Påven: en entusiastisk människa kan förvandla världen

-Präster skall först och främst vara tillbedjare av eukaristin eller nattvarden. Det sade påven Benedictus XVI då han i söndags funderade över det år vigt åt eukaristin som utropades av förre påven och som avslutas nu i oktober med att biskopar från hela världen samlas till synod i Vatikanen för att samtala om eukaristin i framtidens katolska kyrka.

-Medan eukaristins år går mot sitt slut, vill jag återvända till en fråga som var viktig också för min vördade föregångare Johannes Paulus II: bandet mellan eukaristin och helighet, som är både vägen och målet för kyrkan och för varje kristen, sade påven till de grupper från hela världen som samlats på den trånga gården till sommarpalatset i Castel Gandolfo utanför Rom för att vara med på söndagens middagsbön ”angelus”.

-Jag tänker idag särskilt på prästerna, för nyckeln till deras helgande finns just i eukaristin, fortsatte påven.

-Prästvigningen ger prästen gåvan och plikten att i sakramentet upprepa de gester och ord med vilka Jesus under sin sista måltid instiftade åminnelsen av sin påsk. I prästens händer upprepas detta stora kärleksmirakel som han skall vittna om och förkunna med allt större trohet. Därför måste en präst först och främst vara en kontemplativ tillbedjare av eukaristin från den stund då han firar den, sade påven.

-Vi vet väl att sakramentets giltighet inte beror på heligheten hos celebranten, men det blir mer verkningsfullt för honom själv och andra om han lever det med djup tro, glödande kärlek och brinnande anda av bön, påpekade Benedictus XVI, och nämnade sedan några helgon som han beskrev som förebilder i förhållandet till eukaristin: Johannes Chrysostomos, Jean-Marie Vianney och Padre Pio.

-Under kyrkoåret visar liturgin oss förebilder i heliga präster som har fått kraften att följa Kristus i den dagliga närheten till honom i firandet och tillbedjan av eukaristin, sade Benedictus XVI.

-För några dagar sedan mindes vi den helige Johannes Chrysostomos, patriark av Konstantinopel mot slutet av 300-talet. Han kallades “Guldmun”, “Chrysostomos”, för att han var så vältalig. Men han kallades också “eukaristins lärare” för djupet i sin lära om det heliga sakramentet. Den “gudomliga liturgin” som firas allra mest i östkyrkorna – den helige Johannes Chrysostomos’ liturgi” – bär hans namn, och hans valspråk ”det räcker med en entusiastisk människa för att förvandla ett folk”, visar hur viktiga prästerna är för att Kristus skall kunna verka.

-I vår tid tänker man särskilt på den helige Pio från Pietrecina, som vi skall minnas nästa fredag. När han firade mässan återupplevde han Golgatas mysterium med sådan glöd att det stärkte allas tro och hängivelse. Han fick också mottaga stigmata, korsfästelsens sårmärken, som ett uttryck för att han i sitt innersta formats efter den korsfäste Jesus, sade påven.

-När man tänker på präster som har varit förälskade i eukaristin måstet man också minnas den helige Jean-marie Vianney, den ödmjuke kyrkoherden i Ars under den franska revolutionen, fortsatte Benedictus XVI. Med sitt heliga liv och sin glöd för själavården lyckades han göra det lilla samhället till en förebildlig kristen gemenskap som livnärdes av Guds ord och sakramenten, sade påven till sist, och riktade sedan korta hälsningar på olika språk till besökarna från hela världen som trängdes på påvepalatsets gård.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/05-09-21

you are viewing our old webpages : Go to our new website ...»