Påven ändrar rosenkransbönen

16 oktober firade påven Johannes Paulus II 24-årsdagen av sitt val till påve med att utropa ett helt år vigt åt rosenkransbönen samtidigt som han undertecknade ett apostoliskt brev om rosenkransbönen under den allmänna audiensen på Petersplatsen. Där lägger han till fem "ljusets mysterier" till de glädjefulla, smärtofulla och ärofulla mysterier som utgör rosenkransens meditationer över händelser i Jesu liv.

I januari 2001 skrev påven i sitt brev "I början av det nya årtusendet" att vanliga människor inte kan nöja sig med ett ytligt böneliv i dagens samhälle. Sedan dess har han ägnat alla sina allmänna audienser på onsdagar åt att stimulera vanliga kristnas intresse för tidegärden eller kyrkans dagliga bön, som länge var förbehållen präster och klosterfolk, genom att kommentera de psaltarpsalmer som ingår i tidegärden. Nu vill Johannes Paulus II fästa uppmärksamheten på den folkligare böneformen rosenkransen, som skapades av dominikanerna på medeltiden som en folklig motsvarighet till tidegärden och dess 150 psaltarpsalmer genom att man upprepade den korta bönen Hell dig Maria 150 gånger medan man mediterade över olika händelser i Jesu och Marias liv. Syftet var att hjälpa vanliga kristna till ett rikt böneliv som inte förutsatte dyra böcker eller läskunnighet.

Rosenkransbönen består av dekader, grupper om tio "hell dig Maria", som inleds av Fader vår och avslutas av "Ära vare fadern, sonen och den heliga anden". Medan man läser upp bönerna föreställer man sig scener ur Jesu och Marias liv: fem glädjefulla mysterier om Jesu födelse, fem smärtofulla mysterier om hans lidande och död, och fem ärofulla mysterier om hans uppståndelse och hur han tar upp sin mor Maria till himlen.

Rosenkransbönen i kyrkans historia

Johannes Paulus II publicerar sitt brev inför 120-årsminnet av det viktigaste påvedokumentet om rosenkransen som skrevs 1883 av påven Leo XIII med titeln Supremi apostolatus officio. Leo XIII uppmanade alla katoliker att be rosenkransbönen som ett sätt att bekämpa de många problemen i den tidens värld. Nu uppmanar Johannes Paulus II alla att be rosenkransbönen för freden i världen efter 11 september 2001 "med särskild uppmärksamhet för Jesu eget land".

Rosenkransen har spelat en viktig roll i flera helgons böneliv: Louis-Marie Grignion de Montfort (Frankrike, 1673-1716), som skrev en bok om rosenkransen och saligförklarades just av 1800-talspåven Leo XIII som skrev en encyklika om rosenkransen; den syditalienske mystikern Padre Pio (1887-1968), som den nuvarande påven har helgonförklarat; och Bartolo Longo (1841-1926), som skapade en särskild rosenkranshelgedom vid den antika ruinstaden Pompeji i Syditalien.

Redan två veckor efter valet till påve berättade Johannes Paulus II att "rosenkransen är min favoritbön. [...]Man kan säga att rosenkransen är en kommentar i bönens form till slutkapitlet i det andra vatikankonciliets konstitution om kyrkan Lumen gentium, som beskriver Guds Moders förunderliga närvaro i Kristusmysteriet och i kyrkans mysterium. Mot bakgrund av orden ‘hell dig Maria' betraktar ju själens ögon de viktigaste händelserna i Jesu liv." Påven passar på att anknyta sina funderingar om rosenkransbönen till konciliet också genom 40-årsminnet av dess öppnande 11 oktober 1962 och påminner om att Johannes XXIII, som öppnade konciliet, uppmanade alla att be rosenkransbönen för att konciliet skulle gå bra.

Påvens kampanj för ett djupare böneliv: rosenkransen som kontemplation

Brevet om rosenkransbönen är en del av den kampanj för att stimulera vanliga människor till ett djupare böneliv som påven inledde när han skrev i I början av det nya årtusendet: "Det behövs en kristendom som utmärker sig i bönens konst. I vår tids kultur finns ett nytt behov av andlighet också under påverkan av andra religioner. Därför måste våra kristna gemenskaper omedelbart bli till verkliga böneskolor."

I sitt brev I början av det nya årtusendet uppmanade påven hela kyrkan att "börja om från Kristus" genom att "betrakta Kristi ansikte". Genom rosenkransbönen, skriver påven, "lär sig det kristna folket av Maria att betrakta skönheten i Kristi ansikte." Påven vill alltså stimulera intresset för rosenkransbönen som ett tillfälle till kontemplation med Kristus i centrum.

