|
MARS 2001
Walter Kasper ny ordförande för enhetsrådet Den nyinstallerade tyske kardinalen Walter Kasper är den nye ordföranden för Vatikanens råd för kristen enhet. 3 mars accepterade påven den australiske kardinalen Edward Cassidys avskedsansökan och utnämnde Kasper till hans efterträdare. Redan för två år sedan hade Cassidy (f 1924) uppnått pensionsåldern 75 år. Kasper var tidigare sekreterare för enhetsrådet. han efterträds av den kanadensiske pater Marc Ouellet (f 1944), som nu vigs till biskop. Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-03-03 "Kristus luras inte" Första söndagen i fastan hälsade påven på de tusentals människor som samlats i det vackra vårvädret på Petersplatsen och påminde om Jesu ord "Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig" (Matt 16:24). "Dessa ord kan få kristendomen att framstå som en religion som förnekar det mänskliga, fastän Jesus kom för att människan skulle få liv, liv i överflöd (Joh 10:10)", sade Johannes Paulus II. "Men," påpekade påven, "till skillnad från falska lärare igår och idag luras inte Kristus. Han känner människans djup och vet att för att nå fram till livet måste människan göra en ‘övergång', en ‘påsk', från syndens slaveri till friheten hos Guds barn, förneka den gamla människan för att göra plats för den nya som återlösts av Kristus." Det var påvens sista offentliga framträdande före den veckolånga fastereträtten för påven och hans medarbetare, som avslutas lördag 10 mars. De äger rum i påvens eget kapell "Redemptoris mater" och leds av ärkebiskopen av Chicago Francis Eugene George. Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-03-05
"Det finns inga utlänningar i kyrkan" "Det finns inga utlänningar i kyrkan," sade påven Johannes Paulus II när han söndag 4 mars gjorde sitt 293:e församlingsbesök i en ovanligt invandrartät församling i Rom. I den romerska församlingen Sant'Andrea i stadens norra förorter bor många många invandrare från Östeuropa och tredje världen: Afrika, Filippinerna och Sri Lanka. "Denna konkreta situation i församlingen gör att ni måste sträva efter att skapa gemenskap mellan alla. I Kyrkan finns det inga utlänningar. Därför är det viktigt att skapa tillfällen för dialog och hjälpa alla att förstå varandra bättre," sade påven till den blandade församlingen. Det var påvens 293:e besök i en av Roms 330 församlingar. Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-03-05 Katolska kyrkan i Ryssland växer Katolska kyrkan i Ryssland växer, och det gäller också den grekisk-katolska och den armenisk-katolska kyrkan. Det berättar ledaren för Rysslands katoliker ärkebiskop Tadeusz Kondrusiewicz för den amerikanska katolska nyhetsbyrån CNS. I april 1991 utnämnde påven Johannes Paulus II ärkebiskop Kondrusiewicz till apostolisk administrator för katolikerna av latinsk rit i den europeiska delen av Ryssland. Då, för tio år sedan, fanns det tio katolska församlingar och sju eller åtta präster i Ryssland. Sedan dess har katolska kyrkan vuxit ständigt. Nu finns det 219 präster och 210 nunnor i 220 församlingar. "Om det inte blir en ny revolution," säger Kondrusiewicz skämtsamt, "kommer inte bara den vanliga latinska katolska kyrkan att växa, utan också den grekisk-katolska och den armensk-katolska kyrkan." En av de största utmaningarna är att finna katolikerna, berättar ärkebiskop Kondrusiewicz: "Vi känner till omkring 500.000 katoliker av latinsk rit i Ryssland". Men, påpekar han, flera undersökningar pekar på att katolikerna utgör en procent av Rysslands 145 miljoner invånare. "Det skulle betyda en och en halv miljon. Vi måste finna dem. Vi bygger församlingar överallt där folk kommer till oss, men våra präster kan inte åka överallt." En stor del av den katolska kyrkans infrastrukturer förstördes under 70 år av kommunism. En av katolska kyrkans största svårigheter i Ryssland är att få tillbaka de kyrkobyggnader som konfiskerades efter den ryska revolutionen 1917. Den rysk-ortodoxa kyrkan motarbetar ofta katolska kyrkans ansträngningar att få tillbaka sina kyrkor. Därför får katolikerna ofta hyra möteslokaler eller bygga nya kyrkor. Än så länge har den 