|
DECEMBER 2000
Fred, invandrarkultur och mänskliga rättigheter i påvens fredsbudskap Dialog mellan kulturer är enda vägen till fred. Det skriver påven Johannes Paulus II ett budskap inför nyårsdagen, som katolska kyrkan firar som världsdag för freden. Varje år skriver påven ett fredsbudskap med ett särskilt tema som ofta sammanfaller med FNs olika världsår. Så har FN utropat 2001 till "internationellt år för dialog mellan kulturer." Det var Iran som lade fram förslaget. Med detta tema vill FN betona att globalisering inte bara handlar om ekonomi och teknik utan också om människor, kultur och andlighet, och att det är viktigt att alla länder och folk bidrar till världskulturen. FN har också utropat år 2001 till ett "internationellt år mot rasism, rasdiskriminering, främlingsskräck och intolerans" och ett "internationellt år för volontärer." Påvens budskap offentliggjordes 14 december. Påven skriver att dialog mellan kulturer är en ödesfråga för freden "på grund av den allt snabbare migrationen och av att människor från olika kulturer lever tillsammans." "Att vara människa innebär att man hör till en viss kultur", skriver påven. "När Guds son blev människa fick han också ett fosterland. Han kommer alltid att förbli Jesus från Nasaret." "Samtidigt har kulturerna ofta viktiga gemensamma beståndsdelar under den ytliga utformningen....När man ser kulturella skillnader måste man därför komma ihåg att mänskligheten i grund och botten är en enda." Men att mänskligheten är en enda betyder inte att alla folk skall behöva ta över västerländsk kultur, betonar påven. "Det är riskabelt när olika kulturer likriktas efter en västerländsk kultur som numera är helt frigjord från sin kristna bakgrund och är inspirerad av en sekulariserad och i praktiken ateistisk syn på livet och av en radikal individualism.... Den västerländska kulturen är fascinerande och tilldragande på grund av sin vetenskapliga och tekniska framtoning, men samtidigt blir den allt fattigare på ett mänskligt, andligt och moraliskt plan. Den präglas av det dramatiska anspråket att förverkliga människans bästa utan Gud. ... En kultur som vägrar anknyta till Gud förlorar sin själ och blir en dödens kultur. Det är just vad man kan se i de tragiska händelserna under 1900-talet och i den nihilistiska strömning som just nu är så framträdande i västvärlden." En särskild utmaning för den moderna världen är hur människor från olika kulturer skall kunna leva tillsammans. "Idag flyttar stora folkmängder mellan olika delar av vårt klot. Det leder till att olika traditioner och sedvänjor blandas. Det påverkar i sin tur både ursprungs- och ankomstländerna....Genom historien har folkförlyttningar skett på olika sätt. Många kulturer har utvecklats och berikats genom invandring. I andra fall har invandrare och infödda inte integrerats utan klarat av att leva sida vid sida i ömsesidig respekt och tolerans. ... I en så invecklad fråga finns inga trollformler. Man bör respektera och acceptera invandrarnas kultur så länge den inte strider mot allmänna etiska värden i naturrätten och grundläggande mänskliga rättigheter...Det är svårare att avgöra om invandrare har rätt till ett juridiskt erkännande av kulturella särdrag som är svåra att förena med de flesta medborgares sedvanor." I vissa fall kan det vara riktigt att värna om ett lands eller områdes ursprungskultur, skriver påven. "För dem som föds på en plats är områdets kultur viktig, särskilt i den mest känsliga åldern under uppväxten. Därför kan det vara rimligt att se till att ett visst område får behålla en viss "kulturell jämvikt" gentemot den kultur som tidigare har präglat området. En sådan jämvikt kan göra det möjligt att vara öppen för minoriteter och erkänna deras grundläggande rättigheter och samtidigt utveckla det det grundläggande arv av språk, traditioner och värden som hänger ihop med upplevelsen av att vara ett folk och med känslan för 'fosterlandet.'" Men ingen kan hålla liv i en kultur som är död, och varje kultur har rätt att bjuda på sina rikedomar, påpekar Johannes Paulus II, som skriver: "En sådan "jämvikt" kan naturligtvis inte bara skapas genom lagstiftning om den inte bygger på djupa känslor hos befolkningen. Jämvikten kan inte undgå att förändras när en kultur förlorar sin förmåga att ge liv åt ett område och bara blir ett arv som bevaras på museer eller i litteraturen. Om en kultur är levande har den ingen orsak att vara rädd för att dö ut, samtidigt som ingen lag i världen kan hålla en död kultur i livet. I en dialog mellan kulturer kan man dessutom inte förbjuda en kultur att peka på de världen den tror på, så länge det sker i respekt för människors frihet och samvete." "Ofta blir det svårt att föra en dialog på grund av att man fortsätter att odla minnet av krig, konflikter, våldsamheter och hat," påpekar påven. "Det är bara med förlåtelse och försoning som man kan bryta igenom kommunikationsbarriären. Många tror att det är en utopi och ett ideal, men för kristna är det enda vägen till fred....När vi betraktar den korsfäste förstår vi att förlåtelse och försoning kan bli vardag i varje kultur och en grund att bygga freden och mänsklighetens framtid på...I samband med jubelåret har kyrkan renat sitt minne. Med tanke på det vill jag vädja till de kristna att bli vittnen och missionärer för förlåtelse och försoning." Johannes Paulus II avslutar sitt fredsbudskap med en särskild hälsning till alla världens unga och nämner sitt möte med två miljoner ungdomar under världsungdomsdagen i Rom i augusti. "Jag var djupt tacksam över att Herren gav mig nåden att se mosaiken av era olika språk, kulturer, sedvänjor och mentaliteter, i detta betrakta undret att kyrkan är universell, katolsk och en. I er såg jag olikheter förenas av en och samma tro som ett uttryck för att kyrkan är Kristi tecken och redskap för att rädda världen och för att göra mänskligheten till ett. Evangeliet kallar er att återskapa enheten i mänsklighetens familj, den enhet som har sitt ursprung i Gud Fader och Son och Helig Ande....Ni skall skapa en ny mänsklighet där bröder och systrar hör till en enda familj och äntligen kan leva i fred." Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-12-30
