Ylva-Kristina Sjöblom, Padre Pio. Genomborrad av Guds kärlek, Catholica 2003. 179 sidor. ISBN: 91-86428-84-5.

Hundratusentals människor var med på Petersplatsen 16 juni 2002 när påven Johannes Paulus II kanoniserade den syditalienske munken och mystikern Padre Pio. Därmed blev han ett helgon för hela den katolska världskyrkan. Padre Pio dog 1968 efter att under flera årtionden ha lockat tusentals människor som biktfar och med sina utdragna morgonmässor som han firade i ett slags extas. Redan 1918 fick han stigmata, sårmärkena efter korsfästelsen, på händer, fötter och i sidan.

Denne obildade och bryske syditalienske kapucinmunk var raka motsatsen till den strävan efter modernitet och kultur som dominerade den katolska kyrkans förnyelse under 1900-talet och som kulminerade i det andra vatikankonciliet 1962-1965. Padre Pio var inte älskad av alla under sin livstid, motarbetades av många framstående människor i den katolska kyrkan men lockar idag många moderna människor som känner att det var Gud som verkade i Padre Pio, som hjälpte Padre Pio att läsa människors själar, att vara på flera platser samtidigt, och som lade beslag på honom helt och hållet när han stod vid altaret för att fira mässan.

När vår tids människor vill veta mer om Gud lyssnar de ofta hellre till helgon, som talar av egen erfarenhet, än till teologer, som talar om vad de läst i böcker eller hört på konferenser.

Ylva-Kristna Sjöblom har gett ut en ny liten bok om Padre Pio med titeln: Genomborrad av Guds kärlek, på förlaget Catholica. Det är en anspråkslös och kortfattad men också lättläst och uppdaterad presentation av denna gestalt som kanske står bland 1900-talets främsta moderna helgon tillsammans med Moder Teresa av Calcutta och få andra. Ylva-Kristna Sjöblom utgår i stor utsträckning från Mary Ingoldsbys bok Padre Pio. His life and his mission (Dublin 1978). Det finns inte många böcker på svenska om detta osvenska helgon: det har gått nästan 20 år sedan Ulrika Ljungman gav ut sin biografi Padre Pio av Pietrelcina (Artos 1984, nyutgåva Norma 2002), som i sin tur byggde på en bok av Francesco Napolitano.

Ett av de mest intressanta inslagen i Sjöbloms bok är översikten över Padre Piosdagsschema. Han vaknade vid tretiden på morgonen och inledde dagen med ett par timmar i bön. Klockan fem började han fira mässan, vilket höll på i två timmar till. Medan han klädde sig till mässan brukade han tala med folk och välsigna em. Efter mässan hörde han bikt till klockan tolv. Då var det dags för korbön och lunch, kort vila, enskild bön och korrespondens. Sedan var det dags för biktstolen igen. Halvfem bad han vesper med bröderna. På kvällen åt han knappast någonting alls och ägnade resten av kvällen åt samtal med präster eller brevskrivning. Till sist läste han bibeln till nattgudstjänsten kvart i ett. Halvett gick han och lade sig - och började om igen klockan tre.

Det som utmärker Padre Pio är kontrasten mellan djupet i hans andliga gåvor och hans egen enkla och bryska framtoning. Själv erkände han en gång: "Det enda jag beklagar är att jag utan att vilja det eller märka det, ibland höjer rösten lite, när jag skall korrigera någon. Jag vet att detta är en förkastlig svaghet, men jag vet inte hur jag skalll kunna bli kvitt den, när jag inte märker något själv."

Det är samme djuplodande biktfar som skriver till en andlig dotter att man ber av två skäl. Det ena är att ge Gud den ära och respekt vi är skyldiga - Padre Pio liknar Gud vid en kung som man uppvaktar men som inte alltid tar emot. Det spelar ingen roll om Gud ibland inte tycks svara. "Att stanna inför Gud för att visa vår villighet att bli kända som hans tjänare är helt och utmärkt och fullkomligt," skriver Padre Pio.

Det andra skälet är att man ibland kan höra Gud tala genom upplysning och inspiration, med "de dyrbaraste väldoftande oljor och balsam som gör att hjärta svämmar över av glädje." Men "om du inte förmår prata med honom behöver du inte må andligt dåligt. Stanna i ditt rum, klä ut dig till hovdam och uppvakta och vörda honom. Ha kommer att se och uppskatta ditt tålamod och att belöna dig för din tystnad. Nästa gång kommer du att bli tröstad. Han kommer att ta dig vid handen, tala med dig, göra hundratals strövtåg med dig i bönens trädgårdar."

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/03-11-13

you are viewing our old webpages : Go to our new website ...»