Benedictus XVI om advent: Framtiden ryms i nuet

Påvens predikan under adventsvespern i Peterskyrkan 26 november 2005.

Med första vespern för den första söndagen i advent inleder vi ett nytt kyrkoår. När vi sjöng psalmerna tillsammans lyfte vi upp våra hjärtan till Gud med den andliga inställning som präglar denna tid av nåd: ”vakande och bedjande” och ”uppfyllda av jubel” (Prefation II för advent). Jungfru Marias förebild lär oss att leva i religiös lyhördhet för Guds ord, och därför stannar vi nu upp inför den korta bibelläsning vi just hörde. Det är fråga om två verser ur Paulus första brev till de kristna i Thessalonike (1 Thess 5:23-24). Den första är vad aposteln önskar församlingen. Den andra garanterar att hans önskan skall uppfyllas. han önskar att var och en skall helgas av Gud och bevaras hela och oskadda i “ande, själ och kropp” när Herren Jesus kommer. Att så skall ske garanteras av Guds egen trohet, som säkert kommer att fullborda vad som påbörjats i de troende.

Aposteln Paulus uttrycker här en grundläggande sanning, som han försöker förmedla till den gemenskap han grundat, och som vi kan sammanfatta så här: Gud kallar oss till en gemenskap med sig som skall förverkligas helt och fullt när Kristus återkommer. Han lovar själv se till att vi skall vara väl förberedda inför detta slutliga och avgörande möte. Man kan säga att framtiden ryms i nuet, eller rättare sagt i Guds egen närvaro, i hans trofasta kärlek som inte lämnar oss ensamma, som inte överger oss ens ett ögonblick, så som en far och en mor aldrig upphör att vaka över sina barn medan de växer. Inför Kristus som kommer berörs hela människan, som aposteln sammanfattar i orden ”ande, själ och kropp” för att beskriva hela människan som en enhet med kroppsliga, psykiska och andliga dimensioner. Helgandet är en gåva från Gud, det är han som tar initiativet, men människan är kallad att svara med hela sig själv utan att lämna någon del av sig själv utanför.

Det är den Helige Ande, som i formade Jesus, den fulländande människan, i jungfruns sköte, som fullbordar Guds förunderliga projekt i människan, först och främst genom att förvandla hjärtat, och sedan resten av människan. Då sammanfattas i varje enskild människa hela skapelsen och återlösningen som Gud Fader Son och Helig Ande utför från världsalltets och historiens början till dess slut. Mittpunkten för mänsklighetens historia är Kristi första ankomst och dess slut är hans ärofulla återkomst. På samma sätt är varje människa kallad att brottas med honom på ett hemlighetsfullt och mångskiftande sätt under under sin vallfärd på jorden för att vara “i Kristus” när han återkommer.

Må den heliga Maria, den trogna jungfrun, hjälpa oss att göra denna adventstid och hela det nya kyrkoåret till en vandring av äkta helgande, till Guds Faderns, Sonens och den Helige Andes ära och förhärligande.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/05-11-26

you are viewing our old webpages : Go to our new website ...»