Jan Erixon, Någon besökte min själ. Dostojevksijs andliga resa, Cordia 2004. ISBN 91-7085-292-8. 294 sidor, ca-pris 266 kr.

Fjodor Dostojevskij (1821-1881) är utan tvekan en av de senaste 200 årens andligt djupaste författare. Livet själv hade tvingat honom till andligt djup. Efter att ha skrivit några mindre viktiga skrifter som ung författare utsattes han för en skenavrättning 1849 och satt sedan i ett fångläger i Sibirien i fyra år. Denna omskakande upplevelse ledde till en religiös pånyttfödelse som kom till uttryck bland annat i de stora romanerna Brott och straff 1866, Idioten 1868, och Bröderna Karamazov 1879-1880.

Brott och straff är en berättelse om människans fria val, där studenten Raskolnikov brottas med samvetet och Gud efter att ha begått ett mord. I Idioten är furst Mysjkin en epileptisk Kristusgestalt i ett kaotiskt societetsliv. I Bröderna Karamazov är Aljosja, en av bröderna, en annan Kristuslik gestalt omgiven av nedrigheter. Det godaste och renaste drabbar samman med det smutsigaste och mest brottsliga. Men sammandrabbningen, skillnaden går ofta inte mellan onda och goda människor, utan i dem.

Det finns mycket att hämta hos Dostojevskij, men det kan vara svårt att läsa hans böcker. Problemet är inte bara att de är så långa. Det verkliga problemet är att förstå vad de många huvudpersonerna heter. Det enda sättet är att som bokmärke använda en papperslapp där man skriver upp en lista på huvudpersonerna och deras olika namn och smeknamn. Ibland får man försöka skissera också en plan över en lägenhet eller en plats för att förstå var olika människor bor och lever. Trots sådana knep kan man också behöva starthjälp från någon som kan Dostojevskij utan och innan. Jan Erixon är en sådan: han är pastor i Svenska Missionskyrkan med särskild inriktning på Ryssland, föreläser ofta om Dostojevskij och den kristna tron och har tidigare skrivt boken Ropet från urkyrkan.

I boken Någon besökte min själ. Dostojevskijs andliga resa ger sig Erixon ut på jakt efter vad Dostojevskilj själv kallade ”gudsidén”. Detta är en biografi: den börjar med födelsen och slutar med döden. Men längs vägen stannar Erixon ofta upp för att i Dostojevskijs texter och personer försöka spåra hans grundläggande ideer om människan och hennes förhållande till Gud. Erixon antyder bara kort andra viktiga avsnitt i författarens liv som epilepsin, spelpassionen, hans ekonomiska skulder och kärleksäventyr.

Dostojevskijs plats i Europas andliga historia är väl definierad: det handlar om den rysk-ortodoxa traditionen och dess spänningsladdade möte med västeuropa och den sekularisering som stammar från upplysningen. Dostojevskij växte upp i en religiös familj ,men i hans samtid fanns det gott om sekulariserade människor i den västorienterade ryska eliten.

Erixons bok ingår i den andliga rörelse som finner andlig inspiration för vår tids svenskar just i den ortodoxa traditionen. Det handlar ofta om att återupptäcka djupet i den kristna tron på den heliga Anden och dess verkan i och omkring kyrkan. Den västkristna traditionen präglas av att det länge var väldigt tyst om Anden. I stället har både protestanter och katoliker talat om Nåd när man ville tala om Guds verkan i människans själ och liv. Men vår tids människor fascineras av en andlig tradition som betonar att man kan uppleva Gud, inte bara föra teologisk debatt om honom. Denna svenska andliga rörelse som med rötter i pingstkyrkan återupptäcker ortodoxin och fornkyrkan har lett till skapandet av tidskriften Pilgrim och av dess förlag Cordia, som har gett ut Erixons bok om Dostojevskij.

Detta nya svenska intresse för den ortodoxa och fornkyrkliga erfarenheten av att uppleva Gud är rätt sammanhang för att förstå vad som är speciellt med Erixons bok, vad som gör att den inte bara är en författarbiografi. Erixon betonar att i Dostojevskijs litteratur är Kristi närvaro påtaglig i form av överraskande strimmor av det absoluta som bryter igenom. Titeln på Erixons bok, Någon besökte min själ, uttalas av Aljosja, Kristusgestalten bland bröderna Karamazov, som berättar om en naturupplevelse som gör att han vill gråta:

”Det var som om trådar från alla dessa otaliga gudsvärldar hade knutits samman i hans själ, och hela hans själ bävade, när den berördes med dessa andra världar... Någon besökte min själ i den där stunden, sade han sedan.”

På ett liknande sätt berättar också furst Mysjkin i Idioten om sällsamma upplevelser när han får epileptiska attacker: ett sällsamt ljus lyser upp själen. Epilepsin, som Dostojevskij själv led av, bevisar inte tron på Gud men ger bilder och ord som kan användas också om Gud.

Erixons bok Någon besökte min själ ger en introduktion till en av världshistoriens största författare och gör det lättare för alla att närma sig honom. Men Erixon lyckas också markera Dostojevskijs plats i den andliga förnyelsen i Sverige av idag.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/05-03-15

you are viewing our old webpages : Go to our new website ...»