Påven hälsar på pilgrimerna varje dag Katolska kyrkans jubelår avslutas 6 januari, och under mellandagarna strömmar allt större helglediga skaror till Peterskyrkan för att gå genom jubelårets heliga port och se påven Johannes Paulus II under någon av jubelårets sista audienser. Varje dag ringlar en lång kö från Peterkyrkan ned på Petersplatsen. Påven själv är så imponerad av tillströmningen under jubelårets slut att han överraskat sina egna medarbetare med att varje dag klockan tolv slå upp sitt fönster mot Petersplatsen för att be "angelus"-bönen med människorna på Petersplatsen, så som han bara brukar göra på söndagar. För att markera jubelåret skall Johannes Paulus II också i år fira tolvslaget på nyårsnatten med en välsignelse från sitt fönster, så som han gjorde för första gången i fjol. Och på nyårsdagens förmiddag firar han som varje år en mässa på Petersplatsen för freden och för att hylla jungfru Maria. Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-12-30
Påven orolig för Heliga landet och Indonesien På juldagen önskade påven God jul på 59 olika språk inklusive svenska i samband med sitt årliga jultal som avslutas med en högtidlig välsignelse till hela världen (Urbi et orbi, till staden Rom och världen). För första gången utdelade påven inte julvälsignelsen från balkongen på Peterskyrkans fasad utan från Petersplatsen, för att sedan kunna stiga upp i sin vita påvejeep och åka runt på Petersplatsen och hälsa på de tiotusentals människor som samlats där. Påvens julvälsignelse direktsändes i 40 länder över hela världen. I sitt tal gjorde påven en utblick över världen och sade att han var särskilt bekymrad över oroligheterna i Heliga landet och angreppen mot kristna i Indonesien. "Jag är mycket bekymrad över Det heliga landet, där våldet fortsätter att blodbesudla den svåra vägen mot fred." Påven sade också att han var bekymrad för "de olika länder som Indonesien där våra syskon i tron också på denna dag får genomleva dramatiska ögonblick av smärta och lidande." Minst sexton personer dog efter en bombvåg mot kyrkor i Indonesien på julaftonen som en tragisk bekräftelse på den senaste tidens rykten om nya angrepp mot kristna under julen. Under de senaste månaderna har kristna i den indonesiska ögruppen Moluckerna utsatts för våldsamma angrepp och tvångsomvändelser till islam. Flera kristna har dödats på brutala sätt för att de vägrade omvända sig. President Abdurrahman Wahid beskriver bombvågen som ett försök att destabilisera landet och underminera den redan skakiga regeringen. Johannes Paulus II kritiserade också det allt mer utbredda stödet för dödshjälp. "Idag får vi inte glömma att dödens skugga hotar människor i alla livets faser, särskilt vid livets begynnelse och vid dess naturliga slut. Frestelsen blir allt större att ta makten över döden genom att framkalla den i förväg, som om människan hade rätt att döma över sitt eget och andras liv. Detta är oroväckande symptom på en ‘dödens kultur'." "Men", sade påven, "hur mörka skuggorna än kan förefalla är ljusets triumf starkare, det ljus som syntes i den heliga natten i Betlehem. Mycket gott utförs i tystnad av män och kvinnor som varje dag lever sin tro, sitt arbete och sin hängivenhet åt sina familjer och samhällets bästa." "Du Herre Jesus, som föddes för oss i Betlehem," fortsatte Johannes Paulus II, "du kräver det nya millenniets mänsklighet på respekt för varje människa, särskilt för dem som är små och svaga. Du kräver att man avstår från varje form av våld, krig, förtryck, varje angrepp mot livet. Det är bara i dig som människan kan bli en "ny skapelse". Tack, Jesusbarnet, för denna gåva!" Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-12-25
Påvens midnattsmässa i ösregn på Petersplatsen På julnatten firade påven för första gången midnattsmässan ute på Petersplatsen, där omkring 50.000 människor samlades i den regniga men varma italienska decembernatten. Mässan hade flyttats ut från Peterskyrkan på grund av anströmningen av pilgrimer under jubelåret. Den 80-årige Johannes Paulus II firade mässan under ett uppvärmt tak framför Peterskyrkans fasad. "I denna natt öppnar sig tiden för evigheten", sade påven och påminde om sitt besök i födelsegrottan i Betlehem 22 mars. Julfirandet i Betlehem präglades i år av de senaste månadernas våldsamheter som har krävt över 340 liv. Franciskanerna i Betlehem firade midnattsmässan tillsammans med ledaren för Heliga landets katoliker den latinske patriarken Michel Sabbah. Också den palestinske ledaren Yassir Arafat var med på mässan efter att ha ätit en julmåltid hos franciskanerna. Under julnattens mässa på Petersplatsen sade Johannes Paulus II att han tänkte särskilt på de kristna i Betlehem och resten av det område som i den kristna traditionen kallas det "heliga landet". "I natt vill jag att de kristna på dessa platser skall känna att hela kyrkan är dem nära," sade påven på julnatten. "Vi är er nära, kära bröder och systrar, i en särskilt intensiv bön." Påvens julafton började redan på eftermiddagen. Under sina 22 år som påve har Johannes Paulus II sett till att det varje år ställs fram en väldig julkrubba och en trettio meter hög julgran på Petersplatsen. På julaftonens eftermiddag genomfördes en liten ceremoni där olika gåvor bars fram olika gåvor till Jesusbarnet i krubban, från hemlösa människors sovsäckar till Vatikanradions första mikrofon. Påven deltog genom att tända ett ljus för freden i sitt arbetsrums fönster mot Petersplatsen. Italiensk polis bevakade julgranen, som kort före jul överlämnades av en delegation från det österrikiska landskapet Kärnten. I delegationen ingick Kärntens omstridde guvernör Jörg Haider, vilket ledde till kravaller nära Petersplatsen när julgranen skulle tändas 16 december. Katolska kyrkans heliga år avslutas på trettondagen 6 januari. Då stänger Johannes Paulus II den "heliga port" i Peterskyrkan som han öppnade på julnatten 1999. Under det snart avslutade jubelåret har omkring 25 miljoner pilgrimer besökt Rom. Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-12-25
Kristna flyr från Moluckerna I den indonesiska ögruppen Moluckerna spreds nyligen rykten om att våldsamheter kommer att bryta ut nästa vecka när den kristna julen sammanfaller med avslutningen av den muslimska fastemånaden Ramadan Eid al-Fitr. I fjol dödades 38 människor under våldsamheter annandag jul. Våldsamheterna inleddes just under Eid al-Fitr i januari 1999 med ett slagsmål mellan en kristen busschaufför och en muslimsk pojke. Sedan dess har över 4000 människor dödats i våldsamheter mellan kristna och muslimer och en halv miljon människor har flytt. Ögruppen i Moluckerna var fram till för ett par sedan en förebild för samlevnad mellan kristna och muslimer i det övervägande muslimska Indonesien. Staden Ambon, 230 mil nordöst om Jakarta, som är huvudstad i ögruppen Moluckerna, är nu prydd med både kristna julgranar och muslimska symboler. De kristna är rädda för angrepp från muslimerna och tvärtom. Regeringen i Jakarta har infört undantagstillstånd i den en gång så idylliska ögruppen, men myndigheterna lyckas inte få bukt med våldsamheterna. Någon förser oroligheterna med nytt bränsle. Muslimska jihad-krigare transporteras in mot de lokala muslimernas vilja. Somliga tror att förre presidenten Suharto eller personer i hans omgivning är intresserade av att oroligheterna skall fortsätta för att undergräva regeringens makt över Indonesien. EU skall sända två miljoner euro för att hjälpa flyktingarna från Moluckerna. Det uppgav EU:s kontor i Jakarta. Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-12-23
