preventivmedel då de riskerade att bli våldtagna. Man får inte blanda ihop abort med att undvika en graviditet. Abort är inte ett teologiskt problem: det är ett mänskligt problem, det är ett medicinskt problem. Du dödar en person för att rädda en annan - i bästa fall. Eller av bekvämlighet. Det går emot den hippokratiska eden som läkarna svär. Abort är inte ett religiöst ont, det är ett mänskligt ont. Och eftersom det är ett mänsklig brott, liksom varje mord, blir man dömd. Men att undvika en graviditet är inte ett absolut synd och i vissa fall, som i detta, är det tydligt, sa påven och uppmanade läkare att göra allt de kan för att hitta ett vaccin mot dessa två myggor.

En amerikansk journalist undrade hur det kommer sig att kyrkan kan kalla sig barmhärtig när den har lättare att förlåta en mördare än någon som har skilt sig och gift om sig.

Påven sa att i det post-synodala dokumentet som kommer att släppas - möjligen före påsk – finns det ett kapitel om själavård för sårade familjer, och han underströk behovet av bättre förberedelser före äktenskapet. ”För att bli präst krävs åtta års förberedelser." Ett annat viktigt kapitel är barnen i en familj. När en familj är i kris blir barnen lidande, och offer. "En tredje punkt är den om hur man integrerar omgifta i kyrkans liv. Integrera var ett nyckelord under synoden - och jag fortsätter att använda det – integrera sårade familjer i kyrkans liv. Men att integrera betyder inte att ta emot kommunion. Man kan inte kräva kommunion som om det vore en rättighet”, sa påven och menade att det är inte det första steget.

En franska journalist frågade om relationen mellan påven Johannes Paulus II och den amerikanska filosofen Anna Tymieniecka. Får en påve ha en så nära relation med en kvinna?

”Vi vet att detta var ett vänskapsförhållande”, svarade påven. ”En man som inte kan ha en god vänskap med en kvinna , är en man i vilket det saknas något. En vänskap med en kvinna är inte en synd. En kärleksrelation med en kvinna som inte är din fru, är en synd. Påven är en man, som även är i behov av kvinnornas tankar. Men kvinnorna är fortfarande lite missförstådda, vi präster förstår inte alltid det goda som en kvinna kan göra i prästens liv och i kyrkan, och ge råd och hjälp i en frisk vänskap.

En rombaserad journalist undrade vad som är påvens dröm och vad som är hans mardröm. Påven svarade Kina vilket fick alla att skratta. ”Kina….. Jag vill gärna åka till Kina.

Sedan tillade påven en slags sammanfattning över det mexikanska folket mottagande och han kallade dem för mer än ett folk, att med deras tusenåriga historia och 645 olika språk, finns det något arkaiskt över dem. ”Det är svårt att beskriva det mexikanska folket, denna historia, denna rikedom, denna glädje, denna förmåga att fira, och dessa tragedier. I Ciudad Juárez, rådde en 12 timmar lång fredspakt mellan ligorna när jag var där. Efter det fortsätter kriget och människohandeln. En nation som fortfarande bevarar sin vitalitet i denna situation kan bara förklaras med Guadalupe. Vår Fru är där. Det finns ingen annan förklaring.

Den sista journalisten undrade vad påven hade frågat Vår Fru av Guadalupe om under den långa stund han bad ensam vid hennes sida.

”Jag bad för världen, för fred ... så många saker ... Hon hade huvudet fullt när jag väl slutade ... Jag bad om förlåtelse, jag bad om att kyrkan må växa frisk, jag bad för det mexikanska folket ... att präster är sanna präster och nunnor sanna nunnor och biskopar riktiga biskopar: enligt Herrens vilja. Men de saker som en son säger till sin mamma är ju lite hemliga.”

inizio pagina

Bolivias biskopar: Rösta fritt och ansvarsfullt!

◊  

Bolivias biskopskonferens sände ut ett meddelande inför den konstitutionella omröstningen i landet den 21 februari. Biskoparna uppmanar alla till att rösta ansvarsfullt. Medborgarna ska avgöra om president Evo Morales ska sitta kvar eller  ej.

De påminner om att valet är avgörande för landets framtida demokrati. De ställer sig inte på någons sida och påminner om att varje persons val är hemligt och att alla måste uttrycka sin egen vilja utan påtryckningar eller hot av något slag.

Biskoparna kräver största möjliga insyn och betonar: "Det är viktigt att alla samarbetar för att möjliggöra ett lugnt och fridfullt klimat och avvisa all slags våld och manipulation av medborgarnas vilja".

inizio pagina

Påven möter fängelseintagna "De som känner syndens helvete kan bli en profet"

◊  

Påven Franciskus sista dag i Mexiko präglades av tre etapper, som alla som belyser landets sociala utmaningar: fängelseintagna, arbetslösa och flyktingar.

På morgonen lämnade påven Citta del Mexiko som har varit hans bas under resan och flög norrut till staden Ciudad Jaerez, på gränsen till USA. På 1600-talet grundades staden av spanska upptäcksresande som gav den namnet ”El Paso de Norte”, vilket ännu idag är ett passande namn då det är här som tusentals flyktingar om året försöker ta sig in i USA. Staden ligger längst floden Rio Grande framför staden El Paso i Texas. De två städerna tillsammans utgör en binationell metropol med omkring 2,5 miljoner invånare. Statistiken beskriver den som en av världens mest våldsamma städer, med omkring 3000 mord om året, och tusentals försvinnanden. En våldsspiral som främst beror på narkotikahandeln, med 950 olika beväpnade ligor, ’pandillas’,  i staden.

Hit anlände påven Franciskus klockan 10 på onsdagen, och begav sig genast till fängelset CeReSo nr.3. Här väntade 700 fängelseintagna på honom och ett gripande möte följde då påven visade dem sitt faderliga medlidande. De intagna sjöng och spelade för honom, de bad tillsammans, en intagen kvinna talade till påven, som svarade dem att han hade inte kunnat lämna Mexiko utan att fira Barmhärtighetens Jubelår med dem.

Han sa att för att kunna fira jubelåret måste man göra en resa för att bryta den onda cirkeln av våld och brott.

”Man kan inte lösa problemen genom att isolera, separera, och fängsla. Vår första oro måste vara människornas livssituationer. Fängelsevården börja inte inom dessa murar, den börjar tidigare -utanför - på stadens gator. Återanpassning eller rehabilitering handlar om att skapa ett system som vi kan kalla social hälsa, det vill säga ett samhälle som motarbetar förorenade relationer i kvarteren, skolorna, gatorna, hemmen - i hela det sociala spektrat… Fängelserna reflekterar ett samhälle som har övergett sina barn.”

