Vatikanradion maj 2002

MAJ 2002

Ratzinger: Gud behandlar oss inte som kollektiv

Kardinal Ratzinger sade 2 maj att den katolska bikten måste vara personlig eftersom Kristus har gett kyrkan makten och plikten att bedöma om den skall förlåta en synd eller ej, inte bara att förkunna en förlåtelse som man redan har fått genom tron.

"Gud behandlar oss inte som delar av ett kollektiv. Han känner var och en vid namn, kallar honom personligen och räddar honom om han har fallit i synd."

Det sade prefekten för troskongregationen kardinal Josef Ratzinger när han 2 maj presenterade påven Johannes Paulus II brev om bikten "Misericordia Dei", där påven begränsar möjligheterna till kollektiv syndaförlåtelse i den katolska bikten.

"Den personalistiska prägeln hos botens sakrament hade under de senaste årtiondena kommit litet i skymundan genom att man allt oftare tillämpade gemensam absolution, som allt mer betraktades som en normal form av bot," förklarade den tyske kuriakardinalen.

"Påven inskränker nu gränserna för denna möjlighet. Man kan invända: botens sakrament har utformats på många olika sätt genom historien, varför inte också denna kollektiva form? Sakramentets form har varierat starkt genom historien, men den var alltid personlig."

"Kyrkan har varit och är medveten om att bara Gud kan förlåta synder (Mark 2:7)", fortsatte den 75-årige kardinalen. "Därför har kyrkan varit tvungen att uppmärksamat, nästan med bävan, urskilja vilken makt Herren har gett henne och vilken makt han inte gett henne. Efter en lång mognadsprocess formulerade konciliet i Trient kyrkans lära om botnes sakrament. Enligt detta koncilium instiftas botens sakrament med orden: ‘Ta emot helig ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden (Joh 20:22).'"

"Herren anförtror lärjungarna valet mellan att förlåta och att binda," fortsatte Ratzinger. "Lärjungarna är inte bara ett neutralt redskap för Guds förlåtelse. De har fått makt att bedöma vilket medför en plikt att bedöma enskild fall. Så skiljer sig konciliet i Trient klart och tydligt från reformationens ståndpunkt att botens sakrament barra innebär att man visar på en förlåtelse som man redan har fått i tron. Det medför alltså inget nytt utan förkunnar bara det som redan finns i tron."

"Men en domare måste veta vad han bedömer och dömer," betonade Ratzinger. "Det medför att bekännelsen måste vara personlig och måste betyda att man meddelar för vilka synder man vill be Gud och kyrkan om förlåtelse."

"Kyrkan har därför inte makt att ersätta den personliga bikten med kollektiv absolution. Det är vad påven påminner oss om i detta dokument. På så sätt är det ett uttryck för att kyrkan är medveten om begränsningarna i sin makt. Det är ett uttryck för bandet till Herrens ord, som binder också påven."

"Det kan vara jobbigt att bekänna sin egen skuld," medgav kardinal Ratzinger till sist. "Det förödmjukar ens stolthet och visar upp den egna fattigdomen. Men det är just vad vi behöver. Vi lider just av att vi stänger in oss i ett delirium av oskuld. På så sätt stänger vi oss också för andra. I psykoterapin begär man att människor skall bära bördan av djupa och ofta farliga asvlöjanden om deras inre. I botens sakrament bekänner man helt enkelt sin egen skuld med förtroende för att Gud är god och barmhärtig. ... Så kan bikten bli en befriande upplevelse, där det förflutnas börda överger oss och vi kan känna oss föryngrade tack vare Guds nåd, som varje gång ger oss tillbaka hjärtats ungdom."

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-05-02

Påven begränsar möjligheten till kollektiv syndaförlåtelse

I ett dokument som presenterades i Vatikanen 2 maj betonar Johannes Paulus II man inte kan använda sig av kollektiv syndaförlåtelse bara för att det är många människor som vill bikta sig och för att man har få präster till förfogande. Han inskärper också att prästerna måste visa att de är beredda att höra bikt.

I vissa länder hade det under de senaste åren blivit allt vanligare att kollektiv absolution ersatte den personliga bikten, särskilt när många biktande strömmade till bl a i samband med högtider och vallfärder. Nu betonar påven att kollektiv syndaförlåtelse kan vara tillåten bara när frälsningen står på spel, som i krig eller andra verkliga nödsituationer. Syndabekännelsen skall vara personlig.

Påven förklarar att Kristus gav kyrkan i uppdrag att bedöma synder, inte bara att förlåta dem automatiskt. "Kyrkan har alltid sett ett viktigt band mellan den dom som anförtros åt prästerna i detta sakrament och nödvändigheten att de biktande bekänner sina synder."

Johannes Paulus II menar att jubelåret visade att många människor kan återupptäcka biktens sakrament och att präster och biskopar kanske borde göra mer för att visa människor på sakramentets värde. "Alla präster som får fira botens sakrament måste visa att de alltid är helt beredda att fira det varje gång de troende begär det... Biskopar och kyrkoherdar måste med jämna mellanrum kontrollera att man underlättar de troendes bikt så mycket osm möjligt. Det skall synas att det finns biktfäder i kyrkan under de föreskrivna tiderna. Bikttiderna skall anpassas till de biktandes verkliga situation. Särskilt viktigt är det att man kan bikta sig före mässan och rentav under mässan om det finns andra präster."

Påven betonar att man inte kan använda sig av kollektiv syndaförlåtelse bara för att det är många människor som vill bikta sig och för att man har få präster till förfogande.

