Påven: "Glöm inte Jerusalems andliga dimension"

Påven upprepade i söndags Vatikanens ståndpunkt att Jerusalem måste få en särskild status med internationella garantier. Det är enda sättet att rädda tre religioners heliga platser och garantera att anhängare av de tre religionerna kan utöva sin tro. Det förklarade Johannes Paulus II i samband med söndagens middagsbön "angelus" som han ledde från balkongen i sitt sommarställe i Castel Gandolfo i bergen sydöst om Rom.

"Jag uppmanar de inblandade att inte försumma staden Jerusalems andliga dimension. I denna andliga dimension ingår inte bara de heliga platserna utan också de religiösa grupper som omger dem. Heliga stolen fortsätter att anse att det bara är en särskild status med internationella garantier som kan bevara den heliga stadens heligaste delar och garantera frihet att utöva sin tro för alla de troende som i Mellanöstern och i hela världen ser till Jerusalem som en mötesplats för fred och samlevnad," sade den 80-årige påven, som i mars besökte Jerusalem under en rundresa till bibliska platser i Mellanöstern.

De viktigaste heliga platserna i Jerusalem är västra tempelmuren eller klagomuren, gravkyrkan där Kristus skall ha uppstått från de döda, och Klippmosken där Muhammed skall ha stigit upp till himlen på en bevingad häst.

 Påvens vädjan publicerades på första sidan av den internationella arabiska dagstidningen Al-Hayaat. På palestinskt håll tog man påvens ord som en välkommen protest mot Israels anspråk på suveränitet över Jerusalem. "Påven är den högsta kristna auktoriteten i världen, och han förnekar Israels anspråk på suveränitet över Jerusalem", sade PLO:s sändebud i Washington Hassan Abdel Rahman. I Israel var reaktionerna mer blandade. Aviv Shiron, talesman för Israels utrikesminister David Levy, sade att "det är inte aktuellt". Han sade att "sedan Israel tog kontrollen över de heliga platserna har friheten att besöka de heliga platserna och fira gudstjänst där aldrig varit så stor."

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/:0-07-24  

Patriarker träffar politiker i Jerusalem

  Ett förslag som diskuteras är att Israel överlämnar de kristna och muslimska kvarteren i Gamla staden i Jerusalem till palestinierna medan det armenska och det judiska kvarteret skulle förbli under israelisk kontroll. Ett problem i det förslaget är att arabländerna inte accepterar att Israel får suveräniteten över tempelberget, där Klippmoskén ligger. Ett annat förslag går ut på att lösa hela problemet genom att göra Gamla staden eller Östra Jerusalem till ett "heligt område" med vad som ibland kallas "öppen suveränitet", med en särskild administration med företrädare för de olika religiösa grupperna.

I onsdags sände Jerusalems tre kristna patriarker ett öppet brev till deltagarna i toppmötet i Camp David. Den katolske patriarken Michel Sabbah, den armenske patriarken Torkom II och den grekisk-ortodoxe Diodoros I begärde i brevet att företrädare för de kristna kyrkorna skulle få delta i samtalen om Jerusalems framtid. De kristna ledarna i Jerusalem är oroliga för att staden skall delas upp mellan israeler och palestinier och är rädda för att det armenska kvarteret skall hamna under israeliskt styre och så skiljas från andra kristna i det så kallade kristna kvarteret.

I Jerusalem träffades på måndagen patriarkerna och den palestiska myndighetens ansvarige för Jerusalem Fasal Husseini för att berätta för honom hur de ser på Jerusalems politiska framtid. Mötet ägde rum på det grekisk-ortodoxa patriarkatet. På tisdag skall patriarkerna på samma sätt träffa företrädare för Israels regering.

Den katolske patriarken Michel Sabbah berättar för Vatikanradion att det är första gången som israeliska eller palestinska politiker varit intresserade av att diskutera Jerusalems framtid med dem.

"Vi säger till dem att Jerusalem är en stad som angår hela världen. Det är inte Israels eller palestiniernas stad. Jerusalem är Guds stad. Det är först när politikerna accepterar det som de kan nå fram till en slutgiltig fred," säger patriark Sabbah.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/:0-07-24  

Tauran: "Jerusalem tillhör mänskligheten"

Sedan länge har Vatikanen krävt att Jerusalem skulle få "en särskild status med internationella garantier. Vad det betyder förklarade Vatikanens utrikesminister ärkebiskop Jean-Louis Tauran när han besökte Jerusalem 26 oktober 1998.
 