”Att fira Barmhärtighetens jubelår är att välja inte förbli fångar i det förgångna”, sa påven, ”utan att lära sig att öppna dörren för morgondagen, och tro att saker kan förändras…. Vi vet att man inte kan göra saker ogjort, men barmhärtighetens jubelår påminner oss om att man kan skriva en ny historia, i smärtan över brottet man har gjort och i ensamhetens lidande.”

Påven påpekade att de som har lidit mest av kraften i synden, och som "har upplevt helvetet" kan bli en profet i samhället”, sa påven och uppmanade dem att arbeta så att "det här samhället som använder folk och kastar bort dem inte lyckas skapa nya offer".

”Det svåraste kommer nu, att använda er av era erfarenheter till förändring, men detta bär  även bästa bäst frukt.”

"Glöm aldrig - avslutade påven - att ni alla kan vara tecken på Faderns hjärta. Vi behöver varandra för att fortsätta framåt.”

inizio pagina

Vatikanen fördjupar sitt arbete för att skydda minderåriga

◊  

I veckan startade den första kursen på det Gregorianska Universitetet i Rom för beskydd av minderåriga. Samtidigt så betonar även Komissionen för Beskydd av Minderåriga vikten av att anmäla alla misstänkta sexuella övergrepp mot barn till de civila myndigheterna.

Första universitetskursen om beskydd av minderåriga
På måndagen startade det Påvliga Gregorianska Universitetet i Roms första kurs om Beskydd av Minderåriga. Den termins-långa kursen genomförs under överinseende av Centret för Barnskydd, en enhet vid universitetets psykologifakultet.

I ett tal till den första klassen sa det Gregorianska Universitets rektor, jesuitpakter Francois-Xavier Dumortier att kursen är en ”relevant del” av universitetets akademiska struktur. ”Sedan 2011-2012 har vi gjort vårt bästa för att ta tag i det tragiska fenomenet med sexuella övergrepp av minderåriga - särskilt inom Kyrkan,” sa pater Dumortier. ”Som ett svar på påven Benediktus XVI och påven Franciskus uppmaning att dra upp denna ondska med rötterna så har vi startat Centret för Barnskydd,” fortsatte han. ”Inför dessa situationer som så djupt har sårat många människor, men även skadat Kyrkans vittnesbörd och trovärdighet, fanns det ett stort behov av att ta itu med detta problem.”

Tvärvetenskaplig kurs för att förstå den komplexa verkligheten
Universitetskursen är ämnad för dem som redan nu arbetar med beskyddande av minderåriga eller som kommer att göra det i framtiden. Pater Dumortier sa att det Gregorianska Universitetet erbjuder den här kursen eftersom ”ifall sexuella övergrepp av minderåriga är en sorglig verklighet så är det även en komplex och mångfasetterad verklighet.”

Den tolv veckor långa kursen kommer att vara tvärvetenskaplig och innefatta psykologi, samhällsvetenskap, teologi och kanonisk rätt. Undervisningen kommer att ges i seminarieform, vilket ger studenterna möjlighet att aktivt delta och att diskutera särskilda problem och fallstudier inom området.

Påven lovar nitisk vaksamhet från Kyrkan för att skydda barnen
Den 15 februari skickade även kardinal Sean O’Malley, ordförande för den Påvliga Komissionen för Beskydd av Minderåriga, ut ett pressmeddelande där han sa att hela komissionen insisterar på skyldigheten att rapportera misstänkta sexuella övergrepp till de civila myndigheterna. ”Som påven Franciskus så tydligt har klargjort: ’Brotten och synderna av sexuella övergrepp mot barn får inte längre hållas hemliga. Jag lovar nitisk vaksamhet från Kyrkan för att skydda barnen och lovar att alla ska hållas ansvariga.’ Vi, komissionens ordförande och medlemmar, vill bekräfta att våra skyldigheter till den civila lagen givetvis måste uppfyllas. Men även bortom dessa civila krav så har vi alla en moralisk och etisk ansvarighet att rapportera misstänkta övergrepp till de civila myndigheter som är har fått i uppgift att skydda vårt samhälle.”

Den Påvliga Komissionen för Beskydd av Minderåriga gläder sig över den nya kursen vid det Gregorianska Universitetet och lovar att bistå med utbildningsmaterial, både för universitetsstudenterna, för det årliga utbildningsprogrammet för nya biskopar och för de olika avdelningarna av den romerska kurian för deras eget arbete för beskydd av minderåriga. 

inizio pagina

Påven till Mexikos unga "Ert hopp är Jesus, släpp aldrig taget om hans hand!"

◊  

Påven Franciskus sista etapp på resans fjärde dag, tisdagen, var ett möte med Mexikos ungdomar på Morelias stadion, som rymmer 50 000 personer. Påven anlände i vad som såg ut som en golfbil, som banade sin väg genom de jublande folkskarorna, bland vilka man kunde se ursprungsbefolkningen Michoacán i sina traditionella gula, röda och blå dräkter.

Mötet liknade det med familjerna i att några utvalda ungdomar beskrev sina livssituationer för påven, och efter det riktade påven sina tankar till ungdomarna. Han talade till dem om materialism kontra Jesus, och upprepade det han hade sagt i sitt första tal i landet, när han anlände, och kallade ungdomarna ”en av Mexikos största skatter”

Ni är det här landets rikedom

Påven sa att man för att behålla sitt hopp levande och se framåt ”först måste ha lärt sig att värdesätta sig själv, och känna att du och ditt liv, din historia är värt uppoffringen. Hoppet föds när du upplever att allt inte är förlorat.”, sa påven. ”Det största hotet för hoppet är när du känner att du inte spelar någon roll för någon, eller att du är värdefull beroende på om du bär rätt kläder, eller viktigt för att du har pengar, men att du samtidigt i hjärtats djup är övertygad om att du inte är värd vänlighet och kärlek. Det är ett hot när en person känner att de måste ha pengar för att köpa allt, inklusive andras kärlek. Det är ett hot att tro att du genom att ha en stor bli kommer att vara glad.

 

Med ord mot landets ledning sa påven att: ”Det är svårt att känna att man är en nations rikedom, när det inte finns några möjligheter till ett värdigt arbete, och när dina rättigheter trampas på, vilket leder dig till extrema situationer. Det är svårt att uppskatta värdet av en plats när du som ungdom används för själviska syften, och förförs av löften som visar sig osanna.

