Jesuit Refugee Service har arbetat i 20 år med bortglömda flyktingar

Det pågående jubelåret har flera gånger fäst uppmärksamheten på de moderna folkvandringarna: alla de människor i världen som är tvungna att lämna sina hemtrakter, vare sig de är flyktingar i sitt eget land, politiska flyktingar i Europa eller arbetskraftinvandrare. Höjdpunkten var den 2 juni, då man firade en jubelårsvallfärd med påven på Petersplatsen i Rom för flyktingar och folk på väg. Men hur skall vi i Europa egentligen se på de stora skaror av människor som strömmar till vår gamla världsdel? Jesuiten Mark Raper menar att Europa måste tillåta arbetskraftinvandring, särskilt med tanke på att det saknas arbetskraft i Europa, för annars gör man det bara svårare för riktiga flyktingar att få asyl. I tio år har han arbetat som International Director på jesuitordens 20 år gamla flyktingorgan Jesuit Refugee Service i Rom. Till sommaren lämnar pater Raper över till sin efterträdare pater Lluis Magrina. För Vatikanradions Thaddeus Jones berättade Mark Raper om vad Jesuit Refugee Service ser som särskilt viktigt just nu. Det är viktigt att skapa en mer positiv bild av flyktingar och hjälpa folk i Europa att förstå dem, förklarade Mark Raper:

"Vi är övertygade om att allmänheten borde förstå bättre vilka flyktingarna är. Vi tror att ett av hindret idag är den bild många har av flyktingar och invandrare. I Europa har man tagit flera steg tillbaka. Därför anstränger vi oss nu särskilt mycket för att informera allmänheten och hjälpa folk att förstå de samhällen, konflikter och svårigheter som dessa människor har tvingats lämna."

Många länder tar officiellt bara emot asylsökande flyktingar och inte arbetskraftsinvandring. Men på det sättet gör man det bara svårare för riktiga flyktingar att få asyl. Samtidigt behövs det arbetskraft i Europa. Det är egentligen bara ett praktiskt problem:

"Om dessa länder inte har en lag om invandring så måste de som kommer be om asyl. Om de egentligen kommer för att arbeta, och det behövs arbetskraft, men de måste gå genom asylkanalen, då täpps asylkanalen igen. Det är fråga om att skilja på flyktingar och människor som kommer för att arbeta, och Europa behöver ny arbetskraft nu. Det är en praktisk fråga. Men det är samtidigt en känslig fråga, för folk i Europa är inte vana vid att se mörkhyade människor eller höra andra spåk talas."

Men måste Europa verkligen ta hand om alla flyktingar? Mark Raper förklarar att det bara är en bråkdel av alla flyktingar i världen som kommer till Europa:

"Faktum är att nitto procent av världens flyktingar blir omhändertagna i de fattigaste länderna. De som kommer till Europa är omkring fem procent av alla världens asylsökande. Därför är bördan egentligen väldigt liten. Det är bara det att Europa inte är van vid att ta emot invandrare."

JRS verkar idag i 40 länder. Organisationen grundades 1980 av dåvarande jesuitgeneralen Pedro Arrupe. I samband med 20-årsfirandet 29 maj sade jesuitordens nuvarande ledare pater Peter-Hans Kolvenbach att det speciella med JRS är att de arbetar där ingen annan gör det. "Syftet med JRS är att arbeta med bortglömda flyktingar som inte åtnjuter internationell uppmärksamhet", betonade pater Kolvenbach. Därför är det också alltid intressant att botanisera bland nyhetstelegrammen från bortglömda länder på deras hemsida www.jesref.org.

Under de senaste åren har flyktingproblematiken varit särskilt kännbar i Kosovo och Östtimor. Där är konflikterna över, men det pågår och inleds många krig och konflikter där man tar fasta på etniska och religiösa skillnader, och det betyder att stora grupper människor kommer att få flytta på sig också i framtiden. Det kommer att finnas gott om bortglömda flyktingar och gott om jobb för jesuiterna i Jesuit Refugee Service och deras medarbetare i 40 länder.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-06-17

Påven protesterar mot Irakembargo

Påven upprepade på måndagen sin vädjan till världssamfundet att göra något åt embargot mot Irak, som drabbar "hela Iraks folk" och särskilt de svagaste.

