Påven: "Gud stannar hos oss till historiens slut i eukaristin och i Ordet"

En grupp från Tahiti var med bland de 22000 människor som samlades till påvens allmänna audiens en varm men molning novemberförmiddag på Petersplatsen. Bland de anmälda grupperna fanns italienska nunnor och gymnasieelever, företagare och grundskolelever, grupper från Polen, Ukraina, Tjeckien, Frankrike, Schweiz, Belgien, Tahiti, England, Aydafrika, SUA, Tyskland, Österrike, Luxemburg, Spanien, Mexiko, Chile och Brasilien.

På engelska hälsade påven på en grupp från den katolska hjälporganisationen Caritas Internationalis och hoppades att alla de engelskspråkiga besökarna skulle stärkas i tron av vallfärden till Rom. Med en viss möda uttalade Benedictus XVI också en hälsning på tjeckiska till de tjeckiska biskoparna, som denna vecka gör sina rutinbesök hos påven och hans medhjälpare i Vatikanen, s k ”ad limina-besök. ”

Allra sist hälsade påven hjärtligt på en grupp från den italienska rörelsen för livet och sade att de bidrar till att ge hopp om framtiden.

-Ni förebygger frivillig abort genom att stötta kvinnor och familjer, och bidrar så till att skriva sidor av hopp i mänsklighetens framtid genom att på ett påtagligt sätt förkunna ”livets evangelium”, sade påven.

Största delen av audiensen på Petersplatsen ägnade Benedictus XVI åt att fortsätta sin serie meditationer om psaltarpsalmerna i katolska kyrkans dagliga bön tidegärden, som inleddes av Johannes Paulus II för snart fem år sedan och som troligen blir färdig inom ett par tre månader. Den här gången handlade det om Ps 136, som hyllar Guds godhet och gärningar, dels i skapelsen, himlen, jorden, solen, månen och stjärnorna, och dels i historien när han befriade Israels folk ur fångenskapen ur Egypten. Psalmen är utformad som en litania, för varje vers avslutas med orden: ”evigt varar hans nåd.”

Påven läste först sitt manus, som skrivits med hjälp av medarbetare och bibelexperter, och tillade sedan fritt ur hjärtat några egna improviserade funderingar om en kommentar till Ps 136 av kyrkofadern Cyprianus, biskop i Nordafrika på 200-talet.

-Psalmen är en litania som räknar upp Guds välgärningar mot oss, sade påven.
-Cyprianus kompletterar den genom att nämna det som psalmförfattaren ännu inte kände till men väntade på: Guds verkliga gåva till oss, sin Son, människoblivandet eller inkarnationen, där Gud ger sig till oss och stannar hos oss ända till historiens slut både i eukaristin eller nattvarden och i sitt ord. Men risken för oss människor är att vi minns det onda och lidandet mer än det goda. Ps 136 kan hjälpa oss att väcka minnet av det goda, för att vi till sist skall förstå att det faktiskt är sant som psalmen säger: ”evigt varar hans nåd.”

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/05-11-16

you are viewing our old webpages : Go to our new website ...»