2001 "Kristusår" i Delhi efter två svåra år mellan kristna och hinduer I Indien besöker tusentals människor varje dag en uppmärksammad utställning om Kristus samtidigt som kristna i Indien allt oftare utsätts för våld. Den indiska delstaten Delhi kommer under år 2001 att särskilt uppmärksamma kristendomen. Först ut på plan är en utställning i New Delhi med titeln "Yesu Krist Jayanti Exhibition 2000". Det är en konstutställning som skildrar frälsningshistorien. Utställningen invigdes av Sheila Dixit, premiärminister i den indiska delstaten Delhi och är öppen fram till 27 december 2000 i den katolska domkyrkan. I 50 olika montrar beskrivs bibliska teman och den katolska kyrkans verksamhet i Indien, särskilt i stiftet Delhi. Indiens premiärminister Atal Bihari Vajpayee föreslog i fjol att hela Indien skulle fira år 2000 som "Kristi år" i anslutning till det kristna jubelåret. Men hans förslag motarbetades av det nationalistiska hinduistiska partiet Bharatiya Janata Party som leder regeringskoalitionen. Integralisterna menar att kristendomen inte är en indisk religion. Istället förklarade delstaterna Delhi och Madhya Pradesh att år 2001 skulle firas som "Kristi år." Samtidigt som de kristna i Indien gläder sig över utställningen i New Delhi är de oroliga över de våldsamma angrepp mot kristna som blivit vanliga under de senaste två åren. I november och december räknade man omkring 15 våldsamma angrepp mot kristna eller mot deras egendom i åtta olika delstater. 15 december knivhöggs exempelvis den katolske prästen John Peter i stiftet Port Blair på öarna Andaman och Nicobar i Bengaliska bukten. Två män bröt sig in i hans hem och knivhögg honom flera gånger. På brottsplatsen påträffade man kristendomsfientliga flygblad. Indiens katolska biskopar kräver att Indiens regering skall skydda de kristna och skipa rättvisa. 22 december sade Indiens katolska kyrka att de kristna har utsatts för färre fysiska angrepp i år, men att vissa hinduistiska grupper fortsätter att bekämpa kristendomen på andra sätt. Fader Dominic Emmanuel, kommunikationsansvarig på katolska ärkestiftet Delhi, berättade för pressen att kristendomsfientlig litteratur sprids allt mer i Indien, där hinduerna utgör 80 procent av landets miljard invånare. De kristna är bara 2,2 procent. Emmanuel berättade om att hinduer som gått över till kristendomen tvingas tillbaka till hinduismen med våld i delstaten Gujarat i västra Indien. Spänningarna mellan kristna och hinduer har ökat sedan slutet av 1998. Då genomfördes flera mordbränder mot kristna kyrkor i Gujarat. En australisk missionär och hans två små barn brändes ihjäl i delstaten Orissa. De kristna anklagar hinduistiska grupper för att hetsa till våld mot kristna. Hinduerna å sin sida hävdar att de kristna tvingar stamfolken och kastlösa hinduer att bli kristna. Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-12-23
Jubelåret i backspegeln I Vatikanen börjar man utvärdera det gångna jubelåret. Vatikanradion har låtit en del ledande personer i Vatikanen berätta om sina intryck av jubelåret 2000. Mannen som organiserat en stor del av jubelåret, ärkebiskop Crescenzo Sepe, påminner om de jubelårsvallfärder som haft med lidande människor att göra. "Man kan inte glömma de sjukas jubelårsvallfärd eller den som firades för handikappade", säger han. "Där såg man ansiktet på den lidande Kristus, som blev omhändertagen och deltog aktivt i sitt liv i kyrkan. På samma sätt var det en stark gest när påven bjöd på en lunch för fattiga från hela världen och från alla kulturer och religioner. Det var ett sätt att samla hela mänskligheten kring jubileet." Ärkebiskop Eleuterio Fortino på rådet för kristen enhet berättar om de två evenemang under jubelåret som var viktigast för ekumeniken eller strävan efter kristen enhet. "För det första öppnandet av den heliga porten i Pauluskyrkan. För första gången öppnades den tillsammans med företrädare för andra kyrkor och samfund. Den heliga porten, som är en symbol för Jesus Kristus, öppnades av påven, en företrädare för de västeuropeiska kyrkor som uppstod ur reformationen och en för de österländska och ortodoxa kyrkorna. Det var en gemensam bekännelse av tron på att Jesus Kristus är vår herre och frälsare och ett löfte om att de kristna kyrkorna skall förkunna Kristus för det nya årtusendet. Den andra viktiga händelsen var en fortsättning på den första: den ekumeniska minnsegudstjänsten vid Colosseum 7 maj, till minne av trons vittnen under 1900-talet. De kristna har vittnat om sin tro med sitt blod under det gångna århundradet, och påven betonar att deras blod är ett arv som förenbar katoliker, ortodoxer, anglikaner och protestanter. Det var en gudstjänst som betonade de kristnas gemensamma vittnesbörd och som var ett av ekumenikens mest avancerade uttryck, nämligen det ömsesidiga erkännandet att Guds Ande skapar helighet i alla de kristna kyrkorna." Och apropå helighet: nya helgon har präglat katolska kyrkans liv under jubelåret mer än någonsin. Under jubelåret saligförklarade påven 54 personer varav en svenska, Elisabeth Hesselblad som grundade en ny gren av birgittasystrarnas orden. Därtill har han kanoniserat 148 personer. Allt som allt har 202 personer utropats som nya helgon under jubelåret. Ärkebiskop Saraiva Martins leder Vatikanens kongregation för helgonförklaringar. Han påpekar att den nuvarande påven menar att helgonförklaringarna är viktiga för vanliga kristna. "Påven sade nyligen att heligheten fortsätter att vara den största utmaningen för de kristna. Han uppmanade alla kristna att inte vara rädda för att vara heliga. De många saligförklaringarna och kanonisationerna har just syftet att uppmuntra medlemmarna i Guds folk att acceptera denna utmaning utan att vara rädda. Det är en utmaning som är både svår och fascinerande." Ärkebiskop Saraiva Martins betonar att helgonen är viktiga för ekumeniken. "Heligheten är viktig för de kristnas enhet. Påven betonar att helgonens ekumenik kanske är den mest övertygande av alla. De heligas gemenskap talar högre än det som skiljer." Den franske kardinalen Paul Poupard leder Vatikanens kulturråd. Kulturrådet firade jubelåret genom något som kallades forskarnas jubileum. I september