Misericordia Dei är en s k motu proprio. Det är en typ av apostoliskt brev som innehåller regler och bestämmelser. Texten är alltså inte i första hand en meditation över bikten som påvens brev till prästerna inför skärtorsdagen.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-05-02

Påven: "Mellanöstern behöver djärv dialog"

3 maj sade påven att det behövs modig dialog för att skapa fred i det Heliga Landet. Johannes Paulus II, som tidigare samma vecka sände en kardinal till Jerusalem på ett specialuppdrag, sade till Marockos nya Vatikanambassadör att han fördömde "terrorismens blinda våld" i regionen. Den snart 82-årige påven sade att enda vägen till fred är "en djärv dialog tillsammans med viljan att skapa en framtid för alla invånarna i detta land och för de gemenskaper som lever där."

2 maj träffade påvens utsände kardinal Roger Etchegaray först Israels president Moshe Katsav och sedan den palestinske ledaren Yasser Arafat för att finna en lösning på Israels belägring av Födelsekyrkan i Betlehem, som ockuperats av beväpnade palestinier varav Israel säger att flera är efterlysta terrorister.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-05-04

8000 ungdomar på Ischia sjunger "O sole mio" för påven

Under ett besök på semesterön Ischia i Syditalien söndag 5 maj bad påven Johannes Paulus II om "Säkerhet och fred" för Mellanöstern. "Jag tänker hela tiden på de svåra situationerna för många olika folk i världen. Till jungfru Maria vill jag överlämna bönen om säkerhet och fred som stiger upp från många platser men särskilt från det Heliga landet."

Den snart 82-årige påven Johannes Paulus II fick alltså vila ut några timmar under den första söndagne i maj med ett besök på ön Ischia utanför Neapel i Syditalien. Medan solen gick ned över det blåa Medelhavet togs påven emot av 8000 ungdomar som sjöng"O sole mio".

18 maj fyller påven 82 år, men redan i söndags som bara var 5 maj fick han en 40 kilo tung födelsedagstårta. Påven betraktade häpet den väldiga tårtan och utbrast: "Vilket mod!". Därefter bestämde påven att ungdomarna skulle spara tårtan till den 18 maj för att dela den "hederligt".

Ischias ungdomar tog emot påven med att sjunga en medley av alla de mest kända napoletanska visorna medan de viftade med vimplar och banderoller där de stod indelade i sektorer efter färgen på tröjan.

Ungdomsmötet blev ett slags generalrepetition inför den katolska världsungdomsdagen i Toronto i Canada i slutet av juli, dit omkring 700.000 ungdomar från hela världen redan har bokat plats. Johannes Paulus II blev överraskad över att många ungdomar från den fattiga ön Ischia skulle åka till Toronto. "Man skulle kunna tro att ungdomarna på Ischia är rika," sade påven, "men jag vet att det här är fråga om en annan ekonomi: evangeliets ekonomi om dem som är fattiga i anden. Jag hoppas att världsungdomsdagen visar att världens unga är mogna i evangeliets betydelse."

Påven utgick från temat för den kommande världsungdomsdagen och uppmanade ungdomarna att vara "världens ljus". "Ljuset jagar bort skuggorna, värmer upp det den når fram till och visar dess former. Allt detta gör ljuset med en väldig hastighet. Att vara världens ljus betyder för unga kristna att sprida ljuset från ovan överallt. Det betyder att bekämpa mörkret, både det som beror på att ondska och synd gör motstånd, och det som beror på okunskap och fördomar. Visa med ert liv att ljuset från ovan inte förstör det mänskliga utan tvärtom lyfter fram det, som solen som visar former och färger med sina strålar.... Slösa inte bort er tid. Er ungdom är för dyrbar för att slösa bort ens en liten del av den."

Påvens korta besök på Ischia tolkades av många som en generalrepetition inte bara inför världsungdomsdagen i Toronto i juli utan också till att påven börjar resa igen över huvud taget. De senaste månaderna har den snart 82-årige Johannes Paulus II fått ställa in flera engagemang på grund av knäont. Men trots hälsoproblemen som gjorde att påven fick be sina kardinaler om hjälp i det ansträngande påskfirandet är det nu snart dags att ge sig ut i världen igen. 22-26 maj beger sig påven till Bulgarien och Azerbajdjan. I slutet av juli reser han till Canada, Guatemala och Mexiko. I augusti blir det ett besök i hemlandet Polen följt av Kroatien i september. Trots att påven ser allt tröttare ut och får allt svårare att röra sig ordentligt fortsätter han alltså att tacka ja till inbjudningar från hela världen.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-05-06

8000 ungdomar på Ischia sjunger "O sole mio" för påven

"Säkerhet och fred" för Mellanöstern bad påven Johannes Paulus II om söndag 5 maj under ett besök på semesterön Ischia i Syditalien. "Jag tänker hela tiden på de svåra situationerna för många olika folk i världen. Till jungfru Maria vill jag överlämna bönen om säkerhet och fred som stiger upp från många platser men särskilt från det Heliga landet."

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-05-06

Etchegaray, påvens problemlösare

När Johannes Paulus II i början av maj sände den franske kardinal Roger Etchegaray till Jerusalem var det inte första gången han sände denne trogne medarbetare ut på en resa påven hade velat göra själv. Etchegaray, som kommer från Baskien, är en av påvens närmaste män och beskrivs ofta som hans "trobule-shooter", hans problemlösare".

