Är Mel Gibson katolik?

I förordet till en bok med fotografier ur filmen The Passion of the Christ skriver regissören Mel Gibson att han är katolik. Är han det? Själv säger han att ”den romerska kyrkan” har haft fel ända sedan det andra vatikankonciliet (nedan), och han har aldrig tagit avstånd från sin fars uppfattning att det inte funnits någon legitim påve sedan 1958.

Frågan om Mel Gibson är eller inte är vad man normalt brukar mena med ordet ”katolik” behöver inte påverka omdömet om hans film The Passion of the Christ. Men eftersom upphovsmannen till årets mest omtalade film själv presenterar sig som katolik är det inte ointressant åtminstone för världens miljontals katoliker att veta om han verkligen är vad de brukar kalla katolik eller något annat.

Det är ingen hemlighet att Mel Gibson är vad man med ett svepande uttryck kan kalla traditionalist. Han är skeptisk till mycket av de senaste årtiondenas utveckling i den katolska kyrkan. Men här är det inte frågan om Gibson har en traditionell eller modern fromhet.

Den springande punkten är om Mel Gibson är i gemenskap med påven. Den som inte är det kan inte kalla sig katolik enligt det andra vatikankonciliet (”Helt inlemmade i kyrkans gemenskap blir de som har Kristi Ande, som accepterar hela hennes ordning och alla de frälsningsmedel som hon fått och inom hennes synliga struktur förenas med Kristus som styr henne genom påven och biskoparna”, Lumen gentium 14) och den katolska kyrkans katekes (”lokalkyrkorna är helt och hållet katolska genom gemenskapen med en av dem: den romerska kyrkan”, KKK 834). Gibson har antagligen en annan syn på vad ”katolsk” innebär, för de uttalanden av honom som citerats av pressen gör det troligt att han varken accepterar katekesen eller konciliet. Ord som "katolsk" och "katolik" används för övrigt ibland både i Svenska Kyrkan och i den anglikanska gemenskapen på sätt som den katolska kyrkan inte accepterar. Frågan är därför inte om Mel Gibson kallar sig katolik, utan om en katolik kan kalla Mel Gibson katolik.

Den som bäst kan svara på frågan är Mel Gibson själv, men han tycks reagera med drag av förföljelsemani så snart han får frågor om sin kyrkotillhörighet. I januari 2002 sade han till Fox news program att reportrar som ställer sådana frågor kan vara delaktiga i en sammansvärjning. Om en sådan journalist sade han: “Jag tror han har skickats hit. När man rör vid det här ämnet har det många fiender.”

Därför får man nöja sig med att sammanställa mediauppgifter och diverse spridda uttalanden från Mel Gibson, hans far och hans omgivning.

En viktig källa är en artikel från New York Times 2003: Christopher Noxon, “Is the Pope Catholic...Enough?” (New York Times 9 mars 2003). Den berättar om den kyrka som Mel Gibson själv byggt i Malibu nordväst om Los Angeles och vigt till "The Holy Family”. Det är en stor kyrkobyggnad med ca 70 gudstjänstbesökare. Reportern var tvungen att be om tillstånd för att vara med på mässa och fick inte tala med varken prästen eller någon annan utom sin kontakt. De som talade med honom skulle uteslutas ur församlingen, fick han veta. Noxon berättar att prästen i sin predikan sade att ogräset som sås om natten av fienden i en liknelse i Matteusevangeliet är “den moderna kyrkan.”

De flesta i den församlingen skall ha lärt känna varandra på mässor som firades av en traditionalistisk präst i San Gabriele Valley, uppger Noxon. Kyrkan togs över av Den helige Pius X:s sällskap, grundat av den franske schismatiske ärkebiskopen Marcel Lefebvre, som exkommunicerades 1988. En grupp familjer, inklusive Gibson, skall då ha lämnat kyrkan i protest, varpå Gibson byggde sin egen kyrka. Noxon förklarar inte vad Gibson var missnöjd med hos Pius X-prästerna. Lefebvres rörelse exkommunicerades när han vigde nya biskopar utan påvens tillstånd, men hans rörelse erkänner påvens legitimitet, vilket inte Gibsons far gör. Var Pius X-prästerna för nära påven eller för långt ifrån honom?

Noxons artikel innehåller viktig information som ligger till grund för en stor del av debatten om Mel Gibson. Utöver denna artikel kan man nämna några korta men viktiga citat, där Mel Gibson själv antyder vad han tycker om dagens katolska kyrka:

“Jag låter antagligen självupptagen om jag säger att den romerska kyrkan har fel, men jag tror att den har det just nu, efter det andra vatikankonciliet.” (Larry King Live, December 19, 1990)

Vi [katoliker] håller på att bli lurade…. Kyrkan har slutat vara kritisk. Den har slappnat av. Jag tror inte på dem, och jag tänker inte följa deras trender. … Det är kyrkan som har övergett mig, inte jag som har övergett kyrkan.”
(El Pais, citerad av Outlines News Service, februari 1992)

