Unga katoliker i Frankrike: "Génération Jean-Paul II"

Den konservativa franska dagstidningen Le Figaro ägnade en lång artikel åt en ny generation av unga franska katoliker mellan 15 och 25 år som var påtagligt närvarande under påvens besök i Lourdes, en vallfartsort som brukar förknippas med gamla och sjuka.

Dessa ungdomar får sin näring från påven och världsungdomsdagarna och har aldrig upplevt någon annan påve än Johannes Paulus II. De äldsta av dem var med på världsungdomsdagen i Paris 1997, som inledde en ny fas i den franska kyrkans historia, där man återigen ser unga entusiastiska katoliker som är stolta över sin tro och sin kyrka även om de idag utgör en liten minoritet i det franska samhället. Många av dem var med på världsungdomsdagen i Rom år 2000 och kan berätta om mötet med två miljoner unga katoliker från hela världen under en stekhet sol. Några av dem hade råd att flyga till världsungdomsdagen i Toronto i Canada år 2002. Att åka till Lourdes 2004 var en barnlek för dessa unga resglada katoliker.

Journalister och sociologer kallar dem Génération Jean-Paul II, och de har accepterat uttrycket som namn på denna informella rörelse och på dess hemsida www.generationjpii.org. De tror på Gud och ser sig som katoliker, även om inte säger ”catholiques” utan ”cathos”.

Sedan slutet av det andra vatikankonciliet 1965 har den franska kyrkan genomgått en svår kris. Några siffror:

I slutet av 1960-talet var över 90% av alla fransmän döpta, idag är det bara 62% som ser sig som katoliker, vid sidan av 6% muslimer, 2% protestanter och 1% judar. 23% säger att de inte har någon religion. Bara 10% går i mässan varje söndag, mot 37% 1948, 25% 1965 och 13% 1988. Prästerna har nästan försvunnit helt och hållet: 1980 fanns det 38.000 präster i aktiv tjänst, idag bara 13.500. Om tio år räknar man med bara 4.500 aktiva präster.

Men det är inte bara församlingarna som har tömts under dessa årtionden av kris. Samma sak har skett med de politiska partierna och deras ungdomsförbund. Religionens kris har följts av ideologiernas undergång. Den otidsenliga och hierarkiska kyrkan upoplevs som särskilt knuten till gångna tider som man inte vill ha tillbaka. Filosofen Marcel Gauchet sade rentav att “katolikerna är den enda minoritet som utsätts för en kulturell förföljelse i dagens Frankrike.”

Generation Johannes Paulus II kan anlägga ett helt nytt perspektiv just för att de är så unga. De föddes på 80-talet och började träda in i vuxenvärlden mot slutet av 90-talet. De har aldrig upplevt något annat samhälle, de har inget minne av att kyrkan någonsin har varit annorlunda, marxismens sammanbrott och Berlinmurens fall är något de har läst om i skolan, de har alltid sett stängda kyrkor på landsbygden. De är vana vid att se muslimer omkring sig, de vet att de är en minoritet, och de är inte rädda för att vara det.

Det bästa dessa ungdomar vet är att träffa andra unga tillsammans med den åldrade påven. Han tar dem på allvar, han döljer inte livets och trons svårigheter för dem utan möter dem i en dialog där han får deras ungdom och kraft och de får del av hans erfarenhet. När de kommer hem från världsungdomsdagarna får ungdomarna sin näring av att träffas på Paris kaféer men också av att gå i mässan och framför allt av eukaristisk tillbedjan, en andaktsform som fått en ny renässans hos denna generation av ”cathos”.

Ärkebiskopen av Paris kardinal Jean-Marie Lustiger sade efter en studentvallfärd till Chartres år 2002 att en ny generation är på väg. ”Dessa unga är som en skog som växer upp igen efter en storm.”

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/04-08-16

you are viewing our old webpages : Go to our new website ...»