JUNI 2001

450 kg tung glaskista för Johannes XXIII

På söndag får påven Johannes Paulus II tillsammans med en stor skara människor se den nya 450 kilo tunga skottsäkra glaskista där hans föregångare Johannes XXIII (1958-1963) vilar 38 år efter sin död.

Johannes XXIII är den mest populäre av alla de påvar som begravts i Peterskyrkans krypta, och därför beslöt den nuvarande påven att flytta hans grav till ett sidoaltare uppe i Peterskyrkan. Första steget var att öppna hans hans tre kistor i januari och undersöka hans kvarlevor. Det visade sig att de var ovanligt väl bibehållna. Därför beslöt man att tillverka en genomskinlig kista för Johannes. Johannes XXIII:s ansikte har nu täckts av en vaxmask.

Johannes XXIII förknippas med det andra vatikankonciliet (1962-1965) och dess förnyelse av den katolska kyrkans liv. Han var bondson och blev känd för sin anspråkslösa framtoning och sin humor. Den nuvarande påven Johannes Paulus II saligförklarade Johannes XXIII tillsammans med 1800-talspåven Pius IX 3 september i fjol.

Efter pingstdagens mässa på Petersplatsen skall den nya genomskinliga kistan ställas ut nära högaltaret i Peterskyrkan under åtta timmar. Natten mellan söndag och måndag flyttas den sedan till ett sidoaltare i närheten. Att Johannes XXIII:s kropp är så väl bevarad beror på den vätska som läkaren Gennaro Goglia från Roms Gemellisjukhus uppfann och injicerade i den avlidne påvens kropp efter att skulptören Giacomo Manzù hade gjort avgjutningen av hans ansikte för dödsmasken.

När Johannes redan visste att han skulle dö i magcancer bad han att bli ordentligt balsamerad med modern teknik, för att undvika den misslyckade balsameringen av hans föregångare Pius XII. När han sedan gick bort 3 juni 1963 var det bara att genomföra den procedur som man redan hade kommit överens om. Golgia tog inte betalt för sitt arbete och utförde det så diskret att Vatikanen förlorade alla spår av honom förrän han själv kontaktade pressen inför den nya gravläggningen av Johannes XXIII.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-06-02

 

Kardinal Schotte: "Trög biskopssynod bättre än primadonnor"

Trots alla klagomål på att biskopssynoderna i Vatikanen är tröga och ohanterliga är det bättre än att låta några få biskopar dominera som "primadonnor". Det sade biskopssynodens organisatör kardinal Jan Schotte när han fredag 1 juni presenterade arbetsdokumentet för nästa biskopssynod i höst om biskoparnas roll i dagens katolska kyrka. Synoden är biskopssynodens tionde ordinarie plenarmöte och äger rum 30 september till 27 oktober på temat: "Biskopen som tjänare till Jesu Kristi evangelium för världens hopp."

Texten, som på latin kallas Instrumentum laboris (arbetsredskap), är på 124 sidor. Bara drygt hälften av biskoparna hade svarat på den enkät som sändes ut, men det är ofta dålig respons inför synoderna. De som har svarat föreslår att lokalkyrkorna skall få mer att säga till om före nya biskopsutnämningar, som nu framför allt sköts av påvens sändebud nuntien. Andra tycker att biskopar skall stanna kvar i det stift de en gång fått för att undvika karriärism.

Under kardinalsmötet i Vatikanen 21-24 maj sade flera kardinaler att man borde ändra på biskopssynodernas arbetssätt. Många tycker att synoderna inte kommer fram till någonting. Synodens organisatör kardinal Jan Schotte förklarade på presskonferensen att frågan har diskuterats i många år, men att det är svårt att finan en lösning eftersom omkring 240 biskopar skall delta och alla skall ha rätt att uttala sig om allting. Vid flera synoder har man redan prövat med att öka eller minska tiden, antalet deltagare eller delaktigheten i förberedelserna, eller rentav att mötas utan dagordning och utan regler. Men, säger Schotte, det leder bara till att vissa biskopar fungerar som "primadonnor" och tar över. Det viktiga, sade han, är att värna om alla biskoparnas jämlikhet.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-06-02

Påven: "Den heliga anden var konciliets huvudperson"

På pingstdagens eftermiddag ringlade timslånga köer över Petersplatsen för att se på den nya genomskinliga glaskistan där påven Johannes XXIII nu vilar inne i Peterskyrkan efter att i 38 år ha legat i en stenkista i kryptan. Den nuvarande påven Johannes Paulus II hyllade sin föregångare med en högtidlig mässa på Petersplatsen på pingstdagens förmiddag inför 50.000 människor.

