|
MARS 2002
Påve med ont knä till religionsledare från Mellanöstern: "Vårt uppdrag är att göra allt vi kan för freden" Religionsledare i Mellanöstern "har i uppdrag att göra allt de kan för att sätta stopp på blodbadet", sade påven 13 mars till kristna, judiska och muslimska ledare som 21 januari undertecknade en gemensam deklaration i Alexandria. Under den allmänna audiensen i Vatikanen onsdag 13 mars hälsade påven Johannes Paulus II på företrädare för de tre monoteistiska religionerna i bibelns länder islam, kristendom och judendom, som nyligen mötts i Alexandria och skrivit under den "första Alexandriadeklarationen av de religiösa ledarna i det Heliga Landet". Bland religionsledarna fanns rabbinen Michael Melchior, vice utrikesminister i Israel, shejken Tal el Sider, statsminister för den palestinska myndigheten, och ordföranden för Palestinas ministerkommitté för kyrkliga frågor Emile Jarjoui. "Vi är alla bedrövade över att varje dag höra om våld och död i Israel och på de palestinska områdena", sade påven. "Vi män och kvinnor som företräder våra religioner har i uppdrag att be för freden, att förkunna freden och att göra allt vi kan för att sätta stopp på blodbadet. Jag upprepar att den katolska kyrkan arbetar bestämt för en rättvis fred. Må den allsmäktige Guden välsigna era ansträngningar för att fostra till försoning och sanning mellan alla de kära folken i det Heliga Landet." Efter audiensen hälsade påven på alla medlemmarna i delegationen tillsammans med Israels Vatikanambassadör Yosef Neville Lamdan. I Alexandriadeklarationen, som undertecknades 21 januari, lovar judiska, kristna och muslimska ledare att samarbeta för försoning och fred i Jerusalem och det Heliga Landet. 13 mars höll Johannes Paulus II den allmänna audiensen som vanligt efter att en vecka tidigare ha fått inställa den på grund av smärtor i högra knät. Påven tycktes vara i ganska god form men ha svårt att röra sig. Han fördes på en rullande plattform fram till sin vita stol mitt på podiet i audienshallen. Efter audiensen fördes han ut på samma sätt. Före knäproblemen brukade påven föras in på den rullande plattformen men själv gå upp till podiet och sedan gå ut själv stödd på sin käpp. 14 mars offentlioggjordes programmet för påvens påskfirande. Där tycks det inte finnas några förändringar från i fjol trots påvens knäproblem. Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-01-28
Boston: "Gifta präster ingen lösning på pedofilproblem" I ett extranummer av det katolska ärkestiftet Bostons tidning förs en ovanlig diskussion om de katolska prästernas celibat efter att många av stiftets präster har anklagats för sexuellt ofredande av minderåriga. I en ledarartikel hävdas att den katolska kyrkan måste vara beredd att föra en diskussion om vanliga frågor om de katolska prästernas celibat: skulle det förekomma färre skandaler om celibatet var frivilligt? lockar prästcelibatet en ovanligt hög andel homosexuella? Ledarartikeln skrevs av fader Peter V. Conley, en av de närmaste medarbetarna till Bostons ärkebiskop kardinal Bernard Law, som är ansvarig utgivare. Kardinal Law själv förklarade 15 mars att ledartikeln inte syftade till att ifrågasätta den katolska kyrkans syn på prästcelibatet utan att ta upp frågor som ofta ställs. Ärkestiftet Boston är det fjärde största katolska stiftet i USA med över två miljoner katoliker. Nyligen avslöjades det att stiftsledningen kände till anklagelserna om sexuellt ofredande mot fader John Geoghan och att man nöjde sig med att förflytta honom från den ena församlingen till den andra. Den nu avsatte prästen har anklagats för att ha ofredat över 130 pojkar under 30 år. Han avtjänar nu ett tioårigt fängelsestraff. Ärkestiftet har gått med på att betala 45 miljoner dollar i skadestånd till hans många offer. Stiftet har nu infört nolltolerans mot pedofilanklagade präster och har gett polisen över namnen på över 80 präster och tidigare präster som misstänks för sexuellt ofredande av barn under de senaste 50 åren. Ärkestiftets tidning gav ut ett extranummer om pedofilproblemet i 100.000 exemplar som delas ut i söndagsmässan 17 mars. Ledartiklen säger att Nya testamentet klart och tydligt talar för prästernas celibat, men att de flesta amerikaner inte förstår det. Tidningen påpekar också att det inte skulle lösa alla problem att låta präster gifta sig med tanke på de höga skilsmässotalen. Fader Stephen Rossetti är psykolog och USA:s biskopskonferens' rådgivare om sexuellt ofredande. Han varnar för att förknippa celibat och homosexualitet med pedofilproblemet. "Vilken läkare som helst kan berätta att diagnosen pedofili inte har någonting med homosexualitet att göra. Man skall akta sig för att förenkla problemet." USA:s förre Vatikanambassadör Raymond Flynn, som tidigare var borgmästare i Boston, skriver i tidningen att "Det är en mycket upplyst ledarartikel. Kyrkan inbjuder människor att komma tillbaka. På ett sorgligt sätt är detta en mycket spännande tid, ett slags ny gryning för den katolska kyrkan. Det är jag övertygad om," säger Flynn. Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-03-16 Påven: "Föräldrar behöver hjälp från skolan att föra tron vidare" Kristna föräldrar behöver hjälp från skolan med att föra tron vidare. Skolan kan "erbjuda reflexioner över de grundläggande frågor som unga människor brottas med, även om det innebär att gå mot strömmen i dagens samhälle." Det sade påven Johannes Paulus II 16 mars till Vatikanens kulturråd, vars årsmöte i år handlar om hur man för tron vidare till nya generationer. Både föräldrar och lärare i kristna skolor har svårigheter med att föra tron vidare till nästa generation, berättar Peter Fleetwood på kulturrådet för Vatikanradion. "Temat för vårt årsmöte är 'att föra tron vidare i kulturernas hjärta'. Det är ett ambitiöst tema. Men varje liten beståndsdel är viktig. Det har blivit svårt för alla att föra tron vidare. Det gäller inte bara biskopar och kateketer. Problemet gäller också föräldrar, skollärare, far- och morföräldrar och gudföräldrar. De berättar för varandra och för oss hur svårt det är att föra vidare kristendomens värden till nästa generation. Att föra tron vidare har därför hög prioritet så här i början av det tredje årtusendet." Påven Johannes Paulus II tog upp samma problem när han 16 mars tog emot deltagarna i kulturrådets årsmöte. "Idag," sade han, "är det svårt både för familjerna och för skolan att föra vidare mänskliga, moraliska och andliga värden till de unga generationerna, så att de blir män och kvinnor som vill leva på ett värdigt sätt och engagera sig i samhällslivet. ... Familjerna behöver hjälp av uppfostrare som respekterar deras värderingar och som hjälper dem att erbjuda reflexioner över de grundläggande frågor som unga människor brottas med, även om det innebär att gå mot strömmen i dagens samhälle." Det påvliga kulturrådet, som leds av den franske kardinalen Paul Poupard, fyller i år 20 år. Det har till uppdrag att samordna hela den katolska kyrkans möte med mångfalden av kulturer och folk till vilka kyrkan skall föra ut sitt budskap. Rådet är en frukt av det andra vatikankonciliets (1962-1965) nya öppenhet för samtidens kultur och samhälle. 1993 slogs det ihop med rådet för dialog med icketroende, eftersom de bägge råden arbetade med samma frågor: att låta det kristna budskapet möta samtidens många olika kulturella miljöer. Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-03-16
Ärkebiskop Duarte och 30 år av våld i Colombia Ärkebiskopen Isaias Duarte Cancino, som mördades 16 mars, föddes i Colombia 1939. Han prästvigdes i Rom 1963. Efter att ha varit kyrkoherde och undervisat på ett prästseminarium blev han hjälpbiskop i Bucaramanga 1985 och 1988 biskop i Apartadó. 1995 blev han ärkebiskop i Cali. Fader Bernardo Cervellera är chefredaktör för Vatikanens missionsnyhetsbyrå Fides och kände ärkebiskop Duarte. Han beskriver den mördade ärkebiskopen som en "vänlig och glad människa" och säger: "Kanske har Colombias folk aldrig haft en kraftfullare försvarare än denne 63-årige biskop som kunde dundra mot både marxistiska gerillakrigare, paramilitära trupper och politiker." Inbördeskriget i Colombia har pågått i 30 år. Det började med att de fattiga gjorde motstånd mot rika familjer av spanskt ursprung men gick över till en marxistisk gerilla som lever på "skatter" på droghandeln och på kidnappningar. Det våld som gerillan gör sig skyldig till har inte mycket med försvar av de fattiga att göra, som under en 18 timmar lång massaker år 2000 när de spelade fotboll med mördade polisers huvuden. Den gången utbrast ärkebiskop Duarte: "Må Herren låta dessa krigare känna hur ont det gör när man dödar en oskyldig och försvarslös bror, så att de förstår att de inte utkämpar ett rättfärdigt krig." Under de senaste tio åren har 35.000 människor dödats och över två miljoner människor har flytt från landet. Gerillan och de paramilitära trupperna utgör idag ett hinder för att landet skall utvecklas. Arbetslösheten ligger på 20 procent, medan de obestraffade brotten är nästan 100 procent. "Gerilla, paramilitärer, rika familjer och politiker tänker bara på sitt eget intresse. Ingen ger ut sig själv för det colombianska folket. Ärkebiskopen Duarte gjorde det", kommenterar pater Cervellera. "I många år har landets biskopar försökt trösta offren, ge de fattiga bönderna alternativ till kokain, befria de kidnappade och öppna en dialog med bägge sidor. Om Colombia vill leva och hoppas måste det hämta styrka i detta vittnesbörd och i detta martyrium." Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-03-18
Påven vädjar om dialog i Colombia efter mord på obekväm ärkebiskop "Han var en generös herde och förkunnade modigt den glada nyheten. Han fick betala ett högt pris för att han försvarade människolivet, motsatte sig allt våld och hängivet arbetade för att förbättra samhället utifrån evangeliet." Med dessa minnesord tecknade påven Johannes Paulus II 17 mars ett porträtt av ärkebiskopen av Cali i Colombia Isaias Duarte Cancino, som mördades brutalt dagen innan. "Jag ber för att den bortgångne biskopen skall få den eviga vilan och står nära den colombianska kyrkan som sörjer hans tragiska bortgång. Än en gång uppmanar jag columbianerna att fortsätta på dialogens väg och ta avstånd från varje form av våld, utpressning och kidnappning, och att engagera sig för freden." Lördag 16 mars firade ärkebiskop Duarte ett massbröllop för omkring hundra par i en församling i ett av Calis fattigaste kvarter. Enligt ärkestiftets pressansvarige fader Gersain Paz hade han sett några misstänkta personer föra mässan och hade kontaktat polisen för att be dem sända några poliser, men inga poliser hade kommit och polisen förnekar att de skulle ha fått något telefonsamtal. Vid halvniotiden lokal tid gick