Benedictus
XVI om Benedictus av Nursia: "Särskilt nära
mitt hjärta"
10
juli berättade påven Benedictus XVI varför
han valde att bära namnet på den helige abboten
Benedictus av Nursia, som katolska kyrkan firar 11 juli
och som räknas som det västerländska klosterväsendets
fader.
-I
morgon firar kyrkan den helige abboten Benedictus av Nursia,
Europas skyddshelgon, sade påven i samband med söndagens
middagsbön.
-Detta
helgon är särskilt nära mitt hjärta,
vilket framgår av att jag har valt hans namn. Han
föddes i Nursia omkring 480 och studerade först
i Rom, men blev besviken på stadslivet och drog sig
tillbaka till Subiaco. Där stannade han i omkring tre
år i en grotta där han ägnade sig helt och
hållet åt Gud. I Subiaco använde han och
hans första lärjungar sig av ruinerna av en av
kejsar Neros villor för att bygga några kloster
och ge liv åt en broderlig gemenskap som satte kärleken
till Kristus i främsta rummet, och där bön
och arbete avlöste varandra i en harmonisk lovsång
till Gud. Några år senare fullbordade han detta
projekt i Montecassino och skrev ner sin Regel, den enda
skrift av Benedictus som har bevarats. I romarrikets ruiner
sökte Benedictus först och främst Guds rike
och kanske förstod han inte ens själv att han
sådde fröet till en ny civilisation som skulle
utvecklas och förena kristna värden med det klassiska
arvet å ena sidan och germansk och slavisk kultur
å den andra.
-Idag
vill jag betona en särskilt typisk sida av hans andlighet.
Benedictus grundade inte en klosterinstitution för
att evangelisera barbarfolken, som andra stora missionärsmunkar
på den tiden, utan sade till sina följeslagare
att det enda syftet med deras tillvaro var att söka
Gud: “Quaerere Deum”. Men han visste att när
den troende träder in i en djup relation med Gud kan
han inte nöja sig med ett medelmåttigt liv eller
en minimalistisk etik och en ytlig religiositet. I detta
ljus förstår man bättre en mening som Benedictus
lånade av den helige Cyprianus för att sammanfatta
munkarnas livsprogram i Regeln (4.21): ”Sätt
inget framför kärleken till Kristus”, “Nihil
amori Christi praeponere”. Detta är att vara
helig. Det är något som varje kristen kan göra
och som blivit allt mer nödvändigt i vår
tid, då man känner ett allt större behov
av att förankra livet och historien i välgrundade
andliga referenspunkter.
Vatikanradions
skandinaviska avdelning/OB/05-07-11
you are viewing our old webpages : Go to our new website ...»