Vatikandokument: Män med "djupgående homosexuella tendenser" får inte bli präster

Efter en lång tid av skvaller och läckor offentliggjordes till sist 29 november Vatikanens dokument om homosexuella män och prästvigning. I det korta dokumentet säger Vatikanens kongregation för katolsk utbildning i samförstånd med gudstjänstkongregationen att män med djupgående homosexuella tendenser inte får prästvigas.

Den bara nio sidor långa instruktionen offentliggjordes efter åtta år av intern diskussion och debatt. Dokumentet skiljer på ”djupgående homosexuella tendenser” och övergående tendenser i tonåren, som man måste ha kommit över tre år innan man vigs till diakon. Dokumentet slår också fast att det inte handlar om att ifrågasätta giltigheten i tidigare prästvigningar av homosexuella män.

Dokumentets argumentation utgår från förutsättningen att en präst måste vara känslomässigt mogen. Prästen blir en bild av Jesus Kristus och måste ge ut sig själv helt och hållet till kyrkan och livas av äkta själavårdande nästankärlek.

–Därför måste en prästkandidat vara känslomässigt mogen, säger dokumentet. Denna mognad låter honom ha korrekta relationer till både män och kvinnor och gör att han kan utveckla en äktea känsla av andligt faderskap till den kyrkogemenskap som anförtros honom.

Dokumentet påminner om katolska kyrkans oavbrutna lära att ”djupgående homosexuella tendenser är objektivt oordnade.” För den som har dessa tendenser är de ofta en prövning, säger dokumentet, och betonar att sådana personer inte får diskrimineras.

-De är kallade att förverkliga Guds vilja i sina liv och att förena de svårigheter de kan möta med Herrens offer på korset.

-Trots djup respekt för dessa personer kan kyrkan inte anta personer som praktiserar homosexualitet, har djupgående homosexuella tendenser eller stöder den s k gay-kulturen till prästseminariet eller till prästvigning, säger dokumentets kanske viktigaste stycke.

Dokumentet var redan väl känt eftersom den definitiva texten läcktes till italiensk press tidigare i november. Det bär datumet 4 november och godkändes av Benedictus XVI redan 31 augusti, men på ett sätt som enligt Catholic News Service lägger ansvaret för dokumentet på kongregationen som ger ut det och gör att dokumentet inte står över gällande kyrkorätt.

Det korta dokumentet har en lång titel: ”Instruktion gällande kriterier för urskiljande av prästkallelser hos personer med homosexuella tendenser gällande deras antagande till seminarier och prästvigning”. Instruktionen säger att ”dagsläget” har gjort det nödvändigt att fomulera specifika regler om homosexuella prästkandidater.

I en intervju för Vatikanradion förklarar prefekten för kongregationen för katolsk utbildning kardinal Zenon Grocholewski vad han menar med djupgående tendenser.

-Vi är övertygade om att djupgående homosexuella tendenser förhindrar korrekta relationer till män och kvinnor vilket får negativa följder för kyrkans själavårdande arbete. Men det kan också finnas övergående tendenser eller övergående fall som inte utgör något hinder. Det kan vara fråga om nyfikenhet i tonåren eller särskilda omständigheter som att man var berusad, eller att man har tillbringat flera år i fängelse. I dessa fall beror eventuella homosexuella gärningar inte på en djupgående tendens utan på omständigheterna. Då är de inget hinder för tillträde till prästseminarium och prästvigning, men de måste ha upphört minst tre år före diakonvigningen.

Grocholweski förklarar att det inte är fråga om att prästvigningen av homosexuella skulle vara ogiltig.

-Dessa prästvigningar är giltiga, säger han. Vårt dokument handlar om vad som är lämpligt. Praktiska skäl, erfarenhet och skäl som bygger på kyrkans lära gör att vi anser att det inte är lämpligt att kalla dessa personer till att bli präster på grund av de svårigheter som kan uppstå, och erfarenheten visar oss att de uppstår.

Stockholms katolska stift offentliggjorde på tisdagen en kommentar av den katolske biskopen Andes Arborelius och hjälpbiskopen William Kenney. De två katolska biskoparna i Sverige kommenterade att ”Ingen som har en genuin prästkallelse och är beredd att leva som kyrkan lär är utesluten från prästämbetet.” Men Vatikandokumentet slår fast att det är kyrkan som avgör om en kallelse är genuin och lägger ansvaret på biskopen.

-Längtan efter att bli präst räcker inte, och det finns ingen rättighet att bli prästvigd. Det är kyrkans uppgift att urskilja lämpligheten hos den som vill träda in i seminariet, säger dokumentet, som sedan slår fast att biskopen är personligen ansvarig för antagningen av prästkandidater och för bedömningen av deras lämplighet. Men främsta ansvaret ligger på kandidaten själv. Det skulle vara ”gravt ohederligt” om en seminarist dolde sin homosexualitet för att bli prästvigd, säger dokumentet.

Den engelska texten till dokumentet finns på den svenska katolska hemsidan www.katolskakyrkan.se i avdelningen Dokument, underavdelningen Övriga dokument.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/05-11-30

you are viewing our old webpages : Go to our new website ...»