Johannes Paulus II protesterade mot embargot mot Irak när han på måndagen tog emot biskoparna från Iraks kaldeisk-katolska kyrka som kommit till Rom uneder ledning av patriarken Raphael I Bidawid i samband med den kaldeiska kyrkans synod.

"Flera gånger har jag påmint världssamfundet om dess plikt att skona ett redan prövat folk från ytterligare prövningar", sade påven, och fortsatte: "Idag upprepar jag med än större kraft: alla måste anstränga sig för att hejda lidandet hos alla dessa civila offer."

Också Vatikanens statssekreterare kardinal Angelo Sodano uttalade sig skarpt mot de ekonomiska sanktionerna mot Irak när han på fredagen tog emot talmannen för Iraks parlament Saadoun Hammadi. Vatikanen har ofta ifrågasatt ekonomiska sanktioner eftersom effekten av sanktionerna inte står i någon proportion till det lidande som åsamkas civilbefolkningen.
 
Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-06-12

Syrien: Påvens kondoleanstelegram för Assads död

Påven hoppas att Syrien, vars Israelfientlige president Hafez al-Assad
 nyligen gick bort, skall verka för fred för hela Mellanöstern. På söndagen sände Johannes Paulus II ett kondoleanstelegram till den bortgångne presidentens son och efterträdare Bachar al-Assad. "Måtte den Allsmäktige stötta Syriens myndigheter och folk i denna svåra stund och hjälpa dem att fortsätta utveckla landet och att vandra på vägen som leder till fred för alla syriers och alla regionens invånares bästa", skrev Johannes Paulus II.

Syrien har 16 miljoner invånare. 83 procent är muslimer och 12 procent är kristna. Landet är en republik och kritiseras internationellt för bristnade respekt för de mänskliga rättigheterna och för att stödja internationell terrorism.

Hafez al-Assad tog makten i en kupp 1970 och hade alltså lett Syrien i 30 år. Påven skrev i sitt kondoleanstelegram att Assad spelade en "stor roll" i Mellanöstern. Assad var särskilt känd för sin fientlighet mot Israel. Hans bortgång kan nu leda till att Syriens oförsonliga inställning till Israel mjukas upp, menar många bedömare. Syriens fientlighet till Israel har varit ett av de största problemen i fredsprocessen i Mellanöstern.

Assad var präglad av nederlaget mot Israel i sjudagarskriget 1967 och strävade efter att skapa ett starkt och nationalistiskt Syrien. Strävan efter att modernisera landet kom på andra plats. Idag är nationalismen fortfarande stark, men levnadsstandarden för vanliga människor fortsätter att sjunka. Över 60% av landets befolkning är yngre än 20 år. De har inga minnen av kriget eller av någon annan president. Assads 34-årige son Bachar har levt i Väst i flera år och hör till en yngre generation som är mer öppen för intryck från resten av världen och för behovet av reformer.

Det är tydligt att Syrien är försvagat av Assads bortgång. Assad höll in i det sista fast vid sitt krav att Israel skulle ge tillbaka allt ockuperat syriskt land, men få tror idag att Syrien verkligen kan få igenom det kravet. Syrien är idag ganska isolerat i sin fientlighet till Israel. Frågan är också vem som idag har auktoritet nog att styra landet. Många bedömare betonar att Assads son och efterträdare inte är någon kraftfull gestalt. Assads bror Rifaat menar att han själv är broderns rättmätige efterträdare. Rifaat försökte ta makten ifrån sin bror redan 1986. På Assads begravning på tisdag företräds Johannes Paulus II av en delegation som leds av Vatikanens utrikesminister ärkebiskop Jean-Louis Tauran. Från Sverige kommer utrikesministern Anna Lindh.
 
Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-06-12

 Påven om Indonesiens religiösa mångfald

Påven vädjar till Indonesien om en rättvis lösning för flyktingarna från Östtimor och åtgärder för att hejda våldsamheterna på Moluckerna. På måndagen tog Johannes Paulus II emot Indonesiens nye Vatikanambassadör Widodo Sutiyo och uppmanade det islamskt dominerade Indonesien att bejaka sina många olika religioner och att värna om de mänskliga rättigheterna.

Det var två frågor som var särskilt angelägna ur Vatikanens perspektiv. I bägge fallen har jämvikten och samlevnaden mellan kristna och muslimer hotats eller undergrävts av olika slags konflikter de senaste åren. Den ena rörde Moluckerna, där de kristna är i majoritet och där den fredliga samlevnaden mellan olika religioner det senaste året hotats av våldsamheter mellan kristna och muslimer. Samtidigt som påven tog emot Indonesiens ambassadör dödades minst tre personer och 20 skadades i ett nytt utbrott av våldsamheter mellan kristna och muslimer i Ambon, huvudstad i ögruppen Maluku eller Moluckerna som hör till Indonesien. Den lokala polisen uppgav att bägge sidorna använde eldvapen, knivar och rent av pilbågar. Maluku är en av de få delar av Indonesien där de kristna är i majoritet. Ögruppen var känd för sin religiösa tolerans innan våldsamheterna mellan kristna och muslimer bröt ut i januari 1999. Sedan dess har över 2600 personer dödats. "Världssamfundet förväntar sig att Indonesien vidtar de återgärder som behövs för att eliminera spänningarna och för att se till att alla medborgare behandlas av lagen på samma sätt," sade Johannes Paulus II.

Den andra heta frågan rörde flyktingar från Östtimor till västra delen av ön. Över 200.000 av Östtimors 850.000 invånare flydde eller drevs på flykten från Östtimor till västra delen av ön av en arméorganiserad milis som protesterade mot att en folkomröstning i augusti i fjol tydligt visade att Östtimor, där de kristna är i majoritet, ville bli självständigt från Indonesien. FN har uppmanat Indonesien att lösa upp de beväpnade grupper som ännu håller minst 90.000 flyktingar från Östtimor i läger i västra delen av ön. Ambassadören sade i sitt tal att dessa flyktingar åtnjuter "fullständig frihet" och att Indonesiens regering bestraffar alla brott mot de mänskliga rättigheterna. De berörda parterna måste samarbeta mer för att finna en rättvis lösning i respekt för flyktingarnas frihet och att de får tillgång till humanitär hjälp". Påven sade att han var glad över att man nu funnit en internationellt accepterad lösning på vad som skulle hända med Östtimor och betonade att han hoppas att "myndigheterna i Dili och Jakarta gör allt de kan för att skapa vänskap och samarbete som bygger på rättvisa, ömsesidig respekt och solidaritet."

Både i Moluckerna och på ön Timor handlar det om den sköra samlevnaden mellan kristna och muslimer. Påven besökte Indonesien 1989 och sade till ambassadören att han då slogs av att landet bestod av så många religioner, raser och kulturer. "Denna mångfald är berikande eftersom (...) samverkan leder till ett dynamiskt och produktivt samhälle. På samma gång är denna mångfald också en utmaning.(...) Den enda säkra basen för varaktig enhet och utveckling av landet är en grundmurad respekt för människan och hennes grundläggande rättigheter. Bland dem är religionsfriheten särskilt viktig. Kyrkan har kunnat verka i hälsovård, social omsorg och utbildning. (...) De principer som gjort denna samverkan möjlig måste förkunnas på nytt, för annars riskerar man att glömma bort hur viktiga de är för landet."