ärkebiskopen ut ur kyrkan tillsammans med två präster. Framför kyrkan träffades han av två skott i huvudet och bröstet. Också en av prästerna sårades lätt i en arm. Ärkebiskopen fördes till sjukhuet men avled kort efteråt. Ögonvittnen säger att mördarna var två unga män i 20-årsåldern. Ärkebiskop Duarte var en välkänd gestalt eftersom han var en av biskoparnas talesmän och för att han ofta har kritiserat både gerillagrupperna och regeringen. Före det senaste valet fördömde han samarbetet mellan gerillan och droghandlarna och sade att några kandidater stöttades av droghandeln. Ärkebiskopen av Medellin och ordföranden för Colombias biskopar Alberto Giraldo Jaramillo sade några timmar efter mordet att de som ligger bakom brottet vill sprida "kaos och förvirring". Därför uppmanar biskoparna alla människor i Colombia att "söka efter enhet så att vi nu mer än någonsin förstår att vi är en enda stor familj". Ärkebiskop Jaramillo påminner om Jesu ord om den gode herden som ger sitt liv för fåren och säger att "ärkebiskop Duartes öppenhet, uppriktighet och kraftfullhet måste ha varit obekväma för många". Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-03-18 Bevakning kring kyrkor i Pakistan efter massaker Pakistans regering har beordrat intensivare bevakning kring landets kristna kyrkor efter massakern söndag 17 mars då fem människor dödades när några extremister kastade handgranater på kristna i Protestant International Church i diplomatkvarteret i Islamabad. Många tror att angreppet hänger samman med motstånd mot den världsomspännande kampen mot terrorism. Pakistans president Pervez Musharraf är en av USA:s viktigaste allierade i kriget i Afghanistan. Några pakistanska extremister har uppmanat till jihad, heligt krig, mot de amerikanska trupperna. Två av de fem dödsoffren var amerikaner, bland dem Barbara och Kristin Green, hustru och dotter till den amerikanske diplomaten Milton Green. 46 personer skadades, bland dem Sri Lankas ambassadör och många andra diplomater. Protestant International Church ligger i det diplomatiska kvarteret i Islamabad, som brukar vara lugnt och välbevakat. Mellan 60 och 70 människor deltog i söndagsgudstjänsten när två män rusade in i kyrkan och kastade fyra handgranater på församlingen. I Pakistan inträffar ofta våldsamheter mellan sunni- och shiamuslimer, sällan angrepp mot kristna. Alla muslimer är inte fientligt inställda till kristna. 9 mars riskerade några muslimer livet i byn Daoke åtta mil söder om Lahore för att rädda livet på tre kristna barn som var instängda i ett brinnande hus. Barnen omkom trots räddningsförsöken, men den katolska kyrkoherden Bernard Inayat tackade muslimerna under begravningsmässan. "Jag vill tacka muslimerna som försökte hjälpa barnen. De tänkte inte på religionsskillnader utan kastade sig i flammorna för att rädda dem." Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-03-18
Påvens skärtorsdagsbrev: Den som biktar sig "är redan insvept i barmhärtighet" De som biktar sig "är redan insvepta i en barmhärtighet som bearbetar dem inifrån." Det skriver den snart 82-årige Johannes Paulus II i ett brev inför skärtorsdagen till alla världens katolska präster. Årets brev presenterades 21 mars och är ett slags handbok för biktfäder. Trots att färre katoliker biktar sig idag än tidigare påminde den 82-årige påven om de tiotusentals ungdomar som stod i kö för att bikta sig på Circus Maximus i Rom under världsungdomsdagen i augusti 2000. Den upplevelsen visade att vår tid behöver personliga möten, skriver Johannes Paulus II. "Jag minns med djup glädje de positiva tecken som under jubelåret visade att också unga människor kan återupptäcka bikten om den presenteras och firas på rätt sätt. Det hänger nog ihop med att man idag behöver personlig kommunikation, vilket blir allt svårare på grund av det teknologiska samhällets frenetiska rytmer, men som just därför upplevs alltmer som ett livsnödvändigt behov. Visst kan man tillfredsställa detta behov på många olika sätt. Det är också sant att man inte skall blanda ihop bikten med psykoterapi. Men samtidigt måste man erkänna att bikten i sitt överflöd tillfredsställer också detta behov på ett viktigt sätt. Det gör bikten genom att skapa en kontakt mellan den biktande och Guds barmhärtiga hjärta genom en broders vänliga ansikte." Påven lyfter fram Lukasevangeliets berättelse om mötet mellan Jesus och tullindrivaren Sackaios, som klättrade upp i ett träd för att kunna se Jesus. Men Jesus förekommer honom och säger: "Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem" (Luk 19:5). Johannes Paulus II betonar det personliga mötet med Jesus som söker efter människan som avlägsnat sig genom synden. Det är Gud som söker människan, skriver påven. När den en människa biktar sig för en präst, skriver påven, "har barmhärtigheten redan nått fram som en överflödande gåva. Barmhärtigheten går före! Vi får inte tro att det är syndaren med sin självständiga omvändelse som förtjänar barmhärtigheten. Tvärtom är det barmhärtigheten som driver honom fram längs omvändelsens väg. Människan klarar inte av något själv. Och hon förtjänar ingenting. Bikten är inte i första hand människan som går till Gud utan snarare Gud som kommer hem till människan.... De syskon som ber att få bikta sig för oss", skriver Johannes Paulus II till alla världens katolska biktfäder, "är redan insvepta i en barmhärtighet som bearbetar dem inifrån." Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-03-21 Påven: kyrkan vill hjälpa offren för pedofilpräster Påven tar upp problemet med präster som gör sig skyldiga till sexövergrepp i sitt årliga brev inför skärtorsdagen till alla världens katolska präster. Utan att uttryckligen nämna sexövergrepp skriver påven: "Just nu skakas vi präster i själen av synderna hos några av våra bröder som har svikit den nåd de fick i prästvigningen och som har gett efter för de värsta manifestationerna av det ondskans mysterium som verkar i världen. Så uppstår svåra skandaler som kastar en skugga av misstänksamhet också över alla andra förtjänstfulla präster som utför sitt uppdrag hederligt och konsekvent och ibland med hjältemodig kärlek till nästan." "Kyrkan vill hjälpa offren och försöker reagera i sanning och rättvisa på var och en av dessa smärtsamma situationer," fortsätter Johannes Paulus II. "Samtidigt är vi präster kallade att omfamna korsets mysterium och engagera oss än mer i sökandet efter helighet, medvetna om att människan är svag men att Guds nåd kan hela." Årets skärtorsdagsbrev till prästerna presenterades i Vatikanen torsdag 21 mars och är ett slags handbok för biktfäder. Problemet med sexövergrepp mot minderåriga från präster har den senaste tiden skakat den katolska kyrkan i flera länder, särskilt i USA. För några dagar sedan accepterade påven på rekordkort tid - efter bara några dagar - en avskedsansökan från den 64-årige biskopen i Palm Beach Joseph O'Connell, som erkänt sexuellt ofredande av en 15-årig för 25 år sedan när han var ansvarig för ett prästseminarium i Missouri. För fyra år sedan ersatte han biskopen Joseph Simonis, som hade avlägsnats av samma skäl. I hela USA har 25 präster fått avgå efter en rad skandaler som exploderade i januari i Boston då ärkebiskopen kardinal Francis Law erkände att han inte ingrep mot den senare pedofildömde prästen John Geoghan utan nöjde sig med att förflytta honom till andra församlingar. Den avsatte prästen anklagas idag av 130 personer för sexuellt ofredande av barn. Anklagelser om sexövergrepp mot minderåriga har riktats också mot hjälpbiskopen i Paris Jean Di Falco. 21 mars uppgav AP att fallet inte kommer att tas upp eftersom det gått för lång tid: anklagelserna gäller händelser som skall ha ägt rum 1972-1975. Biskopen hade redan stämt sin anklagare för förtal. Omkring 30 präster i Frankrike har dömts för pedofili. Samma typ av anklagelser har riktats mot biskopen i Poznan i Polen Julius Paetz. Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-03-21
Nygamla helgon, gregorianik och tystnad i ny mässbok 22 mars presenterades den nya katolska mässboken eller missalet i Vatikanen. Bland nyheterna finns både gamla och nya helgon, nya böner från fornkristna sakramentarier och från det missale som avskaffades med den moderna liturgireformen, att det blir lättare att få dela ut kommunionen som både bröd och vin och att man lyfter fram både den gregorianska sångens och tystnadens betydelse. Andra Vatikankonciliet (1962-1965) drog upp riktlinjerna för en reform av den katolska liturgin i sitt första dokument Sacrosanctum Concilium (1962). Den första nya missalen gavs ut 1970 och i en ny ändrad utgåva 1975. Det som nu utkommit är den tredje omarbetade versionen. Det moderna missalet är arvtagare till fornkyrkans sakramentarier (500- till 700-talet). De omfattade bara de böner som celebranten skulle läsa. Senare fogade man också in bibelläsningarna, så att hela mässan fanns i en enda bok. Det hängde samman med att de många olika rollerna i den tidigkristna gudstjänsten gick upp i prästens. Efter konciliet har man återgått till den fornkristna principen att ha bibelläsningarna i en separat bok, vilket beror på att prästen inte läser alla texter själv och det därför behövs separata böcker. Det hänger ihop med att "man har uppvärderat de olika uppgifter som utförs av olika personer i liturgin, som diakoner och lektorer", betonade prefekten för gudstjänstkongregationen kardinal Jorge Arturo Medina Estévez när han presenterade det nya missalet. Den moderna mässboken inleds av ett långt kapitel som utgör en både praktisk och teologisk handbok om vad mässan är och hur den skall firas med den latinska titeln Institutio generalis. Denna inledning till det nya missalet har länge legat ute på kongregationens hemsida, så att de har kunnat samla in synpunkter från hela världen som sedan tagits in i den definitiva tryckta versionen. I missalets helgonkalender har man infört en del helgon som kanoniserats efter 1975, som Maximilian Kolbe (14 aug, nu obligatoriskt) och Edith Stein (9 aug), som bägge dog i det nazistiska koncentrationslägret Auschwitz, Vår Fru av Fatima (13 maj), och återinfört en del äldre årsdagar som Jesu heliga namn (3 jan), Marias heliga namn (12 september) och den fornkristna martyren Katarina av Alexandria (25 november). I det nya missalet kan man finna sådant som har utarbetats i de olika lokala översättningarna. Det gäller t ex användandet av den kortare och äldre trosbekännelse som kallas "Apostlarnas trosbekännelse". Det finns flera skäl till att använda den vid sidan av den längre trosbekännelsen. Bland annat är den särskilt vanlig i protestantiska kyrkor. Men förutom den ekumeniska aspekten handlar det också om att återupptäcka den romerska liturgiska traditionen, för Apostlarnas trosbekännelse" användes i