Svenskt patristiskt bibliotek. Band IV. Bibel och predikan. Redaktör Sten Hidal, Artos 2003. ISBN 91 7580 218-X.

I år har den fjärde volymen av Svenskt patristiskt bibliotek givits ut av Artos förlag med titeln "Bibel och predikan". Sten Hidal har redigerat en volym med svenska översättningar av texter från fornkyrkan som belyser hur de första århundradenas kristna såg på bibeln.

Svenskt patristiskt bibliotek är ett ambitiöst projekt samordnat av Samuel Rubenson som handlar om att ge ut en omfattande samling av svenska översättningar av viktiga tidigkristna texter av de tidiga kristna författarna som ofta kallas kyrkofäder: "patristik" är ett lärt namn på läran om kyrkofäderna.

Svenskt patristiskt bibliotek ger Sverige en liten men i alla fall motsvarighet till de stora utgåvorna av tidigkristna texter på olika europeiska språk under 1900-talet som har avspeglat längtan hos den moderna tidens kristna att återvända till källorna, det som på franska kallas ressourcement.

Återvändandet till källorna var en av de viktigaste inspirationskällorna till kristen förnyelse under 1900-talet i alla kristna läger och i den katolska kyrkan till det andra vatikankonciliet 1962-1965 och dess förnyelse. Svenskt patristiskt bibliotek fogar alltså in Sveriges andligt intresserade läsare i denna andliga rörelse, som kanske kan sägas en av vår tids viktigaste.

Första volymen i Svenskt patristiskt bibliotek kom 1998. Den var redigerad av Per Beskow och presenterade svenska översättningar av de äldsta kända kristna gudstjänsttexterna. Det finns inga hela gudstjänstordningar före 300-talet, men däremot gott om anvisningar och råd redan från första århundradet e Kr. Antagligen improviserades den kristna gudstjänsten enligt en fast struktur och enligt vissa regler, och allt man behövde var då råd och regler och kanske några texter som inspiration. Denna första muntliga fas i den kristna liturgihistorien övergick sedan på 300-talet i en fas då man började skriva ner och kodifiera gudstjänstexterna, vilket också gö ratt vi idag vet mer om den tidens kristna liturgi.

Den andra volymen kom 2000 och var redigerad av Samuel Rubenson med titeln Martyrer och helgon. Volymen innehåller samtida berättelser om kristna som dödades för sin tro, särskilt i Nordafrika på 100- och 200-talet, och en del helgonbiografier från 300- och 400-talet, när trons hjältar efter slutet på förföljelserna mot kristna inte längre var de som offrade sitt liv utan snarare asketer och munkar. Under förföljelsernas tidevarv räknades martyrdöden som ett dop, ett blodsdop, men beskrevs också som en seger. Ofta beskrevs martyren som en idrottsman som vann en tävling. Martyrens döda kropp menades bära något av heligheten från denna seger. Under många århundraden var en av de mest populära formerna av andlig förnyelse att bege sig till martyrernas gravar för att få del av deras segrande helighet, det vi kallar vallfärd, och som bland annat lockade vår heliga Birgitta till Rom och sysselsatte henne nästa på heltid under hennes två årtionden i den heliga staden.

Den fjärde volym som nu kommit handlar om Bibel och predikan och är redigerad av Sten Hidal. Antologin av översatta texter kompletteras med förteckningar över citerade bibelställen, källor och modern litteratur. Volymens 290 sidor kan naturligtvis bara ge ett smakprov av det gränslösa material som utgörs av kyrkofädernas predikningar och bibelkommentarer, som kanske är den typ av texter från antiken som bevarats allra mest.

Själva omfattningen av det väldiga materialet av bibelkommentarer i form av böcker och predikningar visar vad som stod i centrum för de tidiga kristnas andliga liv: bibeltexterna och vad de egentligen bar på för betydelse ur ett kristet perspektiv. De författare som är mest företrädda i volym 4 av SPB är Origenes och Johannes Chrysostomos.

De tidiga kristnas andliga och kyrkliga liv handlade alltså i stor utsträckning om att umgås och brottas med bibelns texter, särskilt Gamla testamentets profeter och psalmer. Detta grundläggande umgänge med bibeln visar hur nära de stod den judiska tradition de kom ifrån och som ännu levde sida vid sida med dem men tolkade Gamla testamentets texter på ett annat sätt. Gamla testamentets texter var som ett prisma som man kunde vrida på olika sätt och så avlocka dem en mångfald olika innebörder. De kristna predikningarna och bibelkommentarerna visar vilka av dessa olikfärgade strålar från bibeltexternas prisma som kunde fungera i ett kristet perspektiv. Det kunde finnas flera olika kristna tolkningar av bibeltexterna men alla på något sätt relaterade till Kristus.