hölls nämligen flera olika internationella kongresser samtidigt i Rom som avslutades med gemensam jubelårsvallfärd och mässa med hos påven. Kardinal Poupard betonar att det var något helt nytt. "Under jubelårens historia har man aldrig haft ett jubelårsfirande särskilt för forskare. Vi organiserade det som ett symposium om människans sökande efter sanningen i vetenskap och tro. Det blev till ett ekumeniskt evenemang. Jag bjöd in dessa kulturpersonligheter för att de var framstående forskare, inte för att de var ortodoxer eller anglikaner. Men de ville alla gå genom den heliga porten och vara med på påvemässan", berättar Poupard. Han säger också att att jubelåret för honom efterlämnar ett intryck av förnyelse och föryngring genom bot. "Jag tycker mig ha sett kyrkan bli yngre. Genom nätverket mellan kyrkorna har detta inträffat i hela världen. I Istanbul, Lissabon och Paris har jag sett att Guds folk har tagit emot denna inbjudan på ett underbart sätt, som en nåd. Och Kristi nåd gör själen ung. ... Jag uppmanade de präster som arbetar med mig (på kulturrådet) att hjälpa till med bikten under världsungdomsdagen, då ungdomarna biktade utomhus på Circus Maximus i Rom. Alla blev de gripna och röda av att se så många unga människor som ville bikta sig. En del av dem hade aldrig biktat sig men kände att de behövde bekänna sin synd för att få glädjen i förlåtelsen. Och glädjen över befrielse från synd är väl en råd tråd i katolska kyrkans heliga år ända sedan det första firades år 1300. Men jubelåret 2000 har handlat också om befrielse från något annat, nämligen tredje världens skuldbörda. Biskop Diarmuid Martin på påvliga rådet för rättivsa och fred säger att mycket har gjorts, men mycket återstår att göra. " Det positiva är att under åren av förberedelse inför jubelåret har det skapats en världsomspännande rörelse som har förändrat politikernas och ekonomernas sätt att tala om problemet. Idag erkänner alla att man måste skära ned på tredje världens skuldbörda för att de skall kunna utvecklas. En del regeringar har beslutat att skära ned skulden, naturligtvis på vissa villkor, i bland upp till 100 procent för de fattigaste länderna. Förhoppningsvis lyckas 20 av de 41 fattigaste länderna få del av dessa fördelar före årets slut.... Ett annat viktigt steg har varit att inte bara tala om att skära ned skulden, utan också att bekämpa fattigdomen. Man strävar efter att lägga lika mycket pengar som skulden skärs ned på olika program för att bekämpa fattigdomen under ländernas egen kontroll." Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-12-23
Påven sänder kardinal Etchegaray till Jerusalem 1 januari Påven sänder den baskiske kuriakardinalen Roger Etchegaray till Jerusalem för att fira fredsdagen 1 januari. Etchegaray, som leder Vatikanens organisation av jubelåret 2000, skall också överlämna påvens budskap inför fredsdagen till israeliska och palestinska ledare. Det uppgav Vatikanens presskontor på torsdagen 21 december. På förmiddagen 1 januari firar Etchegaray en mässa i den katolska domkyrkan i Jerusalem. På eftermiddagen skall han träffa Israels president Moshe Kazav. Dagen därpå skall kardinalen fira en mässa i Betlehem för att avsluta jubelåret. Senare samma dag skall han träffa den palestinske ledaren Yasser Arafat i Gaza. Påven vill antagligen ge ett bidrag till att fredsprocessen i Mellanöstern kommer igång igen. I Betlehem, där Jesus föddes, kommer årets julfirande att bli stillsammare än vanligt med tanke på den pågående konflikten. Fredsdagen 1 januari blir en möjlighet att fira en religiös högtid i anslutning till julen och samtidigt anspela på fredsprocessen. Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-12-21
Påven: "Under jubelåret har jag upplevt Kristi närvaro starkare" På torsdagen 21 december önskade påven sina medarbetare i kurian God Jul och sammanfattade sina intryck av jubelåret 2000. Han nämnde särskilt vallfärden till Bibelns platser i Israel, Palestina och Jordanien i mars och världsungdomsdagen i augusti. Påven sade att han har upplevt Kristi närvaro på ett särskilt sätt under jubelåret: "I samband med kurians jubelårsfirande (22 februari) sade jag: ‘Petrustjänsten bygger inte på människans förmåga och kraft utan på Kristi bön, när han ber till Fadern för att Petrus tro inte skall ta slut (Lk 22:32).' Jag upplever detta varje dag. Också för mig har jubelåret varit en tid då jag har upplevt Kristi närvaro starkare." Johannes Paulus II var mån om att ge jubelåret 2000 en ekumenisk profil. "Jag minns särskilt öppnandet av den heliga porten i Pauluskyrkan 18 januari," sade påven till kurian. "Den porten öppnades inte bara av mina händer utan också av metropoliten Athanasios, som företrädde den ekumeniske patriarken i Konstantinopel, och av den anglikanske primaten George Carey. Vi företrädde hela kristenheten som lider av de historiska splittringarnas sår, men samtidigt lyssnar på Guds ande som leder den mot full gemenskap. ... Vi måste tro att full enhet mellan alla kristna verkligen är möjlig med stöd av Kristi kraft." När påven stänger den heliga porten i Peterskyrkan 6 januari är det bara en symbol. Kristus är den verkliga porten och han är alltid öppen, förklarade Johannes Paulus II: "Börja om från Kristus! Det måste bli kyrkans stridsrop under det tredje årtusendet. Om några dagar stängs den heliga porten, men den levande port som är Kristus själv är öppnare än någonsin." Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-12-21
Tre gånger fler besökare i Rom under jubelåret, många icke-katoliker 24,2 miljoner människor kommer att ha besökt Rom under jubelåret när påven Johannes Paulus II stänger den heliga porten i Peterskyrkan 6 januari. Det uppgav på tisdagen staden Roms kontor för jubelåret. Den största anstormningen var till påvemässan som avslutade världsungdomsdagen 20 augusti och lockade två miljoner ungdomar. 24,2 miljoner är tre gånger så många som ett vanligt år, även om både kommunen och Vatikanen hade räknat med något fler: kommunen räknade med 26 miljoner och Vatikanen 30 miljoner. Bland jubelårets pilgrimsskaror fanns också många grupper från andra kristna kyrkor och samfund. Eleuterio Fortino på Vatikanens enhetsråd talar om "ett anonymt och nästan okänt deltagande som har varit ganska omfattande." Pilgrimerna har tagits om hand av 70.000 volontärer i blå västar och kepsar. De kom från 210 stift och 66 organisationer både i Italien och andra länder. Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-12-21