”Jag går till en latinsk mässa som är helt och hållet före det andra vatikankonciliet.” (USA Today 2001)

“Jag håller med alla dem som säger att Vatikanen är en ulv i fårakläder” (Sydney Morning Herald 15 september 2002)

Så långt Mel Gibsons privata kyrka och hans egna uttalanden. Frågan blir långt mer invecklad om man ser närmare på hans fars extrema åsikter, som Gibson aldrig tagit avstånd från på ett tydligt sätt. Mels pappa Hutton Gibson gör ingen hemlighet av att han är s k sedesvakantist och alltså menar att det inte funnits någon rättmätig påve efter Pius XII, som dog 1958. Hutton har skrivit böcker som: '”Is the Pope Catholic?” och ”The Enemy Is Here” och kallar Johannes Paulus II ”Garrulous Karolus, the Koran Kisser.” Hutton menar att det andra vatikankonciliet var ”en frimurarsammansvärjning med stöd från judarna.” Därtill kommer en rad uttalanden som tyder på förföljelsemani och en förmåga att se komplotter i det mesta: Hutton Gibson menar att flygplanen som kraschade i New York 11 september 2001 var tomma och radiostyrda, att Al Qaeda inte hade något med attentatet att göra, och att betydligt färre än sex miljoner judar dödades under det andra världskriget.

Mel Gibson har aldrig gjort så extrema uttalanden som sin far. Men han har heller aldrig tydligt tagit avstånd från pappans åsikter. Hutton säger om Mel att han ”uppfostrades inte i den nya kyrkan, och han tycker inte om den mer än jag gör.” Mel själv bekräftar att “Min pappa har lärt mig tron, och jag tror på vad han har lärt mig. Den mannen har aldrig ljugit för mig i hela sitt liv.” (New York Post, 30 januari 2004). Men Noxon citerar en av Mels församlingsmedlemmar, som säger att Mel Gibson ”inte håller med om en hel del av vad hans pappa säger.”

Det är svårt att finna någon konsekvens eller logik i dessa spridda uttalanden. Den som tar avstånd från den nuvarande påven måste nämligen samtidigt förkasta också det första vatikankonciliet, som 1870 klart och tydligt exkommunicerade dem som förnekar att Petrus efterträdare alltid skall leda hela kyrkan och att påven i Rom är Petrus efterträdare i ledningen av kyrkan (Första vatikankonciliet, session 4, kapitel 2, 18 juli 1870). Och då riskerar man att hamna i något så typiskt modernt som en snabbköpskristendom där var och en plockar ihop en personlig kombination av övertygelser från religionernas butikshyllor. Raka motsatsen till att hålla fast vid arvet, alltså.

Det går nog inte att svara på frågan om Mel Gibson är katolik så länge han själv inte talar klarspråk. De citat och reportage som cirkulerar ger intrycket att Mel Gibson inte är i gemenskap med påven. Kyrkoherden i Matera där filmen spelades in, fader Basilio Gavazzeni, fick just detta intryck. Han blev ombedd av Gibson själv att fira mässan för dem varje dag men vägrade med följande motivering: ”För honom har kyrkan stannat upp före det andra vatikankonciliet. Vi var också oense om påven, som han menade är så öppen i ekumeniken att han förråder kyrkan. … Jag fick intrycket att det inte fanns en full gemenskap mellan oss.” (Famiglia Cristana 15, 2004, 31). Det tycks inte ha varit lätt för Gibson att hitta en präst som ställde upp: till sist lär han ha hämtat en präst från Canada, som sedan skall ha avlösts av en fransk traditionalistpräst som lever i England.

Det är just i mässfirandet, i eukaristin, som gemenskapen med påven blir synlig, när den finns, och ur ett katolskt perspektiv är eukaristifirande utan gemenskap med påven meningslöst: Johannes Paulus II skrev i fjolårets encyklika om eukaristin att ”Varje firande av eukaristin sker i förening inte endast med biskopen, utan också med påven, i gemenskap med biskoparna, med hela klerus och med det troende folket i dess helhet. Varje giltigt firande av eukaristin uttrycker denna universella gemenskap med Petrus och med hela Kyrkan” (Johannes Paulus II, ”Ecclesia ex eucharistia” 39).

Den som firar eukaristin i gemenskap med påven finner för övrigt ofta där just den typ av inspiration och hjälp för bönen som Mel Gibson tycks vilja ge med sin film. Ärkebiskopen av Paris kardinal Jean-Marie Lustiger sade 20 januari att han hade sett men inte ville kommentera Gibsons film, och tillade: ”Jag föredrar en ikon framför en skådespelare som spelar Kristus, och jag föredrar sakramentet framför en ikon. Det hjälper mig mer att be.”

Viktiga källor:

Christopher Noxon, “Is the Pope Catholic...Enough?”, New York Times 9 mars 2003.

Peter J. Boyer, “The Jesus war. Mel Gibson’s obsession”, The New Yorker 15 september 2003.

(bägge artiklarna går att hitta på nätet)

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/04-04-08

you are viewing our old webpages : Go to our new website ...»