Ernesto Cardenal, Kärleken övergår allt. Svensk översättning 1971 Lars Thunberg. Veritas Förlag 2003. Ca-pris 125:- ISBN 91-89684-08-7

Det senaste tillskottet till Sveriges katolska förlagsvärld, Veritas Förlag som är knutet till biskopsämbetet i Stockholm, har ägnat en del av sin allra första utgivning åt nya utgåvor av moderna kristna klassiker. Bland dem kommer nu en bok av Ernesto Cardenal, katolsk präst, poet och kulturminister i sandinistregeringen i Nicaragua 1979-1988, med titeln Kärleken övergår allt, översatt till svenska redan 1971 av Lars Thunberg.

I den revolutionära sandinistregeringen i Nicaragua satt fem katolska präster. Vatikanen och Managuas biskop krävde att de fem, bland dem Ernesto Cardenal, skulle lämna regeringen. Vatikanen hotade att utesluta Nicaragua från påven Johannes Paulus II:s besök 1983. I sista sekunden kom man överens om att de fem prästerna inte skulle träffa påven. Johannes Paulus II såg därför överraskad ut när han 4 mars 1983 i Managua fick se en leende Ernesto Cardenal i civila kläder och med långt vitt hår och skägg som föll på knä för att kyssa påvens ring. Påven drog tillbaka handen och skakade sitt finger mot honom och sade: "Du måste reda ut ditt förhållande till kyrkan."

Som präst, före detta trappistmunk och marxist är Ernesto Cardenal är en av de personer där många av 1900-talets starka inspirationer och ideal möts i en kanske förvirrad men stimulerande blandning. Han föddes 1925 och deltog som poet och författare i den väpnade kampen mot Somoza-diktaturen. 1956 konverterade han till katolicismen och gick in i trappistklostret Our Lady of Gethsemani i Kentucky. Novismästare var en av 1900-talets främta andliga inspiratörer: Thomas Merton. Cardenal lämnade snart klosterlivet på grund av kronisk huvudvärk men prästvigdes 1965. Han ser ingen motsättning mellan marxism och kristendom och blev som sagt kulturminister i sandinistregeringen.

Boken Kärleken övergår allt består av meditationer som Cardela skrev som ung novis i trappistklostret. Han utgår från kyrkofäderna, alltså den tidigaste kristna litteraturen, och inte minst Augustinus berömda citat: "Herre, du har skapat oss för dig, och vårt hjärta är oroligt tills det vilar i dig."

"I alla människors ögon bor en längtan, som inte kan stillas", inleder Cardenal sin bok, och fortsätter med att förklara att denna längtan finns hos alla människor, "mödrar och älskande kvinnor, poliser och tjänstemän, äventyrare och mördare, revolutionärer, diktare och helgon." Och därmed förstår läsaren att Cardeal verkligen är en romantisk poet och att dessa meditationer handlar om kärlek för att inte säga passion. Men det handlar om passionen mellan människan och Gud. "Gud är berusad av kärlek, och därför kan man inte förutse hans handlingssätt", säger Cardenal djärvt. "Likt alla andra älskande är han döv för alla fönuftsresonemang. Han är drucken av kärlek."

Alla är kallade till friden hos Guds, betonar Cardenal. "Hur många män och kvinnor är i denna stund upptagna av att flirta med varandra på barer och klubbar, medan de i själva verket är av Gud kallade till det mystiska livet," skriver denne unge trappistnovis som visar att han hade i alla fall ett hum om vad den värld innehöll som han hade lämnat bakom sig.

Cardenals resonemang om kärleken mellan Gud och människorna är starkt präglad av den tidiga kyrkans teologi hos kyrkofäderna, som så starkt inspirerade hela den katolska kyrkans förnyelse under 1900-talet. Likt kyrkofäderna betonar han att varje kristen kan föda Kristus så som Maria gjorde. "Det enda som skiljer oss från Gud är vårt Ego, vår egenkärlek. ... Antingen Gud eller jag. I det ögonblick då vårt Ego försvinner ur vårt inre, tar Gud sin boning i oss. Det är nog att vi än en gång uttalar Marias ‘Må det ske med mig som du har sagt', för att Gud än en gång skall bli människa i oss. En transsubstantiation äger rum likt förvandlingen av bröd och vin, och vårt kött och blod förvandlas i Kristus till Kristi lekamen och blod. Vi blir eukaristi, ett kärlekens försoningsoffer."

Cardenals trappistkallelse må det ha varit si och så med, och kanske hade Johannes Paulus II rätt i att det var omdömeslöst att som präst ge sig ut i politiken som sandinistminister. Men det är omöjligt att inte bli fascinerad av passionen i Cardenals resonemang, som är just så starka som kärleken är hos en ung människa. "Ungdomen är den bästa åldern att överlåta sig till Gud, därför att det är kärlekens och illusionernas tid, vårens och poesins tid," skriver denne präst och poet med långt vitt hår och skägg.

"Överlåtelsen till Gud är en överlåtelse i kärlek. Ju mer förhoppningar och illusioner vi bär på i vårt hjärta och ju större vår kärlek är till det vi lämnar bakom oss, destor större är den gåva vi skäner Gud och likaså den gåva som vi själva mottar. Gud fordar ungdom, eld och lidelse," skriver dåvarande trappistnovisen Ernest Cardenal i boken Kärleken övergår allt.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-08-26

you are viewing our old webpages : Go to our new website ...»