Maria Theresia Arhof, Den heliga Klara av Assisi, Sankt Eriks bokförlag 2001. 74 sidor. ISBN: 91-974207-0-0

11 augusti firar den katolska kyrkan minnet av Klara av Assisi (1194-1253), som grundade den kvinnliga grenen av franciskanerna på 1200-talet. Klara var en ung flicka i en fin familj i Franciskus egen stad Assisi, som ville gå samma väg i fattigdom och enkelhet som Franciskus. 2001 gav Sankt Eriks bokförlag ut en liten bok av Maria Theresa Arhof som heter helt enkelt Den heliga Klara av Assisi. Åtta kapitel utgör en klar och enkel berättelse om Klaras liv medan de fyra sista skildrar klarissornas klosterorden och andra kända klarissor som Agnes av Prag och Colette av Corbie. Varje kapitel inleds med en andlig dikt. Boken finns även inläst som talbok på Talboks och punktskriftsbiblioteket.

Vad är det som fängslar hos Klara av Assisi? Det är nog bilden av den unga flickan som flyr om natten från sin rika familj för att följa Franciskus i fattigdomen. Klara fick nog gärna gå i kloster om hon ville. Hon kunde ju gå in i ett benediktkloster som fanns i staden. Arhof påpekar att fast varje syster avstod från allt då hon trädde in, var orden själv rik och mäktig, så det skulle ha gett en viss ära till familjen. I skydd av nattens mörker smyger Klara iväg till Franciskus och hans bröder som väntar i ett kapell och skär av hennes långa ljusa hår och hänger slöjan över hennes huvud: det är Klaras bröllop, hon vigs med en brudgum som hon själv har gett sitt hjärta.

Maria Theresa Arhof stannar upp inför denna suggestiva scen och funderar.

-Mn måste stanna upp en gång och tänka efter vad som hände denna natt. En ung människa besluten att bryta upp från hela sitt liv och helhjärtat satsa på en oprövad livsväg, som krävde det yttersta av henne, göra slag i saken och göra det ensam. Visst hade hon Franciskus stöd men han var äldre – och han var man.

-Att en artonårig kvinna bryter med sin familj är inte något ovanligt, fortsätter Arhof sina funderingar. Att en ung människa förkastar sin tids konventioner, både i kyrkan och samhället, händer då och då. Men att Klara gör det för resten av sitt liv – det skulle bli ytterligare 41 år – initierar och genomför en helt ny livsform av yttersta stränghet och försakelse, låter oss ana Klaras inre klarsynthet och henns personliga kraft. Det finns få motstycken till detta i kyrkans historia. Det kan inte förklara sutan Guds Helige Andes ledning och Klaras utomordentliga lyhördhet mot den.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/04-08-09

you are viewing our old webpages : Go to our new website ...»