"Sedan 1967 har en del av staden varit militärt ockuperad och sedan annekterad," påpekade Tauran. "I den delen av staden ligger de flesta av de tre monoteistiska religionernas heliga platser. Östra Jerusalem är olagligt ockuperat. Därför är det fel att säga att Heliga stolen bara är intresserad av den religiösa sidan av staden och inte lägger sig i den politiska och territoriella aspekten. Heliga stolen är tvärtom högst intresserad av denna aspekt. Det är dess rätt och skydlighet att vara det, särskilt så länge frågan är olöst och detta leder till konflikter, orättvisor, brott mot mänskliga rättigheter, inskränkningar i religions- och samvetsfriheten, fruktan och osäkerhet."

"Jerusalem är en skatt som tillhör hela mänskligheten. (...) Heliga stolen menar att denna stad i sig själv är sådan att ingen kan säga att den bara är hans, varken på ett religiöst eller politiskt plan. (...) Det finns inga stöd för sådana exklusiva krav varken i befolkningssiffrorna eller i historien. Jag tillägger genast att ingenting hindrar att Jerusalem blir symbol och nationellt centrum för bägge de folk som gör anspråk på staden som sin huvudstad."

"Det handlar om att bevara och beskydda den heliga stadens identitet i dess helhet, i varje aspekt. Det räcker till exempel inte att göra de heliga platserna extraterritoritoriella och lova att pilgrimerna skall få besöka dem utan hinder. Stadens identitet och helighet handlar inte bara om enskilda platser och monument. De kan inte skiljas från varandra och inte heller isoleras från de religiösa grupper som omger dem. Jerusalems helighet rör både dess heliga platser och dess olika religiösa grupper med deras skolor, sjukhus, och kulturella, sociala och ekonomiska verksamhet."

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/:0-07-24

Island firar 1000-årsminnet av kristnandet

20-23 juli firar Island 100-årsminnet av att kristendomen infördes genom att riksdagsbeslut av Alltinget. Redan 1 och 2 juli organiserade regeringen och den lutherska kyrkan ett tusenårsfirande på Thingvellir, där Alltinget höll sitt möte för tusen år sedan. President Ólafur Ragnar Grímsson, som besökte Rom i november 1998, hade bjudit in påven som sände sin ekumenikgeneral den australiske kardinalen Edward Cassidy, som var med på firandet på Thingvellir. Islands ambassadör vid den Heliga stolen Hjálmar W. Hannesson berättar att han var där tillsammans kardinal Cassidy - och att vädret var det bästa hittills i år.

20 till 23 juli firar Islands 4000 katoliker sitt eget 1000-årsjubileum i den katolska domkyrkan i Reykjavík under ledning av biskop Jóhannes Gijsen. Flera katolska kyrkoledare från de omgivande länderna deltar med föreläsningar och predikningar, bland annat de svenska katolikernas ledare biskop Anders Arborelius från Stockholm. Katolikernas firande börjar torsdag 20 juli med en mässa till minne av den helige Thorlak, en 1100-talsbiskop som är Islands skyddshelgon. Det är början på tre dagars festligheter. Thorlak var biskop på Island på 1100-talet. Den katolske biskopen i Reykjavik Johannes Gijsen säger att Thorlak bidrog till att ge Island en kristen identitet och en isländsk identitet över huvud taget.

Thorlak är den ende islänning som blivit regelrätt helgonförklarad, berättar Jacques Rolland, en fransk präst som arbetar på Island sedan snart 20 år. Han påpekar att den nuvarande påven Johannes Paulus II utropade Thorlak till Islands skyddshelgon 1984.

Thorlak var en isländsk bondson som studerade i Paris och i England och kom till Island via Norge. 1174 utsågs han till biskop i Skalholt av Alltinget. Han vördades som helgon redan före sin död 1193 och 1199 bad Alltinget att han skulle saligförklaras. Det finns inga spår i de medeltida dokumenten av att han verkligen skulle ha saligförklarats formellt, men han vördades som helgon i Norden under senmedeltiden och kanske har dokumenten gått förlorade.

Ambassadören berättar att han egentligen är historiker. Att bli ambassadör i Vatikanen var en gammal dröm som gör det möjligt för honom att sitta på Vatikanbiblioteket och läsa gamla handskrifter som rör Islands medeltida historia. Men i själva verket har ambassadören sitt kontor i Reykjavik och kommer till Rom bara ett par gånger om året. Men trots sitt intresse för medeltida handskrifter är ambassadören medveten om att Island idag står inför en rad utmaningar, och det handlar bland annat om att bevara fisket och naturen.