Johannes XXIII var påve 1958-1963 och förändrade den katolska kyrkans liv genom att sammankalla det andra vatikankonciliet, som var församlat i Rom 1962-1965 och avslutades av hans efterträdare Paulus VI. Johannes hette egentligen Angelo Roncalli och var en bondson som blev präst, Vatikandiplomat, kardinal i Venedig och till sist påve. "Jag vill betona att påven Johannes största gåva var han själv, hans helighet," sade Johannes Paulus II, som själv saligförklarade Johannes XXIII 3 september i fjol. "Om honom kan man säga vad han själv brukade säga om helgonen: var och en av dem är ett av den heliga andens mästerverk."

Johannes Paulus II påminde om att det var Johannes XXIII som sammankallade det andra vatikankonciliet. "Man kan gott säga att den heliga anden var konciliets huvudperson från den stund då påven sammankallade det. Han sade att han hade hört en röst i sitt inre. Den lätta brisen blev till en frisk vind och konciliet blev till en ny pingst. Johannes XXIII sade själv: 'Det är pingstens lära och ande som ger innehåll och liv åt konciliet'."

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-06-04

 

Påven: " De första kristnas solidaritet skapade katakomberna"

Inför jubelåret 2000 rustades Roms katakomber upp inför anströmningen av pilgrimer. De var bland de viktigaste och mest populära målen för de många kyrkliga grupper som kom till Rom från hela världen. Katakomberna, som ägs av Vatikanen, fick ny belysning, många av världens äldsta kristna målningar konserverades, och man organiserade nya besöksformer för olika pilgrimsgrupper.

Den särskilda Vatikanmyndighet som har hand om katakomberna heter Kommissionen för kyrklig arkeologi och grundades redan på 1800-talet. På lördagen samlades den för att diskutera erfarenheterna av jubelåret i katakomberna och besökte påven Johannes Paulus II. Påven påpekade att katakomberna visar på viktiga sidor av de första kristnas tro och liv.

"De första kristna hittade på ett nytt sätt att begrava i likadana, enkla och sobra gravar som uttryck för jämlikhet och gemenskap. När man besöker katakomberna är det som att gå tillbaka i tiden och besöka de första kristna, som organiserade ett slags gemensam kassa för att alla syskon i tron skulle få en värdig begravning inklusive änkor, föräldralösa och fattiga. Solidariteten och kärleken till nästan ledde till att man skapade nya begravningsformer, katakomberna. De kallades coemeteria, vilket visar att man såg dem som stora gemensamma sovsalar, där alla vilade tillsammans i väntan på uppståndelsen."

Katakombkommissionen arbetar nu på att öppna fler katakomber för allmänheten. Den som öppnas först blir troligen den lilla katakomben vid kyrkan San Lorenzo fuori le mura vid vägern Via Tiburtina i nordöstra Rom vid 200-talsmartyren Laurentius grav. Längre fram hoppas man kunna öppna en annan mindre katakomb vid kyrkan San Pancrazio vid vägen Via Aurelia i västra Rom och den omfattande katakomben Santi Marcellino e Pietro vid Via Labicana i östra delen av staden, där kejsar Konstantins mor Helena begravdes.

Påvliga kommissionen för kyrklig arkeologi (Pontificia commissione di archeologia sacra) grundades 1852 av påven Pius IX i samband med de första revolutionerande utgrävningarna i Roms katakomber, då arkeologen Giovanni Battista de Rossi återfann nio påvegravar från 200-talet i San Callistokatakomben, som för övrigt numera finns på svenska på nätet (http://www.catacombe.roma.it/se/). Kommissionen fick först i uppdrag att ta hand om katakomberna i Rom och omnejd. Lateranfördraget 1929 mellan Italien och Vatikanen gav kommissionen ansvaret för alla katakomber i hela Italien. Revideringen av konkordatet mellan Italien och Vatikanen på 1980-talet ledde till att kommissionen fick behålla ansvaret för Italiens kristna katakomber medan de judiska återgick till italienska staten.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-06-09

