Sven Stolpe, Boken om Birgitta. Veritas förlag 2003. ISBN 91-89684-06-0. Ca-pris 59 kr.

När åttabarnsmamman Birgitta blev änka beslöt hon att bege sig till Rom inför det stora jubelåret 1350, som handlade om att vallfärda till apostlarna Petrus och Paulus gravar och de oräkneliga andra martyrgravarna i Rom.

Hon kom att tillbringa nästan hela resten av sitt liv i Rom fram till sin död i den eviga staden 1373. Hon är välkänd för sina försök att övertala påven att återvända från Avignon i Frankrike till Rom, för de många uppenbarelser hon författade både i Sverige och under sina år i Rom och på andra platser, och för den nunneorden hon grundade och som i vår tid inte bara har återkommit till Vadstena och andra platser i Sverige utan också har spritts till avlägsna länder som Indien och Mexiko och spännande platser som Betlehem, där systrarnas hus fylldes av beväpnade palestinier våren 2002, och Cuba, där Fidel Castro var med om att inviga ett kloster 8 mars 2003.

Särskilt aktuell är Birgitta just nu under det 700-årsfirande av hennes födelse som inleddes av påven Johannes Paulus II och kronprinsessan Victoria i Rom i oktober och kulminerar med kungaparet i Vadstena 1 juni.

Det pågående birgittajubileet avspeglas också i bokutgivningen.

Sven Stolpe, som gick bort 1996 91 år gammal, var kanske Sveriges mest välkände katolik och konvertit. Han var författare, litteraturforskare och litteraturkritiker, mycket engagerad i kulturdebatter och litterära stridigheter och är känd inte minst för sina böcker om Sveriges mest kända katolska kvinnor: Birgitta, vars katolska tro Stolpe sympatiserade med, och drottning Kristina, vars religiösa övertygelse Stolpe tvivlade på.

Sven Stolpe var aldrig rädd för att tala tydligt när han var säker på sin sak, vare sig det gällde att göra upp med tidigare forskning om Birgitta eller Kristina, eller när han under det andra världskriget skrev antinazistiska artiklar som ingen tidning vågade trycka, eller när han gång på gång förklarade att han hade tröttnat på Sverige och tänkte emigrera, vilket han naturligtvis aldrig gjorde.

1973 gav Sven Stolpe ut två böcker om Birgitta som nu kommit ut i nyutgåva i pocket inför 700-årsminnet av Birgittas födelse. De bägge böckerna hette Birgitta i Sverige och Birgitta i Rom och har nu tillsammans fått titeln Boken om Birgitta.

I vår tid har birgittaforskningen i sig blivit föremål för forskning som hjälper oss att sätta in Sven Stolpes Birgittaböcker i rätt sammanhang. Eva Ahl visade i en avhandling vid Åbo universitet 2002 att det finns två huvudfåror i Birgittaforskningen. Den ena är den nationella, som har antikatolska drag men senare har fått en dragning till ekumenik. Denna strömning vill se Birgitta i den svenska historien som t.ex. en företrädare för den svenska kyrkan och litteraturen. Den andra är vad hon kallar den religiöstromantiska, som upplever den katolska tiden i Sverige som en guldålder där idealen hämtas i Birgittas person. Sven Stolpe är den främste företrädaren för denna andra strömning, medan biskopar från Svenska Kyrkan ofta brukar framhålla den andra tolkningen för att förklara sitt deltagande i olika birgittinska evenemang: Birgitta är svensk och hör till Svenska Kyrkan.

Därför blir denna nygamla bok särskilt intressant som en hjälp att förstå de olika förhållanden som man som svensk kan ha till Birgitta så här inom ramen för det 700-årsfirande av Birgittas födelse som förenar påven Johannes Paulus II, den svenska kungafamiljen, Svenska kyrkans biskopar och regeringen.

I jagform diskuterar sig Stolpe hetsigt igenom hela Birgittas liv och tidigare svenska tolkningar av det. I underhållande polemiska och pratsamma resonemang på sitt typiska spretiga språk -- fullt av tankstreck -- hävdar han att Birgittas anspråk på att vara Guds språkrör minsann inte var värre än Hjalmar Gullbergs anspråk på att vara en frälsare och argumenterar för att Birgittas texter är mer logiska än Gunnar Ekelöfs dikter. En stor del av bokens nästan 500 sidor fylls av uppgörelser med tidigare omdömen och tolkningar av Birgitta och hennes uppenbarelser. Särskilt underbart är det att läsa Stolpes verkligen osvenska polemik när han gör upp med tidigare birgittaforskning, inte minst det inledande lustmordet på Henrik Schück.

Stolpes birgittaböcker bygger på en omfattande kunskap om svensk medeltid, dess historia och seder samt samtida mystiker och religiösa strömningar. Därför kommer den inte att bli inaktuell under överskådlig tid. De otaliga polemiska ställningstaganden som varvas med pålästa redgörelser för medeltidens historia gör bara framställningen mer njutbar. Stolpes ställningstaganden är så öppet personliga att hans framställning därigenom faktiskt blir ganska objektiv.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/03-03-13

you are viewing our old webpages : Go to our new website ...»