Pater Jacques Rolland kommer från Frankrike. För över 20 år sedan lärde han känna dåvarande katolske biskopen på Island just när han själv funderade på att bli präst. Jacques kände sig lockad av fjärran länder - han hade en farbror som var missionär i Kina. På Island blev Jacques Rolland så väl mottagen att han valde att ta emot biskopens inbjudan att bli präst hos honom. 1983 prästvigdes han. Idag tillbringar han en stor del av sin tid med att resa runt på Island för att besöka landets 4000 katoliker.

4000 katoliker är inte mer än en normal katolsk församling. Men katolikerna är spridda över hela landet. Jacques reser runt och hälsar på hos en, två eller tre katolska familjer på varje plats. De är ofta mycket tacksamma över att kyrkan sänder någon som hälsar på. Kyrkans ambition är att en präst besöker alla katoliker åtminstone en gång i månaden. De klarar inte av att besöka dem varje söndag.

Island firar samtidigt 1000-årsminnet av Leif Erikssons upptäckt av Amerika. Det är just år 1000 som Leif Eriksson, son till Erik den röde, skall ha seglat från Grönland till Amerika som han kallade Vinland. Berättelsen nämns för första gången på 1300-talet och är alltså inte känd från samtida källor. Arkeologiska utgrävningar i Newfoundland har bekräftat att det fanns en mindre nordisk bosättning där under medeltiden. 1000-årsminnet uppmärksammas med en utställning på Smithsonian Museum of Natural History i Washington med stöd från Nordiska ministerrådet och Volvo. Forskarna menar att bosättningen på Newfoundland var en etapp på väg söderut, där Leif Eriksson skulle ha funnit de vinrankor som fick ge namn åt kontinenten, men det verkar som om vikingarna egentligen var mer intresserade av den betydligt svalare Labradorkusten längre norrut. Man kan koppla ihop Islands bägge 1000-årsjubileer eftersom Leif Eriksson var kristen. Han hade blivit döpt i Norge varifrån han seglade till Grönland men fördes ur kurs och hamnade på en okänd kust, som han kallade Vinland.
Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-07-20

 

Island firar 1000-årsminnet av kristnandet

20-23 juli firar Island 100-årsminnet av att kristendomen infördes genom att riksdagsbeslut av Alltinget. Redan 1 och 2 juli organiserade regeringen och den lutherska kyrkan ett tusenårsfirande på Thingvellir, där Alltinget höll sitt möte för tusen år sedan. President Ólafur Ragnar Grímsson, som besökte Rom i november 1998, hade bjudit in påven som sände sin ekumenikgeneral den australiske kardinalen Edward Cassidy, som var med på firandet på Thingvellir. Islands ambassadör vid den Heliga stolen Hjálmar W. Hannesson berättar att han var där tillsammans kardinal Cassidy - och att vädret var det bästa hittills i år.

20 till 23 juli firar Islands 4000 katoliker sitt eget 1000-årsjubileum i den katolska domkyrkan i Reykjavík under ledning av biskop Jóhannes Gijsen. Flera katolska kyrkoledare från de omgivande länderna deltar med föreläsningar och predikningar, bland annat de svenska katolikernas ledare biskop Anders Arborelius från Stockholm. Katolikernas firande börjar torsdag 20 juli med en mässa till minne av den helige Thorlak, en 1100-talsbiskop som är Islands skyddshelgon. Det är början på tre dagars festligheter. Thorlak var biskop på Island på 1100-talet. Den katolske biskopen i Reykjavik Johannes Gijsen säger att Thorlak bidrog till att ge Island en kristen identitet och en isländsk identitet över huvud taget.

Thorlak är den ende islänning som blivit regelrätt helgonförklarad, berättar Jacques Rolland, en fransk präst som arbetar på Island sedan snart 20 år. Han påpekar att den nuvarande påven Johannes Paulus II utropade Thorlak till Islands skyddshelgon 1984.

Thorlak var en isländsk bondson som studerade i Paris och i England och kom till Island via Norge. 1174 utsågs han till biskop i Skalholt av Alltinget. Han vördades som helgon redan före sin död 1193 och 1199 bad Alltinget att han skulle saligförklaras. Det finns inga spår i de medeltida dokumenten av att han verkligen skulle ha saligförklarats formellt, men han vördades som helgon i Norden under senmedeltiden och kanske har dokumenten gått förlorade.

