Scott Hahn, Lammets måltid. Mässan som himlen på jorden. Översättning Håkan Hammarén. Catholica 2003. ISBN: 91-86428-91-8

Den katolska gudstjänsten eller liturgin präglas av att man använder sig av färdiga bönetexter av mycket hög ålder. Det gäller inte minst den eukaristiska bönen, den katolska mässans mittpunkt, som är en lång bön till Fadern över brödet och vinet på altaret. Länge använde man här alltid en och samma bönetext, den så kallade romerska kanonbönen som går tillbaka till 300-talet om inte längre. Idag har den fått sällskap av fler eukaristiska böner som huvudsakligen innehåller texter som är ännu äldre än den romerska kanonbönen.

Den katolska mässan består alltså till största delen av mycket gamla böner. Varför ber katoliker med gamla texter? Kan de inte tala spontant till Gud som alla andra?

Ett av de viktigaste svaren är att dessa färdiga texter är ett slags trosundervisning. Man lär sig att förstå den katolska tron allt djupare ju mer man mediterar över liturgins böner och vrider och vänder på dem som ett prisma för att locka fram alla regnbågens färger ur dem.

Liturgin är egentligen den allra främsta formen av trosundervisning i den katolska kyrkan - det har uppmärksammats också i samband med det så kallade kateketiska året i Sverige, under vilket Sveriges katoliker har reflekterat just över trosundervisning.

Ändå är det förvånansvärt sällan som katoliker talar om liturgins texter eller som präster kommenterar dem i sina predikningar. Den katolska liturgin firades huvudsakligen på latin till 1960-talet, vilket gjorde att de flesta av världens katoliker var vana vid att inte förstå vad som sades. Många fromma människor ägnade sig därför åt helt andra böner som rosenkransen under pågående mässa medan prästen läste sina böner på latin. Trots att mässan idag firas på moderna språk kan man konstatera att många katoliker fortfarande lyssnar ganska förstrött till liturgins böner som om de inte förstod språket. Det är ett intressant exempel på att hindren för förståelse inte bara ligger i språket utan också i mentala vanor. Också det mest kristallklara språk blir obegripligt om man inte förväntar sig att förstå det.

"Där stod jag, en ensam man, en protestantisk pastor i civila kläder. Jag gled in längst bak i det katolska kapellet i Maiwaukee för att bevittna min första mässa."

Så inleder Scott Hahn sin bok Lammets måltid. Mässan som himlen på jorden, som just har getts ut på svenska av Catholica (översättning av Håkan Hammarén). Det är en trosmeditation om mässans texter av en före detta protestantisk pastor som konverterade till den katolska kyrkan därför att han blev så djupt gripen av mässans texter. Som bibeltrogen protestant, som lät bibeln ligga uppslagen på bänken under sin första katolska mässa, blev han särskilt tagen av att liturgins böner var så präglade av bibeltexter.

"Under mässans gång slog det mig plötsligt att bibeln inte bara låg där bredvid mig. Den var också framför mig - i Mässans ord! En rad var från Jesaja, en annan från Psaltaren, en tredje från Paulus. Det var en överväldigande upplevelse."

Scott Hahn blev överraskad av att liturgins texter inte är något annat än ett särskilt sätt att läsa och tolka bibelns texter, inte minst det Gamla testamentet, profeter som Jesaja och psaltarpsalmerna. Liturgin är en skola i bibelläsning, i hur den kristna traditionen har läst och förstått bibelns texter. Scott Hahn hade under sina år som protestantisk pastor brottats särskilt med bibelns sista bok, Johannes Uppenbarelse. Denna svårtolkade vision har många velat läsa som en förutsägelse om annalkande katastrofer. Hahn själv hade aldrig funnit rätt infallsvinkel fast han nästan kunde boken utantill vid det här laget. Den katolska mässan blir hans tolkningsnyckel. Han berättar:

"Jag blev kvar på åskådarplats ända tills jag hörde prästen uttala instifttelseorden. 'Detta är min kropp... Detta är mitt blods kalk.' Då kände jag att alla mina tvivel försvann. När jag såg prästen lyfta upp den vita hostian, kände jag en bön välla fram från mitt hjärta i en viskning: 'Min Herre och min Gud. Det är verkligen du!' ... Jag kunde inte tänka mig en större upplevelse än den som dessa ord gett mig. Trots det blev den änu starkare strax efteråt, när jag hörde församlingen recitera: 'Guds lamm... Guds lamm... Guds lamm...'... Efter många års bibelstudier visste jag precis var jag var. Jag var iUppenbarelseboken, där Jesus kallas Guds lamm inte minre än tjugoåtta gånger i 22 kapitel. Jag var vid bröllopsfesten som Johannes beskriver i slutet av Bibelns allra sista bok. Jag var inför tronen i himlen, där Jesus hyllas i evighet som Lammet. Men jag var inte bereedd på detta - jag var ju i Mässan!"

Den protestantiske pastorns bibelkunskaper gör att han kan upptäcka att den katolska mässans rötter går tillbaka till de viktigaste texterna i Gamla och nya testamentet. Han återupptäcker de första kristnas sätt att läsa och tolka berättelserna i 1 Mosebok om Melkisedeks offer av bröd och vin, Abrahams offer av Isak på Moria berg, det offrade lammet vars blod räddade judarna i Egypten under dödens ängel, det lamm som offrades i templet i Jerusalem och hela den judiska tradition av reflexion över vad ett andligt offer innebär, fram till Paulus ord till de kristna i Korint: "Vårt påsklamm, Kristus, är slaktat (1 Kor 5:7-8)."

Här blir Scott Hahns framställning en välkommen översikt över hur dessa bibeltexter lästes under antiken både av judar och kristna. Svenska bibelkommentarer och översättningar tar fasta på den innebörd som texterna hade när de skrevs. Men redan i den judiska traditionen bevarades texterna ofta tillsammans med en tolkning som såg de gamla berättelserna som symboler för något annat och större. De första kristna fortsatte i denna symboliska bibelläsning och var övertygade om att Gamla testamentets viktigaste episoder förebådade det som skulle ske i och med Jesu död på korset och hans uppståndelse från de döda.

Efter en detaljerad jämförelse mellan Johannes Uppenbarelse och den katolska mässan slår Scott Hahn fast att mässan är himlen på jorden. Men den är också höjdpunkten på vardagslivet. Liturgin är inte något skilt från vardagen utan dess "höjdpunkt och källa", som det andra vatikankonciliet sade. Till sist drar Scott Hahn slutsatsen:

"När himlen stiger ned till jorden lyfter vi upp vår jord för att de skall mötas på halva vägen. Det är det som är vardagslivets glans: vardagsvärlden blir vår Mässa. Det är så vi kan få Guds konungarike att komma till stånd."

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/03-05-12

you are viewing our old webpages : Go to our new website ...»