Rom på 200-talet och fram till 1500-talet. I det nya missalet får varje stiftsbiskop själv ge tillstånd att dela ut kommunionen i form av både bröd och vin till församlingen, något som har blivit allt vanligare de senaste åren på en del håll, inte minst i Sverige. För advents- och påsktiden har man infört särskilda böner varje vardag. De har "hämtats ur fornkyrkans sakramentarier, vars teologiska och litterära kvalitet är mycket hög", förklarade gudstjänstkongregationens sekreterare ärkebiskop Francesco Pio Tamburrino. Också fastetiden berikas av nya böner som denna gång har hämtats ur 1962 års missale, alltså det sista missalet som gavs ut före liturgireformen. Genomgående har man alltså i det nya missalet försökt ösa ur den liturgiska traditionens skatter, både genom att låna från fornkyrkan och genom att återinföra en del böner som försvunnit med liturgireformen. Men liturgi är inte bara ord utan också sång och tystnad. Det nya missalet ger den gregorianska sången en viktig plats. Noterna står inte i ett tillägg längst bak utan inne i texten, och dessutom citerar inledningskapitlet för första gången den berömda meningen från konciliets liturgidokument Sacrosanctum concilium: "Kyrkan betraktar den gregorianska sången som den romerska liturgins egen sång" (SC 116). Det är också viktigt med layout och typografi i en mässbok. Den nya layouten betonar tydligare att den eukaristiska bönen, den långa högtidliga bönen till Fadern över brödet och vinet på altaret, börjar redan med den inledande dialog där prästen säger till församlingen "Upplyft era hjärtan". Denna dialog följs sedan av en prefation som varierar med kyrkoåret och Sanctus ("Helig, helig, helig"), varför man ofta fått uppfattningen att den eukaristiska bönen börjar efter Sanctus. Det som nu har presenterats är alltså ett missale på latin. Det skall nu vara utgångspunkt för alla översättningar till moderna språk. Men man kan ju också fira den katolska mässan på latin direkt. Kardinal Medina påpekade att det nya missalet kan användas som det är utan att invänta översättningarna till moderna språk -- om biskopen kan läsa latin och om församlingen förstår latin. Själv blev han tvungen att bekänna att han inte kunde svara på latin när den äldste bland Vatikanjournalisterna, Arcangelo Paglialunga, ställde en fråga på latin. Än så länge finns missalet bara i en utgåva i stort format som kostar 194 dollar (se http://www.ixtmedia.com/texec/mediainfo.jsp?product_id=29403). Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-03-25
"Moskva har problem med religionsfriheten", skriver kardinal Kasper Ordföranden för Vatikanens råd för kristen enhet kardinal Walter Kasper menar att roten till konflikten mellan den rysk-ortodoxa kyrkan och den katolska kyrkan är att den rysk-ortodoxa kyrkan ännu inte har funnit sitt förhållande till religionsfriheten. Det skriver han i en ledarartikel i de italienska jesuiternas tidskrift Civiltà Cattolica (nr 3642). Kasper betonar att den rysk-ortodoxa kyrkan ser alla ryssar som potentiella medlemmar av den rysk-ortodoxa kyrkan, så att anklagelser om proselytism egentligen handlar om sekulariserade människor utan religiös bakgrund. Också katolikerna i Ryssland är ryska medborgare och delaktiga av den ryska kulturen, även om de etniskt har annat ursprung. "Med proselytism menar man varje evangeliserande verksamhet som riktar sig direkt eller indirekt till de många icketroende i dagens Ryssland," förklarar Kasper, som betonar att den katolska kyrkan inte vill göra Ryssland till ett katolskt land och inte heller kan göra det. Tvärtom har man alltid hjälpt den rysk-ortodoxa kyrkan (Kirche in Not, Renovabis osv). Denna hjälp kan också växa. Men det förutsätter att ortodoxerna vill fortsätta dialogen. "Om den rysk-ortodoxa kyrkan identifierar sig med en bestämd etnisk kultur...leder det i sista hand till en ecklesiologisk heresi. Det skulle leda till en sekularisering av kyrkan, som skulle leda till en djup andlig kris i den rysk-ortodoxa kyrkan," skriver Kasper, som påpekar att problemet är förhållandet till religionsfriheten. Den katolska kyrkan redde ut sitt förhållande till religionsfriheten först med konciliet. Den rysk-ortodoxa kyrkan har ännu inte funnit sitt förhållande. "Den är ännu stängd och menar att religionsfrihet bara är ett uttryck för liberal individualism i västerlandet." "Så länge den rysk-ortodoxa kyrkan håller fast vid denna ståndpunkt, kan den inte inleda en konstruktiv dialog med det moderna samhället och med den katolska kyrkan. Dess inställning är konsekvent men kan inte möta framtiden." Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-03-25 Tid och plats för påvens påsk 2002 Påven firar i år alla påskens gudstjänster i Peterskyrkan utom långredagens korsvägsandakt vid Colosseum och påskdagens mässa på Petersplatsen. Biljetter fås på informationskontoret på Petersplatsen. Alla påvens påskgudstjänster direktsänds, förutom av Vatikanradion, också på tv via den digitala satelliten Hotbird2 på kanalerna Telepace och Sat2000. Italienska RAI1 sänder normalt bara långfredagens korsvägsandakt och påskdagens mässa. 28
mars, Skärtorsdag 29
mars, Långfredag 30
mars, Påskafton
31 mars, Påskdagen Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-03-25