Påven betonar att alla kristna är kallade att "fästa blicken på Kristi ansikte. [...] Genom att betrakta hans ansikte öppnar vi oss för att ta emot treenighetens liv och mysterium." Maria är den främsta förebilden när det gäller att betrakta Kristus.... På sätt och vis koncentrerades hennes blick på Honom redan under bebådelsen, då hon blir havande med Honom genom den Heliga anden."

Rosenkransen är alltså en kontemplativ eller betraktande bön. Redan påven Paulus VI skrev 1974: "Utan kontemplation är rosenkransen en kropp utan själ och blir till en mekanisk upprepning som direkt strider mot Jesu uppmaning att ‘inte rabbla tomma ord som hedningarna' (Matt 6:7)." På samma sätt betonar Johannes Paulus II att rosenkransen handlar om att lyssna. "Enda sättet att betrakta Kristi ansikte är att i Anden lyssna till Faderns röst, för "ingen känner Sonen utom Fadern" (Matt 11:27). Nära Caesarea Filippi bekände Petrus sin tro på Jesus och Jesus förklarar vem som hade talat om för Petrus vem han var: Ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig, utan min fader i himlen" (Matt 16:17). Uppenbarelsen måste komma uppifrån. Men för att ta emot den måste man lyssna. Det är bara genom att uppleva tystnad och bön som man kan mogna fram en verklig kunskap om mysteriet."

De gamla och de nya mysteriernas innebörd

Rosenkransbönens grundstruktur är de 150 upprepningarna av "hell dig Maria" som avspeglar de 150 psaltarpsalmerna i tidegärden. Men, skriver påven, "för att rosenkransen skall handla mer om Kristus är det lämpligt att låta den omfatta också mysterier som handlar om Kristi offentliga liv mellan hans dop och hans lidande och död."

De glädjefulla mysterierna, som kretsar kring Jesu födelse, "präglas av glädjen som strålar från Guds människoblivande." Påven antyder att Maria är mänsklighetens möte med Fadern: "hela världsalltet nås på sätt och vis av Guds välvilja när Fadern böjer sig ned över Maria för att göra henne till sin Sons mor. Hela mänskligheten är innesluten i hennes ‘ja'".

De nya "ljusets mysterier" som påven vill lägga till handlar om händelser i Jesu offentliga liv. Påven föreslår följande: 1. Hans dop i Jordan och 2. bröllopet i Kana, som i fornkyrkan firades tillsammans med trettondagen eller epifania som en ljusets högtid; 3. förkunnelsen av Guds rike och inbjudan till omvändelse; 4. Jesu förvandling på berget, som passar väl med ljustemat; och 5. instiftandet av nattvarden eller eukaristin.

I de smärterika mysterierna om Jesu lidande och död skriver påven att "Kristus ställer sig mitt bland mänsklighetens frestelser och synder och säger till Fadern: ‘Låt din vilja ske, inte min' (Luk 22:42). Detta ‘ja' omkullkastar det ‘nej' som uttalades av Adam och Eva. [...] I hans förnedring avslöjas inte bara att Gud älskar människan utan också själva meningen med människan."

I de ärofulla mysteriernas betraktande av Kristi uppståndelse och Marias upptagning till himlen "återupptäcker den kristna människan varför hon tror", skriver påven. Här blir det också tydligt att Maria och alla troende människor är förenade i kyrkan sedan Anden utgöts över lärjungarna den första pingsten: "Pingsten visar kyrkans ansikte som en familj som samlas tillsammans med Maria och får liv av Anden för att sprida evangeliet. Betraktandet av denna och de andra ärorika mysterierna hjälper de troende att bli medvetna om att de lever ett nytt liv i Kristus i kyrkan, och pingsten är den främsta ikonen för denna tillvaro."

Betraktandet av rosenkransens mysterier blir till ett stöd i vardagens svårigheter och utmaningar, betonar påven. "Genom att betrakta Jesu födelse förstår man att livet är okränkbart. När man betraktar hemmet i Nasaret förstår man vad Gud vill med familjen. När man lyssnar till mästaren i det offentliga livets mysterier får man det ljus som behövs för att träda in i Guds rike. När man följer honom till Golgota lär man sig att lidandet kan ha en mening och att det kan rädda. När man slutligen betraktar Kristus och hans mor i härligheten ser man det mål som var och en av oss är kallad till."

Rosenkransen som böneteknik

Men är det inte tjatigt att hela tiden upprepa "hell dig Maria"? Påven säger att det tvärtom är som när förälskade människor "aldrig tröttnar på att återvända till den de älskar och upprepa ord som liknar varandra men som varje gång uttrycker något nytt." Dessutom påpekar Johannes Paulus II att "även om orden ‘Hell dig Mari' riktar sig till Maria, så är det till Jesus som kärleken är riktad."