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-06-12

Kardinal Sodano firar första mässan för moder Elisabeth

Söndag 4 juni firades för första gången den årliga minnesmässan för Elisabeth Hesselblad, som saligförklarades av påven 9 april. Mässan firades av Vatikanens statssekretererare kardinal Angelo Sodano i kyrkan San Lorenzo in Damaso inte långt från birgittahuset vid Piazza Farnese.
En fjärdedel av den mörka barockkyrkan var fylld av ett sextiotal birgittasystrar med postulanter och noviser. Kardinal Sodano firade mässan tillsammans med ett trettiotal präster, bland andra svenskarna Furio Cesare och Fredrik Emanuelsson. Påvens statssekreterare sade i sin predikan att moder Elisabeth hade "gjort sitt liv till en syntes mellan handling och komteplation, bön och arbete, trohet mot Gud och troeht mot människan som är skapad till Guds avbild."  Moln av rökelse svävade bland barockkyrkans pelare under den högtidliga mässan som markerade att en 1900-talssvenska tagit steget in i helgonkalendern, den där som ligger till grund för våra namnsdagar. 2 juni är moder Maria Elisabeth Hesselblads födelsedag och blir hennes årsdag i stället för dödsdagen 24 april, som alltför ofta sammanfaller med påsk.
Elisabeth Hesselblad grundade en ny gren av den heliga Birgittas nunneorden. tack vare henne återvände birgittasystrarna till Sverige och till Rom. Moder Elisabeths gren av birgittinordern expanderar idag i många länder. Den leds av moder Tecla Famiglietti som hoppas att den nya årsdagen till minne av moder Elisabeth kan firas av hela Sverige, inte bara av katolikerna. "Det är för oss en stor dag, och inte bara för oss birgittiner utan för kyrkan och för Norden, speciellt för Sverige," säger moder Tecla till Vatikanradion. "Det betyder mycket när en kvinna som moder Elisabeth får en så stor fest på sin första mässa. Katolikerna kan komma och fira hennes minne (på årsdagen) men jag hoppas att också andra kan göra detsamma, det är självklart."
Moder Elisabeth Hesselblad saligförklarades av påven Johannes Paulus II under en mässa på Petersplatsen 9 april. Nu har hon trätt in i kalendern. De människor som nämns i helgonkalendern känns ganska avlägsna för en modern svensk. Där kan man vänta sig att finna den heliga Birgitta, som levde på 1300-talet, men knappast en svenska som dog 1957. Det kan kännas främmande men är just vad vi behöver, tyckte Fredrik Emanuelsson:
"Jag tror att det är en del av att kyrkan är levande, vi behöver gestalter, föredömen som visar vägen. Jag tror att just med saliga moder Elisabeth Hesselblad så har vi en gestalt, ett exempel, ett föredöme, som är väldigt viktigt för oss just nu. Så att jag tror att visst kan det verka främmande, men samtidigt så är det så viktigt för oss att vi har föredömen just idag."
Sophie Petzell är journalist och skrev om saligförklaringen av moder Elisabeth i Svenska Dagbladet. Hon berättar att intresset för det nya svenska helgonet har ökat. Det man först såg som en egendomlig detalj blir till slut något man är stolt över som svensk:
"Jag har funderat mycket på det också. Jag tror till en början (reagerade den svenska allmänheten) med litet häpenhet, och sedan litet grann med "oj, vad vi kan!" Intresset för saken har växt. I början när man började skriva om det så var det mest en lustifikation. Men när inte bara jag utan också andra journalister har lagt ut texten också med de ekumeniska aspekterna - och man kan tala om politik också från Vatikanens sida gentemot Sverige, ett slags erkännande av Sverige - så tror jag att det har fått en större betydelse än vad man från början insåg."
Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-06-05  