Ambassadören berättar att han egentligen är historiker. Att bli ambassadör i Vatikanen var en gammal dröm som gör det möjligt för honom att sitta på Vatikanbiblioteket och läsa gamla handskrifter som rör Islands medeltida historia. Men i själva verket har ambassadören sitt kontor i Reykjavik och kommer till Rom bara ett par gånger om året. Men trots sitt intresse för medeltida handskrifter är ambassadören medveten om att Island idag står inför en rad utmaningar, och det handlar bland annat om att bevara fisket och naturen.

Pater Jacques Rolland kommer från Frankrike. För över 20 år sedan lärde han känna dåvarande katolske biskopen på Island just när han själv funderade på att bli präst. Jacques kände sig lockad av fjärran länder - han hade en farbror som var missionär i Kina. På Island blev Jacques Rolland så väl mottagen att han valde att ta emot biskopens inbjudan att bli präst hos honom. 1983 prästvigdes han. Idag tillbringar han en stor del av sin tid med att resa runt på Island för att besöka landets 4000 katoliker.

4000 katoliker är inte mer än en normal katolsk församling. Men katolikerna är spridda över hela landet. Jacques reser runt och hälsar på hos en, två eller tre katolska familjer på varje plats. De är ofta mycket tacksamma över att kyrkan sänder någon som hälsar på. Kyrkans ambition är att en präst besöker alla katoliker åtminstone en gång i månaden. De klarar inte av att besöka dem varje söndag.

Island firar samtidigt 1000-årsminnet av Leif Erikssons upptäckt av Amerika. Det är just år 1000 som Leif Eriksson, son till Erik den röde, skall ha seglat från Grönland till Amerika som han kallade Vinland. Berättelsen nämns för första gången på 1300-talet och är alltså inte känd från samtida källor. Arkeologiska utgrävningar i Newfoundland har bekräftat att det fanns en mindre nordisk bosättning där under medeltiden. 1000-årsminnet uppmärksammas med en utställning på Smithsonian Museum of Natural History i Washington med stöd från Nordiska ministerrådet och Volvo. Forskarna menar att bosättningen på Newfoundland var en etapp på väg söderut, där Leif Eriksson skulle ha funnit de vinrankor som fick ge namn åt kontinenten, men det verkar som om vikingarna egentligen var mer intresserade av den betydligt svalare Labradorkusten längre norrut. Man kan koppla ihop Islands bägge 1000-årsjubileer eftersom Leif Eriksson var kristen. Han hade blivit döpt i Norge varifrån han seglade till Grönland men fördes ur kurs och hamnade på en okänd kust, som han kallade Vinland.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-07-20

 

Påven planerar för 2001

Påven Johannes Paulus II är inne på sin andra och sista semestervecka i Les Combes i de norditalienska alperna. På söndagen gjorde han sitt enda offentliga framträdande när han ledde middagsbönen "angelus" på en grönskande alpsluttning nedanför Mont Blanc inför en skara mjölkbönder, företrädare för lokala myndigheter och en barnkör. Påven anknöt till bergsmiljön och liknade den vid "det berg som består av Guds vilja och vår eviga frälsning. Vi är alla kallade att modigt klättra upp för detta andliga berg utan uppehåll."

Påvens presstalesman Joaquin Navarro-Valls berättade för pressen att påven ägnar en del av semestern åt att planera för år 2001. Det talas om resor till Syrien och Grekland för att fortsätta påvens vallfärd till bibliska platser, som inleddes under våren med besök på berget Sinai i Egypten och på bibliska platser i Jordanien, Israel och de palestinska områdena.

Som vanligt har påven sett till att få litet tid för sig själv i bergen, där han gör korta promenader. Han slutade åka skidor efter en höftledsoperation för sex år sedan och i år bor han i en nybyggd stuga med hiss. Men trots ålder och krämpor fortsätter han att vandra i bergen tillsammans med sina närmaste medarbetare. På lördag beger sig Johannes Paulus II till sitt sommarresidens i Castel Gandolfo i de låga bergen strax sydöst om Rom, där han stannar till mitten eller slutet av september. Nästa stora evenemang som väntar honom är den världsungdomsdagen i Rom 15-20 augusti, som tros bli höjdpunkten på det pågående jubelåret. Från Sverige kommer omkring 500 katolska ungdomar tillsammans med sin biskop Anders Arborelius.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-07-17
 

