Benedictus XVI:s första middagsbön:
"Ni vet att jag heter Joseph"

Söndag 1 maj fick den nye påven Benedictus XVI för första gången slå upp sitt fönster mot Petersplatsen för att leda söndagens middagsbön, som under påsktiden heter Regina coeli. 100.000 människor hade samlats i strålande vårsol för att vara med på den nye påvens första middagsbön. Fönstret i påvens arbetsrum slogs upp och ett rött tygskynke som fortfarande bar förre påvens vapen hängdes ut. Efter en stund visade sig den vitklädde påven och ställde sig bakom den genomskinliga plexiglas-pulpeten där han lade sitt manus, och började läsa med darr på rösten.

-Idag talar jag till er för första gången från detta fönster, som min föregångare gjorde så välkänt i hela världen, sade den nye påven, och tillade att man inte för glömma bort också det andra fönstret, varpå han pekade upp mot himlen: i sin predikan på Johannes Paulus II:s begravning sade dåvararande kardinal Ratzinger att Johannes Paulus II nu säkert står och ser ut från fönstret i Faderns hus.

-Den ena söndagen efter den andra var Johannes Paulus II trogen denna älskvärda vana genom ett kvartssekel av kyrkans och världens historia, fortsatte påven. Vi fortsätter att känna hans närvaro. Först och främst känner jag nu tacksamhet gentemot dem som har stöttat mig de senaste dagarna med sin bön, och mot alla dem som har sänt mig lyckönskningar från hela världen.

-Jag vill sända en särskilt varm hälsning till de ortodoxa kyrkorna och till de orientaliska katolska kyrkorna, som just denna söndag firar Kristi uppståndelse, fortsatte Benedictus XVI. Till dessa våra syskon riktar jag den traditionella påskhälsningen: Christós anesti! Ja, Kristus har uppstått, han har verkligen uppstått. Av hela mitt hjärta hoppas jag att deras påskfirande blir en gemensma bön av tro och lovsång till honom som är vår gemensamme Herre och som kallar oss att vandra beslutsamt mot full gemenskap.

Idag, sade sedan påven, inleder vi maj månad med en folklig högtid, den helige Josef Arbetarens högitd (och ni vet att jag heter Josef, tillade påven, som ju egentligen heter Joseph Ratzinger). Högtiden instiftades av påven Pius XII för exakt 50 år sedan för att betona hur viktigt arbetet är och hur viktigt det är att Kristus och kyrkan finns med i arbetarnas värld. Också i vår tids samhälle måste man vittna om “arbetets evangelium”, som Johannes Paulus II talade om i sin encyklika om arbetet Laborem exercens. Det är viktigt att det inte saknas arbete, särskilt för de unga, och att arbetsförhållandena allt mer respekterar människans värdighet.

Till sist sände Benedictus XVI en varm hälsning till alla arbetare och hälsade särskilt på dem som samlats på Petersplatsen, särskilt dem som hörde till olika katolska fackföreningar och sammanslutningar.

Därefter ledde påven sången av påsktidens middagsbön Regina coeli.

Efter bönen vädjade påven om fred i Togo och hälsade på ett par spanska församlingar, ett dagis från Sardinien och en grupp från de italienska järnvägarna. Därmed kan man säga att påvens vardag har börjat, med hälsningar till olika grupper, vädjan om fred i länder som plågas av stridigheter, och ett omistligt möte med romare och människor från hela världen i samband med söndagens middagsbön när påven slår upp sitt arbetsrums fönster mot Petersplatsen.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/05-05-02

you are viewing our old webpages : Go to our new website ...»