Påven tackar världspressen

Jubelårsvallfärden till Rom för över 7000 katolska journalister från hela världen avslutades på söndagen i Vatikanens fullsatta audienshall med vad som blev ett varmt möte mellan två gamla vänner: världspressen och påven Johannes Paulus II. Ordföranden för världens katolska pressförbund (UCIP) Theresa Ee-Chooi sade att hon och de journalister hon företräder är stolta över att ha en sådan ledare.
Påven å sin sida tackade journalisterna för hur de rapporterat om honom under hans 22 år som påve. Han sade att han kände "en personlig tacksamhetsskuld för de oräkneliga journalister som under min tid som påve har bemödat sig för att sprida kunskap om vad jag sagt och gjort. Större delen av att journalisternas arbete har präglats av objektivitet och vänlighet. Jag är djupt tacksam för detta", sade påven på en blandning av italienska och engelska, och tillade att han ber Gud att ge var och en del belöning han förtjänar.
I sitt tal tog påven upp några huvudtankar i det dokument om etik och kommunikation som publicerades förra veckan. Han betonade särskilt dels att pressen inte bara får styras av ekonomiska lagar, dels att den måste värna om minoriteter och svaga grupper i samhället även om dessa inte är de mest intressanta ur ekonomisk synvinkel:
"Journalismen får inte bara styras av ekonomiska lagar, av förtjänsten eller av partsintressen. Den är på sätt och vis en helig uppgift. Den som ägnar sig åt journalistik måste vara medveten om att de mäktiga massmedia anförtros journalisterna för allas bästa, och särskilt för de svagaste grupperna i samhället: från barnen till de fattiga, från de sjuka till marginaliserade och diskriminerade människor."
Påven träffade journalisterna efter att de firat mässan tillsammans med den basiske kuriakardinalen Roger Etchegaray, som leder Vatikanens kontor för jubelåret. Etchegaray uppmanade journalisterna att våga följa sitt samvete när de väljer ämnen för artiklar och reportage. "När medias strålkastare flyttas omkring på jordklotet utifrån politisk och kommersiell opportunism, lämnar man då inte i skuggan mången misär och många förlorade krig?" På samma sätt hade journalisternas jubelårsvallfärd inletts med att ordföranden för världens katolska pressförbund (UCIP) Theresa Ee-Chooi uppmanade de katolska journalisterna att ge uttryck för sin tro genom valet av ämnen snarare än genom att förkunna sin tro och basunera ut sina egna åsikter.
Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-06-05  

Påven: I kyrkan finns inga utlänningar

Diskriminering är oförenlig med katolska kyrkans lära, sade påven Johannes Paulus II på fredagen under en särskild jubelårsmässa för invandrare och flyktingar. "Tyvärr är det många som stänger dörren eller förnekar problemet. Det kan bero på en missriktad rädsla eller på att man koncentrerar sig på sitt eget liv. Men man kan inte diskriminera på det sättet och samtidigt höra till Kristus och kyrkan", sade påven till tusentals pilgrimer på den sommarheta Petersplatsen. "I en tid av globalisering har kyrkan ett konkret program: att verka för att vår värld, som ibland kallas en global by, verkligen blir mer förenad med mer solidaritet och välkomnande." "I kyrkan finns det inga utlänningar eller gäster, bara landsmän till helgonen och medlemmar av Guds familj".
Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-06-03  

