Påven bjuder in odöpta till världsungdomsdag i Köln 2005 och varnar för New Age

”Inbjudan att delta i världsungdomsdagen är riktad också till er som inte är döpta eller som inte identifierar er med kyrkan.” Det skriver påven Johannes Paulus II i ett budskap inför nästa katolska världsungdomsdag, som kommer att samla hundratusentals unga från hela världen i Köln i Tyskland i augusti 2005. Budskapet offentliggjordes 27 augusti.

(översatt av SUK:s ungdomspräst f. Conny Årlind, se också www.suk.se)

Den helige Faderns budskap till världens ungdom
med anledning av den 20:e Världsungdomsdagen 2005

”Vi har kommit för att tillbe honom” (Matt 2:2)

Mina kära ungdomar!

1. I år har vi firat den 19:e Världsungdomsdagen och mediterat över den önskan som några greker uttryckte när de kommit till Jerusalem för att fira påsk: ”Vi vill se Jesus” (Joh 12:21).
Och här är vi nu på väg till Köln, där den 20:e Världsungdomsdagen skall firas i augusti 2005.
”Vi har kommit för att tillbe honom” (Matt 2:2): detta är temat för nästa Världsungdoms-dag. Det är ett tema som gör det möjligt för unga människor från alla kontinenter att i sin ande följa den stig som de vise männen, vars reliker enligt en from tradition äras i denna stad, och att liksom de möta alla nationers Messias.
Det är sant att Kristi ljus redan hade öppnat de vise männens sinnen och hjärtan. ”De gav sig iväg” (Matt 2:9), säger evangelisten, genom att modigt ge sig av på okända stigar, på en lång och på intet sätt lätt resa. De tvekade inte att lämna allting bakom sig för att följa stjärnan de hade sett i Östern (jfr Matt 2:2). Genom att imitera de vise männen håller också ni unga på att förbereda er för att ge er av på en ”resa” från varje region i världen för att åka till Köln. Det är viktigt för er att inte bara bekymra er om de praktiska arrangemangen inför Världs-ungdomsdagen, utan först och främst måste ni noggrannt förbereda er andligt, i en atmosfär av tro och lyssnande till Guds Ord.

2.”Och stjärnan...gick före dem, tills den slutligen stannade över den plats där barnet var” (Matt 2:9). De vise männen nådde Betlehem eftersom de hörsamt lät sig ledas av stjärnan. Faktiskt, ”När de såg stjärnan fylldes de av stor glädje” (Matt 2:10). Det är viktigt, kära vänner, att lära sig att iaktta tecknen med vilka Gud kallar och leder oss. När vi är medvetna om att vi är ledda av Honom, erfar våra hjärtan en äkta och djup glädje, såväl som en stark längtan att möta Honom och en uthållig styrka att följa Honom hörsamt.
”De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor” (Matt 2:11). Det finns ingenting märkvärdigt med denna första syn. Icke desto mindre är detta barn olikt de andra: det är Guds enfödde Son som har klätt av sig sin härlighet (jfr Fil 2:7) och som har kommit till jorden för att dö på korset. Han steg ner till oss och blev fattig, för att uppenbara den gudomliga härligheten för oss, den som vi skall betrakta helt och fullt i himlen, vårt välsignade hemland.
Vem skulle ha kunnat komma på ett större kärlekstecken? Vi ställs i förundran inför mysteriet med en Gud som gör sig ödmjuk för att ta på sig våra mänskliga villkor ända intill att offra sig för oss på korset (jfr Fil 2:6-8). I sin fattigdom har Han kommit för att erbjuda syndare frälsning, – vilket den helige Paulus påminner oss om – Han, som var rik, blev fattig för er skull, för att ni skulle bli rika genom hans fattigdom (2 Kor 8:9). Hur kan vi tacka Gud för en sådan storsint godhet?