Med sitt kortklippta vita hår ser 79-årige Etchegaray ut som en pensionerad marinsoldat, och påven har sänt honom till Mozambique under brinnande inbördeskrig, till ett Sarajevo som belägrades av serbiska trupper, till Ruanda under pågående folkmord. Etchegaray var ärkebiskop Marseille innan han kallades till Vatikanen 1984 för att arbeta med hjälparbete varefter han fick samordna förberedelsen av jubelåret 2000.

Efter lösningen på krisen i Betlehem säger Etchegaray att man nu måste se bortom Betlehem och se vad som kan bli nästa steg mot fred: "Nu måste man se bortom Betlehem. Nu måste man tänka på fred för hela det Heliga landet. Nu gäller det hur man fortsätter härifrån. För nästa steg behövs solidaritet från alla människor och från alla folk för att en rättvis och varaktig fred skall stråla som ljuset från julen (i Betlehem) över hela det israeliska folket och över hela det palestinska folket."

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-05-11

Lokala katoliker chockade av urinstank och cigarettfimpar i Födelsekyrkan

Hur har det gått med Födelsekyrkan, i Betlehem, som byggdes för 1700 år sedan på den plats där Jesus skall ha fötts? Det var 2 april som över 200 personer förskansade sig i kyrkan när israeliska stridsvagnar rullade in i Betlehem som ett svar på självmordsattacker mot Israel.

10 maj fick reportrar från världspressen för första gången komma in i Födelsekyrkan efter lösningen på krisen. Nyhetsbyråerna AP:s och Reuters korrespondenter berättade att kyrkan stinker av urin. Soppåsar, citronskal, smutsiga filtar och cigarettfimpar låg överallt i kyrkan. Reuters korrespondent berättade att altaren och en dopfunt var täckta med skräp och matrester.

"Det är inte en kyrka längre, det är plats som är fylld av sängar och skräp", sade 18-åriga Sandy Shahin, en lokal katolsk tonåring som rusade in i kyrkan bara några minuter efter att belägringen upphörde. "Det här är den plats där Jesus föddes. Jag kan inte tro att detta är Guds hus, sse hur det ser ut nu!" En talesman för den israeliska armén sade att de fann 40 granater och fem kulsprutor.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-05-11

Betlehemkrisen över

På lördagsmorgonen 11 maj samlades präster och invånare i Betlehem på torget framför Födelsekyrkan i Betlehem till en tacksägelsegudstjänst för att belägringen av Födelsekyrkan är över efter 39 dagar. Samma dag flög påvens utsände den franske kardinalen Roger Etchegaray till Betlehem, där han söndag 12 maj skall fira en tacksägelse- försonings- och botmässa i Katarinakyrkan i Franciskanklostret bredvid Födelsekyrkan.

Under 39 dagar var omkring 200 beväpnade palestinier förskansade i Födelsekyrkan medan den israeliska armén väntade på att de skulle ge upp. Kyrkan spelat en viktig roll i förhandlingarna som ledde till lösningen på krisen: 13 palestinier som Israel betraktar som terrorister tas emot av olika europeiska länder, 26 palestinier sänds till Gaza medan de 85 övriga kunde återvända hem efter 39 dagar i Födelsekyrkan. Palestinska källor uppger att det var företrädare för de olika kristna samfunden som har hand om Födelsekyrkan som hela tiden skötte förhandlingarna med Israel. Till lösningen bidrog antagligen också att påven sände kardinal Etchegaray till Jerusalem för att betona att den kristna världen inte kunde acceptera att dramat kring Födelsekyrkan fortsatte. Nyhetsbyrån ANSA uppger att kyrkliga förhandlare lanserade idén att de 13 efterlysta terroristerna skulle sändas till europeiska länder. USA:s och Vatikanens diplomater har sedan hjälpt till att övertala de berörda europeiska länderna, bland annat det katolska Spanien, som nu har ordförandeskapet i EU.

10 maj, kort efter lösningen på dramat i Betlehem, besökte Israels utrikesminister Shimon Peres Vatikanen för att tala med statssekreteraren kardinal Angelo Sodano och utrikesminister ärkebiskop Jean-Louis Tauran och de kunde då alla glädja sig över att krisen var över. "Det lyckliga slutet på belägringen av Födelsekyrkan i Betlehem får inte göra att man glömmer bort de svåra problem som ännu förhindrar freden", sade Vatikanen efter Peres besök. Kardinal Sodano påminde Peres om att påven menar att det bara är dialog som kan leda till en fredlig lösning på problemen. De diskuterade också planerna på en internationell fredskonferens om Mellanöstern.

Det är inte klart om de 13 skall fängslas eller släppas fria i de länder dit de sänds. På en presskonferens i Rom på fredagskvällen sade Israels utrikesminister Peres att det nu krävs flexibilitet för att finna juridiska lösningar på vad som skall ske med de 13 palestinierna. Om de släpps fria kan Israel begära att de utlämnas. Peres betonade att de 13 för Israel är mördare med blodiga händer. De länder som tar emot dem bör hålla ett öga på dem, sade han.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-05-11

Påven: "Födelsekyrkan har återlämnats till Gud"

Påven tackade 12 maj dem som bidragit till att låta Födelsekyrkan i Betlehem återigen bli en helig plats. I samband med påsktidens middagsbön "Regina coeli" slog Johannes Paulus II upp sitt fönster mot Petersplatsen och sade till de församlade: "Vi har alla med stor lättnad hört att Födelsekyrkan i Betlehem har återlämnats till Gud och till de kristna."

