Påven om Charles de Foucauld: "Syskonskap i Sahara"

Det var mest fransmän som fyllde Peterskyrkan på söndagsförmiddagen 13 november. De hade kommit för att vara med på saligförklaringen av den franske prästen och eremiten Charles De Foucauld (1858-1916). Betydligt färre hade kommit för att vara med om saligförklaringen av två italienska nunnor och ordensgrundare, Maria Pia Mastena och Maria Crocifissa Curcio.

Enligt en nyordning av påven Benedictus XVI firades saligförklaringen inte av påven själv utan av prefekten för kongregationen för helgonförklaringar kardinal José Saraiva Martíns. Påven vill skilja mer på saligförklaringar och den avslutande kanoniseringen, och vill gärna att saligförklaringar firas lokalt i stället för i Vatikanen, för att betona att de innebär klartecken för att en människa vördas som helgon men bara i den kyrkogemenskap hon levt, ett stift, en orden eller kongregation.

I slutet av söndagens saligförklaring kom påven ned i Peterskyrkan och delade ut sin välsignelse efter en kort hälsning. Han nämnde särskilt Charles de Foucauld, en fransk officer som efter sin omvändelse levde som eremit, först i Nasaret och sedan bland tuaregerna i Tamarasset i Algeriet.

-Genom sitt kontemplativa och fördolda liv i Nasaret mötte Charles de Foucauld sanningen om Jesu mänsklighet och bjöd in oss att betrakta människoblivandets mysterium, sade påven.

-I Nasaret lärde han sig mycket om Herren, som han ville följa i ödmjukhet och fattigdom. Han upptäckte att Jesus har kommit för att möta oss i vår mänsklighet och att han bjuder in oss till syskonskap med alla, vilket han själv fick uppleva senare i Sahara, och till kärlek med Kristus som förebild. Som präst gjorde han eukaristin och evangeliet till mittpunkt för sin tillvaro: Ordets och Brödets bägge bord, som är det kristna livets och uppdragets källa.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/05-11-14

you are viewing our old webpages : Go to our new website ...»