Broder Rémi Schappacher, Våga be om hjälp – en fängelseprästs berättelser om inre helande. Översättning Ylva-Kristina Sjöblom. Veritas Förlag 2004. 238 sidor, cirkapris 195 kronor.

Broder Rémi Schappacher tillhör dominikanorden sedan 1978 och arbetar som fängelsepräst i Paris. I boken Våga be om hjälp – en fängelseprästs berättelser om inre helande fäster han moderna människors uppmärksamhet på att Gud kan hela människan, andligt men ofta också kroppsligen. Boken är översatt av Ylva-Kristina Sjöblom och utgiven av Veritas Förlag.

Evangelierna är fulla av berättelser om hur Jesus helar, och Broder Rémi påpekar att tror man inte på dessa många helandeberättelser finns det inget skäl att tro på resten av berättelsen om Jesus heller. I den katolska kyrkan har man återupptäckt helandet tillsammans med den heliga Anden under 1900-talet. Den s k karismatiska förnyelsen i katolska kyrkan har berett vägen för att katoliker och pingstvänner numera ser på varandra med nya ögon. Pingstpastor Peter Halldorf skriver i ett förord: ”Som förvaltare av Andens gåvor har broder Rémi sett Kristus hela och återupprätta människor där inget hopp fanns”. Han tillägger: ”Under läsningen tänds trons låga i hjärtat.”

Broder Rémi går noggrant igenom viktiga frågor: vill Gud bota oss? Om Gud helar, betyder det att riktiga kristna aldrig lider? Varför ger inte alla våra böner resultat? Han betonar att psykoanalys och psykoterapi ibland kan hjälpa till att hela oss. I vilket fall som helst kan man inte helas om man inte är beredd att se sin egen sanna historia i bönens ljus för att se hur mycket man behöver Guds hjälp. För att helas måste man också våga förlåta, vilket inte betyder att glömma utan tvärtom handlar om att komma ihåg. Att förlåta gör ont och ger blåmärken, skriver han. Ibland är det andra, ibland är det vi själva som måste förlåtas.

Broder Rémis resonemang kompletteras med brev och vittnesbörd från olika fängelsekunder han mött under sina år som fängelsepräst, som Bernard:

-Jag heter Bernard. Jag har suttit i fängelse sedan 1985. (...) En tisdag satt jag längst bak i kapellet när det var tid för bön ... Där kände jag mig lugn och fridfull både i tankar och kropp, jag som var epileptiker, manodepressiv, maximalt ångestfylld och fullproppad med mediciner. Då bestämde jag mig för att be. Och när Rémi vid slutet av bönen sa: ’Den som villl att man ber för honom, kan säga till’, tog jag första steget. Så snart han lade händerna på mitt huvud fick jag frid i mig själv.

Broder Rémi berättar om sin erfarenhet av att få människor vågar säga: ”jag ger mitt liv eller min framtid åt Gud.” Många är nämligen övertygade om att det betyder att Gud skall låta dem dö snart. ”Som om Gud hade bara en enda tanke, att förstöra allt som vi ger honom, bara för glädjen att pröva oss!” utbrister Broder Rémi.

Broder Rémis bok Våga be om hjälp är en viktig påminnelse om att Gud kan hjälpa om människan på allvar är beredd att bli hjälpt. Men det viktiga är inte spektakulära karismatiska nådagåvor, det viktiga är att låta Gud komma en nära i bön. Och bön, förklarar Broder Rémi, ”består i att man låter sig impregneras av Gud och hans kärlek, i regelbunden och trogen bön.”

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/04-12-14

you are viewing our old webpages : Go to our new website ...»