Birgitta Laghé, ”Den Evangeliska Mariavägen till enhet”. En studie av Paulina Mariadotters spiritualitet (Biblioteca theologiae practicae, 73), Artos 2004. 280 sidor, 242 kr. ISBN 91 7580 273-2.

Det har inte forskats mycket om klosterlivets återkomst till Svenska kyrkan under 1900-talet. Birgitta Laghé skrev 2004 en avhandling om Gunvor Norrman, som grundade Mariadöttrarna som idag finns både i Svenska kyrkan och katolska kyrkan. Hon konstaterar att klosterliv blev en form av kvinnlig frigörelse under 1900-talet. Den traditionella lutherska kallelsetanken förkunnade att kvinnans kallelse var att bli maka och mor. Klosterlivet lät en ensamstående kvinna förverkliga en fullödig gudsrelation utan att gifta sig.

Mariadöttrarna har sedan delats i två grenar varav en har konverterat och är nu en katolsk benediktinsk klostergemenskap i ett vackert kloster vid Omberg, som invigdes 1997. Den andra grenen av Mariadöttrarna finns i de lutherska folkkyrkorna i Sverige, Danmark och Finland.

För Gunvor Norrman som ensamstående kvinna var den lutherska kallelseläran ett problem. Enligt denna lära fanns kvinnans kallelse i familjen som maka och mor. I den katolska traditionen talade man om kallelse bara i samband med prästkallet och ordenslivet, men där fanns en möjlighet för kvinnor att förverkliga en direkt gudsrelation utan att bli maka och mor.

Det är spännande att läsa om de livserfarenheter som ledde Gunvor Norrman (1903-1985) till att ta namnet Paulina Mariadotter och grunda en kvinnlig klostergemenskap i Svenska kyrkan. Hennes återupptäckt av klosterlivet var en del av en våg av förnyelse som nådde Svenska kyrkan i början av 1900-talet i olika grenar. Medan Sverige tidigare påverkats religiöst från Tyskland från reformationen och framåt kom nu inspirationen från England – redan under Sveriges kristnande kom ju för övrigt missionärerna omväxlande från Tyskland och England. Denna förnyelse bar namn som Oxfordgrupprörelsen som senare fick namnet moralisk upprustning, högkyrkligheten, och birgittarörelsen Societas sanctae Birgittae. Med i bilden fanns också den liturgiska rörelsen, som också i katolska kyrkan strävade efter att återvända till fornkyrkans renhet och ursprunglighet. Mycket i dessa rörelser var en reaktion mot liberala strömningar i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Vad man längtade efter var mystik och auktoritet. Tanken på evangeliska kloster framträdde liksom i England som en del av strävan mot kyrkans inre förnyelse. Laghé påpekar att klosterlivets återkomst till Svenska kyrkan inte bara var katolsk påverkan, det var också en frukt av den pietistiska traditionen som betonade det personliga andliga livet i som en reaktion mot 1600-talets stränga lutherska renlärighet.

Det var inte helt enkelt att etablera kloster i Sverige vid mitten av 1900-talet. Religionsfrihetslagen från 1951 begränsade rätten att grunda kloster i Sverige. Det krävdes tillstånd från Kungliga majestätet. Denna paragraf tillämpades en enda gång innan den avskaffades: det var när karmelitsystrarna 1961 ansök om att få grunda ett kloster i Glumslöv. Klosterparagrafen avskaffades utan större debatt 1977. Flera biskopar i Svenska kyrkan var positiva till ordensliv under den tid då Mariadöttrarna grundades, men något officellt svenskkyrkligt erkännande var inte kyrkorättsligt möjligt. Först 1990 gjorde biskopsmötet ett uttalande i vilket de erkände ordensliv som ett autentiskt uttryck för Svenska kyrkans ecklesialitet, dess sätt att vara kyrka.

1964 etablerade sig Mariadöttrarna i Vadstena. Denna grupp konverterade 1988 till katolska kyrkan. Troligen bidrog också frågan om kvinnliga präster till Vadstenasystrarnas konversion. Mariadöttrarna behövde inte ta ställning till frågan förrän 1983, då en församling i Danmark där de hade en gemenskap tillsatte en kvinnlig präst. Paulina Mariadotter och systrarna kom överens om att de skulle godkänna den ordning som godkändes av den lokala kyrkan, men 1985 avled Paulina Mariadotter och tre år senare konverterade systrarna i Vadstena. Sedan dess finns det mariadöttrar både i katolska kyrkan och Svenska kyrkan. Visst är det spännande, ekumeniskt och unikt att samma klosterrörelse kan finnas både i Svenska kyrkan och katolska kyrkan, men Laghés bok sätter fingret på den ömma punkten som förklarar varför många som söker förverkliga klosterliv i Svenska kyrkan med tiden väljer att konvertera: klosterliv är en integrererad del av den katolska traditionen men inte i Svenska kyrkan. Laghé skriver: ”De romersk-katolska systrarna är en integrerad del av kyrkan medan de evangeliska Mariadöttrarna, även om klosterlivet erkänts av Svenska kyrkan, är en privat sammanslutning.”

Birgitta Laghés bok anger tydligt att den är en studie av Paulina Mariadotters spiritualitet. Den handlar alltså om grunderskan, inte om det hon grundade. Men det hade varit intressant med ett avslutande kapitel med mer konkret information om Mariadöttrarna idag, var de finns, hur många de är och hur de har det med kallelser. Efter att ha läst Birgitta Laghés bok vill man nämligen gärna veta om Paulina Mariadotters spiritualitet hade en funktion att fylla under en viss epok eller om den har framtiden för sig.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/05-05-24

you are viewing our old webpages : Go to our new website ...»