Påven lägger bön i Klagomuren

På söndagsförmiddagen gick den vitklädde snart åttioårige Johannes Paulus II sakta fram till klagomuren i Jerusalem, sänkte han huvudet och stod helt ensam en stund i tystnad. Sedan stoppade han in en bön i muren precis som tusentals judar gjort före honom. Sedan vände sig påven om för att gå sin väg men ångrade sig och gick tillbaka till muren där han stod tyst en stund till.

Den bön han stoppade in i muren var ett ovikt A4-ark med en engelsk översättning av den bön han själv läste under den historiska botriten i Peterskyrkan 12 mars, där han bad om förlåtelse för katolikers synder mot judar. Texten lyder: "Våra fäders Gud, du valde Abraham och hans avkomma för att ditt namn skulle föras ut till alla folk. Vi är djupt bedrövade över uppförandet hos dem som genom historien låtit dessa dina barn lida. Vi ber dig om förlåtelse, och vi vill lova att leva i ätka syskonskap med förbundets folk." Bönen var undertecknad av Johannes Paulus II i Jerusalem 26 mars 2000. Med denna gest informerade Johannes Paulus II judar i hela världen bättre än några pressmeddelanden om hur katolska kyrkan förnyat sitt förhållande till judarna från andra vatikankonciliet och fram till de många initiativ som tagits av den nuvarande påven.

Moshe Fogel, som är chef för Isrels regerings presskontor, överlämnade sedan den bön som påven placerat i klagomuren till Yishai Amrami, som är generalsekreterare för minneshallen för förintelsen Yad Vashem, som påven besökte tidigare i veckan.

Påven höll inget tal under ceremonin framför västra tempelmuren. I stället läste han den latinska texten till psaltarpsalm 122, som börjar med orden: "Jag blev glad när man sade till mig: Kom, vio skall gå till Herrens tempel. Och fortsätter: Be om välgång för Jerusalem! Må de som älskar dig leva i trygghet."

Påven togs emot vid klagomuren av diasporaministern Michael Melchior, som också är överrabbin i Norge. Melchior avslutade sin hälsning med att läsa samma psalm 122 på hebreiska och engelska. Michael Melchior sade att han talade för Israels regering och det judiska folket när han sade att man måste sluta manipulera med Jerusalems helighet för att uppnå politiska syften. Religionen får inte längre användas för att rättfäridiga krig, sade han: "Vi får inte längre ropa Guds namn medan vi dödar dem som skapats till hans avbild". Melchior berättade också att han tänker skapa ett nytt interreligiöst forum med företrädare för de tre monoteistiska religionerna.

På måndagen dominerades israelisk press av översvallande positiva kommentarer. Haaretz' ledarartikel sade att "Kärleken har varit på statsbesök i Israel och har lagt banal politik åt sidan." Det israeliska parlamentet Knessets talman Avraham Burg sade till Maariv: "Den moderna kristendomen har förändrats. Den är inte längre en religion av blodsutgjutelse, korståg och inkvisition utan en religion vars präster är rättfärdiga bland folken. Man kan inte förstå hur de totalitära regimerna föll i Latinamerika, Sydafrika och Polen utan att tänka med tacksamhet på den man som igår kysste klagomuren." Israels mest spridda dagstidning Yediot Ahronot lät ett helt uppslag prydas av fotot av påven som mediterar framför västra tempelmuren.

Premiärminister Barak sade till tidningen att "Detta historiska besök har ökat respekten för Israel och har bidragit till att skapa fred mellan judendom och kristendom." Diasporaministern Michael Melchior, som tog emot påven vid västra tempelmuren, kommenterade på måndagen att "påven har  krossat de psykologiska barriärer som ännu fanns mellan judar och kristna."
Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-03-27

 

Ur påvens predikan i Gravkyrkan

"Min vallfärd under jubelåret har nu fört mig till det Heliga landet längs frälsningshistoriens väg som den berättas i den apostoliska trosbekännelsen. Från Nasaret, där jungfru Maria blev havande med Jesus genom den heliga Andens kraft, har jag kommit till Jerusalem, där han ‘pinades under Pontius Pilatus, korsfästes, dog och begravdes'. Här, i Gravkyrkan, faller jag på knä inför den plats där han begravdes: ‘Se, här är platsen där han blev lagd.' (Mark 16:6).

Graven är tom. Den är ett tyst vittne till den centrala händelsen i mänsklighetens historia: vår Herre Jesu Kristi uppståndelse. I nästan tvåtusen är har denna tomma grav vittnat om att livet har segrat över döden. Men apostlarna och evangelisterna och med kyrkan i alla tider och överallt, vittnar också vi och förkunnar: ‘Kristus är uppstånden! Han har uppstått från de döda och skall aldrig mera dö. Döden har inte längre någon makt över honom' (jfr Rom 6:9). (...)

Här vid den heliga graven och vid Golgata bekänner vi på nytt att vi tror på den uppståndne Herren. Här kan vi inte tvivla på att livets Ande skall ge oss kraft att komma över våra splittringar och arbeta tillsammans för att bygga en framtid av försoning, enhet och fred. Här, som ingen annan stans på jorden, hör vi Herren säga återigen till sina lärjungar: ‘Var inte rädda, för jag har övervunnit världen' (jfr Joh 16:33).
Den uppståndne Herren strålar av Andens härlighet. Han är huvudet i kyrkan som är hans mystiska kropp. Han stöttar henne i hennes uppdrag att förkunna evangeliet om frälsningen för män och kvinnor i alla generationer tills dess han återkommer i härlighet!

Från denna plats där först kvinnorna och sedan apostlarna för första gången fick veta om uppståndelsen, uppmanar jag alla kyrkans medlemmar att förnya sin lydnad till Herrens bud att föra ut evangeliet till alla jordens hörn. I det nya årtusendets gryning finns det ett stort behov av att den glada nyheten förkunnas från hustaken: att ‘Gud så älskade världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv' (Joh 3:16)."

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/:0-03-27