Påven ser risk för religionsfriheten i Europa

Påven uppmanade på måndagen världssamfundet att hjälpa irakierna att styra sitt eget land.

I januari tar Johannes Paulus II alltid emot den diplomatiska kåren av ambassadörer från 174 länder som är ackrediterade vid Heliga stolen och gör en översikt över viktiga världshändelser ur Vatikanens perspektiv.

Efter Vatikanens misslyckade försök att förhindra kriget i Irak under förra våren, då påven förgäves sände två av sina närmaste kardinaler till både USA:s president George Bush och Iraks dåvarande president Saddam Hussein för att undvika kriget, gjorde påven nu en ganska kortfattad översikt över några viktiga frågor om krig och fred i världen för att sedan ägna den kanske viktigaste delen av sitt tal till den diplomatiska kåren åt att varna för vad som händer i Europa, där många länder försöker reducera kristendomen och religionen i allmänhet till en rent privat fråga.

Först påminde påven om Heliga stolens ansträngningar för att undvika kriget i Irak. Han sade att det som är viktigt idag är att "världssamfundet hjälper irakierna att få styra sitt eget land nu när de har befriats från den regim som förtryckte dem." Han betonade att Irak måste vara suveränt att det måste själv få välja sitt politiska och ekonomiska system.

Efter Irak nämnde Johannes Paulus II konflikten mellan Israel och Palestina. Han påminde bägge parter att "terrorism å ena sidan och å andra sidan hämndaktioner och förödmjukande av motparten leder ingen vart." Konflikten kan lösas bara om parterna återvänder till förhandlingsbordet och om världssamfundet engagerar sig, sade han.

Påven hyllade särskilt två män som dödades under det gångna året medan de arbetade för freden: påvens diplomatiska sändebud i Burundi, ärkebiskop Michael Courtney, som dödades 29 December, och FN:s representant i Irak Sergio Veira de Mello, som dog i ett attentat i Baghdad i augusti.

Därefter fördömde Johannes Paulus II den internationella terrorismen, som, sade han, "vanärar allt det den säger sig kämpa för." "Våldet får aldrig hålla freden som gisslan," sade han, och efterlyste en ny roll för FN: "Det behövs en effektivare kollektiv säkerhet som ger FN den plats och roll som är dess egen.... En sak är säker: krig löser aldrig konflikter mellan folk!" Påven påpekade att de kristna är en resurs för freden tillsammans med alla troende i andra religioner som "tror att varje människa har fått en unik värdighet av sin skapare.... Överallt där freden ifrågasätts finns det kristna som med ord och gärningar kan visa att freden är möjlig."

Efter denna översikt över krig och fred i världen sade påven att han är orolig över en del europeiska länders förhållande till religion. Frågan var högaktuell under 2003 genom diskussionerna om Europas framtida författning och Frankrikes val att förbjuda islamiska slöjor i statliga skolor.

"En del länder i Europa visar en inställning som kan leda till att man i verkligheten inte respekterar religionsfriheten," varnade påven. Alla är ense om att man skall respektera enskilda människors religion, men påven påpekade att samma respekt inte finns när det gäller religionernas sociala dimension.

"Det är en legitim princip att staten skall vara sekulär, så länge man menar att skilja på den politiska gemenskapen och religionerna. Men att skilja betyder inte att ignorera," betonade påven. "En sekulär stat skall respektera alla religioner och garantera deras frihet att fira gudstjänst och genomföra sin andliga, kulturella och sociala aktivitet. I ett pluralistiskt samhälle är den sekulära staten en plats där olika andliga traditioner och nationen kan mötas."

Påven påminde särskilt om motståndet mot förslaget att låta ingressen till EU.s framtida författning uttryckligen nämna den roll som kristendomen har spelat bland rötterna till dagens europeiska värden. Han påminde om något av det som är typiskt för Europa och som kommer från kristendomen: människans värdighet, friheten, det universella perspektivet, skolan och universitetet och social omsorg.

"Utan att undervärdera de andra religiösa traditionerna är det ett faktum att Europa blev till samtidigt som det evangeliserades," inskärpte påven, som med sin polska bakgrund inte kunde låta bli att påminna om hur kristendomen i Östeuropa för inte länge sedan bidrog till att återskapa Europa: "Genom att främja frihet och mänskliga rättigheter bidrog de kristna till en fredlig omvandlig av totalitära regimer och återinförandet av demokratin i Central- och Östeuropa."

Talet till den diplomatiska kåren är ett av de viktigaste påvetalen under året. Den 83-årige påven läste ungefär 40% av det långa talet, som räknas som officiellt även om påven inte läst alla delar. Under det senaste året har den 83-årige Johannes Paulus II allt oftare hoppat över delar av tal och predikningar eller låtit sina medarbetare läsa dem.

Bland de 174 ambassadörerna fanns Sveriges ambassadör vid Heliga Stolen Fredrik Vahlquist.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/04-01-12

you are viewing our old webpages : Go to our new website ...»