Lars Bergquist: Birgittas kristna budskap skiljer sig inte från hur det idag förkunnas i Rom och evangelierna

Firandet av 700-årsminnet av den heliga Birgittas födelse kulminerar 31 maj och 1 juni i Vadstena. På programmet för birgittafirandet finns flera nyskrivna musikaliska verk. Det berättar Lars Bergquist, ordförande för Birgittastiftelsen och ambassadör i Vatikanen 1988-1993.

(Hör en del av intervjun här)

-Förberedelserna här i Sverige är ju i full gång, och de omfattar ju inte bara Vadstena, som var Birgittas stad, och inte heller bara Linköpings stift, utan hela Sverige. Dessutom firas Birgitta i en rad europeiska länder men också i USA och i Latinamerika. I Asien finns också birgittinerkloster, och där kommer man naturligtvis också att uppmärksamma hennes jubileum precis som i de andra sammanlagt kanske 50-tal birgittakloster som finns just nu.

-Kan du nämna några särskilda initiativ utomlands?

-Jag tror inte att det blir så stora och spekatakulära ting. Det är föreläsningar och program av skilda slag. Jag kan nämna att vi härifrån jubileumskommittén kommer att initiera tre eller möjligen fyra birgittinska konserter, som äger rum i Rom, i Warszawa och också i Budapest, och kanske i en fjärde stad. Det skall ske under hösten i år i samarbete med svenska företag som har sponsrat vårt jubileum.

-Och hur går det med det svenska firandet?

-Den stora högtidsdagen blir 1 juni i år, en söndag. Vi hade naturligtvis hoppats att påven skulle ha kommit, men så tycks inte bli fallet. Vi vet att påven kommer att sända påvliga representanter. Vi är inte riktigt på det klara med vilka ännu, men vi hoppas naturligtvis att kardinal Walter Kasper, som är ordförande för påvliga rådet för kristen enhet, skall komma hit. Sedan gäller ju att det här är en söndag som helt ägnas Birgitta och hennes roll i den kristna förkunnelsen idag. Inte så att hon spelar en huvudroll, men hon visar ändå på olika sidor av det kristna budskapet, som är giltiga lika mycket idag som de var på hennes tid.

Vi kommer att anordna konserter lördag 31 maj och söndag 1 juni. Stockholms radiokör framför Monteverdis Mariavesper på lördagen, och på söndagen har vi nyskriven birgittamusik utav kompositören Tommy Haglund. Vi kommer också att ha andra musikaliska evenemang som äger rum i samband med själva firandet. Under hela den tid som förlöper efter själva invigningen och även före, så har vi seminarier, symposier och föreläsningar som omfattar hela landet från Jukkasjärvi till Smygehuk. Vi har också nyskriven birgittamusik som sjungs i kyrkorna. Vi kommer att få en opera som handlar om heliga Birigtta skriven av Carl Unander-Skarin framförd här i Vadstena. Det är Vadstenaakademin som står som ansvarig för den produktionen.

Vadstenaakademin är en mycket välkänd institution här i Sverige, inte bara i Vadstena utan i hela landet. Där har man satt upp rader av ofta litet experemintellt lagda pjäser eller musikaliska operamässiga framställningar. Det är alltså nu Carl Unander-Skarin, som är en av de mest kända i den yngre generationen vad gäller musikalisk och teatralisk produktion av den här typen och som är känd inte minst för sin pjäs Tokfursten som gick för några sommar sedan här i Vadstena. Dessa framträdanden och föreställningar äger alltid rum i det gamla Vasaslottet som ligger inte så långt från Birgittas kyrka.

-Under firandet av 700-årsminnet av den heliga Birgittas födelse i Vadstena 1 juni skall man inviga Sankta Birgittas klostermuseum.

-Det är vad vi hoppas skall bli varaktigare än koppar, som Horatius säger, och som efter fyrverkerierna skall leva vidare. Museet har sin plats i Birgittas gamla klosterbyggnad för nunnorna, nunneklostret i Vadstena, beläget alldeles intill hennes egen kyrka som hon ju också ritade själv. Vad vi försöker göra med detta nya museum, som skall heta "Sankta Birgitta klostermuseum", är att inte bara visa föremål och konstverk som är relaterade till klostret och Birgittas tid, utan framför allt försöka förmedla en förståelse av Birgittas budskap, hennes religiositet och hennes klostertanke, vad den innebär och vad den har tillfört kristenheten.

-Det är väl ganska ovanligt med ett museum som presenterar en klostertanke för det svenska folket?

-Det är första gången det sker i Norden så vitt jag vet. Jag tror det finns i i Italien något liknande, ett klostermuseum med samma konceptuella tanke, men eljest är det något nytt. Vi arbetar tillsammans med teologer och scenografer för att för en protestantisk, kanske religiöst likgiltigt eller kanske muslimsk publik få fram det centrrala i det kristna budskapet sådant som Birgitta såg det. När jag gör detta tillägg "sådant som Birgitta såg det kristna budskapet", så innebär det inte att det skiljer sig på något sätt från dagens budskap så som det förkunnas i Rom och evangelierna, utan det är bara den personliga accent som Birgitta gav i sin förmedling av den evangeliska tanken.