3. De vise männen mötte Jesus i ”Bêt-lehem”, vilket betyder ”bröd-huset”. I den enkla grottan i Betlehem på litet halm låg ”vetekornet” som genom att dö skulle ”ge rik skörd” (jfr Joh 12:24). När Jesus senare under sitt offentliga liv talar om sig själv och sitt frälsnings-uppdrag använder Han bilden av bröd. Han skall komma att säga: ”Jag är livets bröd”, ”Jag är brödet som har kommit ned från himlen”, ”Brödet som jag ger är mitt kött, jag ger det för att världen skall leva” (Joh 6: 35, 41, 51).
Genom att i tro vandra med på Frälsarens väg från krubbans fattigdom till övergivenheten på korset förstår vi bättre mysteriet i Hans kärlek som räddar mänskligheten. Det lilla barnet som Maria lagt i krubban är Människan-Guden som vi skall se fastspikad på korset. Samme Frälsare är närvarande i Eukaristiens sakrament. I stallet i Betlehem lät Han sig i en nyfödds enkla gestalt tillbes av Maria, Josef och herdarna; i den konsakrerade Hostian tillber vi Honom, sakramentalt närvarande i sin kropp, blod, själ och gudom, och Han offrar sig själv för oss som det eviga livets föda. Den heliga Mässan blir så det verkliga kärleksmötet med Honom som har gett sig själv helt åt oss. Tveka inte, kära ungdomar, att svara när Han bjuder in er ”till Lammets bröllopsmåltid” (jfr Uppb 19:9). Lyssna på Honom, förbered er på rätt sätt och närma er Honom i Altarets heliga Sakrament, särskilt under detta Eukaristiens år (oktober 2004-2005) som jag har proklamerat för hela Kyrkan.

4. ”De föll ner och hyllade honom” (Matt 2:11). Om de vise männen i barnet som Maria håller i sin famn känner igen och tillber Honom som väntats av folken och förebådats av profeterna, så kan vi idag tillbe Honom i Eukaristien och känna igen Honom som vår Skapare, vår ende Herre och Frälsare.
”De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld, rökelse och myrra” (Matt 2:11). Gåvorna som de vise männen ger Messias symboliserar den sanna tillbedjan. Med guldet betonar de den kungliga gudomligheten, med rökelsen bekänner de Honom som det nya Förbundets präst, genom att ge Honom myrrha firar de profeten som skall utgjuta sitt eget blod för att försona mänskligheten med Fadern.
Kära ungdomar, ge, ni också, Herren ert livs guld, nämligen friheten att följa Honom av kärlek, i det att ni svarar med trohet på Hans kallelse; låt rökelsen från er ivriga bön stiga upp till Honom, till lovsång åt Hans härlighet; ge Honom er myrrha, er hängivenhet, fylld av tacksamhet mot Honom, den sanna Människan, som har älskat oss så mycket att Han dött som en ogärningsman på Golgata!

5. Var tillbedjare av den ende sanne Guden, genom att ge Honom den första platsen i ert liv! Avgudadyrkan är en ständig frestelse för människan. Tyvärr finns det människor som söker lösningen på sina problem genom religiösa aktiviteter som inte går ihop med den kristna tron. Stark är eggelsen att tro på de enkla myterna om framgång och makt; det är farligt att ge sig in på de flummiga idéer om det heliga som presenterar Gud som kosmisk energi eller på något annat sätt som är oförenligt med katolsk doktrin.
Kära ungdomar, ge inte efter för falska illusioner och skiftande moden som ofta lämnar efter sig ett tragiskt andligt tomrum! Förkasta förförelsen i penningen, i konsumismen och det subtila våld som massmedia ibland använder sig av.
Dyrkan av den sanne Guden utgör i sig en autentisk akt av motstånd mot alla former av avgudadyrkan. Dyrka Kristus: Han är Klippan ni kan bygga er framtid på, och en mer rättvis och solidarisk värld. Jesus är Fredsfursten, källan till förlåtelse och försoning, som kan göra alla medlemmar av den mänskliga familjen till syskon.