 

Vatikanen kommenterar Bryssel-dom mot två nunnor från Rwanda

"Kyrkan är inte ansvarig för vad dess medlemmar gör när de handlar i strid mot evangeliet." Det sade Vatikanens presstalesman Joaquín Navarro-Valls på lördagen apropå domen i Bryssel mot de två nunnorna från Rwanda Gertrude Mukangango och Kisito Mukabutera för händelser som inträffade i Rwanda 1994.

Syster Gertrude dömdes till 15 års fängelse för att ha vägrat skydda tusentals människor som flydde undan massakern på tutsi-minoriteten. Benediktinnunnan Maria Kisito fick 12 års fängelse för att ha gett bensin till milisen som brände klostrets garage där 500 människor hade sökt skydd. Också två män från Rwanda dömdes för att ha dödat under folkmordet, i vilket mellan en halv och en miljon människor dödades.

Rättegången hölls i en belgisk domstol enligt en belgisk lag från 1993, som säger att landets domstolar har rätt att döma krigsförbrytelser oavsett vem som har begått dem och var de har begåtts. Det var första gången som en civil jury i ett land dömde misstänkta krigsförbrytare från ett annat. Människorättsgrupper följde rättegången uppmärksamt som testfall för att förhindra att krigsförbrytare försöker ta sin tillflykt till andra länder.

Vatikanens talesman Navarro-Valls citerade påvens budskap till Rwandas folk 14 maj 1996: "Kyrkan är inte ansvarig för vad dess medlemmar gör när de handlar i strid mot evangeliet. Dessa människor skall en dag själva få svara för sina handlingar. Alla de kyrkans medlemmar som har syndat under folkmordet måste ha mod att ta på sig ansvaret för vad de gjort mot Gud och mot nästan." Samtidigt hoppas Vatikanen "att de åtalade personerna har fått möjligheten att berätta sin egen version av händelserna... I väntan på den definitiva domen är den Heliga stolen förvånad över att man lägger många människors och gruppers ansvar för det fasansfulla folkmordet på några få personer."

Samtidigt kommenterade den New York-baserade International Crisis Group att FN:s utredning av folkmordet i Rwanda 1994 är hopplöst långsam. "Ingen av hjärnorna bakom folkmordet har ställts inför rätta," sade gruppen på lördagen. "Nu är risken att de som redan sitter häktade måste släppas för att de suttit i fängelse för länge utan rättegång." International Crisis Group leds av Finlands förre president Martti Ahtisaari.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-06-09

Påven kanoniserar helgon som botade AIDS-sjuk och Libanons första kvinnliga helgon

Maronitiska sånger hördes på Petersplatsen på söndagsförmiddagen när den 81-årige påven Johannes Paulus II kanoniserade Libanons första kvinnliga helgon tillsammans med fyra italienare. Inför 25.000 människor förklarade påven att "helighet är en gåva som Gud ger genom Jesus Kristus. Tro på honom är början på helighet." På Peterskyrkans väldiga fasad hängde fem porträtt av de nya helgonen.

Det mest uppseendeväckande med de fyra italienska helgonen är att ett av dem har botat en AIDS-sjuk. Det var den norditalienske biskopen Luigi Scrosoppi (1804-1884), som ägnade sitt liv åt fattiga och grundade ett hem för övergivna flickor, som senare blev nunnekongregationen "Den gudomliga försynens systrar." Det mirakel för vilket Scrosoppi kanoniserades var att en ung man som var döende i AIDS tillfrisknade på ett oförklarigt sätt. Mannen var med på kanoniseringen på Petersplatsen. Andra fall av oförklarligt tillfrisknande ligger bakom också de andra kanoniseringarna.

