Påven
till Nordens katolska biskopar: "Låt kristendomens röst
höras i det allmänna samtalet"
Den
katolske biskopen i Stockholm Anders Arborelius, som tillrädde
1998, var lördag 5 april för första gången med på de nordiska
katolska biskoparnas rutinbesök hos påven, som tyckte att
biskoparna kunde komma på besök oftare.
Det
var 1997 som de nordiska biskoparna senast genomförde det
rutinbesök i Vatikanen som på latin kallas ad limina, en
vallfärd till apostlarna Petrus och Paulus gravar. Biskoparna
inledde veckan i Vatikanen tidigt på morgonen måndag 31
mars med att fira mässan vid Petrus grav i kryptan under
Peterskyrkan. Torsdag 3 april var det dags för en mässa
vid Paulus grav söder om Rom.
Resten
av veckan fylldes av besök på olika Vatikankontor för att
diskutera de katolska kyrkornas situation och behov i Norden.
Lördag 5 april avslutades ad limina-besöket med att biskoparna
togs emot av påven Johannes Paulus II i den pampiga Sala
Clementina i påvepalatset.
De
nordiska biskoparnas ordförande Gerhard Schwenzer från Olso
sammanfattade för påven vad som har hänt i de katolska lokalkyrkorna
i Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island sedan biskoparnas
förra besök 1997.
Sverige
och Finland har fått nya biskopar: svenskfödde Andrs Arborelius
i Stockholm och polske Joseph Wrobel i Helsingfors. Just
i år firar tre stift 50 år, nämlingen Stockholm, Oslo och
Köpenhamn. Antalet katoliker ökar, främst genom invandring
men också genom konversioner och vuxendop.
"Den
starka ökningen ställer oss inför ekonomiska problem", påpekade
biskop Schwenzer: kyrkor och församlingar blir för små.
De nordiska stiften får ekonomiskt stöd från utlandet, särskilt
från Tyskland, men hjälpen täcker inte alla behov. "Ändå
ser vi invandringen som något positivt," betonade han. "Genom
samspelet mellan olika kulturer och traditioner har det
liturgiska livet fått nytt uppsving."
Han
påpekade också att många katoliker i de nordiska länderna
är måna om att gå i mässan.
Alla
de katolska biskoparna i Norden har ägnat stor uppmärksamhet
åt skilsmässan mellan Svenska kyrkan och staten år 2000.
Nu försöker de katolska biskoparna förstå i vilken riktning
den självständiga Svenska kyrkan utvecklas. "Alla tendenser
är inte positiva," sade biskop Schwenzer, och sade att man
kanske borde vara mer uppmärksam på att stift och församlingar
blir allt mer självständiga, vilket blir ett problem för
kyrkans enhet.
De
nordiska katolska kyrkorna kan glädja sig över att antalet
präster och ordensfolk växer, till en del med lokala kallelser.
Biskop Schwenzer påpekade att det nu finns karmelitkloster
i alla fem länderna, att moder Teresas barmhärtighetsmissionärer
finns i fyra länder, och att cistercienser och klarissor
nu har slagit sig ned i Norge. "Flera av dessa nygrundade
kloster kan glädja sig över återväxt i våra egna länder,"
påpekade han.
Till
sist påpekade den katolske biskopen i Oslo att de katolska
världsungdomsdagarna, då ungdomar från hela världen träffar
påven och varandra, bär stor frukt bland unga katoliker.
"Vi tackar er av hjärtat för detta initaitiv och vi ber
Gud att ni får delta i många världsungdomsdagar!" sade Gerhard
Schwenzer till Johannes Paulus II.
I
sitt svarstal till biskoparna betonade påven att de kristna
i de nordiska länderna kan hjälpa sina landsmän att förstå
vad människan är. "När man glömmer bort skaparen blir hans
skapelse obegriplig. Människan kan inte längre se att de
är ‘mystiskt olika' alla andra jordiska skapelser. De ser
inte längre att människans existens går utöver sinnevärlden.
... Vi talar här om livets fullhet, som går långt utöver
den jordiska tillvarons dimensioner."
Påven
betonade att det är viktigt att "evangelisera kulturen."
"Ni står inför utmaningen att låta kristendomens röst höras
i det allmänna samtalet." Påven noterade med glädje att
biskoparnas ställningstagande i etiska frågor har fått en
viss genomslagskraft. Han nämnde särskilt biskoparnas herdabrev
om äktenskap och familjefrågor som uppmuntrar gifta par
att bevara och utveckla värdet hos äktenskapets oupplöslighet.
"Äktenskapet
instiftades av Gud från första början och finner sin fullaste
innebörd i Kristi undervisning," sade han. "Sanningen om
människans sexualitet träder fram när makarna ger sig till
varandra och tar emot den största tänkbara gåvan, den gåva
som gör dem till Guds medarbetare för att ge liv till en
ny människa."
Johannes
Paulus II påpekade att de skandinaviska folken är välkända
för sitt engagemang i fredsfrågor, ekologiskt ansvar och
humanitär hjälp. "Men sann humanism omfattar alltid Gud,"
påpekade han. "Annars kommer den förr eller senare, också
oavsiktligt, att förneka den värdighet som hör till varje
människa. Därför måste ni hjälpa era kulturer att ösa ur
sitt rika kristna arv för att förstå människan."
I
alla de nordiska länderna utgör katolikerna en liten minoritet
i länder där det största samfundet är en luthersk kyrka.
Påven uppmuntrade biskoparna att fortsätta det ekumeniska
engagemanget för kristen enhet utan att dölja de svårigheter
som kvarstår. "Den ekumeniska vandringen tar fasta på vad
vi har gemensamt," sade han. "Samtidigt får man inte glömma
bort eller dölja de verkliga svårigheter vi ännu måste ta
i itu med på vägen till enhet. Full gemenskap i tron existerar
inte ännu, men för den skull får vi inte förlora hoppet."
Till
sist noterade påven med glädje att en flera nordiska katolska
lokalkyrkor nu upplever nu en ökning av kallelserna till
konsakrerat liv. "Det är ett tydligt tecken på att det finns
ett nytt intresse för andlighet och avspeglar unga människors
längtan efter att fördjupa sitt trosmedvetande och sin förståelse
av tron," sade Johannes Paulus II.
Allra
sist improviserade påven några ord om att han minns väl
sitt besök i Norden 1989, "särskilt när ni kommer på ad
limina-besök, så kom tillbaka oftare!"
Vatikanradions
skandinaviska avdelning/OB/03-04-05
Har
du synpunkter? Kontakta oss!
Hör
på gårdagens svenska program (ej lördag
och måndag)
Hör
på våra bästa intervjuer
Äldre
nyheter
Se
påven i direktsändning på Vatikanens hemsida