Tomas Axelson & Ola Sigurdson (redaktörer), Film och religion. Livstolkning på vita duken, Cordia 2005.Ca-pris 269 kr. ISBN 91-7085-307-X

I vår tid spelar filmer en allt större roll för att skapa våra föreställningar om hur vi vill leva. Och själva biofilmen finns kvar trots alla farhågor. Särskilt i tonåren, de känsliga och viktiga år som formar vår världsbild och våra ideal, är det viktigt att få sitta i en mörk biograf och låta sig översköljas av filmens bearbetning av både eviga allmänmänskliga känslor och dagsaktuella utmaningar. Trots tv, dvd och multimediala upplevelser vid datorn är det alltså fortfarande viktigt att förstå film för att förstå vår tids människor.

Tomas Axelson och Ola Sigurdson skriver i inledningen till en antologi om Film och religion: ”För många har biografmörkret kommit att bli en plats där verklighetens stora frågor bearbetas.” Där ligger ju filmens funktion nära religionen, men ändå konstaterar Axelson och Sigurdson att det är först de senaste tio åren som det har exploderat ett meningsutbyte och möte mellan film och religion i vid mening, också i filmens värld, från den epokgörande Star wars från 1977 till de senare årens succéer som Sagan om ringen och Harry Potter, för att inte talka om Mel Gibsons The passion of the Christ och senast filmen om Narnia.

Antologin ”Film och religion. Livstolkning på vita duken” är ett försök att samla ihop intressanta och vitt skilda perspektiv från svenska forskare och skribenter som från olika håll närmar sig film och religion. Här möts teologi, filosofi, sociologi, psykologi, filmvetenskap och litteraturvetenskap; medverkar gör Helen Andersson, Tomas Axelson, Lars Johansson, Maaret Koskinen, Maria Küchen, Göran Sahlberg, Ola Sigurdson och Astrid Söderbergh Widding. Ämnena handlar om allt från religion i allmänhet till Ingmar Bergman, Jesus, Messias, monster och Alien-filmerna.

Mest läsvärda är bidragen i de två första delarna av boken, Film som existentiellt projekt och Jesus och hans präster på vita duken. Här förs en detaljerad diskussion med stor sakkunskap om hur religiösa aspekter förmedlas och behandlas genom filmens medium.

Bokens tredje del, Då teologer går på bio, handlar mer om tolkning än om om film. Flera författare tycks vilja skriva om filmer främst för att man kan lägga in intressanta tolkningar i dem, inte för att de är bra, starka och gripande i sig och fungerar som filmkonstverk. Tvärtom, ju sämre filmerna är, desto mer intressanta saker kan en filmvetare säga, som när Helen Andersson slår fast att ”Slaktarfilmen och dess monster kan faktiskt fungera befriande, inte minst ur ett genusperspektiv.” Det betyder nog att författaren tycker att genusperspektiv är mer intressanta än film. På samma sätt är nog Tomas Axelson mer intresserad av att kritisera George Bush än av film när han skriver: ”Den amerikanska supermaktens agerande får alltmer messianska konturer under George Bushs ledning. Raden av militanta frälsargestalter på vita duken gör inget motstånd mot denna process, tvärtom.” I dessa bidrag tycks författare vilja läsa in intressanta sociologiska och politiska eller religiösa mönster i filmer snarare än att diskutera varför en del filmer fungerar och andra inte.

Den ideologiska slagsidan säger i sig något om skillnaden mellan akademi och konst. Tolkningar av och kommentarer om konst är oftast entydiga, dvs när vi har uttalat våra ord en gång har de inget mer att säga. Konsten utmärker sig tvärtom för att den varje gång säger något nytt, och ett fungerande konstverk är alltid mångtydigt: varje tolkning är en av flera möjliga. Den där känslan i maggropen får man just när ett konstverk visar sig vara mångtydigt, när dess innebörd plötsligt breddas eller fördjupas till mer än vi kan uttala, så som när komiska scener i en Mozart-opera uttrycks med så fullödig musik att de lockar fram existentiella och rentav religiösa känslor, eller när en impressionistisk målning av kullar, träd eller äpplen låter betraktaren se hela livet med nya ögon.

Just bejakandet av mångtydigheten i en film gör Maria Küchens avslutande bidrag till antologin ”Film och religion” intressant, för hon diskuterar hur en film kunde göra ett intryck första gången hon såg den och ett helt annat den andra gången.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/06-02-15

you are viewing our old webpages : Go to our new website ...»