En stor del av människorna på Petersplatsen hade kommit dit för kanoniseringen av den libanesiska nunnan Rafqa Pietra Choboq Ar-Rayes (1832-1914), som ses som en symbol för det libanesiska folkets lidanden. Rafqa fick bevittna en massaker på kristna i Chouf 1860 och bad Gud att också hon skulle få lida. Hon blev nunna 1853 dog 1914, 82 år gammal. Då hade syster Rafqa varit blind i 30 år och allt mer förlamad tills hon bara kunde använda hjärnan, tungan, öronen och fingrarna. En tredjedel av människorna på Petersplatsen hade kommit för hennes kanonisering tillsammans med den maronitiska kyrkans ledare patriark Nasrallah Sfeir.

"Må den heliga Rafqa se till dem som lider, särskilt folken i Mellanöstern som står inför en destruktiv och fruktlös ond cirkel av våld", sade påven på franska. "Må hon be Herren att öppna människornas hjärtan så att de med tålamod söker efter nya vägar till freden och försoning och harmoni kommer närmare." De libanesiska maronitiska katolikernas ledare kardinal Nasrallah Pierre Sfeir sade nyligen till Vatikanens missionsnyhetsbyrå Fides att syster Rafqas lidanden "avspeglar den maronitiska kyrkans liv, som har präglats av lidande och smärta. Hon hjälper oss att komma över vår tids svårigheter."

Dessutom kanoniserades tre övriga italienare: Agostino Roscelli (1818-1902) grundade nunnekongregationen "Den obefläckade avlelsens systrar" i Genua i Norditalien. Bernardo da Corleone (1605-1667) blev kapucinmunk i Palermo på Sicilien efter en dramatisk duell där hans motståndare förlorade ena armen. Teresa Eustochio Verzeri (1801-1852) grundade nunnekongregationen "Jesu heliga hjärtas döttrar."

Den 81-årige påven har nu kanoniserat 451 helgon under 42 ceremonier sedan han valdes 1978. Kanonisering är sista steget i en helgonförklaring och innebär att ett helgon skrivs in i hela världskyrkans helgonkalender. Dessutom har han saligförklarat 1220 människor under 124 ceremonier.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-06-11

Firanden i Roms kyrkor: Birgitta firas i San Lorenzo in Damaso, Vatikanradions kardinal i Sant'Ignazio

På lördagkvällen firades den heliga Birgitta med en högtidlig mässa i kyrkan San Lorenzo in Damaso, där Birgitta själv bodde. Det var den tredje och sista mässan till minne av Europas tre nya kvinnliga skyddshelgon: de andra två är den medeltida dominikannunnan Katarina av Siena och karmelitnunnan Edith Stein, som dödades i Auschwitz under det andra världskriget.

Midsommarafton 23 juni åker Johannes Paulus II till Ukraina. Det är den sista påveresan som har organiserats av Vatikanradions förre generaldirektör jesuitpater Roberto Tucci. Han utnämndes till kardinal av påven i februari och installeras nu på söndag i jesuitkyrkan Sant'Ignazio di Loyola i Rom. Varje kardinal är knuten till en församlingskyrka i Rom.

I Vatikanen är det lugnt medan påven vilar upp sig inför den ansträngande och omdiskuterade resan till Ukraina, som handlar om svåra relationer mellan katoliker och rysk-ortodoxer och mellan ukrainer och polacker. 9 till 16 juli är det sedan dags för Johannes Paulus II:s årliga semester i bergen i Les Combes i Aostadalen, där han har vilat sig de senaste åren.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-06-16

 

Bo Henrikson: "Birgitta exponent för gemensam europeisk kultur"

Lördag 16 juni firades en högtidlig mässa till minne av den heliga Birgitta i kyrkan San Lorenzo in Damaso i Rom av kardinal Crescenzo Sepe, prefekt för Vatikanens missionskongregation. Det var den sista av tre mässor till minne av Europas tre nya kvinnliga skyddshelgon, Katarina av Siena, Edith Stein och Birgitta av Vadstena.

I samband med birgittamässan hölls ett föredrag om Birgitta av Sveriges Vatikanambassadör Bo Henrikson. Han sade att "Birgitta framstår som den kanske viktigaste exponenten för den kristna kultur som fanns i hela Europa på hennes tid. Genom sitt engagemang byggde hon en bro till den kultur som fanns i Centraleuropa från det då väldigt isolerade Sverige."