Sveriges Vatikanambassadör om beslutet att stänga ambassaden: "Vatikanen är viktig för oss inför EU-utvidgning" På söndagen rapporterade svensk press att Sveriges ambassad vid Vatikanen kommer att stängas för att UD skall spara. Vatikanradion bad Sveriges Vatikanambassadör Bo Henrikson att kommentera. Intervjun sänds måndag 18 december, repris och on line dagen därpå. -Det är väldigt beklagligt att UD har kommit fram till att detta skulle vara nödvändigt. Det är en grupp av mycket höga UD-tjänstemän som har gått igenom UD:s besparingsbehov och då gjort ett förslag om indragning av ett antal myndigheter, och syftet är att göra besparingar för det underskott som UD tidigare har dragit på sig. Jag tycker det är beklagligt av många skäl, och mina synpunkter är ju väl kända: att jag anser att Vatikanen är en oerhört viktig samtalspartner för oss, och att vi inte har någon möjlighet att på samma sätt bevara de kontakterna och få ut det av det samarbetet genom att t ex göra en sidoackreditering vid Vatikanen. -Är det ett definitivt beslut? -Nej, det är inte något definitivt beslut. Regeringen har över huvud taget inte fattat något beslut ännu. Efter pressuppgifterna att döma så kommer svenska regeringen att ta slutlig ställning till det här under våren. Då får vi naturligtvis se om det förslag som nu har lagts kommer att följas. -Har dina synpunkter hörts? Har du möjlighet att påverka beslutet? -Det är klart att jag kommer att få tillfälle att ge mina synpunkter. Många av dem har jag redan lämnat, och i min rapportering till departementet har jag varit väldigt noga med att understryka den betydelse som relationen med Vatikanen har. -Är detta en partiskiljande fråga? Det får kanske en ambassadör inte svara på? -Jag tror inte jag skall svara på det. Jag tror att det är väldigt många över partigränserna i Sverige som beklagar en sådan här utveckling. Vatikanen är viktig för oss också därför att vi nu är EU-medlemmar, och en majoritet av EU:s befolkning faktiskt är katolsk. Den är viktig också därför att vi nu talar om en utvidgning av EU till länder som ju har dels katolska befolkningar som Polen, dels stora befolkningsgrupper som tillhör den ortodoxa kyrkan. Och där gör ju Vatikanen just nu stora ansträngningar att just överbrygga motsättningarna mellan de västliga katolikerna och ortodoxerna. -Om man beslutar att stänga ambassaden vid Vatikanen, återgår man då till det tidigare systemet med en sidoackrediterad ambassadör, t ex i Bern? -Det är klart att det kommer att bli någon form av sidoackreditering, för det är ju inte fråga om att bryta några förbindelser. Men hur man har tänkt sig det, det är det för tidigt att tala om, och det har inte alls diskuterats. -När kommer ett beslut? -Jag misstänker att vi kommer att få veta någonting i början på nästa år, om det nu blir i januari eller februari. Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-12-18
Påven kritiserar EU-stadgan om rättigheter "Europa var ingen geografisk enhet utan blev en kontinent bara av att ta emot den kristna tron... De ideologier som under 1900-talet skapade floder av tårar och blod kom från ett Europa som ville glömma sina kristna rötter," skriver Johannes Paulus II i ett budskap med anledning av 1200-årsminnet av Karl den stores kröning. Påven är kritisk mot EU:s nya stadga om grundläggande rättigheter, som antogs på EU-mötet i Nice 7 december. "Jag kan inte dölja min besvikelse för att stadgan inte nämner Gud med ett enda ord. Det är Gud som är den yttersta källan till människans värdighet och hennes rättigheter. Man får inte glömma att det var just förnekandet av Gud och hans bud som under det gångna århundradet ledde till avgudarnas tyranni som tog sig uttryck i att man förhärligade en ras, en klass, staten, folket eller partiet i Guds ställe. 1900-talet hjälper oss att förstå att människans och Guds rättigheter står och faller tillsammans." Påven beklagar att stadgan inte försvarar individens och familjens rättigheter bättre. "I många stater hotas dessa rättigheter av abortvänlig politik..., av att man accepterar dödshjälp och av lagar om genetik som inte respekterar fostrets människovärde. Det räcker inte att förkunna människans värdighet med stora ord om man sedan trampar på den med lagarna själva." Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-12-16
Kravaller mot Haider när julgranen tänds på Petersplatsen Italiensk kravallpolis använde tårgas mot kommunistiska demonstranter som på lördagseftermiddagen ville protestera medan julgranen på Petersplatsen tändes i närvaro av den österrikiske högerpolitikerna Jörg Haider. Enligt en överenskommelse från 1997 skänktes julgranen i år av Haiders österrikiska landskap Kärnten. För tre år sedan kunde ingen ha gissat att överlämnandet av granen skulle omges av demonstrationer och politiska protester, och Vatikanen valde att genomföra traditionerna kring julgranen utan att bry sig om polemiken. Påven närvarade inte vid julgranens tändande. På lördagsförmiddagen tog Johannes Paulus II emot Jörg Haider tillsammans med en delegation från Kärntenprovinsen. En Vatikantjänsteman passade på att ge Haider och de andra medlemmarna i delegationen påvens nyårsbudskap, som uppmanar till att inte vara rädd för människor från andra kulturer. Påven tillbringade ungefär fyra minuter med att tala med Haider och biskop Egon Kapellari från Kärnten innan han tog emot de 250 medlemmarna av delegationen som överlämnade den väldiga granen som redan står klädd på Petersplatsen. Haider har gjort en del kontroversiella uttalanden om nazisttiden och uttalade sig en gång positivt om Adolf Hitlers arbetsmarknadspolitik på 1930-talet, men det har han sedan tagit tillbaka. Påven har alltid satt en ära i att tala med alla politiska ledare utan att en audiens hos honom skall kunna tolkas som ett moraliskt godkännande, och varje gång talar han en stund på tu man hand med dem som besöker honom. Några minuter efter mötet med Haider gick Johannes Paulus ut på Petersplatsen för att träffa de tiotusentals jubelårspilgrimer som samlats där som vanligt på lördagar under det heliga året. Då samlar man upp många större pilgrimsgrupper från olika håll och ger dem en gemensam jubelårsaudiens med påven. Bland grupperna fanns 2000 katolska fiskare, som firade sin egen lilla jubelårsfest. Organisatörerna påpekade för pressen att fiskare brukar vara djupt religiösa, och påven påminde dem om att "Jesus sade att himmelriket är som när man lägger ut ett nät i sjön (Mt 13:47), och kallade apostlarna för människofiskare (Mk 1:17)." Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-12-16