"Av hela mitt hjärta vill jag tacka dem som har bidragit till att denna heliga plats har återfått sin sanna religiösa identitet", sade påven om den kristna Födelsekyrkan, där ögonvittnen berättar att muslimska böner förrättades två gånger om dagen under de 39 dagarnas belägring. "Jag vill uppmuntra befolkningen i Betlehem och i dess omgivningar att återuppta sin vandring med tro och hopp på Gud, som har kommit så nära människan just där de lever."

"Betlehems budskap till världen är: kärlek, rättivsa, försoning och fred", sade den snart 82-årige påven. "Det är på dnena grund som man kan bygga en framtid med respekt för det israeliska och det palestinska folkens rättigheter, i förtroende för varandra." Det var första gången påven kommenterade slutet på belägringen av Födelsekyrkan, som började 2 april då över 200 beväpnade palestinier förskanskade sig i kyrkan på flykt undan israeliska stridsvagnar.

12 maj firades en mässa i Betlehem av påvens utsände den franske kardinalen Roger Etchegaray i den katolska Katarinakyrkan bredvid den ortodoxa Födelsekyrkan. "Födelsekyrkans heliga plats har fått uppleva ett långt kalvarium, men nu är vi framme vid påskdagens morgon", sade Etchegaray under mässan, som han firade tillsammans med påvens diplomatiska sändebud i det Heliga landet ärkebiskop Pietro Sambi och ledaren för franciskanerna i Heliga landet pater Giovanni Battistelli i närvaro av Betlehems borgmästare Hanna Naser. Samtidigt firades en grekisk-ortodox mässa i själva Födelsekyrkan.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-05-13

Påven kanoniserar Brasiliens första kvinnliga helgon

Påven Johannes Paulus II fick på måndagen 20 maj besök av Brasiliens president Fernando Henrique Cardoso. Mötet var hjärtligt och påven sade skämtsamt till presidenten att han var en "gaucho" från de stora stäpperna mellan Brasilien och Argentina, medan presidenten svarade att påven också är en "carioca", alltså en från Rio de Janeiro. Det var i oktober 1997 som Johannes Paulus II firade en världsfest för katolska familjer i Rio de Janeiro och tusentals människor hyllade påven genom att ropa "gaucho, gaucho", för att visa att de kände att påven hörde hemma i Rio Grande-regionen i södra delen av landet.

Cardoso har varit president sedan 1995 och besökte Vatikanen för tredje gången för att vara med om kanoniseringen i söndags av Brasiliens första kvinnliga helgon. Efter president Cardoso träffade påven omkring 4000 människor som kommit till Rom för söndagens kanonisering under ett hjärtligt möte i Vatikanens audienshall. Påvens tal avbröts flera gånger av applåder och refrängen" Johannes Paulus II, hela världen älskar dig".

Bland söndagens nya helgon fanns alltså Brasiliens första kvinnliga helgon moder Paolina (1865-1942), dotter till fattiga italienska invandrare. De övriga var den syditalienske franciskanen Umile Da Bisignano (1582-1637), den norditalienske kapucinmunken Ignazio Da Santhia (1586-1770), den norditalienska nunnan Benedetta Cambiagio Frassinello (1791-1858) och den spanske predikanten Alonzo De Orozco (1500-1591). Därmed har Johannes Paulus II kanoniserat 461 helgon sedan han blev påve 1978.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-05-20

Östtimor självständigt: genast diplomatiska förbindelser med Vatikanen

Dagen efter att Östtimor blev en självständig stat upprättade Vatikanen diplomatiska förbindelser med denna lilla stat i Asien med en befolkning på 80.000 personer varav 750.000 katoliker.

"Frihetens timme är inne", skriver påven i en hälsning till Östtimors myndigheter och folk. "I detta historiska ögonblick, när ni träder in bland jordens fria nationer, är jag hos er andligen för att dela er glädje och uppmuntra er att bygga ett rättvist, fritt, solidariskt och fredligt samhälle".

Östtimor var en portugisisk koloni till 1975. Då invaderades och annekterades det av Indonesien. Efter långa förhandlingar hölls 30 augusti 1999 en folkomröstning som sade ja till självständighet från Indonesien, men som ledde till våldsamma och blodiga reaktioner från indonesiskvänliga paramilitära styrkor. Våldsamheterna hejdades genom FN:s ingripande.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-05-20

Påven i Azerbajdzjan och Bulgarien 22-26 maj

På onsdag ger sig den 82-årige Johannes ut på sin 96:e utlandsresa som påve till Azerbajdzjan och Bulgarien. Besöket i det muslimska Azerbajdzjan syftar till att uppmana till samarbete och samlevnad mellan kristna och muslimer efter besöken i de kristna grannländerna Armenien och Georgien: skälet till besöket är enkelt uttryck att visa att påven inte tycker mindre om Azerbajdzjan för att det är muslimskt. I det ortodoxa Bulgarien handlar resan om den katolska kyrkans ofta komplicerade relationer till världens ortodoxa, även om bulgarisk press ser resan som ett uttryck för att påven inte tror på misstankarna att landet var inblandat i mordförsöket på honom på Petersplatsen 1981.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-05-20

Sveriges Vatikanambassadör: Kronprinsessan Victoria till påven 4 oktober

(Hör hela intervjun här)

Ambassadör Fredrik Vahlquist hos birgittasystrarna vid Piazza Farnese med Vatikanens dagstidning Osservatore Romano, nedanför ett foto av Moder Tekla Famiglietti och Fidel Castro och hälsningar från den svenska kungafamiljen. (För foto med högre kvalitet klicka här)

4 oktober firar kronprinsessan Victoria och påven 700-årsminnet av den heliga Birgittas födelse. Det berättade 18 maj Sveriges nye Vatikanambassadör Fredrik Vahlquist för Vatikanradion. Alla han har taalt med i Vatikanen har beklagat att Sverige för ett år sedan stängde sin Vatikanambassad i Rom, men den nye ambassadören har inlett ett nära samarbete med birgittasystrarna i Birgittas hus vid Piazza Farnese. Birgittahuset fungerar både som bostad, kontor och representationsvåning på bekvämt gångavstånd från Vatikanen.