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-06-18

Påven: "Katolska gynekologer måste få följa sitt samvete"

Katolska förlossningsläkare och gynekologer måste få utöva sina yrken och samtidigt följa sitt katolska samvete. Det betonade påven Johannes Paulus II måndag 18 juni när han tog emot 140 förlossningsläkare och gynekologer från 40 länder. En del katoliker lämnar sitt yrke, andra kompromissar med sitt samvete, men "det måste finnas en trejde väg", sade påven: att vägra utföra sådant som strider mot det egna samvetet. "Detta borde respekteras av alla, särskilt lagstiftare", betonade Johannes Paulus II.

Det blir allt svårare för katoliker att arbeta som gynekologer och förlossningsläkare. Allt färre katoliker väljer dessa yrkesbanor. Därför håller Påvliga rådet för själavård i sjukvården och Internationella federationen av katolska läkarförbund ett internationellt symposium i Rom 17 till 20 juni med 140 specialister från 40 länder. på temat: "Den grundläggande mänskliga rättigheten att utöva sitt yrke och följa sitt samvete". En deltagare berättar för italienska nyhetsbyrån ANSA att det i England idag bara finns högst två katolska förlossningsläkare."

"Fram till för inte länge sedan var medicinsk etik och katolsk moral oftast överens," sade Johannes Paulus II till de 140 läkarna. "Katolska läkare hade inga samvetsbetänkligheter för att erbjuda sina patienter allt det som den medicinska vetenskapen erbjöd. idag är det annorlunda. Läget har förändrats genom preventivmedel och abortmediciner, nya hot mot livet genom lagarna i vissa länder, ett visst sätt att använda fosterdiagonstik, utbredningen av provrörsbefruktning, produktionen av embryon för att råda bot på barnlöshet men också användningen av dem för forskning, användningen av stamceller från embryon för att bota sjukdomar, och projekt på full eller partiell kloning, som redan utförs på djur. Därtill kommer att befruktning, graviditet och barnafödsel inte längre ses som att samarbeta med Skaparen i den underbara uppgiften att ge liv åt en ny människa. I stället ses de som en börda och rentav som en sjukdom från vilken man vill bli botad i stället för som en gåva från Gud.

Katolska förlossningsläkare och gynekologer är särskilt utsatta för dessa spänningar och förändringar. De utsätts för en samhällsideologi som kräver att de skall främja en syn på "reproduktiv hälsa" som bygger på ny teknik. Men trots påtryckningar mot deras samvete håller många fast vid sin plikt som läkare och specialister att värna om de minsta och svagaste av alla människor och att försvara dem som inte har någon ekonomisk eller social makt eller egen röst.

Konflikten mellan social påtryckning och samvetets krav kan leda till att man antingen byter yrke eller kompromissar med sin övertygelse. Inför denna spänning måste vi påminna om att det finns en tredje väg för katoliker i sjukvården som följer sitt samvete: att vägra utföra vissa saker av samvetsskäl ("conscientious objection"). Detta borde respekteras av alla, särskilt lagstiftare".

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-06-18

Navarro-Valls: "Moskva missar historiens tåg"

Vatikanens presstalesman Joaquin Navarro Valls menar att ortodoxerna riskerar att "missa historiens tåg" på grund av det ortodoxa Moskvapatriarkatets negativa inställning till påvens besök i det övervägande ortodoxa Ukraina.

På planet som förde påven och journalisterna från Rom till Kiev sade Navarro till pressen att det är för tidigt att tala om ett påvebesök i Moskva, även om han betonade att påven kan åka dit utan inbjudan från den ortodoxa kyrkan så som han nu gör i Ukraina, dit han inbjudits av regeringen och av den katolska kyrkan.

Ordföranden för påvliga rådet för kristen enhet kardinal Walter Kasper höll inte med utan påpekade genast att han inte tror att påven kommer att besöka Moskva utan inbjudan från den ortodoxa kyrkan, eftersom den katolska kyrkan i Ryssland är mycket mindre än i Ukraina.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-06-23

Påven och Ukrainas dramatiska 1900-tal

Påven har bjudits in av Ukrainas katolska kyrka men vill också besöka hela Ukrainas folk för att tillsammans se tillbaka på landets dramatiska historia under 1900-talet, då åtta miljoner som dog av svält 1921-1922, sju miljoner dog under det andra världskriget, och landet förtrycktes först av nazisterna och sedan av kommunistregimen, och ett oräkneligt antal människor skadades av haveriet i kärnkraftverket i Tjernobyl 1986.