Påvens onda knä tvingar honom fira Palmsöndagen sittande Påvens onda högerknä tvang honom att avstå från att själv fira palmsöndagens mässa på Petersplatsen för första gången sedan han blev påve 1978. De senaste veckorna har den snart 82-årige Johannes Paulus II fått ställa in flera församlingsbesök på grund av problem med högra knät. Enligt italienska nyhetsbyrån ANSA har påvens läkare övertalat honom att inte belasta knät för mycket. Under palmsöndagen, som inleder stilla veckans förberedelse för påsken, fick påven nöja sig med att samarbeta med sin sin vikarie i stiftet Rom kardinal Camillo Ruini. Johannes Paulus II ledde själv firandet av en stor del av Ordets liturgi som inleder mässan, eftersom celebranten där kan sitta ned, medan Ruini fick fira eukaristin där celebranten måste stå upp. Påven var med sittande och det var till honom som offergåvorna bars fram. Johannes Paulus II fick också avstå från att delta i den inledande procession med palmkvistar som påminner om Jesu intåg i Jerusalem. Han nöjde sig med att välsigna palmkvistarna från altaret i stället för att göra det nere vid obelisken mitt på Petersplatsen. För att återknyta kontakten med de 40.000 ungdomarna på Petersplatsen beslöt han i stället överraskande att åka runt bland dem i sin vita jeep under tio minuter efter mässan. "Judarnas barn bar fram olivkvistar", sjöng kören på Petersplatsen i en medeltida processionsantifon under processionen med oliv- eller palmkvistar till minne av Jesu intåg i Jerusalem. Evangelierna nämner inga barn, men antifonen gav Johannes Paulus II idén att 1984 ägna palmsöndagen åt ungdomarna. Så uppstod de katolska världsungdomsdagarna, som vartannat år samlar omkring eller över en miljon ungdomar någonstans i världen tillsammans med påven - sist i Rom i augusti 2000, nästa gång i Toronto i Canada i juli. Vart annat år firas världsungdomsdagen lokalt, som i söndags då den blev till ett möte med ungdomar från Rom. I sin predikan påminde påven om antifonen som talar om de unga judarna: "Pueri Hebraeorum" på latin. "Också idag finns det många ungdomar är på Petersplatsen," sade påven. "Välkomna!" Petersplatsen fylldes av 40.000 ungdomar från Rom tillsammans med en delegation från Canada där nästa världsungdomsdag skall firas i juli. Johannes Paulus II avslutade mässan med att hälsa på ungdomsgrupper från olika länder och sade: "Vi ses i Toronto!" "Korset står i centrum för dagens liturgi", påpekade påven. Genom att ni är här visar ni ungdomar att ni inte skäms över korset. Ni är inte rädda för Kristi kors. Tvärtom älskar ni det och vördar det, för det visar att Återlösaren har dött och uppstått för oss.... Förlora inte er sälta som kristna, evangeliets sälta! Håll den levande genom att ständigt meditera över påskens mysterium. Låt korset vara er skola i vishet.... Ni vet att ni har valt att följa den korsfäste, som upstått från de döda!" Kommer påven att kunna fira påskens riter själv eller får han nöja sig med att sitta och titta på? Programmet för påvens påskfirande offentliggjordes bara för några dagar sedan, och där står det att påven skall fira mässorna själv som han alltid har gjort, men det kan hända att programmet ändras i sista minuten. Stilla veckans liturgi fortsätter på skärtorsdagen med kvällsmässan till minne av Jesu sista måltid och instiftandet av eukaristin eller nattvarden. På långfredagen firas korshyllningen i Peterskyrkan och en korsvägsandakt vid den romerska arenan Colosseum, där många tidigkristna martyrer dödades. Påskens höjdpunkt är påskaftonens långa vaka till minne av Jesu uppståndelse och påskmorgonens mässa på Petersplatsen. Johannes Paulus II kommer säkert att vara med på alla påskens gudstjänster i Vatikanen. Det är mindre säkert att han själv kommer att leda dem. Men med sin närvaro kommer den åldrade Karol Wojtyla att inte bara synliggöra gamla och handikappade. Han blir också en levande symbol för påskens budskap om det lidande som leder till uppståndelse, för det kors som påven själv kallar "en skola i vishet". Å andra sidan är det inget konstigt med en skröplig påve som inte kan fira mässan själv. Påvar brukar vara gamla, och fram till början av Paulus VI:s tid som påve (1963-1978) var det normala att påven satt och närvarade vid mässor och helgonförklaringar som firades av andra. Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-03-25 Polsk ärkebiskop avgår efter anklagelser om sexövergrepp En polsk biskop som anklagas för sexövergrepp mot unga präster har avgått. Påven har accepterat avskedansökan från ärkebiskopen i Poznan Julius Paetz, 67 år, som har anklagats för sexövergrepp mot unga präster och seminarister, alltså inte mot minderåriga som biskop O' Connell i Palm Beach i USA som avgick 13 mars. Ärkebiskop Paetz har alltid försvarat sig genom att hävda att han har blivit missförstådd. Efter att olika rykten cirkulerat sände Vatikanen en undersökningskommission i november ledd av en biskop från Vatikanens domstol Rota Romana. Skandalen bröt slutligen ut i februari när rektorn för seminariet i Poznan Tadeusz Karkosz skall ha uppmanat ärkebiskopen att inte besöka seminariet på grund av hans uppförande gentemot några seminarister. Paetz sägs anklagas av ett dussintal unga präster. Han försvaras av trettio forskare på Mickeiewicz-universitet i Poznan ledda av rektorn Stefan Jurga. Påven har utnämnt en ny ärkebiskop i Poznan, Stanislaw Gadecki, tidigare hjälpbiskop i Gniezno. Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-03-28