Ambassadör Vahlquist har sitt huvudkontor i Stockholm, där han numera har sällskap också av Vatikanens ambassadör i de nordiska länderna nuntien ärkebiskop Biggio. Men Fredrik Vahlquist tänker tillbringa halva året i Rom, och berättar att mötet med påven betydde mycket för honom personligen.

-För mig var det det största ögonblicket i livet, utan tvekan, och att dessutom få ha med sin kära hustru som är diakonissa, Elisabeth, och vår dotter Birgitta, och under dessa högtidliga former, det var en mycket stor upplevelse.

-Vad fick du för intryck av påven som person?

-Påven utstrålar en oerhörd andlig kraft. Fysiskt vet vi på grund av operationer, attentat och hans höga ålder - det är ju just idag han fyller 82 år - att det är en gammal man. Men han gjorde ett mycket mentalt vitalt intryck, och dessutom utstrålar han en väldig viljestyrka. Han välsignade oss alla närvarande, och det var en väldig värme. Han har uppenbarlgien en stor förmåga att umgås med människor.

-Din fru är diakonissa och mötte påven i diakonissedräkt.

-Det påstås utav dem som kan detta, bland annat protokollchefen i Vatikanen, att det är den första diakonissan i den diplomatiska kåren vid den Heliga Stolen.

-Sedan fick påven också träffa din dotter som heter Birgitta.

-När jag presenterade vår dotter Birgitta log påven sitt varmaste leende och så sade han på italienska: "Brigida!"

-Du själv är född i Birgittas stad Vadstena och är också engagerad i Birgitta på många olika sätt.

-Jag är vice ordförande i birgittastiftelsen, som förvaltar arvet efter Birgitta Birgersdotter. Det är framför allt klosterområdet och de byggnader som finns där som birgittastiftelsen som Birgittastiftelsen, som bildades 1920, har ansvarat för på regeringens uppdrag i många årtionden. Lars Bergquist, som är en tidigare företrädare vid den Heliga Stolen - han var ambassadör här 1988-1993 - är vår ordförande.

-Nu förbereds ett 700-årsjubileum av Birgittaas födelse. Ditt uppdrag inleds verkligen i Birgittas tecken.

-Absolut. Dessutom är ju Birgitta, oavsett jubileer, en brygga mellan oss i norr och det södra Europa.

-Sedan 1999 också medskyddshelgon för Europa tillsammans med Katarina av Siena och Edith Stein.

-Det tror jag väldigt många svenskar, och framför allt katoliker ute i Europa, känner mycket väl till. En del förväxlar det med skyddshelgon för EU, men det har det aldrig varit tal om. Birgitta Birgersodtter hade en pan-europeisk vision, och hon är med rätta hela Europas skyddshelgon, en av de tre första kvinnliga. Vad få svenskar känner till tror jag är att hon redan vid riksmötet i Arboga 1396 blev det dåvarande Svea Rikes skyddshelgon, och det inkluderade både Norge och Finland på den tiden.

-När en ambassadör överlämnar sitt kreditivbrev till påven utväxlas tal. Era tal handlade mycket om gemensamma värden, som förenar Vatikanen och Sverige, som samarbete och solidaritet, och det är värden som har tagits upp i dessa tal ganska genomgående vid dessa tillfällen. Var det något särskilt som du tycker man skall lägga märke till i era tal, något nytt som är på gång?

-Jag tyckte det var intressant hur påven i sitt anförande framhåller den europeiska tanken att det inte bara är fråga om ekonomiskt samarbete utan att det gäller andliga värden också , och att utan den andliga grunden faller alla de andra värdena bort. Det var en mycket stark betoning i detta tal just på de andliga värdenas betydelse för helheten. I mitt tal till påven igår tackade jag honom också för att han kommer att leda en birgittavesper som inleder 700-årsjubileet av Birgitta Birgersdotters födelse. Det inleds här i Rom redan nu i höst 4-5 oktober. 4 oktober kommer påven att leda en birgittavesper i Peterskyrkan med anledning av detta, och vid detta tillfälle kommer kronprinsessan Victoria att representera Sverige. Det är vi mycket glada och stolta över.

-För snart ett år sedan stängde Sverige Vatikanambassadens kontor i Rom. Vill du förklara varför?

-Det var besparingsskäl. Regeringen hade lagt ett mycket kraftigt sparbeting på Utrikesdepartementet, så samtidigt lade vi ned fem myndigheter, varav den Heliga stolen var en. Men det innebar inte på något sätt att vi klippte av våra kontakter och förbindelser. Det innebar att tjänsten förflyttades hem till Stockholm, en så kallad resande ambassadör. Och jag själv sitter på ett kansli för Stockholmsbaserade ambassadörer tillsammans med fyra andra kolleger som täcker andra geografiska områden, men också UNESCO.

-Har du hört några kommentarer i Vatikanen om att ni stängde ert Romkontor?