Påven sa att han är övertygad om att de är landets rikedom av den anledningen att de tror på Jesus Kristus – som ständigt bjuder in till hjärtats omvändelse,  förnyar hoppet, och tar fram det bästa i de.

Hand i Hand med Jesus blir vi starka

Påven sa att hand i hand med honom, kan vi gå framåt, hand i hand med honom vi kan börja om, om och om igen, och finna styrkan i att stå emot narkotikahandlare och andra som inte gör annat än sprida förstörelse och död. Jesus motarbetar alla försök att göra dig värdelös, eller att låta dig utnyttjas för andras vinning.

Ungdomarna hade bett påven att ge de hoppfulla ord, och påven svarade att de orden är: Jesus Kristus. ”När prövningarna blir för många och allt verkar falla omkring en, lova mig då att ni omfamnar honom. Snälla, släpp aldrig taget om hans hand, lämna honom aldrig. Hand i hand med Jesus är det möjligt att leva livet fullt ut, och tro att det är mödan värt att ge sitt bästa.”

Rik på mer än pengar och makt

Naturligtvis kommer ni då kanske inte kunna ha den senaste bilmodellen, eller fickorna fulla med pengar, men ni kommer att ha något större. Ni kommer att ha en familj, en kommunitet som älskar er, och vara del i en gemenskap.

”Att vara en del av Guds familj är inte en uppmaning att fly undan samhället och isolera sig, tvärtom, är det att gå ut och förkunna för andra som är unga i Mexiko att de är den största rikedomen, och därför inte får offras.”

Jesus skulle aldrig be oss att vara mördare, aldrig skicka oss till döden, allt i honom talar om liv. Om ni tvivlar på att ni är detta lands rikedom, se till Jesus. Han förintar alla försök att göra dig värdelös eller att utnyttja dig för andras vinning. 

inizio pagina

Heliga Stolen om Zika-viruset: En abort avslutar ett liv och är därför inte förebyggande

◊  

Heliga Stolen oroade över FN-tjänstemäns uttalanden

Den Heliga Stolen sa på tisdagen att det internationella samfundets reaktion på Zika-virusets spridning bör vara ”rättmätig vaksamhet,” men att ”vägen framåt inte bör dikteras av panik.” Man fördömde även den senaste tidens uttalanden från vissa FN-tjänstemän som kräver en utvidgad abortlagstiftning på grund av viruset.

Den Heliga Stolens ständige observatör i FN, ärkebiskop Bernardito Auza, höll ett tal under ett möte om Zika-viruset. Viruset har kopplats till fosterskador såsom mikrocefali och Guillain-Barrés syndrom.

”Vi är djupt oroade över den senaste tidens uttalanden från vissa regeringstjänstemän, och från FN:s ansvariga för mänskliga rättigheter, om att utvidgade abortlagstiftningar och tillgång till abortframkallande medel som ett sätt att förhindra att barn med missbildningar föds,” sa ärkebiskop Auza.

Det är vår skyldighet att beskydda alla människor
”Det är inte bara så att ökad tillgång till abort och abortframkallande medel är ett illegitimt svar på denna kris, utan eftersom det avslutar ett barns liv så är det på intet sätt förebyggande,” fortsatte han. ”Oavsett kopplingen till Zika viruset så är det ett utav den mänskliga existensens faktum att vissa barn utvecklar tillstånd såsom mikrocefali. Dessa barn förtjänar att skyddas och bli omhändertagna under hela sina liv.” Oavsett om en människa föds frisk eller sjuk så är det vår skyldighet att beskydda alla människor med samma engagemang, sa ärkebiskopen. 

inizio pagina

Pater Lombardi om de vackraste stunderna under påvens resa

◊  

Vatikanens presstalesman, jesuitpater Frederico Lombardi, berättade i en intervju med Vatikanradion att det hittills har varit två stunder under påven Franciskus besök i Mexiko som han personligen har blivit särskilt rörd av.

Att få se påvens gripande samtal med Vår Fru av Guadalupe
Den första var ”det tysta samtalet mellan påven och jungfrun av Guadalupe” i Vår Fru av Guadalupes Basilika i Mexiko City, efter att påven hade firat lördagsmässan. ”Det var ett efterlängtat besök eftersom påven hade sagt att kan kommer som en pilgrim till denna helgedom för att se och bli sedd av jungfrun av Guadalupe,” sa pater Lombardi. Påven tillbringade en stund i enskild bön inför Maria-bilden, och ”under de 20 minuterna i basilikan var vi djupt gripna av att få delta i detta samtal mellan påven och jungfrun.” Pater Lombardi underströk även att påven inte bara bad för sig själv, utan särskilt för det mexikanska folket och för hela mänskligheten.

När påven skyndade sig ner från podiet för att välsigna ett svårt sjukt barn
Den andra stunden var under påvens möte med familjerna i Tuxtla Gutiérrez, då ett svårt sjukt barn i rullstol lyftes upp av människorna på marken fram till scenkanten. Den här händelsen, sa pater Lombardi, påminde honom om berättelsen i evangeliet ”där man bar den förlamade mannen till Jesus.” När påven Franciskus fick syn på pojken steg han genast ner från podiet som han skulle sitta på och skyndade fram till barnet. Den helige faderns livvakter lyfte upp rullstolen så att påven kunde prata med den lille pojken och välsignade honom. ”Det var en väldigt speciell stund. Det vittnade om tron hos människorna som bar fram denne sjuke unge man till påven och påvens kärlek” när han avbröt familjernas berättelser ”för att gå ner dit där han ser önskan om en välsignelse för en person som led av en väldigt, väldigt särskilt allvarligt sjukdom.”

inizio pagina

Påven träffade barnen i katedralen i Morelia

◊  

På tisdagen träffade påven Franciskus hundratals barn i katedralen i Morelia. Han sa till dem att en kristen måste älska Gud över allt annat, men även älska sin nästa som sig själv.

Efter mässan med de gudsvigda begav sig påven Franciskus efter en kort lunch till katedralen i Morelia. Där träffade han först 14 rektorer från katolska universitet och 6 ledare från andra kristna gemenskaper i katedralens sakristia. Påven Franciskus gick sedan in i katedralen där han lade en stor blombukett på altaret. Han tog sig även tid att be vid relikerna av  den salige José Sanchez del Rio, en ung man som gick med i Cristero-rörelsen för att försvara den Katolska Kyrkan under det mexikanska inbördeskriget i början av 1900-talet.