Kardinal Lubachivsky död Tidigt på torsdagsmorgonen avled en östeuropeisk katolsk kyrkoledare som ledde Ukrainas katoliker under kommunismen. Kardinal Miroslav Ivan Lubachivsky avled 86 år gammal i Lviv i Ukraina. Han ledde de fem miljoner ukrainska katoliker av bysantinsk rit som finns i Ukraina och de två miljoner som finns i resten av världen. Lubachivsky blev kardinal 1985 och bodde länge utanför Ukraina, i USA och slutligen i Rom de sista åren innan kommunistregimen föll. 1991 återvände han till Lviv. Lubachivsky arbetade sedan för försoning mellan katoliker och ortodoxer och mellan de katoliker som praktiserat sin tro i hemlighet under kommunismen och de som emigrerat. Den ukrainska kyrka som Lubachivsky ledde är högaktuell inför nästa års påvebsök i Ukraina i juni. Det rör sig nämligen om en katolsk kyrka med bysantinsk rit som är en nagel i ögat på landets ortodoxa kyrka. Lubachivskys kyrka, som brukar kallas den grekisk-katolska kyrkan, förbjöds av Stalin och blev tillåten först 1990. Nya konflikter med de ortodoxa uppstod efter kommunismens sammanbrott när katolikerna krävde att få tillbaka kyrkobyggnader som konfiskerats av Stalin och överlämnats till ortodoxerna. Spänningarna mellan katoliker och ortodoxer i Ukraina är ett av de största hinder som ligger i vägen för ett möte mellan påven Johannes Paulus II och ledaren för världens största ortodoxa kyrka, den rysk-ortodoxe patriarken Alexij II i Moskva. Lubachivsky föddes 1914 och studerade till präst i Lviv och i Innsbruck i Österrike. Han prästvigdes 1938 och skrev sedan en avhandling på Påvliga bibelinstitutet i Rom. 1947 kom han till USA där han arbetade med flyktingar från Ukraina och som författare, lärare och forskare. 1980 gjorde Johannes Paulus II honom till kardinal Josyf Slipyjs hjälpbiskop och, efter Slipyjs död 1984, till hans efterträdare. Först 1991 kunde han återvända till ärkestiftet Lviv, samma år som Ukraina blev självständigt. Han fick inte se sin dröm förverkligad: ett nytt grekisk-katolskt patriarkat i Kiev. Vatikanen motsatte sig projektet för att inte skapa nya svårigheter med de ortodoxa. Nu finns det 141 kardinaler. Över 80 års ålder får de inte delta i påveval, och nu finns det 97 kardinaler med rösträtt. Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-12-14 Påvens annorlunda jubeljul Katolska kyrkans jubelår går mot sitt slut. Både enskilda och grupper har vallfärdat i stora skaror till Rom och aposteln Petrus grav i Peterskyrkan, där många har velat gå genom den heliga porten som Johannes Paulus II öppnade på julnatten 1999 och stänger på trettondagen 2001. Jubelåret 2000 har varit en lång rad av massvallfärder för olika grupper och kategorier, från de två miljonerna ungdomar som samlades i augusti till Roms taxichaufförer. Sist ut på plan är de som arbetar i underhållningsbranchen; de firar sin jubelårsvallfärd nu på söndag söndag 17 december. Det är den allra sista jubelårsvallfärden i raden. Sedan återstår jul- och nyårsfirandet, i stort sett som tidigare år, och så trettondagens mässa då jubelåret avslutas. Den som bor i Sverige kan se den riten i direktsändning på Vatikanens hemsida eller via kabel på italienska tv:n RAI 1. Några detaljer i påvens jul- och nyårsprogram har ändrats på grund av jubelåret. Julens midnattsmässa firas på Petersplatsen, eftersom alla människor inte får plats inne i Peterskyrkan. På juldagen läser påven sitt julbudskap på Petersplatsen i stället för från balkongen på Peterskyrkans fasad. På nyårsafton slår påven upp sitt fönster vid midnatt för att välsigna dem som samlats på Petersplatsen. Det gjorde han redan i fjol, och denna nya tradition upprepas också i år i stället för den normala lovsången "Te Deum" i jesuitkyrkan Gesù tillsammans med staden Rom. Apropå nyårsafton kan man lägga märke till att 31 december i år är första söndagen efter jul och därför firas som Heliga familjens fest i katolska kyrkan. I sista minuten har man lagt in en barnfest fredag 5 januari för att låta jubelåret sluta i glädje. Tusentals barn samlas till ett evenemang som kallas "Grattis på födelsedagen, Jesus" och som kommer att sändas på tv i många länder. Det var inte planerat från början, för barnens jubelårsfest hölls redan 1 januari. Speciellt för jubelåret är också att påvliga delegater stänger de heliga portarna i de andra basilikorna 5 januari, dagen innan påven stänger den heliga porten i Peterskyrkan. De andra kyrkor där särskilda "heliga portar" öppnas under jubelåren är Lateranbasilikan, Santa Maria Maggiore och Pauluskyrkan. På trettondagens förmiddag 6 januari går påven som siste man ut från Peterskyrkan i en procession och stänger den heliga porten efter sig. Därefter firar han trettondagens mässa på Petersplatsen. Till skillnad från tidigare år skall han inte viga några biskopar på trettondagen. Och därmed är jubelåret över. Ännu är det många som undrar över ett rykte som spreds för några månader sedan om att jubelåret kunde förlängas till påsk, men det stämmer inte. Jubelåret är över söndag 7 januari, när påven som vanligt firar barndop i Sixtinska kapellet den dag då katolska kyrkan firar Herrens dop. Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-12-14
Vatikanens bokhandel på nätet Vatikanens egen bokhandel finns nu på nätet på en hemsida som nog är Vatikanens allra modernaste. Vad sägs om att ladda ned en gratis vatikanskärmsläckare? Bästsäljare är tidegärden på latin. Kunderna recenserar böckerna själva. Adressen är http:www.ixtmedia.com. Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-12-11
Påven till kateketer: Alla har rätt få svar enligt kyrkans lära 50.000 kateketer samlades på Petersplatsen tillsammans med påven på söndagsförmiddagen för att fira sin egen jubelårsfest. Arrangörerna hade planerat en mässa i Peterskyrkan för 300 personer, men den överraskande uppslutningen tvang dem att flytta ut mässan till piazzan framför kyrkan. Det finns 2.300.000 katolska kateketer i hela världen. I många länder är det just kateketerna som är kyrkans ansikte. I västvärlden ägnar de sig mest åt katekes, trosundervisning, men där prästbristen är svårast i Latinamerika, Afrika och Asien kan de ofta bli ansvariga för en hel församling. Johannes Paulus II sade till kateketerna att det är viktigt att de är lojala mot kyrkan. "Alla troende har rätt att få svar som stämmer med kyrkans lära från de ansvariga för trosundervisning och predikan, och inte subjektiva svar." Påven uppmanade också kateketerna att visa på den kristna livsstilen. "Det räcker inte att lära känna Kristus och hans evangelium intellektuellt. Att tro på honom betyder att följa honom," sade han och hänvisade till Lukasevangeliets berättelse om Johannes Döparen, som förkunnade att Messias var på väg med profeten Jesajas ord: Bana väg för Herren, gör hans stigar raka. Varje klyfta skall fyllas, varje berg och höjd skall sänkas. "Dessa klyftor som skall fyllas för tanken till den klyfta som finns mellan många människors tro och det liv de lever. Koncliet sade att denna klyfta är bland vår tids allvarligaste misstag (Gaudium et spes 43)" sade påven. Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-12-11