6. ”De tog en annan väg hem till sitt land” (Matt 2:12). Evangeliet slår fast att efter att ha mött Kristus, återvänder de vise männen till sitt land ”en annan väg”. Denna förändring av resvägen kan symbolisera omvändelsen, vilken alla som möter Kristus är kallade till för att bli de sanna gudstillbedjare som Han önskar (jfr Joh 4:23-24). Detta innefattar att efterlikna Hans handlingsmönster genom att göra sig själv, som aposteln Paulus skriver, till ett ”levande och heligt offer, som behagar Gud”. Aposteln tillägger sedan att vi inte får anpassa oss till denna tidsålders tänkesätt, utan förvandlas genom att förnya våra tankar, ”så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt” (Rom 12:1-2)
Att lyssna till Kristus och tillbe Honom får oss att göra modiga val, att fatta ibland även hjältemodiga beslut. Jesus är krävande, därför att Han önskar autentisk lycka för oss. Han kallar några att lämna allt för att följa Honom i ett prästerligt eller gudsvigt liv. De som hör denna inbjudan må inte vara rädda för att säga ”ja” och gå generöst in i Hans efterföljelse. Men utöver kallelserna till ett speciellt gudsvigt liv, finns också den egna kallelse som tillhör alla döpta: också detta är en kallelse till den där ”höga nivån” av vanligt kristet liv som tar sig uttryck i helighet (jfr Novo millenio ineunte 31). När man möter Kristus och tar emot Hans evangelium, förändras livet och vi drivs att förmedla våra erfarenheter till andra.
Det finns så många bland våra samtida som inte ännu känner Guds kärlek, eller som söker att fylla sina hjärtan med otillräckliga substitut. Därför är det viktigt för oss att vittna om kärleken, betraktad i Kristus. Inbjudan att delta i Världsungdomsdagen gäller också er, kära vänner, som inte är döpta eller känner er hemma i Kyrkan. Är det inte sant att också ni har en törst efter det Absoluta och söker ”någonting” som kan ge era liv mening? Vänd er till Kristus och ni kommer inte att bli besvikna!

7. Kära ungdomar, Kyrkan behöver äkta vittnen för en ny evangelisation, män och kvinnor vilkas liv har blivit förvandlade genom mötet med Kristus; män och kvinnor som kan förmedla denna erfarenhet till andra. Kyrkan behöver helgon. Alla är vi kallade till helighet, och bara de heliga kan förnya mänskligheten. På denna det evangeliska hjältemodets väg är det många som gått före och jag uppmanar er att ofta ta er tillflykt till deras förbön. När vi ses i Köln, kommer ni att lära känna några av dem bättre, såsom den helige Bonifatius, Tysklands apostel, Kölns helgon, särskilt Ursula, Albertus Magnus, Theresa Benedicta av Korset (Edith Stein) och den salige Adolf Kolping. Av dessa skulle jag särskilt vilja nämna den helige Albertus Magnus och den heliga Theresa Benedicta av Korset, vilka med samma inre hållning som de vise männen passionerat sökte sanningen. De tvekade inte att ställa sin intellektuella kapacitet i trons tjänst, och på så sätt visa att tron och förnuftet är förbundna och söker varandra.
Kära ungdomar, andligen på väg till Köln, Påven följer er med sin bön. Må Maria, ”den eukaristiska kvinnan” och Visdomens Moder, stödja era steg, upplysa era val, lära er att älska det som är sant, gott och vackert. Må hon leda er alla till sin Son, den ende som kan tillfredsställa det mänskliga sinnets och hjärtats allra innersta längtan.
Med min välsignelse!

Castel Gandolfo 6 augusti 2004

JOHANNES PAULUS PP. II

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/04-12-11

you are viewing our old webpages : Go to our new website ...»