Katedralen var fylld av hundratals barn som jublade när de fick se den helige fadern, och till deras stora glädje så tog han mikrofonen och talade till barnen från hjärtat. Påven påminde särskilt barnen om att de måste komma ihåg att be för sina föräldrar och far- och morföräldrar, för sina lärare och för alla de människor som tar hand om dem.

Påven välsignade sedan barnen och sa att de måste att komma ihåg att be även för honom. Den helige fadern gick sedan ned längs katedralens långskepp och stannade flera gånger för att hälsa på olika pojkar och flickor.

Ett av barnen som påven Franciskus stannade för att tala med var 7-åriga Lupita. När hon var tre månader gammal blev hon mirakulöst helad från en livshotande hjärnskada. Miraklet tillskrevs den salige José Sanchez del Rio, som 1928 dömdes till döden av mexikanska regeringstjänsteman för att han hade vägrat att förneka sin katolska tro. José del Rio var då 14 år gammal. Den helige påven Johannes Paulus II erkände honom som martyr den 22 juni 2004 och han saligförklarades i Mexiko den 20 november 2005. Förra månaden erkände påven Franciskus miraklet med Lupitas helande och José del Rio kommer att helgonförklaras senare under året. 

inizio pagina

Påven till Mexikos Gudsvigda: Se upp för frestelsen att ge upp

◊  

På tisdagen den 16 februari under sin apostoliska resa i Mexiko inledde påven Franciskus sin dag med att resa från Mexiko City till Morelia i landets centrala del. Väl där reste påven i sin öppna påvebil till en stadium med sittplatser för 20 000 personer och som var fullsatt, även på mittplanen. Längs hela vägen från flygplatsen stod folkmassor för att få se påven och ropa ut sin glädje över hans besök i staden. När han kom in i stadium tog Mexikos Gudsvigda, präster och seminarister emot honom med stort jubel, sång och musik. Så firades mässan med mycket sång och musik, denna tisdag första veckan i fastan. I sin predikan sa påven:

"Det finns ett talesätt som lyder 'Säg mig hur du ber och jag ska säga dig hur du lever. Säg mig hur du lever och jag ska säga dig hur du ber’ för att genom att visa mig hur du ber lär jag mig att upptäcka den levande Guden och genom att visa mig hur du lever, lär jag mig att tro på Gud som ber. För att vårt liv berättar om bönen och bönen berättar om vårt liv. Man lär sig att be precis som man lär sig att gå, prata och lyssna. Böneskolan är livets skola och livets skola är platsen där vi lär oss att be.”

Påven berättade här kort om sin egen erfarenhet för de Gudsvigda och seminaristerna, som han hänvisade till Paulus ord i apostlagärningarna 1:5: Seminarister har ofta kommit till honom med frågan hur de ska be och han svarar att de ska fortsätta att be som de gjorde hemma med mamma och mormor och så sakteliga utveckla sin bön, som allt annat här i livet.

Påven talade om hur Jesus visade sina lärjungar livets mysterium och vad det betydde att vara Guds barn, genom att äta, sova, hela, predika och be. Han bjöd in dem att ta del av hans personliga liv så att de fick röra Hans kropp och se Gud - Fader vår. Påven sa att det inte fanns något rutinmässigt när Jesus bad Fader vår utan att bönen var full av liv.

Påven sa att de Gudsvigda först och främst är kallade att säga Fader vår och han påminde om Paulus ord i Första Koriniterbrevet 9:16 ‘Ve mig om jag inte förkunnar evangeliet!’ för att, att evangelisera är inte en ära utan en nödvändighet. Påven underströk: “Ve oss om vi inte följer detta” och sa: vad är vår mission om inte att säga ‘Fader vår’ med våra liv.

Påven sa att vi dagligen säger ‘och inled oss icke i frestelse’ i bönen och frågade sig vilka frestelser vi kan inledas i: “våld, korruption, droghandel, förakt för människans värdighet, likgiltighet inför lidande och instabilitet?” Påven sammanfattade att detta handlar om frestelsen att ge upp – djävulens favoritord: Ge upp.

En uppgivenhet som förlamar oss och hindrar oss att gå före och visa vägen, sa påven, och som hindrar oss att förkunna och prisa. En uppgivenhet som hindrar oss att ta risker och förändra saker och ting.

Påven talade eldigt vidare om staden Morelias första biskop, missionären som kallades Tata Vasco och  ‘spanjoren som blev indian’. Han hjälpte Purhépechas-indianerna ut ur deras svåra verklighet, som han själv beskrev som ”sålda, trakasserade och luffare som fick samla soporna som kastades på marken”. Smärtan över sina bröders lidande ledde till bön och sedan till konkreta svar. Indianerna gav honom namnet Tata Vasco, som på deras språk betyder pappa, berättade påven och avslutade:

“Låt oss inte falla för frestelsen att glömma bort våra föregångare, som med sina liv har lärt oss att säga: Fader vår”.

 

 

inizio pagina

Påven möter familjerna "En rynkig familj är vackrare än ett narcissistiskt samhälle"

◊  

När påven Franciskus hade firat mässan med Mexikos ursprungsbefolkningar i San Cristobal, fortsatte han till staden katedral, där äldre och sjuka väntade på att få möta sin påve.

Påven bad tillsammans med dem och sa att de ”hjälper Jesus bära sitt kors, genom att bära en bit av det”. Han bad Herren genom Jungfru marias förbön att ge dem styrka och frid i hjärtat och trösta dem.

Därpå fortsatte hans intensiva program på resans tredje dag med att han åkte vidare till den närliggande staden Tuxtla Gutierrez där det stora familjemötet ägde rum på stadens idrottsstadion.

Innan han talade till den stora folkskaran, lyssnade han till fyra familjer som berättade om sina  liv: två tidigare frånskilda som hade gift sig civilt, en tonåring med funktionsnedsättning, en ensamstående mamma och en katolsk familj från stiftet Tapachula.

I sitt svar till dem sa påven att han i deras berättelser hade lagt märke till den glädje, beslutsamhet och det hopp med vilket många familjer konfronterar sorg, besvikelse och tillkortakommanden. Han konstaterade att "att leva i en familj är inte alltid lätt, det kan ofta vara smärtsam och stressande".

Paret med en irreguljär äktenskapssituation beskrev hur de levde sin kommunion med Jesus, då de på grund av sin situation inte kan ta emot eukaristin. De sa att de fann kommunion i att ta hand om behövande och utsatta, och att de var stolta över att deras barn växte upp i kyrkans gemenskap. 

Påven beskrev ideologiska trender i det moderna samhället, som kallas för liberalt demokratiskt och suveränt, trender som har som mål att förinta familjen, kärnfamiljen, som är samhällets grundsten.  

