De fyra nya saliga: två italienare, två spanjorere

Tre av de fyra som Johannes Paulus II saligförklarade 21 mars grundade nunnekongregationer: Luigi Talamoni (1848-1926), Matilde del Sagrato Corazón Téllez Robles (1841-1902) och Piedad de la Cruz Ortiz Real (1842-1916), medan Maria Candida dell’Eucaristia (1884-1949) var en karmelitnunna.

Vatikanradion bad postulatorerna, de som samordnat insamlingen av dokumentation för saligförklaringen, att beskriva de fyra nya saliga.

Luigi Talamoni (död 1926) var verksam som präst i Monza i Norditalien och tillbringade alla sina eftermiddagar i biktstolen samtidigt som han i 30 år var medlem av kommunustyrelsen. Pater Francesco Riboldi berättar att fader Luigi Talamoni kallades bikstolens martyr.

- Han gjorde så att de som gick till bikt hos honom inte bara upplevde att de fick syndernas förlåtelse utan också början på en djupare andlighet. De fick uppleva att Gud verkligen förlåter allt utan att kräva någonting av oss.

Piedad de la Cruz Ortiz Real (död 1916) ville bli karmelitnunna redan 13 år gammal men efter en rad misslyckade försök fick hon rådet av biskopen i Barcellona att hjälpa offren för översvämningar och kolera. Efter en vision grundade hon 1890 en kongregation av salesiannunnor för att hjälpa gamla och fattiga. Hon vägrade dö i sängen eftersom Jesus dog på ett kors och avled därför i en stol 26 februari 1916. Under det spanska inbördeskriget profanerades hennes grav 1936 och man spelade boll med hennes kranium. Pater Romulado Rodrigo berättar om den vision hon mottog 1890.

-Hon var en kvinna som ville höra till Herren efter en vision av Jesu hjärta, där Jesu hjärta frågade hennen om hon ville hjälpa honom, om hon ville offra sig tillsammans med honom för att bära korset. Hon sade genast ja.

Matilde Téllez Robles (död 1902) levde hela sitt liv i Béjar nära Slamanca i Spanien. Hennes nunnekongregation började med att hon kom överens med några jämnåriga unga kvinnor att leva tillsammans. Men alla ångrade sig utom Maria Briz, så Matilde och Maria inledde ensamma dettat nya liv och ägnade sig åt trosundervisning för barn och att göra hembesök hos gamla och sjuka. Eukaristin var särskilt viktig för henne, berättar pater Antonio Saéz de Aldeniz:

-Eukaristin var allt för henne. När hon kunde tillbringade hon timmar framför Herren för att hålla honom sällskap. Hon var ledsen över att så många människor glömmer bort Herren som har gett allt för oss och alltid är hos oss. Hon ville hålla honom sällskap och hjälpa så många som möjligt att älska honom och vara hos honom.

Eukaristin var så viktig också för den sicilianska nunnan Maria Candida (död 1949) att hon tog tillnamnet ”av eukaristin”. Läsningen av den heliga Thérèse av Lisieux:s självbiografi fick henne att vilja e bli nunna redan 15 år gammal, men hon fick vänta i 20 år eftersom hon i den tidens sicilianska samhälle inte kunde motsätta sig hennes bröders vägran att låta henne gå i kloster. När hon väl tog steget vägrade de hälsa på henne. Pater Ildefonso Moriones berättar att det var eukaristin som gav henne kraft.

-Det var eukaristin som gav henne kraften att övervinna alla hinder för hennes kallelse. När hon trädde in i karmelitklostret tog hon namnet Maria Candida av eukaristn, för hon ville hålla Jesus sällskap i eukaristin så länge som möjligt. Hon tillbringade långa stunder i tillbedjan inför tabernaklet, särskilt på torsdagkvällar.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/04-03-22

you are viewing our old webpages : Go to our new website ...»