"Man det var just då som pånyttfödelsen började," kommenterade påven vid ankomsten till Kiev. "Denna katastrofala händelse övertygade ert land att avstå från kärnvapen och väckte medborgarna så att de gav sig in på vägen till en modig förnyelse."

Med undantag för korta perioder av självständighet, hörde Ukraina till Ryssland fråm 1700-talet till 1991,då landet blev självständigt två år efter den östeuropeiska kommunismens sammanbrott. Men tvärt emot den ortodoxa principen att varje stat skall ha sin egen kyrka lyder en stor del av landets ortodoxer fortfarande under patriarken av Moskva.

Ukrainas självständighet ledde till att landets ortodoxer splittrades i tre olika kyrkor. Därtill kommer katolikerna, som till största delen hör till den så kallade grekisk-katolska kyrkan som är katolsk och i gemenskap med påven fast den följer de östliga gudstjänsttraditionerna. Den grekisk-katolska kyrkan förbjöds av Stalin 1946 och återuppstod efter den östeuropeiska kommunismens sammanbrott. I början av 1900-talet återfick den omkring 2500 församlingskyrkor som Stalin hade gett till de ortodoxa.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-06-23

Påven i Ukraina: Jag har inte kommit för proselytism

Johannes Paulus II inledde lördag 23 juni sitt fem dagar långa besök i det övervägande ortodoxa Ukraina med att klart och tydligt säga att han inte vill ägna sig åt proselytism eller själafiske, vilket den katolska kyrkan ofta anklagas för av de ortodoxa kyrkorna i Östeuropa.

En liten grupp lokala invånare stod på Borispil Airport utanför Ukrainas huvudstad Kiev klädda i folkdräkt och överlämnade en skål med Ukrainas jord och bröd och salt enligt slavisk sed. Påven togs emot på flygplatsen av Ukrainas president Leonid Kuchma, som tog påvens händer och höll honom i armbågen medan han sakta gick fram till ett rödklätt podium framför flygplatsbyggnaden. Efter en morgon med ihålligt regn sken solen och glänste i hedersvaktens bajonetter och militärbandets blåsinstrument.

"Jag kommer som pilgrim för fred och broderskap," sade Johannes Paulus II, som ägnade en viktig del av sitt tal åt förhållandet till de ortodoxa. "Jag litar på att jag tas emot i vänskap också av dem som inte hör till den katolska kyrkan men har ett hjärta som är öppet för dialog och samarbete. Jag vill försäkra dem att jag inte har kommit hit med avsikt att göra proselytism utan för att vittna om Kristus tillsammans med kristna i alla kyrkor och samfund och för att uppmana alla sönder och döttrar till detta ädla land att rikta blicken mot Honom som har gett sitt liv för att rädda världen. I denna anda sänder jag en hjärtlig hälsning till de ortodoxa biskopar, munkar, präster och troende, som utgör majoriteten av landets medborgare."

" Jag minns med glädje att det har funnits ljusa perioder i förhållandet mellan kyrkan i Rom och kyrkan i Kiev," sade påven. "De ger oss mod att hoppas på en framtid av större förståelse och enighet på vägen mot full gemenskap. Tyvärr har det också funnits dystra perioder i vilka bilden av Kristi kärlek har fördunklats. Vi kastar oss ned inför vår gemensamme Herre och erkänner våra skulder. Medan vi ber om förlåtelse för de fel som begåtts för länge sedan och nyligen, ger vi vår förlåtelse för de fel som begåtts mot oss. Jag hoppas i mitt hjärta att det förflutnas fel inte skall upprepas i framtiden. Vi är kallade att vittna om Kristus och att vittna tillsammans. Minnet av det förflutna får inte hindra oss från att lära känna varandra bätte och samarbeta som syskon."

President Kuchma tog fasta på påvebesökets politiska betydelse för att ge Ukraina en plats i Europa och påminde om att påven alltid arbetat för försoning och enhet. Det tillämpade Kuchma på Ukrainas strävan att integreras i Europa. "Europa blir inte enat förrän alla europeiska länder är tillsammans," sade han.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-06-23