Han tillade att han ”föredrar en sårad familj som varje dag anstränger sig för att kärleken ska vinna, än ett sjukt samhälle som sluter sig av bekvämlighet eller av rädsla för kärlekens pris. Jag föredrar en familj som gång på gång väljer att fortsätta att älska varandra, före ett narcissistiskt samhälle besatt av självtillräcklig lyx och trångsynt bekvämlighet. Jag föredrar en familj med rynkor, med sår, ärr, men som ser dessa sår, dessa ärr och dessa rynkor som resultatet av trofasthet till kärleken, som inte alltid är lätt. Det är inte lätt att älska varnadra, men det vackraste en man och en kvinna kan göra är att ge sig till varandra, i sann kärlek, för livet.”

Efter påvens ord bad han tillsammans med de äkta makarna och ledde de i förnyelsen av de äktenskapliga löftena.  

inizio pagina

Påven möter Mexikos ursprungsbefolkning "Världen behöver era värden"

◊  

På måndagen begav sig påven Franciskus söderut från Mexico City, till det ursprungsbefolkningstätaste området I Mexiko. Påven landade i San Cristobal i Chiapas klockan 10 och begav sig genast med påvemobil till ett idrottsarena, där man hade planerat en utomhusmässa för att så många som möjligt skulle kunna delta. I Chiapas bor många etniska grupper och det var en färggrann och folkloristisk stämning, men arrangörerna betonade att det man inte skulle fokusera på detta utan på det sakramentala i mässan, som firades på många olika ursprungsspråk, förutom spanskan: tseltal, ch’ol och tsosil.

När påven Franciskus talade till de samlade troende under sin predikan sa han att dagens värld är i behov av deras gamla värderingar och traditioner. Trots att regionen är rik på naturresurser, förblir den södra delen av Mexiko outvecklad, med en hög nivå av fattigdom och analfabetism.

På konstaterade att "på ett systematiskt och organiserat sätt" har ursprungskulturerna missförståtts och utestängts från samhället. "Några har ansett att era värden, er kultur och era traditioner är sämre", medan andra, "berusade av makt, pengar och marknadstrender, har stulit er mark eller förorenat den". Han betonade att varje person  borde "rannsaka sitt samvete och lära sig att säga, "Förlåt mig!".

Tvärtom sa påven Franciskus att ursprungsbefolkningen har mycket att lära resten av världen om "hur man agerar i harmoni med naturen, som de respekterar som en ”en källa till föda, ett gemensamt hem och ett den mänskliga samlevnadens altare”. 

inizio pagina

Veckans aktuella hãndelser



Filippinernas biskopar ägnar fastebudskapet åt att bekämpa pornografi

◊  

Biskoparna i Filipperna ägnar sitt fastebudskap åt pornografi, som de beskriver som ett allvarligt problem som drabbar och skadar inte endast individen utan landets allmänna bästa. Produktionen, spridningen och användningen av pornografiskt material är svåra synder mot kyskheten och den mänskliga värdigheten, framhåller de.

Med sitt fastebudskap vill de filippinska biskoparna fästa de troendes uppmärksamhet på pornografin, som har blivit ett globalt fenomen som breds ut alltmer mer, även i Filippinerna, med svåra sociala konsekvenser, framförallt hos ungdomarna och familjerna, säger biskoparna. Spridningen främjas av medierna och särskilt av internet, vilket de sista uppgifterna bekräftar. Det framgår att hälften av filippinarna mellan 15 och 24 år har sett pornografiska filmer och videor och drygt hälften har haft tillgång till publikationer av detta slag. En annan allarmerande uppgift  är att Filippinerna idag är bland världens främsta producenter av pedo-pornografiskt material online.

Pornografin är särskilt skadlig för barnen och ungdomarna, säger de filippinska biskoparna, för den skadar deras förmåga att inleda den altruistiska relationen som är en grund  för äktenskapet och som utmärks för ömsesidigt förtroende, uppoffring och respekt. Synderna knutna till pornografin är omoraliska och skadliga inte endast i sig, utan även för att de leder människor till att begå andra svåra synder och t.o.m. brott, som sexuella övergrepp på minderåriga och människohandel, vilket hotar freden och enheten i varje samhälle.

Som svar på pornografin är den filippinska kyrkan under Barmhärtighetens jubelår kallad till att återigen framhålla Kristus botande kraft, särskilt för dem som är utnyttjade och offer för den pornografiska industrin. Till dessa personer försäkrar biskoparna om sitt engagemang att fortsätta kampen för att utrota pornografin i landet. De vänder sig till dem som producerar och sprider pornografiskt material och erinrar om orden i Matteusevangeliet “den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bäst om han fick en kvarsten hängd om halsen”. Men de filippinska biskoparna säger också i sitt fastebudskap att ingen synd är så stor att den inte kan förlåtas.

Slutligen vänder sig biskoparna till dem som kämpar mot pornografins lockelser och råder dem att förlita sig på Guds hjälp för att kunna leva den kyskhet som evangeliet uppmanar till och att regelbundet bikta sig. 

inizio pagina

Argentina. Biskop om gruvprojekt: Lyssna på befolkningen

◊  

Argentinas president talar för gruvprojekt men nu måste vi lyssna på  människorna och komma överens på ett socialt plan. Detta säger biskopen av La Rioja i Argentina msgr. Marcelo Colombo i ett meddelande och fortsätter: ” det är viktigt att de styrande lyssnar på befolkningen och ser om den är överens om gruvprojekten. Han understryker vikten av att man ser vad som händer på regional nivå om gruvdriften ökar då den kan ha påverkan på vattenkvaliteten.

Biskopen säger att kyrkans dörrar är öppna för att föra samman parterna och genomföra dialogen. Han påminde om att man diskuterade MIDAIS-gruvan år 2015 och att länsstyrelsen då beslutade att den skulle bort för att få bukt på en konflikt i Famatina. Biskopen fasthåller vikten av socialt samförstånd för  affärsinitiativ som kan påverka miljön och befolkningens hälsa.

inizio pagina

Nigeria: Kardinal Onaiyekan om moralisk pånyttfödelse

◊  

Ärkebiskopen av Abuja i Nigeria,  kardinal John Onaiyekan ber om en sann, moralisk och nationell pånyttfödelse i landet. Han ser detta som motgift mot landets socioekonomiska och moraliska utmaningar.