Etik i kommunikationen

Under veckan som gått reflekterade Vatikanen över förhållandet mellan etik och media och kom fram till att kyrkan måste själv börja med att vara uppriktig i sitt förhållande till pressen. I ett dokument om "Etik i media" som presenterades på tisdagen handlade ett kapitel om att kyrkan måste leva som den lär. "Först och främst måste kyrkan vara en förebild i kommunikation," kan man läsa i dokumentet. "Den måste hålla en hög standard i sannfärdighet, respekt för mänskilga rättigheter och pålitlighet. De som företräder kyrkan måste vara uppriktiga och öppna i sitt förhållande till journalisterna, även om dessa ibland ställer pinsamma frågor. Om kyrkan skall kunna tala till vår tids människor med trovärdighet, måste de som talar i kyrkans namn ge trovärdiga och sanningsenliga svar på dessa till synes tafatta frågor."
Vatikanen hade länge en inte särskilt öppen inställning till pressen. Ett genombrott kom med den nuvarande påven, som med sina erfarenheter från Polen under kommunismen var väl medveten om att pressfriheten inte var ett hot mot kyrkan utan tvärtom en nödvändig förutsättning. Dokumentet om Etik i kommunikationen skrevs på allmän begäran efter ett uppskattat Vatikandokument från 1997 om Etik i reklamen. Bägge dokumenten har skrivits av Vatikanens råd för massmedia.
Kyrkans förhållande till pressen är bara en av flera frågor som uppmärksammas i dokumentet, som betonar att människan alltid måste vara den etiska grunden för media. "Den grundläggande etiska principen är följande: människan och den mänskliga gemenskapen är syftet hos och måttet på användandet av massmedia. Kommunikation måste göras av människor för att främja andra människors utveckling. (...) En andra princip kompletterar den första: människors bästa kan inte förverkligas oberoende av den gemenskaps bästa dit människorna hör"
Men vem skall bestämma innehållet i media? "Besluten om innehållet i och inriktingen i media borde inte bara överlämnas åt marknaden och åt ekonomiska faktorer. De kan inte värna allmänhetens intresse och inte heller minoriteternas rättmätiga intressen," kan man läsa i det nya dokumentet om etik och kommunikation. Med minoriteter menar Vatikanen inte bara etniska sådana utan också fattiga, sjuka, handikappade, gamla och små barn. "Även om tv-kanaler är privata och har rätt att tjäna pengar, får besluten om vad som skall sändas på tv får inte bara handla om de samhällsgrupper som köper mest", sade ärkebiskop John Foley, ordförande för Vatikanens råd för massmedia, under presentationen i Vatikanen.
Och det är just när det gäller att välja innehåll i media som de kristna journalisterna kan dra sitt strå till stacken. Det menade Theresa Ee-Chooi, ordförande för Internationella katolska pressförbundet UCIP, när hon inledde journalisternas jubelårsfest på onsdagen. En kristen journalist har till uppgift att välja rätt ämnen och frågeställningar snarare än att förkunna sin egen tro och sina egna åsikter, sade Theresa Ee-Chooi. Hon påpekade att även om kristna journalister inte predikar om sin tro, kan de spela en viktig roll genom att välja ämne och inriktning på artiklar och reportage. "Redan vårt val av ämne kan vädja till folks lägsta drifter eller höja deras medvetenhet om brister i rättvisa och respekten för mänskliga rättigheter. (...) Det är inte alltid nödvändigt eller ens önskvärt att katolska journalister predikar om sin religion. Men (...) idag mer än någonsin bör kristna journalister ta tag i svåra frågor, som kan vara invecklade och inte kan reduceras till förenklade lösningar. Vi måte lägga fr
am fakta för att hjälpa folk att tänka själva. (...) Det är inte en reporters uppgift att predika sina egna åsikter, men det är också sant att redan urvalet av nyheter avslöjar prioriteringarna hos en redaktör eller reporter. (...) En kristen journalist får inte skämmas över prioriteringarna i evangeliet."
När jubelårsmötet för journalister inleddes på torsdagen berättade ärkebiskop Foley att de hade räknat med omkring 750 deltagare men att 7500 kom. För att klara av de ökade omkostnaderna har Vatikanens råd för media fått hjälp av en katolsk institution i USA. Bland de inskrivna journalisterna fanns två journalister från Danmark och en från Finland. Andra kristna kyrkor företräds av Christine Greenaway, mediaansvarig för Kyrkornas världsråd.
På torsdagskvällen kunde man därför se hundratals reportar från hela världen sitta på golvet i Sixtinska kapellet medan ärkebiskop Foley ledde en internationell aftonbön på flera språk med inspiration från Michelangelos fresker. Eleganta äldre italienska journalister satt sida vid sida med unga fotografer i jeans och t-shirt från USA. Journalisternas jubileum avslutas på söndag med mässa och möte med påven i stora audienshallen i Vatikanen.
Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-06-03