Dokument: Professorpåven föreläser om konciliet

Påven ägnade sitt tal i anslutning till middagsbönen "angelus" 30 oktober åt en lektion om andra vatikankonciliet och dess dokument. Benedictus XVI följde alltså den princip han förklarat i en intervju för polsk tv: han ser inte som sin uppgift att ge ut nya dokument, utan snarare att förklara dem som redan finns. Allt större skaror samlas för att lyssna till honom både under söndagens middagsbön och onsdagarnas allmänna audienser, och påven å sin sida håller längre och längre tal eftersom folk är så vänliga att höra på.

För 40 år sedan, den 28 oktober 1965, hölls det andra vatikankonciliets sjätte session. Den följdes på kort tid av tre andra, och den sista, den 8 december, innebar avslutningen på konciliet. I slutfasen av denna historiska händelse, som inletts tre år tidigare, antogs större delen av konciliets dokument. Några av dem är mer välkända och nämns ofta. Andra är mindre kända men förtjänar att omnämnas, för de har kvar sitt värde än idag och är i vissa fall mer aktuella än någonsin. Idag vill jag påminna om fem dokument, som påven Paulus VI och konciliefäderna undertecknade just den 28 oktober. De var: dekretet Christus Dominus om biskoparnas herdetjänst; dekretet Perfectae caritatis om förnyelsen av ordenslivet; dekretet Optatam totius om prästutbildningen; deklarationen Gravissimum educationis om katolska skolor; och till sist deklarationen Nostra Aetate, om kyrkans relationer till ickekristna religioner.

Prästutbildningen, ordenslivet och biskoparnas tjänst har varit föremål för tre biskopssynoder, 1990, 1995 och 2001. De har fört vidare och fördjupat konciliets lära, vilket kan kan se i min älskade föregångare Johannes Paulus II:s postsynodala maningar: Pastores dabo vobis, Vita consecrata och Pastores gregis. Dokumentet om katolska skolor är mindre känt. Kyrkan har alltid ägnat sig åt unga människors fostran, vilket konciliet sade var ”extremt viktigt” både för människans liv och för samhällets framåtskridande (se också förordet till deklarationen Gravissimum educationis). Också i vår tid av global kommunikation är kyrkans gemenskap medveten om hur viktigt det är att skolan prioriterar människan som en person som kan öppna sig för sanningen och det goda. De första och viktigaste fostrarna är föräldrarna, som måste få hjälp av samhället enligt subsidiaritetsprincipen (jfr ibid 3). Kyrkan känner ett särskilt ansvar för fostran, för Kristus har gett den uppdraget att förkunna ”livets väg” (jfr ibid.). Kyrkan försöker utföra sitt uppdrag på många olika sätt: i familjen, i församlingen, genom föreningar, rörelser och grupper och på ett särskilt sätt i skolor, gymnasier och universitet (jfr ibid 5-12).

Också deklarationen Nostra aetate är högaktuell i vår tid, för den handlar om kyrkans inställning till ickekristna religioner. Den utgår från principen att “alla människor utgör en enda gemenskap” och att kyrkan “har plikten att främja enhet och kärlek” mellan olika folk (n. 1). Därför förkastar inte konciliet ”någonting av det som är sant och heligt” i andra religioner och förkunnar för alla Kristus, ”vägen, sanningen och livet”, och att det är i honom som människorna kan finna ”det religiösa livets fullhet” (n. 2). Med deklarationen Nostra Aetate slog konciliefäderna fast några grundläggande sanningar. De påminde klart och tydligt om det särskilda band som förenar kristna och judar (n. 4). De påminde om uppskattningen för muslimerna (n. 3) och för anhängarnaq av andra religioner (n. 2) och bekräftade den anda av universellt syskonskap som omöjliggör diskriminering och religiös förföljelse (n. 5).

Jag uppmanar er att bläddra i dessa dokument och att tillsammans med mig be om jungfru Marias förbön för att alla de som tror på Kristus skall hålla liv i andra vatikankonciliets anda och så bidra till att göra alla människor till syskon, vilket är vad Gud vill av människan, som är skapad till Guds avbild.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/05-10-31

you are viewing our old webpages : Go to our new website ...»