Hollands biskopar mot dödshjälp 28 november godkände holländska underhuset ett lagförslag som tillåter dödshjälp eller eutanasi. Lagförslaget måste godkännas också av överhuset i början av nästa år, men det betraktas som en formalitet. Holland blev därmed det europeiska land som tillåter dödshjälp. I USA är eutanasi förbjuden. I Australien hade de norra territorierna legaliserat dödshjälp, men lagen ogiltigförklarades senare av de federala myndigheterna. Den nya lagen fastslår under vilka omständigheter en läkare för ingripa med aktiv dödshjlöp. Patienten måste vara obotligt sjuk och lida på ett outhärdligt sätt.Patienten måste av fri vilja och upprepade gånger ge uttryck för sin önskan att dö. Den behandlande läkaren måste konsultera en annan läkare. Patienten kan också be om dödshjälp skriftligt. Då gäller denna begäran som fullmakt för läkaren att själv fatta beslutet. De katolska biskoparna i Holland beklagar att parlamentet har godkänt den lag som tillåter aktiv dödshjälp eller hjälp till självmord. "Det finns inget som heter rätt till dödshjälp", skriver biskoparna. "När det handlar om att värna om värdet på livet hos en människa som inte kan uttrycka sin egen vilja spelar det ingen roll om det finns några skrivna instruktioner eller inte." Biskoparna fruktar att läkarna "kommer att utsättas för allt större påtryckningar för att ge hjälp till självmord som om det vore en del av deras ansvar som läkare. Det kommer också att finnas allt mindre vilja att hjälpa terminalsjuka människor, att lindra och dela deras lidande." "Omkring den sjuke kan det uppstå en atmosfär som gör att han känner sig tvungen att befria de andra från en börda på grund av lång och intensiv vård." Biskoparna fruktar att de anhöriga som inte accepterar dödshjälp blir tvungna att rättfärdiga sig. De holländska biskoparna betonar att aktiv dödshjälp är något helt annat än att avstå från onödig livsuppehållande vård "när stunden oundvikligen är inne". Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-12-09
För 35 år sedan avslutades konciliet 8 december hade det gått jämnt 35 år sedan det andra vatikankonciliet avslutades. Efter att över 2000 biskopar hade sammanträtt i tre års tid avslutade påven Paulus VI det biskopsmöte som skulle förnya katolska kyrkans förhållande till dagens kultur och samhälle. Dagen innan, 7 december 1965, hade konciliet hållit sitt sista sammanträde. En av biskoparna som var med på konciliet hette Karol Wotjyla och blev den nuvarande påven Johannes Paulus II 1978. Under konciliet var han en ung biskop och det gjorde stort intryck på honom."Läs andra vatikankonciliets dokument" var den nuvarande påvens uppmaning till det katolska lekfolket under en mässa 27 november. Han betonade att konciliets texter kan och skall läsas av vanliga människor. "Studera konciliet, fördjupa er förståelse av dess anda och riktlinjer... Med andra vatikankonciliet stundade verkligen lekfolkets timme." Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-12-09
Påven 8 december: Maria hjälper oss att möta Frälsaren Östkyrkliga traditioner dominerade när påven firade den katolska mariafesten 8 december i världens äldsta mariakyrka Santa Maria Maggiore i Rom. Med anledning av högtiden "Jungfru Marias utkorelse och fullkomliga renhet" ledde Johannes Paulus II en östligt präglad liturgi tillsammans med 30 biskopar från Ukraina och en rad biskopar från olika bysantinskt präglade riter och kyrkor i Östeuropa som står i gemenskap med påven och den katolska kyrkan. Tillsammans firade de de så kallade Akathistos-hymnen till jungfru Marias ära. Det grekiska ordet akathistos betyder helt enkelt att man står upp men har blivit namnet på en högtidlig liturgi till Marias ära. För att visa upp de olika traditioner som finns inom det bysantinska området sjöngs liturgin på grekiska, gammalslaviska, ungerska, ukrainska, rumänska och arabiska. "Maria är mor till den uppståndne Herren och mor till kyrkan," sade Johannes Paulus II. "Hon går före oss och hjälper oss att lära känna Gud och att möta Frälsaren. Hon visar oss vägen, och hon visar oss sin Son. När vi firar henne med glädje och tacksamhet hyllar vi Guds helighet och de underverk som hans barmhärtighet har gjort i sin ödmjuka tjänarinna. Vi hälsar henne med titeln ‘full av nåd' och ber om hennes förbön för alla kyrkans barn." Två gånger tidigare har påven firat akathistos-hymnen för att ge särskild högtidlighet åt Marialiturgin: 1981 när man firade minnet av koncilierna i Konstantinopel och Efesos, där läran om Maria utvecklades, och under katolska kyrkans mariaår 1987-1988. Akathistos-hymnen skrevs redan på 400-talet, det århundrade då Marialäran utformades. Den består av 24 korta avsnitt som beskriver Maria i poetiska ordalag och ber om hennes förbön, som t ex i det sjätte avsnittet: "Gläd dig, du som ensam slog ut som en ros som inte vissnar. Gläd dig, du som har fött den doftande honungen, du som är konungens väldoftande blomsterbukett." På väg till Santa Maria Maggiore hade påven som vanligt stannat upp vid Spanska trappan för att blomsterpryda en 22 meter hög kolonn med en mariastaty. Det är ett av de tillfällen under året när påven komnmer närmast staden Rom, där han är biskop. Roms borgmästare Francesco Rutelli utbrast att "så många människor har aldrig kommit förr. Det visar hur mycket folk älskar den här påven." Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-12-09