-Vid samtliga samtal som jag har haft, och det är en diger lista som börjar med protokollchefen och som har fört mig till [statssekreteraren] kardinalen [Angelo] Sodano, påvens andreman, så har man beklagat att den svenska regeringen såg sig nödsakad att vidta denna åtgärd. Samtidigt har den apostoliska nuntiaturen för Skandinavien, som tidigare låg i Köpenhamn, flyttats till Stockholm. Det skedde i mitten av april. Det för mig som Stockholmsbaserad närmare Vatikanens man, som är monsignor Piero Biggio, och det är en fördel för mig som Stockholmsbaserad. Men sedan är det också så att jag till skillnad från mina nordiska kollegor som bor i Bern och huvudsakligen ägnar sig åt schweiziska frågor, politiska och ekonomiska, kan jag ägna större delen av min tid åt Vatikanen. Dels är det förbindelserna mellan Vatikanen och Sverige. Dels är det så kallad tredjelandsrapportering, att försöka få informationer från Vatikanen, som ju har ett världsomspännande kontaktnät i nästan alla länder, i väldigt många fler länder än där Sverige har diplomatisk reperesentation. Det faktum att jag halva året bor i Rom och halva året i Stockholm innebär också att jag har en nära kontakt med mina kollegor i Stockholm. Jag vet vad de önskar och vad de behöver för informationer, och det underlättar mitt arbete.

-Kommer du att vara här halva året?

-Det är svårt att säga på rak arm, det här är min första resa, men jag har stor valfrihet när det gäller att välja hur mycket jag vill vara här. Vi har talat om jag att jag fem-sex gånger per år skall vara här ca 2-3 veckor i taget.

-Förre vatikanambassadören Bo Henrikson var på avskedsbesök hos påven i augusti i fjol och du överlämnade ditt kreditivbrev 17 maj. Det har gått lång tid mellan de här två besöken. Varför det?

-Främsta skälet till det är mycket enkelt. Den svenska regeringen sökte agremang för mig, alltså godkännade av min person i Vatikanen, redan i november, och det beviljades i början av december, men då var det för sent att komma med bland den grupp ambassadörer som skulle få lämna sina kreditivbrev till påven i december. När man inte är resident ambassadör, bosatt här, samlar de ihop de sidoackrediterade ambassadörerna vid några få tillfällen. Nästa tillfälle efter december råkade vara den 17 maj. Så enkelt är det.

-Så man kan säga att det var en följd av att du inte är resident i Rom?

-Ja, annars hade jag definitivt fått lämna tidigare. Men det brukar ta två-tre månader normalt under alla omständigheter.

Ambassadör Vahlquist framför Birgittas hus vid Piazza Farnese i Rom (För foto med högre kvalitet klicka här)

-Nu sitter vi hos birigttasystrarna i Birgittas hus vid Piazza Farnese. Under den gångna veckan har du haft ett nära samarbete på det rent praktiska planet med birgittasystrarna som i princip har fungerat som kontor för dig. Är detta en engångsföreteelse eller kommer det att fortsätta?

-Jag hoppas själv att det inte är en engångsföreteelse. Jag har haft förmånen att få hjälp och stöd av birgittasystrarna under ledning av Moder Tekla, och vi skall komma ihåg att på det här sättet är cirkeln sluten. Det var här de första svenska diplomaterna vid den Heliga Stolen i mitten på 1400-talet var bosatta vid Piazza Farnese i det här huset. Här finns ju också Svenska kyrkans så kallade Katarinakapell sedan 1972, så i sann ekumenisk anda befinner jag mig i detta huis. Men jag kan verkligen säga också att birgittasystrarna har stöttat och hjälpt mig både med praktiska saker och på annat sätt, och de har varit en ovärderlig hjälp när jag nu kom ner för första gången som ambassadör vid heliga stolen.

-När vi intervjuade Bo Henrikson efter hans avskedsbesök hos påven sade han att han trodde att Sverige förr eller senare skulle bli tvunget att öppna ett kontor i Rom igen, men, sade han, kanske inte på egen hand, kanske i samarbete med birgittasystrarna. Är det den visionen som håller på att förverkligas?

-Jag känner inte till att Bo Henrikson skulle ha sagt så, men vi får väl säga att hans vision har redan nu förverkligats i så fall vid det här tillfället. Hur det blir framöver är ännu inte klart. Man har undersökt olika alternativ. Vad jag behöver som resande ambassadör från Stockholm när jag är här är en replipunkt för det praktiska och någon som kan tala italienska och som är förfaren med att handlägga ärenden som rör Vatikanen.

-Just nu har ni inga andra konkreta planer på kontor eller personal?

-Jag har möjlighet att vara i min företrädares kanslilokaler borta vid Piazza Rio de Janeiro, i den andra ambassaden men med separat adress, vilket är viktigt. Enligt Lateranfördragen från 1929 måste det vara separata adresser och separata ambassadörer. Jag har möjlighet att använda de lokalerna, jag har min dator där osv. Men det är klart att från det hus där jag har logerat, nämligen Birgittas hus här vid Piazza Farnese, är det gångavstånd till Vatikanen. Det har underlättat mitt arbete mycket ur rent praktisk synpunkt att arbeta huvudsakligen härifrån. -

Det är mycket närmare till Vatikanen härifrån än från den andra ambassaden?

-I dubbel bemärkelse.

-Idag fyller Johannes Paulus II 82 år. Vill du som företrädare för Sverige officiellt önska honom någonting på hans födelsdag?

-I mitt anförande till påven igår hade jag anledning att framföra hans majestät konungens varma välgångsönskningar, och också att önska påven fortsatt framgång i hans outtröttliga arbete för fred, välstånd och för en humanare värld.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-05-18

Påven i Bulgarien

På lördagen besökte påven Bulgariens viktigaste ortodoxa kloster och sade att östkyrkornas munkväsende är en gåva till hela kyrkan.