80-årige påven besökt de forna sovjetrepublikerna Estland, Lettland, Litauen och Georgien. Ärkebiskop Kondrusiewicz hoppas att dessa besök kan bana väg för ett påvebesök i Ryssland. Den rysk-ortodoxa kyrkans ledare patriark Alexij II har alltid sagt att påven inte kan besöka Ryssland förrän man löst en rad problem, bland annat frågan om katolska kyrkans aktivitet i traditionellt ortodoxa länder och striden om kyrkobyggnaderna. "Jag tror att om påven reser till Ukraina och sedan till Armenien, kanske till Kazakhstan, så kommer samhället att ändra inställning, och då kommer den rysk-ortodoxa kyrkan att ändra inställning." Trots den skarpa kritik som patriark Alexij II brukar rikta mot katolska kyrkan säger ärkebiskop Kondrusiewicz att katolska kyrkans förhållande till de ortodoxa biskoparna är utmärkt. Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-03-05 Ortodoxerna säger ja till påvebesök i Grekland Påven kan besöka Grekland. Den konservativa grekisk-ortodoxa kyrkan sade på onsdagen ja till ett påvebesök i aposteln Paulus fotspår. Dess högsta styrande organ den heliga synoden sade att de "inte vill förhindra påvens önskemål, särskilt eftersom det bara handlar om en vallfärd". Den 80-årige Johannes Paulus II reser till Syrien och Malta i slutet av april eller början av maj i aposteln Paulus fotspår. Kanske kan han nu lägga in ett besök i Grekland också och så följa Paulus på hans missionsresor. Greklands regering hade redan bjudit in påven som statschef, men hittills har den grekisk-ortodoxa kyrkan motsatt sig ett påvebesök. Vatikanens talesman Joaquin Navarro-Valls säger att Vatikanen är tacksam och betonar beslutets betydelse för ekumeniken. Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-03-08
Tysk luthersk biskop vill att påven skall vara alla kristnas talesman En luthersk biskop i Bayern säger att påven kan bli talesman för hela kristenheten. Dagstidningen Die Welt citerar biskop Johannes Friedrich, som menar att påven kan fungera som talesman för hela kristenheten för att främja kristen enhet och inte vara en symbol för de kristnas splittring. Han menar att det skulle ge större tyngd åt "kyrkornas ställningstaganden i globaliseringens tid". Men Friedrich betonar att protestanterna inte kan acceptera påvens roll som kyrkans ledare och inte heller dogmen om hans ofelbarhet. Också ordföranden för Tysklands evangeliska kyrkors råd (EKD) Manfred Kock har tidigare sagt att påverollen i framtiden inte får skilja katoliker och protestanter. Die Welt menar att de tyska protestanterna nu reagerar positivt på den förbättring av den ekumeniska atmosfären som följde på påvens senaste kardinalsutnämningar. Flera protestantiska kyrkor har yttrat sig positivt om utnämningen av de tyska biskoparnas ledare biskop Karl Lehmann och av biskop Walter Kasper, ny chef för Vatikanens råd för kristen enhet. Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-03-08 Chile donerar obegränsad koppar till Vatikanen Chile sade på fredagen att landet skall donera en obegränsad mängd koppar till Vatikanen för att renovera Vatikanstaten som tack för katolska kyrkans roll i svåra stunder i Chiles historia. Katolska kyrkan och påven Johannes Paulus II tros ha övertalat förre diktatorn Augusto Pinochet att hålla den folkomröstning som ledde till slutet på hans styre 1973-1990 och till att demokrati återinfördes. Under Pinochets tid som diktator dog eller försvann omkring 3000 personer under statens kampanj mot vänsteroppositionen. En talesman för Chiles regering sade på fredagen att påven har accepterat gåvan från ett statsägt och flera privata gruvbolag från Chile, som är världens största kopparproducent. "Regeringen och Chiles kopparproducenter beslöt att donera så mycket koppar som kan behövas för att renovera Vatikanstaten... och vi fick en väldigt positiv respons," sade regeringstalesmannen Claudio Huepe till pressen. Koppar kan användas för att renovera tak och kupoler på byggnader som Peterskyrkan och Sixtinska kapellet. Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-03-10 Påven saligförklarar 233 spanska martyrer 1936-1939 Söndag 11 mars saligförklarar påven 233 spanjorer som dödades under förföljelserna mot katolska kyrkan på 1930-talet i Spanien. Det var framför allt under inbördeskriget 1936-1939 som det bröt ut en förföljelse mot katoliker eftersom kyrkan anklagades för att ha för mycket makt och vara likgiltig för sociala frågor. Nästan alla de nya helgonen är präster eller ordensfolk. Kardinal José Saraiva Martins, som är prefekt för helgonförklaringskongregationen, förklarar att de är typiska för 1900-talets många kristna martyrer genom att det handlar om massavrättningar och berättar om ett särskilt gripande fall: "Teresa Ferragud var mor till fyra nunnor. På grund av förföljelsen övergav hennes fyra döttrar sina kloster och gömde sig hemma hos mamma. När milismännen knackade på dörren för att gripa de fyra nunnorna, sade mamman att hon ville följa med. "Jag följer med dit mina döttrar förs", sade hon. Efter en vecka i fångenskap lät milismännen döttrarna kliva upp på en lastbil som skulle föra dem till avrättningsplatsen. Modern ville följa med. Hon bad att få bli skjuten allra sist. Medan hon såg sina döttrar falla, uppmuntrade hon dem och sade: ‘Var trogna mot er brudgum Jesus Kristus." Till sist sköts hon också." Därmed kommer påven att ha saligförklarat 1227 människor i 124 ceremonier under 22 år som påve. Av dem dog 989 som martyrer. I och med saligförklaringen 11 mars har 471 människor saligförklarats som dödades under förföljelserna i Spanien på 1930-talet, som framför allt drabbade präster och ordensfolk. De första saligförklaringarna, som är näst sista steget i en helgonförklaring, ägde rum 1987. Den senaste var 1999. Av dessa 471 martyrer var 379 ordensmän eller kvinnor, fyra biskopar, 43 sekularpräster och 45 lekmän. Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-03-10
Påvens fastereträtt slut: "Den som fångas blir fri" På lördagsförmiddagen 10 mars avslutade påven Johannes Paulus II sin veckolånga fastereträtt, som leddes av ärkebiskopen av Chicago kardinal Francis Eugene George. "Vi har lyssnat till Herren för att med den Heliga Andens hjälp stärka vårt hopp och liva upp vår kärlek," kommenterade påven. "Kyrkan litar på vad Kristus säger och kastar ut sina nät i det stora hav som utgörs av det nya årtusende som nyss har börjat. Det är ett egendomligt nät, för den som fångas blir fri! Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-03-10
Caritas internationalis: Häv genast sanktionerna mot Irak Den internationella katolska hjälporganisationen Caritas internationalis sade torsdag 8 mars att det är dags att häva sanktionerna mot Irak. "När nu världens uppmärksamhet åter riktas mot Irak, vädjar Caritas internationalis till världens regeringar att ta hänsyn till de svåra följderna av de ekonomiska sanktionerna för Iraks folk och att omedelbart häva sanktionerna." Sedan 1995 har Caritas internationalis tillsammans delat ut mat och organiserat hälsovård tillsammans med en lokal organisation. 250.000 människor har fått mat, 18.000 barn har fått hälsovård, och många människor har fått olika slags hjälp som rör vård, bostäder och tillgång till vatten. Men Caritas Internationalis konstaterar att "Före kriget Irak-Iran hade Iraks befolkning en god levnadsstandard. Idag ligger landet på 126:e plats i mänsklig utveckling, efter länder som Burma, Vietnam, Guatemala och Indonesien. I juni besökte en delegation från Caritas Europa Irak. Dess åtta medlemmar skriver: "Ingen vet hur många människor som har dött till följd av sanktionerna, men man tror att det finns minst en halv miljon barn bland offren." Caritas påpekar att det är bråttom: "Om man häver sanktionerna redan idag, kommer deras följder ändå att vara kännbara i många år framöver." Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-03-10 Mexikos katolska biskopar: Marcos triumftåg kan väcka samvetet Mexikos katolska biskopar är inte odelat positiva till Zapatistrebellernas spektakulära marsch i triumf till Mexico City i söndags, men hoppas att den kanske kan väcka några samveten. Zapatistrebellernas subcomandante Marcos och 23 andra ledare genomförde intåget för att driva igenom kraven på rättigheter åt omkring tio miljoner mexikanska indianer. Rebellerna har välkomnats som hjältar, också av Mexikos nye president Vicente Fox. Ärkebiskopen av Mexiko City kardinal Norberto Rivera Carrera vill bredda perspektivet. "Man kan inte tillämpa en grupps kriterier på ett helt land, även om gruppen förtjänar all respekt." Han tillägger: "Marschen är spektakulär, ytlig och naiv. Men kanske kan den väcka Mexikos samvete och göra folk medvetna om att man måste använda evangeliets kriterier för att bygga det Mexiko som vi alla vill ha, med värdighet, rättvisa och utveckling..... Urbefolkningen säger: aldrig mer ett Mexiko utan oss. Vi tillägger: aldrig mer ett Mexiko utan Kristus, utan evangeliet, utan de troendes bidrag." Ärkebiskopen av Guadalajara kardinal Juan Sandoval Iniguez säger att de problem som rör de mexikanska indianerna "tycks blekan bort inför det skådespel som den subversiva zapatistarmén erbjuder i den omtalade marschen mot huvudstaden." I sin stiftstidning skriver han att det är viktigt att fästa uppmärksamheten på urbefolkningen, inte den zapatistiska armén. "Vi vill se dess ankomst till huvudstaden som ett tecken på fred. Samhället accepterar inte längre några undanflykter som skadar freden". Gerillans kamp har nämligen inte alltid varit fredlig. 1994 ledde Marcos ett väpnat uppror mot regeringen under vilket omkring 200 personer dog. Sedan dess har hundratals personer dött i andra sammandrabbningar. Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-03-12
Påven: "Terrorismen är mänsklighetens fiende" Påven vädjade på söndagen om ett stopp på terrorismen i Spanien, två dagar efter att en spansk polis dödades av en bilbomb för vilken många lägger skulden på den förbjudna baskiska separatistgruppen ETA: "Under flera årtionden har Spanien plågats av en hemsk rad våldsdåd och mord som har skördat många offer och skapat mycket lidande. ... Terrorism föds ur hat och föder samtidigt nytt hat. Terrorism är något i grunden orättvist och förvärrar bara de orättvisor som finns... Människan kan bara förlora på terrorism. Ingenting, inget syfte och ingen ideologi kan rättfärdiga terrorism. Det är bara med fred man bygger folk. Terrorismen är mänsklighetens fiende!" Påven fördömde terrorismen i Spanien under saligförklaringen av 233 martyrer från förföljelserna mot katolska kyrkan i Spanien på 1930-talet. 9 mars dödades en 25-årig polis i den baskiska staden Hernani nära hamnstaden San Sebastian. Under 33 års kamp för ett självständigt Baskien har ETA dödat omkring 800 människor. I slutet av 1999 bröt ETA en 14 månader lång vapenvila. Sedan dess anklagas organisationen för att ha orsakat 27 människors död. Nu stiger spänningen i Baskien inför det lokala valet 13 maj. Många tror att fler våldsdåd kan komma att utföras för att skrämma dem som som skall rösta. Söndagens saligförklaring av 233 martyrer var det nya millenniets första. De flesta var präster och nunnor som dödades 1936-1939 i staden Valencia. "Under de hemska åren dödades många präster, ordensfolk och lekfolk bara för att de var aktiva medlemmar av kyrkan", sade påven till de tusentals människor som samlats i vårsolen på Petersplatsen. Nästan 7000 katolska präster, munkar och nunnor dödades under spanska inbördeskriget av dem som kämpade mot general Francisco Franco och hans fascistregim. Saligförklaringen var den största någonsin. Den näst största saligförklaringen var 1992, då påven saligförklarade 122 offer för samma konflikt i Spanien, och 1988, när 117 vietnameser saligförklarades. Därmed har Johannes Paulus II saligförklarat 1227 människor sedan han blev påve 1978. Omkring hälften av dessa nya helgon dödades i Spanien på 1930-talet. Under jubelårets återblickar mot 1900-talet påpekade påven flera gånger att mängder av kristna dödats för sin tro under det gångna århundradet, och att 1900-talets martyrer ofta dödades i massavrättningar. Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-03-12 Etik och internet Etiska frågor om internet handlar inte bara om porr utan också om Napster. I ett nytt dokument om "Etik och internet" skall Påvliga rådet för media också diskutera frågor om intellektuell egendom och privacy. Under de senaste åren har rådet gett ut flera uppskattade dokument om de etiska aspekterna av kommunikationen i dagens samhälle. Ett av dokumenten handlade om etik och reklam och möttes av stor uppskattning i reklambranschen. De etiska frågorna om internet är många. Ärkebiskopen av Montréal kardinal Jean-Claude Turcotte säger att det är svårt att veta hur ungdomars uppfostran och inlärningsprocess påverkas av att de har tillgång till så omfattande information genom internet. Hur skall de lära sig hur man väljer ut rätt information? Det finns också förslag till särskilda skyddshelgon för internet. Den helige Isidor av Sevilja föreslogs för en tid sedan av tidskriften Theological Review, även om något formellt beslut aldrig har fattats, berättar Fernard Franck, ärkebiskop av Luxemburg. Den lärde Isidor levde på 600-talet i Spanien och skrev bland annat ett omfattande uppslagsverk. Han räknas till kyrkolärarna, är redan Spaniens skyddshelgon och firas 4 april. Rådet har också diskuterat kandidater till skyddshelgon för media i allmänhet. En stark kandidat är Maximilian Kolbe, en polsk franciskan som på 1920- och 1930-talet evangeliserade genom alla sin tids massmedia och grundade tidskrifter, tidningar, tryckerier och radiostationer innan han avrättades i koncentrationslägret Auschwitz 1941. Ärkebiskop Franck förklarar att Maximilian Kolbe stod nära Gud men att han också var öppen för sin tids behov. Ärkebiskopen av Prag kardinal Miroslav Vlk påpekar att internet är viktigt för att dagens unga skall kunna nås av idéer som ger livet en mening. "Efter ideologiernas sammanbrott väntar Europa på en idé som ger livet en mening: heligheten," säger kardinal Vlk. Kardinal Vlk berättar att han blev imponerad av hur påven visade de unga på detta ideal under jubelåret. Världsungdomsdagen i augusti samlade två miljoner ungdomar. Men efter jubelårets massevenemang är det nu viktigt att sprida idealet till dagens ungdomar genom rätt kanaler. En första utvärderingen av kommunikationen med de unga efter jubelåret blir det 2002. Då skall de katolska biskoparna i Europa hålla ett symposium om "ungdomar och tro". Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-03-15
Påven: "Biskopen är som Josef" En biskop skall vara som Josef, förklarade påven Johannes Paulus II när han vigde nio nya biskopar i Peterskyrkan måndag 19 mars, den dag då katolska kyrkan firar den helige Josef, Jesu fosterfar. De nio nya biskoparna arbeta som Vatikandiplomater eller i kurian. Bland dem kan man nämna de nya sekreterarna för påvliga rådet för rättvisa och fred, Giampaolo Crepaldi, och för påvliga rådet för kristen enhet, Marc Ouellet. "Biskopens uppdrag i den kristna gemenskapen påminner om Josef", sade påven till de nya biskoparna innan de svarade ja på frågan om de ville utföra sitt apostoliska uppdrag ända till döden. "Dagens prefation beskriver Josef som ‘en klok och trogen tjänare' som Gud ‘satte att vaka över sin familj och att i en faders ställe vårda sig om Guds son'. Fäder och vårdare är just vad kyrkans herdar är. De är kallade att leva som kloka och trogna tjänare. Åt dem anförtros den dagliga omsorgen om det kristna folket, som tack vare deras stöd tryggt kan vandra framåt på fullkomlighetens väg." De nya biskoparna lade sig ned på Peterskyrkans golv framför altaret medan kören sjöng en litania för att be om helgonens förbön. Påven brukar viga biskopar på trettondagen, men årets ceremoni fick skjutas upp på grund av avslutningen av jubelåret 6 januari. Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-03-19 Påvens brev till de tyska kardinalerna Den katolska kyrkan i Tyskland har en solid organisation men urholkas inifrån av sekulariseringen. Det skriver Johannes Paulus II i ett brev till Tysklands kardinaler, som han överlämnade i samband med kardinalsinstallationen på Petersplatsen 22 januari till alla de nio kardinalerna från Tyskland, bland dem den nyutnämnde kardinalen Karl Lehmann, de tyska biskoparnas ordförande. Brevet är daterat 22 februari men offentliggjordes först i Bonn 12 mars, efter att de tyska biskoparnas ordförande kardinal Lehmann hade