Jonas Jonson, Vänner kallar jag er. En resa till Ekumene, Cordia 2004. ISBN: 91-7085-281-2

Jonas Jonson, biskop för Svenska kyrkan i Strängnäs stift, berättar sina minnen från fyra årtiondens arbete för kristen enhet under resor över hela världen i en ekumenisk minnesbok med titeln: Vänner kallar jag er. En resa till Ekumene, utgiven på förlaget Cordia. Jonas Jonsson har varit medlem i Kyrkornas världsråds centralkommitté, biträdande generalsekreterare i Lutherska världsförbundet och ordförande i samarbetskommittén mellan Kyrkornas världsråd och den katolska kyrkan.

Jonson väljer att berätta sina ekumeniska minnen för att hjälpa en ny generation som inte var med själv. Han skriver:

Vår tids kyrkohistoria har i hög grad påverkats av den ekumeniska rörelsen. Många har beskrivit och analyserat skeendet. Efter att ha varit med under fyrtio år ville jag ändå skriva en personlig rapport. ...

Vårt individuella minne är opålitligt. Vårt instutionella minne är kort. Den som delar kyrkans tro och uppdrag behöver veta något om 1900-talets ekumeniska vision och om de många människor som ville föverkliga den för att kunna söka sig vidare på enhetens väg. Efter samtal med studenter och blivande kyrkoarbetare med mycket begränsad kunskap om den moderna ekumeniska utvecklingen, beslöt jag att berätta något om min resa till Ekumene.

Det är en resa som börjar 1961 med ett arbetsläger på Kreta organiserat av Kyrkornas världsråd. Men Jonas Jonsson går ännu längre tillbaka och berättar om hur tanken på ett internationellt ekumeniskt råd väcktes samtidigt i Konstantinopel och Uppsala redan 1919. Flera kapitel ägnas åt Kyrkornas världsråds historia under 1900-talet, åt den katolska kyrkans egentliga inträde på den ekumeniska scenen med det andra vatikankonciliets förnyelse 1962-1965, och åt Kyrkornas världsråds generalförsamling i Uppsala 1968 med demonstrationer och ockupationer och ett förberedande seminarium som utropade ”Kyrkan som organisation är död, länge lever rörelsen!” samtidigt som studentrevolten sköljde över Europa. Här fanns mitt i kaoset en positiv och kreativ kraft, och Jonson skriver: ”Den svenska kristenheten fick hämta andan och ta ny sats efter de nedslående Hedeniusåren. Hundratals unga människor tog intryck för livet. Jag var en av dem.” Men sedan tillfogar han genast klarsynt: ”Ungdomarns bästa tid i den ekumeniska rörelsen var över.”

Jonas Jonsons ekumeniska engagemang för Kyrkornas världsråd och Lutherska världsförbundet för honom ut på långa resor under flera årtionden. Han gör nerdykningar i Sydafrika, Etiopien, Filippinerna, Armenien och mängder av andra länder för att inte nämna alla minnen från olika europeiska länder.

Författaren blandar kyrkohistoriska framställningar med självupplevda och skarpsynta minnesbilder. En publik som är intresserad av den katolska kyrkan läser förstås med särskilt intresse otaliga skisser och porträtt av möten med katolska personer och institutioner. Som när han med ironisk distans skissserar den gråhåriga dam som grundat den katolska lekmannarörelsen focolare för enhet och fred: ”Chiara Lubich stod och talade, på italienska som vanligt, snabbt men efter manuskript, fastän hon sagt nästan samma sak år ut och år in.” Eller det sakliga konstaterandet: ”Före jubelåret 2000 var fasaderna i Rom nästan svarta av smuts och avgaser.” Tjänstemännen på Påvliga rådet för kristen enhet skisseras i kortfattade men vältaliga porträtt tillsammans med möblemanget på kontoret. Elva möten med Johannes Paulus II sammanfattas med iakttagelsen att den åldrade påvens ögon fortsatte att lysa – en iakttagelse alla som har träffat påven förstår. Det självupplevda gör boken till en både intressant och njutbar bild av hur miljontals kristna har levt, trott och hoppats i oräkneliga länder under olika epoker av 1900-talet.

Jonas Jonson är inte rädd för att markera tydligt var han själv står, hur han bedömer olika kyrkors och kyrkoledares ställningstaganden under 1900-talet, och vilket intryck han fått av människor han mött. Denna uppriktighet gör honom till en ärlig och intressant författare för läsare i alla läger.

Boken blir ännu mer användbar genom avslutande ordförklaringar och personregister.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/04-05-18

you are viewing our old webpages : Go to our new website ...»