Under besöket i Rilaklostret i västra Bulgarien 12 mil söder om huvudstaden Sofia utbrast Johannes Paulus II: "Vad skulle Bulgarien vara utan Rilaklostret, som under de mörkaste stunderna i landets historia höll trons fackla brinnande? Vad skulle Grekland vara utan berget Athos? Eller Ryssland utan de oräkneliga andens boningar som gjorde det möjligt för landet att överleva de sovjetiska förföljelsernas helvete? Biskopen av Rom är här idag för att säga er att också den latinska kyrkan och västerlandets munkar är tacksamma för att ni finns och för ert vittnesbörd!"

Rilaklostrets ledare igumenen Johannes sade till påven att "murarna som skiljer de katolska och ortodoxa kyrkorna når inte hela vägen upp till himlen. De är tillfälliga, som allt annat som människan skapat. Människor har byggt dem, och människor kommer att riva dem."

I klostret träffade påven också Bulgariens premiärminister Simeon av Saxe-Coburg-Gotha. I klostret begravdes Bulgariens kung Boris III, far till den nuvarande premiärministern. Simeon gav sig in i politiken i fjol och vann valet som ledare för en nygrundad rörelse. Simeon blev kung sex år gammal år 1946 och flydde 1946 efter att kommunisterna avskaffat monarkin. Han säger att han bara vill tjäna sitt folk och vill inte bli kung igen. Hans far Boris avled av en mystisk sjukdom 1943 efter ett besök i Berlin. Han begravdes i Rila, men kommunistregimen avlägsnade och styckade kroppen för att graven inte skulle bli en samlingspunkt för motståndet mot regimen.

Rilaklostret är Bulgariens nationalhelgedom och ligger i bergen 1100 meter över havet och grundades på 1300-talet.

Fredag 24 maj träffade påven Bulgariens president Georgi Parvanov och sade till honom att han aldrig har trott att Bulgarien skulle ligga bakom mordförsöket mot honom 1981. Det sade Vatikanens presstalesman Joaquin Navarro-Valls efter mötet. Turken Ali Agca, som sköt Johannes Paulus II på Petersplatsen 13 maj 1981, sade att han handlade på uppdrag av Sovjetunionens säkerhetspolis KGB genom Bulgariens säkerhetspolis. För en stor del av den lokala opinionen handlade påvens besök om att rentvå Bulgarien från misstankarna, medan Vatikanen lägger större vikt vid den ekumeniska sidan av besöket i det övervägande ortodoxa Bulgarien.

Mötet med det ortodoxa Bulgarien ägde rum senare på fredagen, då den bulgariska kyrkan firade minnet av 800-talsmissionärerna bröderna Kyrillos och Methodios, som kristnade Bulgarien och skapade det kyrilliska alfabetet som ännu används av många slaviska länder.

"Vår Herre Kristus grundade en enig kyrka, men idag lever vi i en splittrad värld", sade påven till patriark Maxim, som leder Bulgariens ortodoxa kyrka, dit 80 procent av landets befolkning hör.

Bulgarien är det sjätte ortodoxa landet som påven besöker. På grund av motstånd från patriarken i Moskva har han ännu inte kunnat besöka Ryssland, världens största ortodoxa land. I Bulgarien var det ortodoxa mottagandet ljummet men inte kallt. Patriarken Maxim beslöt i sista sekunden att ta emot påven på flygplatsen. På fredagen tog han emot påven på patriarkatet men vägrade att be tillsammans med honom: ur ortodox synvinkel är det otänkbart att be tillsammans med medlemmar av andra kristna kyrkor och samfund, som de ser som heretiker, alltså kättare. Italienska nyhetsbyrån ANSA blev därför överraskad när den ortodoxe ärkeprästen Leonid kallade påven "hela världens helige fader". Men är han inte en heretiker, undrade en reporter. "Det vet bara Gud", blev svaret.

Den 82-årige påven rör sig dåligt, och under besöket i Bulgarien har han ofta förflyttats stående på en låg rullande plattform som han de senaste åren har använt för att ta sig upp längs Peterskyrkans långa mittskepp. Trots sina fysiska begränsningar har påven följt programmet på den fem dagar långa resan, som började 22 maj i det muslimska Azerbajdjan, där han sade: "Så länge jag kan andas kommer jag att vädja om fred i Guds namn".

De största folkmassorna förväntas påven samla på söndag då han reser till staden Plovdiv mitt i Bulgarien för att fira en katolsk mässa för landets 80.000 katoliker och saligförklara två präster som dödades av kommunistregimen. Därmed avslutar han sin 96:e utlandsresa.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-05-25

Påven saligförklarar tre offer för kommunismen

Söndag 27 maj saligförklarade Johannes Paulus II tre präster som avrättades av kommunistregimen 1952. Saligförklaringen ägde rum under en mässa i Plovdiv, i den del av det övervägande ortodoxa Bulgarien där det bor flest katoliker. Påven firade mässan vid ett altare under ett slags rosa segel på ena sidan av det största torget i Plovdiv. Över 25.000 människor hade samlats trots dåligt väder.

Trots den ortodoxa kyrkans vägran att be tillsammans med påven var Plovdivs ortodoxe metropolit Arsenji med under mässan, vilket påven tackade honom särskilt för. Metropoliten Arsenji läste en hälsning där han tackade för samarbetet mellan katoliker och ortodoxer särskilt i sociala frågor.