Kardinalen sa detta i sin predikan vid öppningsmässan av Nigerias biskopskonferens möte. Det veckolånga mötet hölls på temat ”Den katolska kyrkan: Främja barmhärtighet, social rättvisa och fred”.

Kardinal Onaiyekan sa att nationens två främsta utmaningar är korruption och osäkerhet som han säger båda kommer av brist på moral. Han uppskattar landets nuvarande regerings insatser men påpekar att den inte kan lösa dem på egen hand. Han uppmanade det nigerianska folket att samarbeta med och uppmuntra regeringen och sa att styrkan i andliga vapen i den moraliska kampen inte ska underskattas.

“Vår oförmåga att hantera terrorismen är knutet till en massiv brottslig korruption i systemet” sa kardinalen och påminde om att andliga och religiösa värden måste framhävas.

Vi måste undersöka alternativa och parallella strategier som bygger på tre moraliska principer: Ånger, förbättring och försoning, sa han.

Vad gäller terrorismen i nordöstra Nigeria uttryckte kardinal Onaiyekan sin sorg över alla pengar som har lagts ner på vapen och ammunition och han bad om att landets trupper ska minska på sina vapen.

Han påminde om att terroristerna Boko Haram är deras landsmän och att de måste vinnas tillbaka istället för att skjutas ihjäl.

inizio pagina

Barmhärtighetens fasta i Irak

◊  

Det är en fasta i Barmhärtighetens tecken med insatser för kristna familjer från Mosul och Niniveslätten som sedan 18 månader är på flykt från IS. Den kaldeiska ärkebiskopen av Erbil i det irakiska Kurdistan msgr. Bashar Warda talade om detta vid det kaldeiska nyåret den 31 januari.

Han berättar att deras 6 församlingar håller dörrarna öppna från morgon till kväll för att ta emot kristna troende för bön och till mässorna och prästerna är tillgängliga för bikt.

Natten mellan den 6 och 7 augusti år 2014 lämnade tusentals främst kristna personer Niniveslätten, från Qaraqosh till Karameles och fann sin tillflykt i Erbil och andra delar av Kurdistan. Msgr. Warda hjälpte från första stund till med nödhjälp. Han berättar att ungdomarna i stiftet har förberett ett pastoralt program för att leva evangeliet i solidaritet med de fördrivna. Idag, 18 månader senare, finns det fortfarande 2000 familjer i husvagnar kring mottagningscentrum kring Ankawa, den kristna stadsdelen i Erbil. Deras dagliga liv blir allt svårare och efterfrågan på vatten, el och underhåll ökar.

Det katolska universitetet i Erbil har i samarbete med Columbus riddare i USA inlett andliga utbildningsprogram för de fördrivna och 230 personer följer dessa lektioner varje fredag i fyra timmar. Även andra katolska organisationer har öppnat skolor och bara i år har 350 studenter kunnat inleda det akademiska året.

Msgr. Warda säger att hans plan är att garantera alla flyktingar ett värdigt liv för att få familjer att stanna kvar i landet. Han säger att IS skapar instabilitet men att kyrkan hjälper de irakiska kristna att leva ett värdigt liv i Irak, där de har en mission att utföra.

 

inizio pagina

Kyrkan i Samhället



Kyrkans kommission skriver en rapport om situationen i Heliga landet

◊  

I det Heliga landet har den katolska kyrkans kommission för rättvisa och fred publicerat en rapport  där man  framhåller att  situationen  för palestinierna i området har blivit omänsklig på grund av de israeliska bosättarnas initiativ, som dag efter dag ockuperar mer av de palestinska markerna. Som orsak till lidandet  nämner man även den systematiska demoleringen av palestiniernas bostäder och förnedringen  som de upplever vid de israleiska kontroll punkterna. Vidare framhålls att en  och en halv miljoner palestinier lider av fattigdom på grund av att de lever instängda i Gazaremsan.

Det är en situation  där man inte ser en glimt av hopp varken  för israelierna som är i behov av säkerhet och lugn, eller för palestinierna som väntar på att ockupationen får ett slut och att en oberoende stat för dem  förverkligas.

I rapporten talar man även om den progressiva processen för en total judaisering av den Heliga staden och den långsamma fördrivningen ur Jerusalem av dess palestinska invånare som godtyckligt anklagas för terrorism.

Rapporten innehåller även appell till de israeliska ledarna om att utvidga sin syn och sitt hjärta och erkänna att det i landet finns tillräckligt med plats för alla. Man ber de palestinska ledarna att göra så att Israel och världen lyssnar på en enda röst, en röst av fred och rättvisa för två folk.

inizio pagina

Kardinal Bo i Myanmar opponerar sig mot nya lagar

◊  

Ärkebiskopen i Yangon, Myanmar, kardinal Bo säger i en intervju att han hoppas att den nya regeringen skall arbeta för den nationella försoningen och att fred och eldupphör skall vara en prioritet. Han betonar att den nya regeringen även måste ägna sig åt frågan som rör fördelningen av naturtillgångarna och att försöka stoppa dammprojektet Myitsone i Kachinstaten, som Kachins självständighetsarmé, Kia, är emot. Om det projektet inte överges blir det mycket svårt att uppnå ett fredsavtal med Kia, säger kardinalen.

Han säger sig vara medveten om att försoningen är en svår process. Hans råd är här  att uppmana folket om att förlåta varandra också med tanke på Barmhärtighetens jubelår. 

Kardinalen Bo säger att en annan prioritet för den nya regeringen bör vara det mycket fattiga muslimska rohingyafolket som inte erkänns som minoritet, och som systematiskt diskrimineras och förvägras medborgarskap.

Kardinalen uppehåller sig på de fyra lagar som i augusti förra året utfärdades till försvaret av rasen och religionen. Dessa lagar som innehåller åtgärder mot blandäktenskap, religiösa omvändelser, polygami och för födelsekontrollen har väckt stor oro i den katolska kyrkan i Myanmar. “Det är nödvändigt att skriva om lagarna med en mer tolerant ton så att de är acceptabla även för de kristna”, framhåller kardinal Bo. Han uttrycker sitt hopp om att de anställda på ministeriet för religiösa frågor inte endast skall vara buddhister. “I ett verkligen  demokratiskt land skall ministeriet behandla alla religioner på samma sätt”, understryker han.

För den katolska kyrkan hoppas kardinalen sedan på en större frihet i evangeliseringsverskamheten och ett decentraliserat undervisningssysstem som även tillåter katolikerna att officiellt leda sina skolor, liksom att bygga nya och återfå undervisningsinstituten som nationaliserades efter statskuppen år 1962. “Jag är säker på att våra förslag och råd skall åhöras av den nya regeringen som har visat viljan att lyssna på de olika religiösa representanterna i landet”, säger ärkebiskopen i Yangon, kardinalen Bo.