-Klosterlivet har ju varit ganska främmande för Sverige under de senaste århundradena. Vad kan det finnas i detta medeltida klosterliv som kan tala till vår tids svenskar?

-Generellt sett tror jag att den här typen av budskap, förklarade och förtydligade, har ett alldeles speciellt intrese för människor idag, eftersom man i konsumtionssamhället sådant som det utvecklas i vår västerländska värld många gånger och kanske oftare än vi anar saknar en värdegemenskap, saknar ett andligt innehåll i en tillvaro som alltmer tycks fokuseras på materiell tillfredsställelse.

Det finns ett tomrum, en dragning till budskap om sanningar, om livets mening som blir allt starkare. Här talar jag inte bara för museet. Jag tror att det är väldigt många, vare sig de nu är katoliker eller lutheraner eller vad de nu må vara, som i sin verksamhet känner människans allt starkare längtan efter ett andligt budskap om en mening, ett syfte med vårt korta liv på jorden.

-För dig är detta kulmen på ett långt engagemang i Birgitta? Det är inte första gången du ägnar dig åt Birgitta?

-Nej, jag var från 1988-1993 svensk ambassadör vid Vatikanen och Heliga Stolen, och jag kom då i samband med birgittajubileet 1991 att engagera mig väldigt mycket i Birgittas tro, hennes gestalt och hennes tid. Det är något som sedan har fortsatt, eftersom jag nu i många år också har varit ordförande för Birgittastiftelsen i Vadstena, som är en stiftelse vars huvudsyfte är att bevara minnet av den heliga Birgitta och försöka vidmakthålla en kunskap om denna i svenskt andligt liv mycket stora kvinnogestalt.

-Den bildade allmänheten vet att du också har skrivit om Emanuel Swedenborg. Hur har din väg gått mellan de helt olika andliga landskapen hos Swedenborg och Birgitta?

-Det är mycket som skiljer dem åt, en del som förenar dem. Swedenborg, mina många år med honom och de böcker jag har skrivit om Swedenborg, blev en initiering i den protestantiska idévärlden, som jag ju vuxit upp i men som jag nu kunde fördjupa. Vad som hos Swedenborg är manifest och tydligt är hans optimism och hans ovilja eller läggningsmässiga frånvaro av vilja att se lidandet. För Swedenborg var lidandet inte centralt, utan det var segern.

För Birgitta, för Birgittas tid och för katolsk kristenodm innebär kristendomen et sökande efter en sanning i tanke och liv som alltid för med sig svåra, ibland mycket svåra uppbrott, brytningar med invanda tankegångar eller handlingssätt, som kan innebära lidande eller svårigheter. Det är också en syn på världen som inte finns i den Swedenborg som levde på 1700-talet, optimismens århundrade, som inte finns i hans verk, där är som jag nämnde optimismen och tron på människans förmåga att med hjälp av Gud komma fram till en lösning på nästan alla problem och i en lycka, en glädje.

Hos Birgttta är sanningen alltid korsfäst, alltid förenad med ett visst mått av lidande. Här träder hos Birgitta fram bilden av Kristi kropp som föreligger i nattvarden, i det helgade brödet, och som blir en bild utav den lidande Kristus, den lidande kroppen. Så länge som lemmarna, dvs medlemmarna i kyrkan i världen syndar, då fortsätter lidandet i Kristi kropp. [Lidandet] är den grundläggande tanken. Som en symbol för just detta bär alla birgittinernunnor idag liksom på slutet av 1300-talet en ring, och på den ring finns ingraverad scenen på Golgata med den korsfäste, Johannes och Maria.

–Finns det inte en spänning och kontrast mellan denna koncentration på lidandet och vår tids mentalitet som vill gömma lidandet och undvika det?

-Jag tror att det finns en lockelse i tanken på ett liv där godheten och kärleken dominerar och styr människan. Det är något som nog alla fascineras inför. Hos Birgitta kan man studera hur en enskild människa som tror på sitt uppdrag och sin mission kan, trots tusen motgångar, ändå nå fram till de mål som hon genom gudomlig uppenbarelse anser sig ha fått, att man kan, trots svårigheter, trots lidande, få en glädje och nå fram till konkreta resultat.

-Vad gör Lars Bergquist efter birgittafirandet?

-Jag har skrivit en liten bok om Birgittas fromhet som kommer ut nu under våren, och jag undrar om inte jag skall fortsätta med den birgittinska världen när det här är klart.

-Så det blir mer Birgitta ett tag framöver?

-Jag hade hoppats det. Jag hade tänkt kanske att jag skulle gå djupare in i den senmedeltida kristendomen.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/03-02-24

Har du synpunkter? Kontakta oss!

Hör på gårdagens svenska program (ej lördag och måndag)

Hör på våra bästa intervjuer

Äldre nyheter

Se påven i direktsändning på Vatikanens hemsida