De tre präster som saligförklarades av påven var pater Kamen Virchev, 59 år, av bysantinsk rit, pater Pavel Djidjov, 33 år, och pater Josaphat Chichkov, 68 år. De arkebuserades 1952 tillsammans med biskopen Eugenius Bossilikov, som saligförklarades redan 15 mars 1998. processen mot den inleddes 29 september 1952 i Sofia mot 40 präster, ordensfolk och lekfolk. De anklagades för spionage och sammansvärjning för att förbereda ett "imperialistiskt krig mot Sovjetunionen, Bulgarien och andra länder med folkdemokrati." Efter att ha utsatts för tortyr dömdes de till döden genom arkebusering. Avrättningen genomfördes 11 november 1952 kl 23.30 på gården i fängelset i Sofia. Det finns inga reliker av de nya helgonen eftersom deras kroppar kastades i en massgrav.

Under saligförklaringen av de tre prästerna som avrättades av kommunistregimen 1952 anspelade Johannes Paulus II på treenighetens mysterium, som firades av den katolska kyrkan samma söndag:

"Den kristna människans liv styrs av detta mysterium. Om vår vandring här på jorden lyckas beror på om vi besvarar kärleken från Fadern, Sonen och den Heliga Anden. Det visste de tre präster som jag idag har haft glädjen att skriva in i förteckningen över saliga. Skälet till att Kamen Vitchev, Pavel Djidjov och Josaphat Chichkov inte tvekade att ge sitt liv var deras tro på Gud Fadern, Sonen och den Heliga Anden, det var kärleken till Kristus, som är Guds Son som blivit människa. De gav ut sig själva utan förbehåll till honom genom att tjäna kyrkan. Pater Josaphat Chichkov skrev: 'Vi försöker göra det som förväntas av oss så bra vi kan för att bli heliga.' Han tillade: 'Det viktigaste är att nå fram till Gud genom att leva för honom. Allt annat är tillbehör.' Pater Kamen Vitchev skrev till sin överordnade några månader innan han dömdes till döden: 'Bed att vi får nåden att vara trogna Kristus och kyrkan i vår vardag för att bli värdiga att vittna om honom när stunden kommer.' Och pater Pavel Djidjov sade: 'Vi väntar på vår tur. Må Guds vilja ske.'"

"När jag tänker på de tre nya saliga," fortsatte påven, "känner jag plikten att också hedra minnet av andra människor som hörde till den ortodoxa kyrkan och som har dött som martyrer för att de bekände sin tro. Detta pris för troheten mot Kristus har förenat de bägge kyrkorna i Bulgarien ända till det yttersta vittnesbördet. Detta bär på en ekumenisk anda och innebörd. Helgonens och martyrernas ekumenik är kanske den mest övertygande. De heligas gemenskap överröstar det som skiljer."

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-05-27

Påven saligförklarar tre offer för kommunismen

Under saligförklaringen av de tre prästerna som avrättades av kommunistregimen 1952 anspelade Johannes Paulus II på treenighetens mysterium, som firades av den katolska kyrkan samma söndag:

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-05-27

Påvens Corpus Domini-procession: "Eukaristin ger kraft för mission och vittnesbörd"

På kvällen 30 maj ledde den 82-årige påven Johannes Paulus II en utomhusmässa och en procession genom Rom för att fira den katolska högtiden Corpus Domini eller Kristi kropps och blods högtid.

Den allt bräckligare påven avstod från att själv stå vid altaret och fira mässan framför domkyrkan San Giovanni i sydöstra Rom, utan överlät det till vikarie i stiftet Rom kardinal Camillo Ruini. Påven nöjde sig med att hålla predikan.

"I eukaristin eller nattvarden ryms hela kyrkans andliga skatt: Kristus själv, han som är vår påsk och vårt levande bröd," sade påven "Genom sitt kött, som blir levande genom den Heliga och livgivande anden, ger Kristus liv till människorna, som han bjuder in att ge ut sig själva och att tillsammans med honom bära fram sig själva, sina mödor och hela skapelsen. Eukaristin är källan och höjdpunkten på evangelisationen. Här skall vår kyrka varje dag finna kraft för sin mission och sitt kristna vittnesbörd bland människorna."

Men påven påpekade att kyrkan behöver präster för att fira eukaristin, och uppmanade alla unga män som bär på en kallelse att lyssna till den. "Om en av er hör inom sig att Herren kallar honom eller henne att ge sig helt och hållet till honom, att älska honom med odelat hjärta, hejda er då inte på grund av tvivel eller rädsla! Säg ja med mod och utan reservationer och lita på Honom som håller alla sina löften."

Efter mässan på gräsmattan framför 1600-talsfasaden till Roms domkyrka deltog påven i en kilometerlång procession till Roms äldsta Mariakyrka Santa Maria Maggiore. Johannes Paulus II låg på knä på ett blomstersmyckat lastbilsflak inför en monstrans med det konsakrerade nattvardsbrödet. På halva vägen hjälpte påvens ceremonimästare biskop Piero Marini påven att sätta sig på en stol framför det flyttbara altaret.

Påvens lastbil omgavs av tiotusentals människor med tända ljus i händerna i en procession som leddes av kardinalerna Ratzinger, Sodano och Sepe.

Corpus Domini-processionerna firas ofta högtidligt i många italienska städer, där gatorna täcks av mattor av olikfärgade blomblad. Högtiden instiftades under medeltiden och betonar den katolska traditionens övertygelse att brödet och vinet verkligen förvandlas till Kristi kropp och blod och inte bara är en symbol för dem. Högtiden firas den andra torsdagen efter pingst, i Sverige andra söndagen efter pingst.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-05-30