Kristen halshuggen i Moluckerna

I den indonesiska ögruppen Moluckerna ökar våldsamheterna mellan kristna och muslimer. De kristna angrips av islamiska jihadkrigare. På lördagskvällen halshöggs en kristen i det kristna kvarteret i staden Ambon. Det berättade hjälpbiskopen Joseph Tethool på telefon för Vatikanens missionsnyhetsbyrå Fides. Han berättade att kvarteret, där det framför allt bor protestanter, har varit belägrat sedan i torsdags. I lördags brändes en protestantisk kyrka och åtta kristna dödades. Jihamilisens angrepp riktas nu mot de centrala kvarteren i Ambon, där de kristna bor.

Ögruppen Moluckerna i det övervägande muslimska Indonesien var tidigare ett exempel på att kristna och muslimer kunde leva tillsammans i fred. Det senaste året har ögruppen istället blivit ett tragiskt exempel på svårigheterna för olika religioner att leva tillsammans, och särskilt på vissa muslimska gruppers strävan att rensa ut ickemuslimska delar av samhället.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-07-17

 
Dubbelt så många bikter under jubelåret

Jubelårets pilgrimer till Rom biktar sig men går inte på muséer. Under jubelåret har antalet biktande fördubblats i Roms äldsta Mariakyrka Santa Maria Maggiore, berättar de dominikanpatrar som hör bikt från pilgrimerna. Biktfäderna samordnas av pater Raffael De Bramberdee, som berättar att "Antalet pilgrimer som biktar sig har fördubblats. De var 7000 i månaden i fjol. I år är de över 14.000 i månaden." Också i de andra basilikorna kan man märka samma fenomen. Biktfäderna söks upp av en stilla ström av biktande under veckans alla dagar, inte bara i samband med stora evenemang. Liksom i alla de stora basilikorna kan man bikta på de stora världsspråken, i Santa Maria Maggiore också på norska och danska. I alla de stora basilikorna kan man bikta sig hela dagen från sju på morgonen till sju på kvällen. I Lateranbasilikan finns 18 biktfäder, i Pauluskyrkan mellan sex och elva.

För de människor som besöker Peterskyrkan har man arrangerat en utvidgad biktservice i den flygel som förenar Peterskyrkan med den vänstra halvan av Berninis runda portik kring Petersplatsen. I denna flygel, som kallas Braccio Carlo Magno, kan pilgrimer bikta sig hos en rad biktfäder som leds av fader Flavio Capucci. Han berättar att "de biktande har blivit fler, det kommer tusentals människor varje månad, och det visar att jubelåret fungerar." Han berättar att Braccio Carlo Magno "är en tyst plats där det är lätt att samla sig och be." Man kan bikta på engelska, italienska, franska, spanska och tyska men också på andra språk om man säger till i förväg. Åtta biktstolar står i Braccio Carlo Magno och där turas 250 biktfäder om varje dag 9.30 till 12.30 och 16 till 18, utöver de vanliga biktstolarna inne i den stökigare Peterskyrkan som är öppna hela dagen.

Samtidigt som bikterna fördubblats rapporterar Vatikanmuséerna att de visserligen har fler besökare än 1999, men färre än väntat. I juni månad besöktes Vatikanmuséerna av drygt 20 procent fler besökare än förra året, närmare bestämt drygt 337.000 personer. Under maj månad var besökarna bara fem procent fler än 1999 och rentav färre än både 1998 och 1997. Under första halvan av jubelåret besöktes Vatikanmuséerna av sammanlagt en och en halv miljon människor. Det är nästan nio procent fler än 1999. Man är alltså långt från de fördubblade besökssiffror som nämndes när Vatikanmuséernas nya ingång invigdes i februari i år.

Över huvud taget finns det en tydlig tendens att de många pilgrimer som strömmar till Rom inte besöker muséer och andra sevärdheter. De flesta nöjer sig med Peterskyrkan. Jubelåret innebär alltså inte så stor ökning för turismen i Rom som man hade kunnat tro.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-07-17

 

Påvens semester 10-22 juli

På måndagen åkte påven på semester till Aostadalen i Norditalien, där han stannar till lördag 22 juli. Under denna tid framträder den 80-årige Johannes Paulus II offentligt bara i samband med middagsbönen angelus söndag 16 juli. På måndagsförmiddagen flög påven i helikopter från Vatikanen till charter- och militärflygplatsen Ciampino för att fortsätta med ett flygplan till Saint-Christophe, där han landade i ösregn vid halvtolvtiden på förmiddagen, varpå han kördes i bil till Les Combes.