De flesta fornkristna bibelkommentarer och predikningar handlar om Gamla testamentet trots att Nya testamentets böcker naturligtvis var viktiga för de kristna. Men evangelierna och breven i Nya testamentet var redan ett slags kommentar som visade hur profetior i Gamla testamentet gick i uppfyllelse eller skulle tolkas.

Det vi möter på 200-talet, då texterna blir särskilt många, är en kristen tolkningsgemenskap som ägnar sig åt att diskutera hur Gamla testamentets texter skall tolkas för att de skall handla om Kristus. Vid samma tid avspeglas det också i målningarna i de kristna katakomberna i Rom, där de bibliska motiven nästan alltid är hämtade från Gamla testamentet för att tala om Kristus.

Varken i den kristna eller den judiska traditionen var man vid den här tiden särskilt intresserad av det som dominerar moderna bibelkommentarer: vad som var avsikten med texten när den skrevs. Det var inte för sin ursprungliga betydelse som bibelns texter valdes ut och fördes vidare som en helig textsamling, snarare var det för att texterna lånade sig till en symbolisk tolkning som avspeglade grundläggande känslor och andliga upplevelser hos den grupp som valt ut dem, som när den judiska traditionen tolkade kärleksdikterna i Höga visan som en beskrivning av kärleksbandet mellan Gud och hans folk, vilket ur ett kristet perspektiv blev relationen mellan Kristus och hans kyrka. Det var nog inte bara historiskt intresse för Mellanösterns krigshistoria under 700-talet f Kr som gjorde att den judiska traditionen bevarade profetiorna om fredsriket hos profeten Jesaja. Redan den judiska traditionen lät dessa texter peka vidare på något som gick utöver den ursprungliga bokstavliga betydelsen.

Både judar och kristna sökte alltså efter en symbolisk innebörd. Det är raka motsatsen till vad vi idag kallar fundamentalism eller bokstavstro, som ju tar fasta just på bibeltexternas bokstavliga och ytliga innebörd. Sten Hidal förklarar så här i sin inledning:

"Fornkyrkan är en nyttig bekantskap för den som tror att endast dessa typer av bibelläsning finns: bokstavstro eller total frihet. Alternativen kan inte ställas så. Kyrkofäderna hade en stor vördnad för bibelordet och försvarade dess sanning - bibelorden var inspirerade eller inandade av Gud. Men de kunde samtidigt visa en stor frihet i utläggningen av bibelordet. Den djupare betydelsen var ofta en som vi kanske inte skulle kunna läsa ut ur den bokstavliga lydelsen."

Tog fornkyrkan sig för stor frihet i bibeltolkningen? Kanske kan man svara att kyrkan hade rätt att tolka bibeltexterna som den ville eftersom det var kyrkan som hade valt ut vilka texter man skulle räkna till bibeln. Vi vet att det fanns många andra religiöst inspirerade texter både i judendomen och i den tidiga kristendomen. Bibeln har aldrig uppfattats som ett monolitiskt block, som en regelsamling från Gud som man bara skall lyda.

Tvärtom är bibelns böcker ett urval som gjorts just för att på olika sätt avspegla de första kristna generationernas tro. Sådant är den katolska traditionens förhållande till Gamla testamentet än idag. Tidegärden, kyrkans dagliga umgänge med bibeltexter som främst hämtas ur psaltaren och profeterna, låter präster, nunnor och andra andligt intresserade kristna morgon och kväll läsa texter som handlar om krig och kungar i Mellanöstern, men som blir viktiga för ett kristet andligt liv därför att de på olika sätt får avspegla de kristnas övertygelse att Jesus genom sin död och uppståndelse har öppnat vägen för dem till ett evigt liv i gemenskap med Gud. Den övertygelsen har alltid varit starkare än intresset för den exakta ordalydelsen och ytliga betydelsen hos de olika bibelböckerna.

Ur ett katolskt perspektiv är det kyrkans tro som avgör hur bibeln skall tolkas, för det är kyrkan som har skrivit bibelns böcker och valt att behålla dem.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/03-12-18

you are viewing our old webpages : Go to our new website ...»