Stockholms katolska stift 50 år
Anna Hallonsten Urniaz: katoliker behöver argument och gemenskap för att lära svenskar frihet

Anna Hallonsten Urniaz arbetar som jurist i Umeå och är just nu delvis mammaledig. Numera är kommer hennes katolska engagemang till uttryck bland annat i i barnuppfostran och i försvaret av flyktingar. Tidigare var hon under några år ordförande för Sveriges unga katoliker.

Anna Hallonsten Urniaz menar att katolikerna i Sverige kan lära resten av samhället något väldigt viktigt: vad frihet är.

-Det kanske inte är så självklart att det behöver vara så som vi lär oss i skolan eller som massmedia i Sverige lär oss. Jag tror att vi som katoliker har mycket att bidra med tillsammans med andra kyrkor och kanske andra religioner, andra troende. Många människor som hör att man är katolik säger: "Ja, men då måste du följa det som din kyrka säger, och du kan inte göra det du själv vill." Om man då ser på hur de här människorna själva agerar så tror jag inte att de alltid gör som de själva vill. De följer underförstådda regler i samhället om hur man skall leva, om hur man skall göra för att behålla sin frihet. Om man väljer att leva i ett samboförhållande så tror man att man är mer fri än om man är gift. Det menar jag som katolik förstås att så är det inte. Man binder sig även genom att flytta ihop med någon och ha den relationen, medan äktenskapet ger en annan frihet. Om man är troende och vet att man är älskad av Gud och att man tillhör en kyrka så medför det naturligtvis att man vill följa vissa regler, men det medför också att man känner en trygghet som också kan ge frihet. Man behöver inte hela tiden tänka på vad omgivningen tycker om mig. Man kan känna sig mer trygg som människa, och då behöver man inte följa omgivningens regler och krav.

Men för det här viktiga uppdraget behöver Sveriges katoliker mer stöd från sin kyrka. De behöver inte bara uppmuntras att engagera sig kyrkligt i församlingen utan också att engagera sig i samhället, säger Anna.

-Biskop Anders uppmunrar oss katoliker i Sveirge att engagera oss i samhället, i debatten, i politiken, och det är viktigt men man måste också stötta människor till att göra det. Det är en sak som jag tror att kyrkan behöver i framtiden: man behöver stötta lekmännen att verkligen kunna se hela sitt liv som ett katolskt liv, inte bara det man gör i kyrkan det man egnagerar sig i där, utan också att man engagerar sig i samhället.

Samhällsengagemang handlar inte bara om debatt och politik. Det handlar om att klara av att våga ta konsekverna av vad man tror på i vardagen.

-Ja det tror jag för det är där som det får mest genomslag, att man som vanlig katoliker får kraft att stå för det man tror på och också ta konsekvenserna för det man tro för genom att våg astå för och våga engagera sig i olika sammanhangen som inte bnara är de kyrkliga smamamhangen. Det kommer när man minst anar det en situation där man behöver vittna för sin tro och förklarar inte bara säga jag är katolik så jag är mot abort, utan man måste vörklara varför vår kyrka ser det på det här sättet. Det är inte alltid lätt men det är jätteviktigt.

Här kan vanliga katoliker aldrig få nog stöd och förberedelse, säger Anna, som betonar att det är viktigt att få uppleva gemenskap för att våga stå för sin övertygelse.

-Jag tror att man behöver mer stöd, och man behöver olika typer av stöd. Man får naturligtvis mycket information i kyrkan genom predikningar, man kan läsa böcker för att få de rätta argumenten för att kunna stå för sin tro. Men man måste också känna gemenskap med andra katoliker att man har möjlighet att diskutera vad som är svårt med att leva som katolik i dagens Sverige.

-Det som är bra för oss katoliker i Sverige är att vi har ganska små församlingar där man lätt kan träffas på kyrkkaffet eller utanför kyrkan. Där händer det att man träffar människor som man kan samtala med. Dessutom känner man att församlingen behöver mig, det är inte betydelselöst om jag kommer till kyrkan eller inte. Eftersom vi är så pass få katoliker i Sverige känner man att vår kyrka behöver oss, och det ger styrka. Men det behövs också att det finns olika sammanhang där man kan möta andra som har liknande yrken för att kunna diskutera svårigheter inom det yrket. Det finns t ex ett forum för katolska läakre, men det skulle kunna finnas också för andra yrkesgrupper för att man skall få diskutera den situation som det innebär att ha ett visst yrke. Har man familj behöver man stöd från andra familjer för att kunna leva som en katolsk familj, för det är inte heller så lätt när man har mycket att göra. Man har sina barn, och det kan också vara en period när det är ganska svårt att orka engagera sig i kyrkan. Man har fullt upp med arbete, barn och allt annat som man försöker få ihop i livet.

Unga katoliker får stöd och gemenskap genom att åka iväg tillsammans på läger och världsungdomsdagar där de får träffa jämnåriga trosfränder. Som småbarnsförälder kan det vara svårare att finna liknande stöd och gemenskap.

-Då kanske man inte har så mycket tid att åka iväg. För mig som ung mamma spelar det väldigt stor roll att jag har katolska kompisar som också har småbarn, som är i ungefär motsvarande situation och som man kan prata med ibland. Jag vet att alla unga katolska familjer i Sverige har inte det stödet.

Att gifta sig som katolik är ett ambitiöst projekt, för det är ett livstidsprojekt. Också här behöver man känna sig omgiven av människor som har samma syn på det projekt man gett sig in på, säger Anna Hallonsten Urniaz.

-Det är ett ambitöst projekt. Det är också ett projekt som går stick i stäv med omgivningen. Om man har ett katolskt äktenskap och skulle uppleva problem i det äktenskapet, så tror jag att man skulle få höra från omgivningen: "Ja, men att skilja sig är ju också en utväg". Men det är det inte för oss katoliker, så man behöver stöd från dem som också ser att det valet finns inte, att skilja sig. Det finns bara olika sätt att lösa situationen för att få fortsätta tillsammans.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/03-10-09

you are viewing our old webpages : Go to our new website ...»