Slutligen uttrycker han en önskan om att Myanmar skall upprätta diplomatiska förbindelser med den Heliga Stolen. “Aung San Suu Kyi stödjer denna idé och det är jag glad för”, säger han och erinrar om hennes möte med påven Franciskus i Vatikanen år 2013. 

inizio pagina

Barmhärtighetsgärningarna: 3. Ge dryck åt de törstiga

◊  

I sitt budskap inför Världsungdomsdagen i Krakow den 26-31 juli bad påven Franciskus oss att varje månad utföra en av de kroppsliga och en av de andliga barmhärtighetsgärningarna för vår nästa. Under Barmhärtighetens Jubelår presenterar Vatikanradion därför en serie där vi går igenom alla barmhärtighetsgärningarna, ser närmare på deras innebörd och presenterar konkreta förslag på hur vi kan följa påven Franciskus uppmaning till Kyrkan.

Den andra av de kroppsliga barmhärtighetsgärningarna, att ge dryck åt de törstiga, är nära förenad med och kompletterar den första kroppsliga barmhärtighetsgärningen: att ge mat åt de hungriga. I vår vardag får vi ofta tillfälle att utföra de båda tillsammans, eftersom det är naturligt att vi även ger den som är hungrig något att dricka till maten.

Jesu törst
Men att ge dryck åt de törstiga är även nära förenad med de andliga barmhärtighetsgärningarna. När vi läser Bibeln förstår vi att det finns en djup törst i det mänskliga hjärtat som inte enbart vatten förmår släcka. När Jesus hänger på korset så säger han: ”Jag är törstig” (Joh 19:28). Han upplevde den fruktansvärda törst som kom till alla dem som fick utstå korsets plågor, såsom psalm 69 säger: ”De gav mig galla att äta och ättika att dricka i min törst” (Ps 69:22). Men Jesu ord på korset har även en djupare mening som har att göra med Kristi längtan efter att få återvända till Fadern, likt psalmisten skriver i psalm 63: Gud, ”min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig i ett torrt land som försmäktar utan vatten” (Ps 63:1). Även i sitt samtal med den samaritiska kvinnan säger Jesus: ”Ge mig att dricka” (Joh 4:7).

Bland de helgon som har skrivit om Jesu törst är den saliga Moder Teresa. Hon skev: ”Jesus är Gud. Därför är hans kärlek, hans törst, oändlig. Han, universums Skapare, bad om sina skapelsers kärlek. Han törstar efter kärlek… Dessa ord: ’Jag är törstig’ - genljuder de i våra själar?”

Vattnets symbolik i Bibeln
I Bibeln har vattnet även en symbolisk mening. Vattnet som springer fram ur klippan i öknen är ett tecknen på Guds gåvor till sitt utvalda folk (2 Mos 17:1-7, 3 Mos 20:1-13). Vatten används även som en symbol för Gud själv i den vackra psalm 42: ”Som hjorten trängtar efter vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud.” Även i Jeremias profetiska text så liknar Gud sig själv vid vatten: ”De har övergivit mig, källan med det levande vattnet” (Jer 2:13).

I det nya testamentet så ser vi hur det apostoliska uppdraget innebär flera prövningar. Bland annat nämns att gå ”hungriga och törstiga” (1 Kor 4:11). I Evangeliet säger därför Kristus: ”Den som ger dessa små en bägare friskt vatten att dricka, därför att det är en lärjunge - amen säger jag er: Han skall inte gå miste om sin lön” (Matt 10:42). I Uppenbarelseboken beskrivs även livet i det nya Jerusalem som: ”De skall aldrig mer hungra eller törsta” (Upp 7:16).

Dopet
Men sin allra djupaste betydelse får vattnet i dopet. Vatten gör oss rena. ”På motsvarande sätt räddas ni nu av vattnet i dopet, som inte innebär att kroppen förs ren från smuts utan att man med gott uppsåt vänder sig till Gud. Och ni räddas genom att Jesus Kristus har uppstått,” skriver Petrus (1 Pet 3:21). Paulus beskriver dopet som ”det bad som återförde och förnyar genom den Helige Anden” (Tit 3:5).

Många teologer, särskilt kyrkolärarna Augustinus och Thomas av Aquino, har sagt att dopets sakrament och därmed hela Kyrkan föddes ur vattnet som flödade ur den korsfäste Jesus sida. Även om den kroppsliga barmhärtighetsgärningen att ge dryck åt de törstiga först och främst handlar om att ge dryck till sin broder, så har den alltså även en djupt andlig dimension och är nära sammanbunden med själens törst efter Gud och med dopvattnet som föder oss till nytt liv.

Vatten är en mänsklig rättighet
Avslutningsvis talar även påven Franciskus om vårt behov av vatten i sin encyklika Laudato Si’. Den helige fadern skriver att än idag blir många människor, och särskilt barn, sjuka efter att ha druckit förorenat vatten. Ofta leder det även till människors död. Påven skriver därför:

”Tillgången till drickbart vatten är en grundläggande och universell mänsklig rättighet, eftersom den är essentiell för människans överlevnad och som sådan ett villkor för utövandet av alla andra mänskliga rättigheter. Vår värld har en svår social skuld mot de fattiga som saknar tillgång till dricksvatten, eftersom de har förnekats rätten till ett liv i överensstämmelse med sin omistliga värdighet” (Laudato Si’ nr. 30). 

inizio pagina

USA:s biskopar: Tron övervinner alla gränser

◊  

"Världen är så ofta uppdelad i kulturer, ekonomiska förhållanden, politik och gränser" men "påvens budskap är att vår tro, bön och kärlek till Jesus är större än det som åtskiljer oss". Så säger ordföranden för USA:s biskopskonferensen (USCCB), biskop Joseph Edward Kurtz om påven Franciskus besök vid gränsstationen i Ciudad Juárez - gränsen mellan Mexiko och USA som är skådeplatsen för en dramatisk flyktingvåg.

Biskopen följde påvens besök vid gränsen tillsammans med hundratals amerikanska troende, då påven uppmanade alla att be tillsammans som en enda kyrka. Msgr. Kurtz understryker att påven ber oss att se våra bröder och systrar från nord och syd som följeslagare på pilgrimsfärden mot Kristus. Vi har känt en djup enhet och solidaritet på en särskilt sätt när påven bad vid gränsen där så många har dött.