Påven uppmanar till bön för präster i kris På skärtorsdagen bad påven för präster som svikit sina prästlöften, på den dag då den katolska kyrkan firar minnet av när Jesus instiftade prästerskapet och eukaristins sakrament under den sista måltiden. Under sin predikan i skärtorsdagsmorgonens oljevigningsmässa uppmanade Johannes Paulus II de hundratals prästerna i Peterskyrkan att be också "för de av våra medbröder som inte lyckats utföra de plikter de tog på sig med prästvigningen eller som genomgår en period av svårigheter eller en kris." På skärtorsdagen brukar påven uppmana till bön och solidaritet för präster i svårigheter, men i år uppmärksammades hans ord särskilt samma dag som ärkebiskop Paetz i Poznan i Polen avgick efter anklagelser om sexövergrepp. Efter att länge ha legat lågt har den snart 82-årige påven börjat göra starka uttalanden mot präster som gör sig skyldiga till sexövergrepp. I sitt årliga brev till världens katolska präster inför skärtorsdagen skrev påven nyligen: "Just nu skakas vi präster i själen av synderna hos några av våra bröder som har svikit den nåd de fick i prästvigningen och som har gett efter för de värsta manifestationerna av det ondskans mysterium som verkar i världen." Han skrev att kyrkan vill hjälpa offren för övergrepp från präster. Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-03-28 Påvens predikant: "Överraskningen blir inte Guds allsmäktighet, utan hans ödmjukhet" Under långfredagens korshyllning i Peterskyrkan mediterade påvens huspredikant kapucinmunken Raniero Cantalamessa över Jesu ord: "När jag blir upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig" (Joh 12:32). "Det har gått tjugo sekel sedan den dagen och det verkar inte som om du, Herre, har dragit alla till dig. En stor del av mänskligheten känner dig inte ännu! Men är vi säkra på att vi har tittat efter ordentligt? Vem kan känna alla de oändliga vägar på vilka den korsfäste Kristus kan dra alla till sig? Kan vi medge att det finns en annan väg längs vilken Kristus drar alla till sig, genom det som är sant och äkta i andra religioner? Konciliet och läroämbetet utesluter det inte, och nu undersöker teologerna denna möjlighet. Den svåra frågan är om ett sådant erkännande tvingar oss att koppla loss de andra religionerna från den människoblivne Kristus och hans påskmysterium. Somliga menar det. De menar att det goda och sanna som finns i andra religioner inte hänger ihop med den historiske Jesus utan med det eviga Ordet och med Guds ande. Men vi måste fråga oss: är det nödvändigt att koppla loss de andra religionerna från Kristi påskmysterium bara för att vi vill erkänna att de har en egen värdighet och funktion i Guds frälsningsplan? Eller kan man uppnå samma sak och ändå hålla kvar bandet mellan dem? Utgångspunkten för en kristen teologi om andra religioner måste vara att Kristus har gett sitt liv för alla människor, för alla människor har skapats av Fadern och är Kristi syskon. Han har inte gjort någon åtskillnad. Han erbjuder frälsning åt alla människor. Om man kopplar loss resten av mänskligheten från Kristus är det inte Kristus eller kyrkan man gör en björntjänst utan resten av mänskligheten. Om man utgår från övertygelsen att "Kristus är det högsta, definitiva och normerande erbjudandet om frälsning som Gud gör till världen", då måste man som kristna erkänna att alla människor rätt att på något sätt höra till den denna väg och få del av denna frälsning. Det finns en tolkningsnyckel till frälsningshistorien som kan hjälpa oss att finna ett svar: Guds ödmjukhet, Guds fördoldhet. "Du är sannerligen en dold Gud, Israels Gud, som ger räddning" (Jes 45:15). Den dag då vi går över från att tro till att se, då blri den största överraskningen inte att se att Gud är allsmäktig, utan att upptäcka hans ödmjukhet. Den dag då Gud är dold på Golgata kan vi finna nytt liv för vår tro. Med Johannes kan vi säga: "Han är det offer som sonar våra synder och inte bara våra utan hela världens" (1 Joh 2:2). En psaltarpsalm säger om Sion, om Jerusalem: "Rahav och Babylonien, Filisteen, Tyros och Kush, alla är de födda här. Ja, om Sion skall det hela: Här är alla födda." (Ps 87:4-5). Allt detta har blivit verklighet på Golgata. Här är vi alla födda. Därför har långfredagens riter en så universell prägel. I den allmänna förbönen ber man för alla människor, för vi tror att Kristus har dött för alla. Därför gäller fotfarande Jesu missionsuppdrag: "Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen" (Mark 16:15). Hednamissionen skulle vara meningslös om inte evangeliet riktar sig till alla folk. Vi borde bara gå över från en negativ motivering till en positiv. Vi borde inte tänka att folk inte kan räddas om de inte lär känna evangeliet. Vi borde snarare önska oss att få dela med oss till alla människor av den gränslösa gåva som Kristus är för oss." Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-03-30
