Erwin Bischofberger, För att världen skall leva. Veritas Förlag 2004. ISBN 91-89684-19-2. 173 sidor, ca-pris 180 kr.

Nattvarden, eukaristin, kommunionen - många namn och infallsvinklar på det som är själva hjärtat i den katolska andliga traditionen, brödet och vinet på altaret, som enligt katolsk tro verkligen förvandlas till Kristi kropp och blod och förblir det också efter gudstjänstens slut. Veritas Förlag har gett ut en nyutgåva av en bok om nattvarden av Erwin Bischofberger från 1981 med nytt förord och efterord av författaren, som väljer att främst använda det välkända svenska uttrycket nattvard i stället för eukaristi, det självklara ordet i länder av katolsk tradition, som aldrig fått ordentligt fotfäste i svenskan.

Boken hette från början Trons mysterium - teologiska reflexioner kring nattvarden, och får nu heta För att världen skall leva. Bischofberger är jesuitpater och professor i medicinsk etik, och den som blir överraskad över att se författaren till debattartiklar i medicinetiska frågor i tidskriften Signum och annan svensk press som författare till en bok om nattvarden eller eukaristin, kan passa på att upptäcka en ovanlig men viktig infallsvinkel på brödet och vinet på altaret redan i det nya förordet. Bischofberger medger att under de år som gått sedan boken kom ut 1981 har hans "arbetsfält mer och mer flyttats från den teologiska till den medicinetiska arenan." Men, påpekar han, "Under denna tid har jag alltmer kommit till insikt om att det finns ett inre samband mellan nattvarden och medicinsk etik. Visst har nattvarden också en helande kraft, den är en själva verket en medicina, först för själen men också för kroppen."

Syftet med Bischofbergers bok är att "framställa den katolska kyrkans syn på nattvarden." Författaren lyckas mer än väl med syftet. Boken är en läsvärd, välskriven och innehållsrik framställning av eukaristins mysterium sett med den katolska traditionens glasögon. Moderna perspektiv förenas i en naturlig och mogen syntes med klassisk katolsk tro. Innehållet i boken avspeglas i kapitelrubrikerna: Nattvarden som kyrkans mittpunkt, Kyrkan som bordsgemenskap, Nattvardens instiftande, För världens liv, Nattvarden som uppståndelsens sakrament, Den fortsatta tolkningen av traditionen, Förvandlingen av gåvorna, Nattvarden som offerhandling, Jesu offer och människans lidande, Prästen och den nattvardsfirande kyrkan, Nattvardsliturgins historia och konkreta utformning, och till sist: Nattvardens frukter.

Det är i det sista kapitlet Nattvardens frukter som Erwin Bischofberger återvänder till den fascinerande frågan om nattvarden som medicin. När man talar om katolsk syn på nattvarden syftar man oftast på en bestämd övertygelse om vad brödet och vinet på altaret är. Man talar mindre om vad som enligt katolsk tro sker med människan som tar emot det vigda brödet och vinet.

Bischofberger påpekar att Gud själv kommer den troende tillmötes allramest just i nattvardsfirandet. Nattvarden ger delaktighet i Kristi död och uppståndelse. Den är kyrkans liv och är alltså inte bara ett personligt möte med Kristus utan också med hela kyrkan. Och till sist, påpekar Bischofberger, skall man inte glömma bort Jesu löfte: "Den som äter detta bröd skall leva i evighet" (Joh 6:58). Det handlar inte bara om själens eviga liv, påpekar han. Jesus talar om hela människan. Brödet och vinet som blir Kristi kropp och blod är början på evigheten: de grekiska kyrkofäderna kallade eukaristin för odödlighetens läkemedel.

Till sist vågar Erwin Bischofberger i sin efterskrift gå in på den svåra frågan "hur det känns":

Spänningen mellan utförda riter på altarrummets "scen" och samlingen i det inres gudomliga djup,. mellan församlingens psalmer, böner och ceremonier och den personliga hängivenheten i tystnad och inre uppmärksamhet hör till det allra största som människan i detta jordeliv kan och får vara med om... Av förklarliga skäl finns inga ord för att återge den erfarenhet som är förknippad med nattvarden.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/04-04-13

you are viewing our old webpages : Go to our new website ...»