Martin Biddle, The Tomb of Christ (Sutton Publishing Limited), 1999.
Jesu grav var kantigare än man trodde, enligt Martin Biddle, professor i medeltidsarkeologi i Oxford.

Vad vet man egentligen om den grav där Jesus begravdes? I början av 300-talet lät kejsar Konstantin bygga den väldiga Gravkyrkan eller Uppståndelsekyrkan över en grav som 325-326 identifierades som Jesu grav. Om denna grav vet man idag en hel del, särskilt tack vare en framstående engelsk arkeolog vid namn Martin Biddle, i frontlinjen när det gäller modern arkeologisk metod och professor i medeltidsarkeologi i Oxford. Han har presenterat resultaten av flera års arbete för allmänheten i en bok med titeln "The tomb of Christ" (1999). Biddle tar inte ställning till om detta verkligen är den grav där Jesus begravdes. Han påpekar att man idag inte kan veta varför den identifierades så 325-326.

Biddles arbete har handlat om att göra en detaljerad uppmätning och dokumentation av det lilla kapell, aediculan, som omger graven, och därmed av resterna av själva graven. Denna dokumentation ser Biddle som en förberedelse inför den renovering som måste genomföras eftersom kapellet är i ytterst dåligt skikt. Han är övertygad om att renoveringen kommer att kunna genomföras. "Ibland," skriver han, "läser man om spänningar mellan de olika kyrkorna (grek-ortodoxer, armenier och katoliker) som har hand om Gravkyrkan. Det som hänt i verkligheten under de senaste åren visar på något helt annat. På 1960- och 70-talet renoverades kyrkan på ett lysande sätt av ett tekniskt kontor som arbetar för alla tre. 1996 avslutades den nya dekorationen av kupolen. Snart måste man besluta om renovering av aediculan."

Biddle visar att man inte måste gräva för att förverkliga sig som arkeolog. Liksom många andra moderna arkeologer har han gjort viktiga arkeologiska upptäckter genom något så enkelt och ickedestruktivt som ren dokumentation. Under arbetets gång har man varit särskilt uppmärksam på alla svårbegripliga avvikelser: de är oftast förorsakade av någon viktig företeelse som dagens forskare kanske inte längre känner till eller är medvetna om. Han kallar detta "strukturell arkeologi".

Biddles viktigaste upptäckter rör formen på själva den ursprungliga klippgraven. Den klassiska rekonstruktionen består av två rum i rad uthuggna i klippan. Ingången täcks av en platt och rund sten som kan rullas åt sidan. Taket i de bägge rummen är lätt välvt, och själva graven ligger i en halvcirkelformad nisch, ett s k arcosolium. Den klassiska rekonstruktionen omfattar alltså flera rundade partier i tak och nischer. Biddle menar att graven i stället var av en mindre rundad typ, troligen med platt tak. Det går inte heller att sluta sig till att graven skulle funnits under ett arcosolium. De ord som används i tidigmedeltida beskrivningar tyder på ett fyrkantigt tak och implicerar inte några kurvor. Som många andra judiska gravar från andra templets period var det nog en gravkammare med platt tak. Möjligen kunde taket ovanför själva graven vara något lägre, som ett slags fyrkantig nisch. Inget tyder heller på att det verkligen fanns en rullande sten i dörren. Också här föreställer sig Biddle en sten av "den mindre runda typen". Gravens yttre rum var troligen egentligen en yttre gård utgrävd i klippan, under bar himmel eller bara delvis öppen. Från den gick man genom en låg dörr in i själva gravkammaren, som inte hade andra öppningar.

Biddles bild av graven bygger dels på hans strukturella dokumentation, dels på beskrivningar och avbilder av medeltida besökare före år 1009. Det året förstördes nämligen en stor del av graven. Al-Hakim bi-Amr Allah, kalif av Egypten (996-1021), son till en kristen kvinna vid namn Maria, lät förstöra graven år 1009 genom att man systematiskt försökte hugga ned gravens hålighet med järnspett, skriver den samtide historikern Rudolf den skallige. Men 1014 började al-Hakims kristna mor Maria, syster till förre patriarken av Jerusalem Orestes, "bygga upp Kristi tempel som hennes son hade låtit riva". 1020 ändrade också al-Hakim själv helt inställning och tillät att de kristna åter firade sina riter på platsen och att de byggde upp kyrkan igen. Al-Hakims förstörelse i Jerusalem 1009 hör till bakgrunden till korstågen, som idag har en avgörande betydelse för relationerna mellan katoliker, ortodoxer och muslimer.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-02-07

you are viewing our old webpages : Go to our new website ...»