Påven
bekänner inför 150.000 barn:
"Visst är det samma synder man biktar mest hela
tiden"
Påven
improviserade en unik trosundervisning om kommunion och
bikt när under ett massmöte med barn på
Petersplatsen på lördagseftermiddagen 15 oktober.
I anslutning till biskopssynoden om eukaristin eller nattvarden
2 till 23 oktober hade Benedictus XVI bjudit in italienska
barn soim nyligen tagit emot sin första kommunion.
150.000 hörsammade inbjudan och fyllde Petersplatsen
och det omgivande kvarteret.
Mötet
avslutades med att påven och barnen tillsammans tillbad
altarets sakrament under en suggestiv gudstjänst i
skymningens dunkel på Petersplatsen. Men höjdpunkten
på mötet blev kanske ändå påvens
improviserade svar på frågor från några
italienska barn som nyss fått sin första kommunion.
Påven brast i skratt när lilla Livia frågade
om hon måste bikta sig igen när hon ändå
märker att hon begår samma synder hela tiden.
-Man
måste inte bikta sig före varje kommunion om
man inte har begått allvarliga synder, som sårar
Jesus djupt och förstör vänskapen så
att du måste börja om från början.
Bara i detta fall, om man befinner sig i ”dödssynd”,
måste man bikta sig före kommunionen. För
det andra: man måste inte bikta sig före varje
kommunion, men det är nyttigt att bikta sig regelbundet.
-Du
har rätt i att våra synder oftast är de
samma hela tiden. Men vi städar ju hemma och i våra
rum minst en gång i veckan även om det är
samma smuts hela tiden. Vi städar för att ha det
rent och för att börja om. Om man inte gör
det är risken stor att smutsen samlas även om
den inte syns.
-Samma
sak händer med vår själ. Om vi aldrig biktar
oss försummar vi vår själ. Då blir
jag nöjd med mig själv och förstår
inte att jag hela tiden måste bli bättre och
göra framsteg. Jesus låter oss städa själen
med biktens sakrament. Bikten hjälper oss att öppna
vårt samvete och att mogna andligt och mänskligt.
Lille
Andrea bad påven berätta om när han själv
fick den första kommunionen.
-Det
var en söndag i mars år 1936, för 69 år
sedan, mindes påven.
-Det
var en solig dag, och kyrkan var mycket vacker. Jag minns
att allt var så vackert, jag minns musiken. Vi var
ett trettiotal barn från vårt lilla samhälle
som hade knappt 500 invånare. Men mittpunkten i dessa
vackra och glada minnen är att jag förstod att
Jesus trädde in i mitt hjärta och besökte
mig, och med Jesus var Gud själv hos mig. Och detta
är en kärleksgåva som verkligen är
värd mer än hela resten av livet. Jag var verkligen
uppfylld av den stora glädjen över att Jesus hade
kommit till mig. Jag var bara nio år men förstod
att nu började en ny del av mitt liv. Sedan dess har
jag lovat Herren: jag vill alltid vara hos dig, men framför
allt har jag bett honom: framför allt, var du hos mig.
-Vi
måste först reda ut vad som menas med bröd,
svarade Benedictus XVI.
-Idag
har vi raffinerad matlagning och många olika rätter.
Lver man under enklare förhållanden är brödet
den viktigaste maten. När Jesus talar om livets bröd
så blir brödet här ett slags förkortning
för all mat. Vi behöver näring för att
leva, så måste också anden, själen,
få näring för att kunna mogna och nå
fullhet. Det räcker inte med teknik, även om den
är viktig. Vi behöver Guds vänskap som hjälper
oss att fatta rätt beslut och ger oss näring för
att vi skall växa till mogna människor.
Vatikanradions
skandinaviska avdelning/OB/05-10-17
you are viewing our old webpages : Go to our new website ...»