Påvens korsväg: "Påskafton, dag av tystnad och hemlighetsfull väntan" Tiotusentals människor samlades på långfredagskvällen vid Colosseum för att följa påvens korsvägsandakt, som direktsändes i tv i många länder. Colosseum lystes upp av facklor i kvällsmörkret medan påven talade till de tusentals församlade från en låg kulle framför den romerska arenan Colosseum, där man tror att många kristna dödades under förföljelserna i romarriket. Korsvägsandakten är en meditation över Jesu lidande och död i fjorton så kallade stationer. Den skapades av franciskanmunkarna i Jerusalem för korstågsperiodens pilgrimer som ville återuppleva Jesu sista dagar under en vandring längs Jerusalems gator. Det var 1964 som påven Paulus VI återupptog den gamla seden att leda en korsvägsandakt vid Colosseum på långfredagen. Den snart 82-årige påven kunde inte själv bära det symboliska korset längs korsvägens vandring. Hans onda högerknä och hans darriga händer tillät honom bara att stå stilla på Palatinkullen mitt emot Colosseum och hålla upp korset med alla sina krafter under avslutningen av denna meditation över Kristi lidande som för åskådarna kom att blandas med Johannes Paulus II:s personliga lidande. Innan påven bröt lårbenshalsen 1994 brukade han själv bära korset hela vägen. Därefter har han bett andra människor hjälpa honom att bära korset, vilket i sig är symboliskt. Han brukar välja korsbärare som pekar på grupper och länder han vill uppmärksamma. För de övriga stationerna bars korset av hans vikarie i Rom kardinal Camillo Ruini, en romersk familj, en kvinna från Madagascar, en kvinna från Mongoliet, en kvinna från Colombia och franciskanmunkar från det Heliga landet. Efter korsvägsandaktens fjorton stationer lade påven ifrån sig det skrivna talet och improviserade en meditation över orden i långfredagens liturgi: "Idag kretsar hela liturgin kring tillbedjan av korset. Idag uttalar kyrkan inte eukaristins sakramentala ord: ‘Detta är min kropp, som utges för er.... Detta är mitt blods kalk, som utgjuts för er.' Kyrkan sjunger: ‘Se korsets trä, som burit världens frälsning. Kom, låt oss tillbedja.' Tillbedjan av korset är mittpunkten för dagens liturgi. ‘Genom ditt heliga kors har du återlöst världen.' Och efter döden på korset begravdes Jesu kropp. Denna grav nära Golgata blev platsen för en hemlighetsfull förvandling. Jesus hade förutsagt det: ‘På tredje dagen skall jag uppstå.' Så avslutar vi långfredagen vid Golgata nära den stängda graven fyllda av hopp. Påskafton är en dag av tystnad och hemlighetsfull väntan. På tredje dagen, söndag morgon, då skall han som blev korsfäst komma ut ur graven. Vi väntar på att han skall komma den tredje dagen som den som besegrar döden och räddar världen. ‘Vi tillber dig, Kristus, och välsignar dig, ty med ditt heliga kors har du återlöst världen.' Må Herren hjälpa oss att vänta i tystnad och hopp på den stund då kvinnorna skall finna graven tom. ‘Han är inte här, han har återuppstått!'" Årets korsvägsandakt hade skrivits av fjorton Vatikanjournalister från olika länder. Medan påskens övriga liturgi håller sig strikt till traditionerna från fornkyrkan, har påven ett fritt förhållande till korsvägens folkliga andaktsform. Varje år väljer påven en överraskande författare till korsvägens meditationer. Bland författarna kan man nämna den franske författaren Andre' Frossard, den italienske poeten Mario Luzi, den ekumeniske patriarken av Konstantinopel Bartolomaios I, den ortodoxe teologen Olivier Clément, benediktinabbedissan Anna Maria Canopi och den protestantiska nunnan Minke de Vries. Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-03-30 Vikarierande kardinaler och minialtaren hjälper påven fira påsk trots rörelsehinder Den snart 82-årige Johannes Paulus II fick för några veckor sedan oväntat svårt att gå på grund av artros i högra knät. Det har gjort det omöjligt att fira påsk på samma sätt som han varit van sedan han valdes 1978. En stor del av påskens gudstjänster har han firat från en biskopsstol som placerats nedanför högaltaret medan en en kardinal fått vikariera vid altaret. Skärtorsdagens och långfredagens liturgier i Peterskyrkan leddes visserligen av påven, men han satt i eller stod vid en särskild biskopsstol som placerats nedanför högaltarets höga podium. Vid altaret stod en kardinal och skötte de mer praktiska inslagen i skärtorsdagens bägge eukaristifiranden: kardinal Dario Castrillon Hoyos i morgonens oljevigningsmässa, kardinalerna Angelo Sodano och Roger Etchegaray i kvällens mässa till minne av nattvardens instiftande. På samma sätt fick han delegera skärtorsdagens rituella tvätt av fötterna på tolv äldre präster, som påminner om hur Jesus tvättade sina apostlars fötter för att lära dem den nya kristna livssstilen (Joh 13), till kardinalerna Sodano och Etchegaray. På långfredagen fick kardinal Josef Ratzinger ta hand om det fysiska arbetet under långfredagens korshyllning och bar fram korset till påven för att han skulle kyssa det. Påvens begränsade rörlighet blev särskilt uppenbar för miljontals tv-tittare under långfredagens korsvägsandakt vid Colosseum. Ända sedan han bröt lårbenshalsen 1994 har han fått hjälp med att bära det symboliska träkorset längs tolv av korsvägens fjorton stationer. I år bar han det inte alls utan tog bara emot korset efter korsvägen och stod stilla en stund med korset i sina darrande händer. Påven har sparat sina krafter för att klara av att leda påsknattens vaka själv utan vikarierande kardinaler vid altaret. Men för att kunna göra det har man låtit placera ett nytt litet altare nedanför högaltarets podium. Många vill naturligtvis hjälpa påven med hans rörelsehinder. Sedan Johannes Paulus II bröt lårbenshalsen 1994 har han hittills fått 15 rullstolar av anonyma donatorer i hela världen. Hittills har han inte använt dem. Men det kanske känns tryggt att veta att de finns. Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-03-30
|