Rosenkransen är en teknik eller metod för bön och kontemplation. Påven påpekar att det idag finns ett nytt behov av meditation i västvärlden och att många söker meditationstekniker från andra religioner. "Också dessa traditioner använder sig en metod som hjälper kropp och själ att koncentrera sig med hjälp av upprepningar och symbolik. Rosenkransen hör till detta sammanhang men motsvarar kristna behov. Den är nämligen bara en metod för att betrakta något annat, för kontemplation, och får inte bli ett mål i sig själv."

Därefter ger påven några praktiska råd om hur man bäst ber rosenkransbönen.

Det är bra att före varje dekad och varje mysterium tala om vilket mysterium det handlar om, alltså vilken händelse i Jesu liv som man betraktar. Det kan åtföljas av en kort bibeltext: "det handlar inte om att påminnas om information utan om att låta Gud ‘tala'". Men därefter kan det vara dags för en stunds tystnad.

Dekaden inleds med bönen Fader vår, vilken Jesus "gör oss till sina syskon och till syskon med varandra [...] Bönen Fader vår gör därför mediationen över mysteriet till en upplevelse av att vara kyrka även om man ber rosenkransen ensam."

Därefter upprepas tio gånger bönen "hell dig Maria", vars första del består av ärkeängeln Gabriels hälsning till Maria följd av Elisabeths ord till henne: "Gläd dig, Maria, full av nåd. Herren är med dig. Välsignad är du bland kvinnor och välsignad är din livsfrukt Jesus." Därefter följer det medeltida tillägget: "Heliga Maria Guds moder, bed för oss syndare nu och i vår dödsstund." Påven tar fasta på orden "Gläd dig Maria" och skriver: "När man upprepar orden ‘gläd dig Maria' följer man med i svallvågen av Guds förtrollning; det handlar om att jubla i häpnad när man inser att man bevittnar historiens största under." Påven tillfogar att efter namnet "Jesus" mitt i bönen kan man tillfoga några ord som påminner om vilken händelse man mediterar över, vilket kanske underlättar för dem som har svårt att säga en sak och tänka på en annan.

Varje dekad avslutas med den korta lovsången (Gloria) till treenigheten: "ära vare Fadern, Sonen och den Heliga Anden, nu och i evighet. Amen". Denna lovsång, skriver påven, "är kontemplationens höjdpunkt och måste ges stor vikt när man ber rosenkransen." Han föreslår att man sjunger den när man ber tillsammans.

När man ber rosenkransbönen brukar man hålla en "krans" i handen, ett snöre eller kedja med pärlor som gör det lättare att räkna de 150 bönerna. "Kransen hålls ihop av ett litet kors," påpekar påven. "Den korsfäste inleder och avslutar bönen. Kristus är mittpunkten för de troendes liv och bön. Allt utgår från honom, allt är på väg till honom, genom honom och i den heliga anden når allt fram till Fadern." Men rosenkransen har också tolkats som en kedja som binder människan till Gud (Bartolo Longo) eller som en symbol för att alla troende hänger ihop och för deras gemenskap i Kristus.

Det normala är att man ber fem dekader åt gången och alltså nöjer sig med en grupp "mysterier". I den katolska traditionen brukar man be de tre olika grupperna av mysterier särskilda dagar. Efter att ha infört fem nya mysterier föreslår påven följande ordning:

måndag: glädjerika mysterier
tisdag: smärterika mysterier
onsdag: ärorika mysterier
torsdag: ljusets mysterier
fredag: smärterika mysterier
lördag: glädjerika mysterier
söndag: ärorika mysterier

Rosenkransen och familjen

Till sist påpekar påven att rosenkransbönen kan vara ett viktigt stöd för en familj. "Genom att rikta blicken mot Jesus återvinner familjemedlemmarna förmågan att se varandra i ögonen för att kommunicera, för att visa solidaritet, för att förlåta varandra." Ett särskilt allvarligt problem i moderna familjer är att det är svårt att kommunicera, påpekar Johannes Paulus II. De korta stunder man är tillsammans översköljs ofta av bilder från tv:n. "När man ber rosenkransbönen i familjen släpper man in andra bilder i vardagen," skriver påven.

Han uppmanar alla föräldrar att be rosenkransbönen både för och med sina barn. "Kanske någon invänder att rosenkransbönen inte passar vår tids unga människor. Men jag tror att då tänker man på ett slarvigt sätt att be rosenkransen [...] Man kan uppnå stora ting om man söker upp de unga med kompromisslöshet tillsammans med lidelse och kreativitet - det har jag sett under världsungdomsdagarna! Om man presenterar rosenkransen på rätt sätt är jag säker på att de unga själva än en gång kan överraska de vuxna genom att göra denna bön till sin och be dem med den entusiasm som hör till ungdomen."

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/02-09-19

Har du synpunkter? Kontakta oss!

Hör på gårdagens svenska program (ej lördag och måndag)

Hör på våra bästa intervjuer

Äldre nyheter

Se påven i direktsändning på Vatikanens hemsida