Niklas Piensoho, Att finna fotfäste. Andlig vägledning för vanliga dagar, Cordia 2005, 190 sidor, ca-pris 228 kr. ISBN 91-7085-313-4

Århundraden av splittring i olika kristna samfund och kyrkor har i vår tid ersatts av årtionden av teologisk dialog och nya överenskommelser i lärofrågor. Men många blir allt mer medvetna om att det viktigaste är en ekumenisk andlighet: att dricka ur varandras brunnar. Det går förvånansvärt bra så länge det handlar om allmänmänskliga erfarenheter av förhållandet till Gud, nästan och bibeln, erfarenheter som bäst uttrycks i texter, i tidskrifter eller böcker. Ett välkänt uttryck för detta är tidskriften Pilgrim, som också ger ut böcker genom bokförlaget Cordia. En ny bok från Cordia heter Att finna fotfäste och är skriven av Niklas Piensoho, pastor inom Svenska Missionskyrkan och församlingsföreståndare i Fiskebäcks missionskyrka i Göteborg. Han vill ge ”andlig vägledning för vanliga dagar.”

Piensoho utgår från Jesu dubbla kärleksbudskap:älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft, och din nästa som dig själv (Mark 12:30-31). Resten av boken är i själva verket en utförlig kommentar till detta viktiga Jesusord.

”Av hela ditt förstånd”: vad har förstånd med kärlek att göra? För Piensoho är kärlek inte bara irrationella känslostormar. Kärlek behöver eftertanke för att överleva i längden, skriver han, och påminner om att Paulus uppmanade de kristna: Låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar.

”Av hela ditt hjärta”: varför talar man om hjärtat? Piensoho har en teori: runt hjärtat i bröstkorgen löper en mängd nertrådar samman, och där finns viktiga kroppsfunktioner som blodomlopp och andning. ”Hjärtat är den plats i vårt inre där signalerna från anden, själen och kroppen strålar samman... Hjärtat väger samman alla impulser och intryck vi får, både från vårt eget innersta och från vår omgivning. I vårt hjärta pågår en ständig process för att ordna allt detta och ge var sak dess rätta plats.”

Piensoho passar på att reda ut vad han menar med ande: ”Anden är inget organ, snarare en förmåga som vi har. Anden står för vår förmåga att se det osynliga och att kunna relatera till en osynlig verklighet.”

”Det är genom vår ande som Gud får tillträde till vårt hjärta.” Och det är viktigt att se efter vem som får tillträde till hjärtat, menar Piensoho. Han uppmanar läsaren att ”fundera på vilka intryvck och röster som får mest utrymme i ditt hjärta. Kan du höra vad Guds ande viskar genom din ande eller är ditt hjärta blockerat av all annan möjlig information? Var rädd om ditt hjärta för därifrån utgår livet.”

”Av all din kraft” handlar, menar Piensoho, om den offentliga sidan av tron, om vad vi gör, om hur kärleken till Gud färgar av sig på allt vi gör. ”Det är genom praktiska arrangemang, ekonomiska åtaganden, avsatt tid eller gudstjänstbesök som jag upprätthåller och stärker kärleken till Gud.”

Och då är vi inne på frågan om vad kärleken till Gud betyder för relationen till andra människor. Andra människor kan vara vänner, vilket förstås är det bästa, men det finns också ”fiender”, människor som vi upplever som ett hot eller som vi upplever har gjort oss illa, eller som anser det samma om oss. Piensoho påminner om Jesu råd om hur man kan handskas med problemet: ”När du börjar tänka på din fiende: Be för honom. ta hela frågan till Gud.... Be om Guds omsorg och ingripande för den du har svårt med.”

Att det finns problematiska relationer är inget skäl att inte ha relationer. På samma sätt betonar Niklas Piensoho att en församlings alla brister och svagheter inte är något skäl att inte vara med en i församling.

Det finns olika förhållningssätt till en gemenskaps brister. Groucho Marx ville inte vara med i en klubb som accepterade honom som medlem. Benedictus XVI sade tvärtom till en miljon ungdomar på världsungdomsdagen i Köln i augusti i fjol: ”I grund och botten tycker jag att det är en tröst att det finns ogräs i kyrkan” – då finns det ju plats för oss också, förklarade han.

”Att vara kristen på egen hand är lika otänkbart som att en kroppsdel skulle kunna överleva vid sidan av kroppen. Att vara med i en församling är lika viktigt för min tro som det är för en kroppsdel att sitta ihop med en kropp,” skriver Piensoho. ”En av de största utmaningarna mot den kristna tron idag är inte sekulariseringen utan privatiseringen. Många förflyttar tron från gemenskapen till enskildheten. ... Men då berövar man sig själv det rum som Jesus har knutit till sin närvaro framför alla andra: Där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem” (Matt 18:20).

Här möts en missionspastors och katolikens övertygelse att man inte kan vara kristen på egen hand.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/06-01-05

you are viewing our old webpages : Go to our new website ...»