Alla våra lokala kyrkor bär på värdefulla kulturarv, sa biskopen och hänvisade till påven ord om att detta är en tillgång värd att dela med sig av. Han påpekar att påven besök vid gränsen mellan de två länderna har påmint kyrkan om att vi tillhör en enda universell kyrka och att vår tro för oss samman i Kristi kropp, under Vår Fru av Guadalupes moderliga beskydd.

 

inizio pagina

Påven på gränsen mellan USA och Mexiko "Tid för omvändelse och ångerns tårar!"

◊  

Påven Franciskus har nu lämnat Mexiko, och landar i Rom klockan 15,15 på torsdagen. Den apostoliska resans sista etapp var en utomhusmässa i Ciudad Juarez. Området rymmer 200 000 personer, och ligger precis på gränsen till USA, vilket blev tydligt när påven då han anlände stannade vid stängslet som utgör gränsen och hälsade på de personer som deltog i mässan från den amerikanska sidan.

Under ett par timmar var Mexiko och USA ett. Platsen, El Paso, påminner om de många mexikaner som försöker ta sig över gränsen till USA, härjade av narkotikahandelns gissel, arbetslöshet, fattigdom och människohandel, på jakt efter ett bättre liv. I USA beräknar man att 30 miljoner personer av befolkningen är av mexikanskt ursprung.

Många av flyktingarna som hade nått sitt mål, var där bakom nätet, tillsammans med de amerikanska biskoparna, 100 meter från platsen där påven firade mässan – hoppet och livets seger över döden.

Påven Franciskus välkomnades av de troendes glädje, något som har följt honom under hela resan. Innan mässan började gick påven fram till träkorset som man hade ställt precis på gränsen och bad tyst i några minuter. Där fanns även en mängd skor sparade symboliskt, tillhörande dem många som hade dött i försöket att ta sig över gränsen.

Påven inledde sin predikan med att citera den helige Irenaeus som på 200-talet skrev att ’Guds ära är människornas liv’.

”Faderns härlighet är sina söners och döttrars liv. Det finns ingen större ära för en far än att se sina barn blomma, ingen större tillfredsställelse än att se sina barn växa upp, utvecklas och blomstra.”

Påven hänvisade sedan till den bibliska historien om den stora staden Nineve, som var ”självdestruktiv som en följd av förtryck och vanära, våld och orättvisa. Staden hade sina dagar räknade eftersom våldet inte kunde fortsätta. Herren kallade då Jona och gav honom ett uppdrag. Gå och hjälpa dem att förstå att detta sätt att behandla varandra, och organisera sig, bara skapar död och förstörelse, lidande och förtryck. Låt dem förstå att så här finns det inget liv, vare sig för kungen eller hans undersåtar. Gå och tala om för dem att de har vant sig vid detta förnedrande sätt att leva på och har förlorat sin känslighet för smärta. Gå och tala om för dem att orättvisorna har infekterat deras sätt att se världen. " Gud sände Jona att väcka ett folk som var berusade av sig själva.”

Påven förklarade hur man i den här texten ser mysteriet med Guds barmhärtighet. ”Guds barmhärtighet tar människan på allvar, och riktar sig alltid till det goda i människan, då godheten är sövd, bedövad. Barmhärtigheten vill inte förinta människan, barmhärtigheten vill förvandla henne. Den inbjuder oss till omvändelse, den uppmanar oss till ånger, till att se den skada vi gör på alla nivåer. Det finns alltid möjlighet till förändring, vi har fortfarande tid att förändra det som förstör oss som ett folk, det som degraderar vår mänsklighet.”

Jona hjälpte dem att bli medvetna och fann genast människor som ångrade sig och kunde gråta över orättvisan, korruptionen och förtrycket”, sa påven och beskrev tårarnas kraft att driva förvandlingen, tårar som mjukar upp hjärtat och renar blicken så att man ser syndens onda cirkel.”

”Dessa ord ekar kraftfullt idag bland oss”, sa påven och beskrev Ciudad Juárez, där flyktingarnas steg är lastade med allvarliga orättvisor. ”Vi får inte förneka den humanitära krisen bakom migrationen. Den mänskliga tragedi som påtvingad migration är, är ett globalt fenomen idag.”

Påven sa att man inte ska mäta situationen i siffror utan med namn, berättelser, familjer. Att det rör sig om medmänniskor, narkotikahandelns och de kriminella organisationernas offer, som faller i juridiska luckor. Vad ska man säga om de unga som mördas för att de försöker fly den destruktiva spiralen av våld och droger.

Låt oss tillsammans be Gud om omvändelsens gåva, tårarnas gåva. Låt oss be honom om ett öppet hjärta. Inga fler mord! Inget mer utnyttjande! Det finns fortfarande tid för förändring, tid att be om Faderns barmhärtighet.

Påven tackade alla de organisationer som är engagerade i flyktingarnas situation, och som arbetar för att stödja migranternas rättigheter. ”De är vid fronten, och riskerar ofta sina egna liv. Genom sina liv är de barmhärtighetens profeter.”

Det är dags att vända om. Det är tid för omvändelse. Det är frälsningens och barmhärtighetens tid. Vi ber tillsammans med alla lidande: I din medkänsla och barmhärtighet, Herre, förbarma dig över oss ... rena oss från våra synder och skapa i oss ett rent hjärta, en ny anda (jfr Ps 50).

inizio pagina

Kyrkan i Venezuela kritiserar bristen på läkemedel och vård

◊  

Under de senaste månaderna har bristen på läkemedel i Venezuela krävt mängder av liv. Det handlar om personer med sjukdomar som diabetes, epilepsi, hiv och hjärtsjukdomar som har dött på grund av att inte få den medicin de behöver. Regeringen har ännu inget svar på problemet. Det är ordförande för kommissionen för Rättivsa och fred inom Venezuelas biskopskonferens msgr. Roberto Lückert León, ärkebiskop av Coro som skriver detta i ett dokument som kom ut i samband med Världsdagen för sjuka.

I dokumentet skriver biskopen i 16 punkter om den krassa verkligheten inom landets sjuk- och hälsovård och om venezuelanernas missnöje.

Rapporten tar även upp undernäring som leder till ohälsa. Biskopen ber regeringen om garantier för en fungerande sjuk- och hälsovård med mediciner och behandling särskilt till mödrar, barn och äldre. Han ber om prioritet i frågor om läkemedel och livsmedel i regeringens dagordning och påminner om att hälsa är en mänsklig rättighet som inte får underkuvas av  olika grupperingars, organisationers eller myndigheters ideologiska intressen.

inizio pagina