Det är åttonde gången på tio år som påven tillbringar sin semester i Les Combes i Aostadalen. I år bor påven i en ny stuga som byggts för honom. Där tillbringar han semestern med sin gode vän Taddeusz Styczen, som efterträdde honom som professor i Lublin, och de tre polska nunnor som pysslar om honom både i Vatikanen och nu under semestern.

Det var den nuvarande påven som började åka på riktig semester. Tidigare påvar nöjde sig i allmänhet med att flytta ut till något av de påvliga sommarpalatsen på kullarna kring Rom över sommaren. Ett av dessa palats är Kvirinalpalatset på kullen med samma namn. Kvirinalen blev de italienska kungarna palats när Rom 1870 blev det nya Italiens huvudstad, och idag är residens för Italiens president.

22 juli beger sig påven direkt till sitt sommarresidens i Castel Gandolfo i de låga bergen tre mil sydöst om Rom. Där tillbringar han resten av sommaren och kan arbeta och ta emot gäster i en något lugnare takt än i Vatikanen.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-07-10
 http://www.radiovaticana.va/scandinavo/svedese.htm
 
 

Påven i fängelse

En improviserad kör av ficktjuvar och langare hälsade påven välkommen när han på söndagen besökte Roms viktigaste fängelse och vädjade om förkortade fängelsetraff för alla fångar i hela världen som en gest av barmhärtighet i samband med det pågående jubelåret.

Fångar i jeans och t-shirt var med på en mässa som den 80-årige Johannes Paulus II firade mitt inne i fängelset Regina Coeli, som är uppkallat efter jungfru Maria "himmelens drottning" och ligger i det medeltida kvarteret Trastevere. Andra fångar hörde på mässan från sina celler. Påven bar en grön mässhake som hade tillverkats för honom av fångarna och firade mässan på en låg plattform av olivträ som fångarna själva hade snickrat ihop. Flera fångar tjänade vid altaret som ministranter.

I Regina coeli-fängelset sitter fångar som dömts för mindre brott eller som inte har dömts ännu. Grova brottslingar placerats i Rebibbia-fängelset utanför staden. Nyligen skakades Regina coeli-fängelset av att fångarna protesterade mot förhållandena i fängelset. 25 fångvaktare skadades under protesterna. Flera hundra vakter hade extrainkallats för påvebesöket men inga incidenter inträffade.

Mässan i fängelset var en av de oräkneliga jubelårsfesterna för olika grupper och kategorier. Sedan senmedeltiden firar katolska kyrkan vart 25:e år ett heligt år med inspiration från Gamla testamentets jubelår, som handlade om skuldavskrivning och frigivande av slavar. I samband med jubelåret 2000 har påven och katolska kyrkan därför vädjat om avskrivning av tredje världens utlandsskuld och förkortade straff för världens fångar. "Jesus kom för att befria oss, och i hans namn ber jag myndigheterna om en gest av barmhärtighet för alla fångar under jubelåret", sade påven i början av mässan. I juni offentliggjorde Johannes Paulus II ett dokument där han uppmanade världens ledare att se jubelåret som ett tillfälle att förkorta straffen för alla fångar som en symbolisk gest av barmhärtighet och att se över hela fängelsesystemet.
 
Påven sade till fångarna att fängelsestraffet inte är en hämnd utan ett tillfälle att omvända sig och bli en bättre människa. Kanske skulle också deras offer känna att rättvisa skipats om de omvände sig snarare än om de bara avtjänar ett visst antal år i fängelse, undrade påven:

"Straffet är inte en social vedergällning eller en institutionell hämnd. Straffet och fängelset är meningsfullt om de inte bara avskräcker från brott utan också bidrar till att förnya människor. De måste hjälpa den som har begått ett misstag att reflektera och ändra sitt liv för att på nytt integreras i samhället. Därför ber jag er att med alla era krafter sträva efter ett nytt liv i mötet med Kristus. Om ni slår in på den vägen kan hela samhället inte annat än glädja sig. Kanske rentav era offer känner att rättvisa har skipats om de ser att ni förändrats, mer än om ni bara avtjänar ert straff."

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-07-10
 http://www.radiovaticana.va/scandinavo/svedese.htm