Vatikanens kampanj för skuldavskrivning fortsätter efter jubelåret Under jubelårets sista veckor upprepar Vatikanen sin vädjan till de rika länderna att skriva av de fattiga ländernas skuldbörda. På måndagen inleddes ett seminarium om skuldavskrivning i Vatikanen. Idag har 20 länder anslutit sig till kampanjen för skuldavskrivning, berättade på måndagen ärkebiskop Diarmuid Martin, sekreterare för påvliga rådet för rättvisa och fred, som står bakom seminariet. Men flera andra problem fortsätter att underminera tredje världens ekonomi, förklarar Martin: "Protektionismen på norra halvklotet kostar hundra miljarder dollar varje år för länderna söderut". Han påminde också om hur svårt det är för de fattiga länderna att få ett säkert pris för sina produkter. I ett budskap till seminariet påminde påven om att det är Gud som i sista hand äger hela skapelsen och att den därför hör till alla. Det judiska jubelåret i Gamla testamentet skulle påminna alla om att Gud var den yttersta ägaren till hela skapelsen, påpekar Johannes Paulus II, och fortsätter: "Idag säger oss denna tradition att vi bara har anförtrotts skapelsens rikedomar, som Gud vill skall vara gemensamma och delas av alla. Vi som lever i en värld där vi blir alltmer beroende av varandra kan förstå och uppskatta denna tanke. Vår allt mer globaliserade värld kräver att solidariteten blir lika global. Skuldavskrivning bidrar till att förändra förhållandet mellan folk och till att skapa en äkta känsla av solidaritet och delande bland alla Guds barn, bland alla folk." Påven uppmanade till skuldavskrivning under jubelåret, som avslutas 6 januari. Men kampanjen för skuldavskrivning går vidare. "Skuldproblemet går inte att lösa på 5-10 minuter", påpekar Martin. "Kanske behövs det 5-10 år. Men det måste lösas en gång för alla, för det är absurt att ett land skall behöva använda 30-40 procent av sin bruttonationalprodukt för att betala skulder i stället för att investera i utveckling." Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-12-04 Moluckerna: lokala muslimer tar avstånd från jihad Vatikanens utsände i Indonesien nuntien Renzo Fratini besökte den indonesiska ögruppen Moluckerna 24-27 november. Besöket kom efter flera månader av våldsamheter som hotar att jaga de kristna på flykten från ögruppen Moluckerna, som länge varit en förebild för samlevnad mellan kristna och muslimer i det övervägande muslimska Indonesien. Ärkebiskop Fratini överlämnade 5500 dollar till de muslimska och protestantiska gemenskaperna i Moluckernas huvudstad Ambon. Men samtidigt fortsatte våldsamheterna på andra håll. På ön Kasiui norr om Ambon skall 46 protestanter ha dödats 1 december för att de vägrade bli muslimer. Nu fruktas nya våldsamheter i samband med den kristna julen och den muslimska Id Al Fitr, som avslutar fastemånaden Ramadhan 27 och 28 december. Både kristna och muslimer anklagar de 3000 jihadkrigare som finns på ön för att ha förvärrat den lokala konflikten. I staden Tual i sydöstra Moluckerna besökte nuntien en moské. De muslimska ledarna berömde katolikerna för deras insats för att skipa fred i konflikten. "Lokala muslimer är inte glada över laskar jihad-krigarna, som sänds hit utifrån och stöds av integralistiska grupper. Men därtill kommer också vanlig brottslighet, folk som stjäl och förstör och blandar ihop brott och religion," berättar Fratini för Vatikanens missionsnyhetsbyrå Fides. Men det finns hoppingivande tecken. 29 november beslöt FN:s kontor i Jakarta att ge 12 miljoner dollar för att förbättra säkerheten. Tidigare har FN bara ägnat sig åt rent humanitär verksamhet. "I ögruppen finns det ekonomiska intressen med fiskeföretag som är knutna till den gamla regimen eller till försvaret. Men det är också svårt att kontrollera ögruppen eftersom den är så stor och består av så många öar. Enda vägen framåt är att stöda centralregeringen för att den skall kunna samarbeta med de lokala myndigheterna för att förhindra förvirring och anarki," säger Fratini. Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-12-04
Påven: handikapp är som advent "Det måste gå att göra mer för de handikappade", sade påven Johannes Paulus II när han på söndagen firade en jubelårsvallfärd för handikappade i kyrkan på aposteln Paulus grav söder om Rom. 12000 människor fyllde hela den väldiga kyrkan San Paolo fuori le mura, som valts för handikappjubileet eftersom den har färre trappor och därför är bättre för rullstolar än Peterskyrkan. Stora skaror som inte fick plats i kyrkan följde mässan på stora tv-skärmar utanför. Hela mässan översattes till teckenspråket. En blind man läste en av bibelläsningarna ur en braille-bibel. "I ett samhälle med så stora vetenskapliga och tekniska kunskaper måste det gå att göra mer," sade Johannes Paulus II till de handikappade och deras anhöriga. Påven liknade handikappet vid advent. "Både i era kroppar och i era liv bär ni på ett hopp om befrielse. Kanske kan man säga att ni bär på en väntan, en väntan på den befrielse som Kristus har förvärvat för oss med sin död och uppståndelse. Varje människa som bär på något fysiskt eller psykiskt problem lever i ett slags existentiell advent, i väntan på en befrielse som kommer att bli helt uppenbar först vid tidens slut." De handikappades jubileum firades också på andra håll i världen, som den mässa för 2000 handikappade som firades i Filippinernas huvudstad Manila Katolska kyrkan i Filippinerna har genomdrivit flera lagförslag för att hjälpa de handikappade. Katolska kyrkan har alltid varit engagerad för handikappade. Flera klosterkongregationer har grundats särskilt för att ägna sig åt handikappade. I hela världen driver katolska kyrkan 12.605 hem för gamla, kroniskt sjuka och handikappade. Omkring 7000 av dem ligger i Europa, och 2000 av dessa i Tyskland. Amerika har 3000 jämnt fördelade mellan Nord- och Sydamerika. Asien har 1500 och Afrika 500. Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-12-04
Påven: Kristus är den ende herden för återförenade kristna Kristi offer är en förebild för ekumeniken, och Kristus själv skall vara den ende herden för de återförenade kristna. Så funderade påven Johannes Paulus II om de kristnas längtan efter enhet när han på lördagsförmiddagen träffade biskopar från hela världen som är knutna till focolari-rörelsen, en lekmannarörelse som betonar enheten mellan människor från olika länder och kulturer. Påven utgick från Jesu egen bön: "‘Må de alla bli ett!' Kristi passionerade längtan ekar i hjärtat hos dem som han har valt ut till sina lärjungar och sänt ut i världen för att vittna om hans evangelium... Ekumeniken finner sin bästa förebild i Guds sons ytterta offer. Av kärlek till sina syskon tar han på sig all splittring och övervinner splittringssynden hos de sina. En så påträngade kärlek kan göra ekumeniken fruktbar. Vi måste följa Jesu förebild hela vägen ut, han som "älskade sina egna som levde här i världen och älskade dem intill slutet" (Joh 13:1), och rentav tvättade sina lärjungars fötter? För att slutföra Faderns uppdrag ville Kristus försona alla med Gud i sig själv genom korset, genom att döda fiendskapen i sin egen kropp (jfr Ef 2:16). Vi är vittnen till hans frälsande offer, och därför är vi kallade att bli hans redskap för enhet och helighet. "Vi verkar för enheten framför allt genom bön," fortsatte Johannes Paulus II. "Försoning och återförening i kyrkan är en gåva från höjden. Det är Anden som samlar Guds barn från hela jorden för att de skall höja en fullkomlig lovsång till Fadern i Kristus. Vi måste be denna Ande samla oss i en enda hjord under en ende herde, Kristus." Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-12-02
|