informerat alla de tyska biskoparna. De frågor som särskilt bekymrar påven är äktenskapet, ekumeniken och lekmännens roll i liturgin. "Med tacksamhet ser jag att kyrkan i ert land har en solid organisation och struktur och att den är närvarande i det offentliga livet på många sätt," skriver påven. "Men man kan inte bortse från att allt fler människor sluytar utöva sin tro aktivt eller bara accepterar delar av evangeliet och kyrkans lära. Sekulariseringen och trons kris urholkar kyrkan inifrån. Den ser stark ut på utsidan men blir kraftlösare inuti och förlorar sin trovärdighet." I det läget, skriver påven, är det viktigt är att "den katolska tron förkunnas med kraft i all sin fullhet och skönhet." Det är viktigt att se över teologiska fakulteter och seminarier. "Var och en som är verksam i kyrkans tjänst som lärare eller ledare måste vara fast förankrad i kyrkans tro och inte ledas av tidsandan eller av uppgivenhet." Bland de frågor som bekymrar påven nämner han äktenskapet, ekumenik och lekmännens roll i liturgin. "Också hos er ifrågasätter många människor och lagstiftare synen på äktenskapet som ett livslångt band mellan man och kvinna som syftar till makarnas väl och till att få och fostra barn." "Jag ber er att tillsammans med biskoparna ge klara riktlinjer som hjälper många troende att följa skaparens plan beträffande äktenskap och familj". Därefter nämner påven en rad dokument som avspeglar lika många problemområden, som Paulus VI:s encyklika Humanae vitae från 1968, som förklarade att katolsk lära inte tillåter preventivmedel utan bara säkra perioder, och troskongregationens skrivelse om kommunionutdelning till omgifta frånskilda, som påminde om att frånskilda katoliker som lever i ett andra äktenskap inte får ta emot sakramenten i katolska kyrkan. "Kyrkans och samhällets framtid hänger på familjen", skriver påven. "Ert land har i denna fråga ett stort medansvar för andra stater i Europa och i resten av världen." Därefter går påven över till ekumeniken, strävan efter kristen enhet. Ekumeniken har högsta prioritet för Johannes Paulus II: "Det är en uppgift vi har fått av Herren." Men i flera länder behöver ekumenikens inriktning rättas till. "På flera håll förekommer förvirring och missbruk - som den inte sällan förekommande interkommunionen (att den katolska kommunionen eller nattvarden ges till ickekatoliker och tvärtom) - som skadar ansträngningarna för den sanna enheten. Ekumeniken kan inte bortse från sanningsfrågan", skriver påven, och påminner om vad förra årets omdiskuterade Vatikandokument "Dominus Jesus" slog fast som "grundläggande sanningar om Kristus och kyrkan som hör till den katolska kyrkans självförståelse." "Jag litar på att ni främjar den ekumeniska dialogen utifrån detta dokuments fasta grund", skriver påven. Till sist tar påven upp en fråga som hans skriver är särskilt viktig i Tyskland: "samarbetet mellan präster och lekfolk i den pastorala tjänsten", dvs i liturgin. Samarbetet är viktigt, skriver påven: "Det är bara tillsammans som präster och lekfolk kan möta samtidens utmaningar." Men, skriver Johannes Paulus II, "trots flera klargöranden från kyrkans läroämbete" får lekfolk ofta uppgifter i liturgi, predikan, katekes och församlingsledning "som inte stämmer med kyrkans lära och disciplin. Även om sådana arrangemang för stunden kan förefalla praktiska och verka rimliga för genomsnittet, skadar de ändå lokalkyrkan på längre sikt, eftersom de strider mot kyrkans innersta väsen." Påven påminner om Vatikanens "Instruktion om några frågor som rör lekfolkets samarbete med prästerna" från 1997 och avslutar: "I sista hand är det fråga om vad präster och lekfolk är för något, och den frågan är livsviktig för kyrkan." Påven avslutar sitt brev till de tyska kardinalerna med Jesu ord till Petrus och de andra fiskarna vid Gennesarets sjö: "Ro ut på djupt vatten" (Luk 5:5). Med dessa ord uppmanar Johannes Paulus II katolska kyrkan att gå vidare efter slutet på jubelåret 2000 och att inte vara rädd för att kasta ut näten på djupet. I dagens katolska kyrka finns det flera samarbetsformer för kommunikation mellan påven i Rom och de lokala biskoparna: de nationella biskopskonferenserna, biskopssynoderna i Rom, och så den äldre form som påven gett stor uppmärksamhet de senaste månaderna: kardinalskollegiet. Kardinalsuppdraget utdelas personligen av påven till biskopar han har förtroende för. Kardinalerna har inte bara till uppgift att välja påvens efterträdare utan också att fungera som rådgivande organ. Att påven skriver till de tyska kardinalerna och inte till den tyska biskopskonferensen kanske betyder att han tycker att kardinalskollegiet är ett viktigt och fungerande organ i kyrkan när det gäller att ta itu med känsliga frågor. Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-03-19
Påven besöker Grekland 4-5 maj Påven besöker Grekland 4-5 i aposteln Paulus fotspår. Datumen för resan har nu offentliggjorts av Vatikanen efter att den grekisk-ortodoxa kyrkan har sagt att den inte motsätter sig att påven genomför en vallfärd i Grekland. Johannes Paulus II fortsätter sedan sin vallfärd i Paulus fotspår till Syrien och Malta. Datumen för de besöken kommer att offentliggöras av Vatikanen de närmaste dagarna. Från början hade påven planerat en omfattande vallfärd i Gamla och Nya testamentets spår under jubelåret 2000. Resorna till Egypten, Israel, Palestina och Jordanien kunde genomföras. Besöket i Irak fick inställas och Grekland, Syrien och Malta sköts på framtiden. Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-03-22 Präster våldtar nunnor: kyrkliga kommentarer Kyrkliga kommentarer till uppgifterna om att nunnor har våldtagits av präster och missionärer betonar att det handlar om kulturella problem i Afrika. Det väckte stor uppmärksamhet 20 mars, när Vatikanens presstalesman Joaquín Navarro-Valls erkände att "Vatikanen känner till problemet, som berör ett begränsat geografiskt område." Han påpekade också att Vatikanen arbetar med problemet i samarbete med de två största paraplyorganisationerna för manliga respektive kvinnliga ordensmedlemmar. Arbetet går ut på att förebygga problem i framtiden genom utbildning och fostran, och på att lösa de enskilda fall som redan inträffat. Navarro-Valls uttalande kom några dagar efter att den nordamerikanska veckotidningen National Catholic Reporter skrev 16 mars att sexuellt våld mot nunnor är ett allvarligt problem, särskilt i Afrika. I ett gemensamt uttalande 21 mars kommenterade de två viktigaste sammanstlutningarna för manliga respektive kvinnliga ordensmedlemmar att de är medvetna om problemet. Syster Rita Burley, ordförande för den kvinnliga ordensorganisationen, säger att man strävar efter att ställa högra krav på dem som vill leva ordensliv, efter att bry sig mer om mänsklig utveckling i utbildningen, och efter att lösa varje enskilt fall. Syster Burley sade till Vatikanradion 21 mars att hennes organisation redan har arbetat med frågan i minst tre år. Men hon påpekade också att det finns en miljon nunnor och 200.000 ordenspräster i hela världen, och att deras dagliga och modiga vittnesbörd "ofta inte utgör en nyhet i dagens värld". Den Rombaserade missionsnyhetsbyrån MISNA kommenterade att fall av sexuellt missbruk bland ordensfolk "varken kan eller får förnekas", men sade att det rör sig om ett "marginellt fenomen." Pater Bernardo Cervellera, chefredaktör för Vatikanens missionsnyhetsbyrå Fides, sade till nyhetsbyrån Catholic News Service att problemet rör Afrika och har att göra med en negativ syn på både kvinnor och celibat i vissa länder söder om Sahara. Han sade att det inte handlar om "psykopatiskt" våld mot kvinnor utan om en kulturell livsstil i hela regionen. Många prästutbildningsprogram i dessa länder försöker motverka denna livsstil genom att betona värdet i celibatet och i "att ge kärlek utan att få något tillbaka", sade pater Cervellera. Men det är svårt att komma tillrätta med problemet, och i vissa fall har biskoparna fått stänga seminarier. Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-03-22 Koncistoriet början på katolskt tvåkammarsystem? Är kardinalsmötet i Vatikanen 21-24 maj början till ett tvåkammarsystem i katolska kyrkan, frågar sig den amerikanska tidskriften "America". Påven har sammankallat ett så kallat extraordinärt koncistorium. Kardinaler från hela världen skall då diskutera påvens reformprogram inför det tredje kristna årtusendet i dokumentet "Novo millennio ineunte", I början på det nya årtusendet, som påven undertecknade efter att ha stängt jubelårets heliga port 6 januari. I modern tid är kardinalskollegiets viktigaste uppgift att välja en ny påve när den gamle har dött. Men under medeltiden fungerade kardinalerna som ett rådgivande organ åt påven. Johannes Paulus II har flera gånger låtit denna gamla funktion återuppstå. Kardinalerna är påveväljare och utnämns av påven. De har inte alltid varit biskopar men är det nästan alltid idag. Vanliga kardinalsmöten kallas "ordinarie koncistorier". Ofta deltar bara de kardinaler som bor i Rom. De skall godkänna nya kanoniseringar och vara med när nya kardinaler installeras ("kreeras"). "Extarordinarie koncistorier" är möten för alla kardinaler i hela världen, också de som är över 80 år och därför inte får rösta i påveval. Det var Johannes Paulus II som för första gången inkallade ett sådant kardinalsmöte 1979, bara ett år efter att ha valts till påve. Sedan dess har han sammankallat kardinalerna för att diskutera reformen av kurian (1979, 1982, 1985), Vatikanens finanser (1979) och Vatikanbanken (1982). "Vatikanens finanser förbättrades, men reformerna i kurian blev inte stora", kommenterar den amerikanska tidskriften "America" i sitt marsnummer. Andra mer övergripande frågor har varit kyrkan och kulturen (1979), den nya kyrkolagen (1982), hotet mot människolivet och sekterna (1991). Det senaste extraordinära koncistoriet 1994 handlade om den andliga förberedelsen inför jubelåret 2000. Påven lär ha fått mothugg när han föreslog en kyrklig samvetsrannsakan för att be om förlåtelse för katolikernas förbrytelser genom historien. Påven lyssnade artigt och gjorde som han ville, vilket nog större delen av omvärlden är glad över efter att ha sett den historiska botriten i Peterskyrkan 12 mars 2000 och Johannes Paulus II:s besök vid Klagomuren 26 mars. Det var 1141 som påven Innocentius II valde att inte längre sammankalla Mellanitaliens biskopar till ett provinskoncilium utan istället sammankallade kardinalerna till ett koncistorium. På den tiden var de flesta kardinaler präster eller diakoner i stiftet Rom. På 1200-talet började kardinalskollegiet sitta i sammanträde med påven tre dagar i veckan. Kardinalskollegiets rådgivande roll ersattes på 1500-talet av det som i dag kallas kongregationer och är Heliga stolens motsvarighet till departement. Det var just på 1500-talet som sådana skapades runt om i världen, och Sixtus V följde den politiska utvecklingen i sin reform av kurian 1588. Därefter fungerade påvarna som sin tids absoluta monarker, som inte var omgivna av ett rådgivande organ utan snarare förfogade över en rad specialiserade kontor. I modern tid är alla överens om att man på nytt måste skapa en rutin för rådgivning till påven, som ingen längre vill ha se en absolut monark. Efter det andra vatikankonciliet var det meningen att den nyinrättade biskopssynoden skulle fungera som rådgivande organ för påven. Johannes Paulus II har sammankallat den så ofta att det varit en biskopssynod i Rom nästan varje år för att diskutera någon aktuell fråga. Men det är uppenbart att påven ser stora fördelar också i kardinalskollegiet, som idag samlar företrädare för alla världsdelar. Tidskriften "America" frågar sig hur förhållandet mellan biskopssynoden och kardinalskollegiet skall se ut i framtiden. Bägge består av biskopar. Är detta början till ett tvåkammarsystem, frågar sig tidskriften. Hur påven skall samarbeta med världens biskopar och lyssna till deras råd är en fråga som kommer att diskuteras i Vatikanen i höst, då en biskopssynod har sammankallats för att diskutera biskopens roll i dagens katolska kyrka. Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-03-22
Johannes XXIII:s ansikte intakt Påven Johannes XXIII:s ansikte är intakt 37 år efter hans bortgång. 16 januari öppnades hans grav i Peterskyrkans krypta för att undersöka kvarlevorna av den påve som öppnade andra vatikankonciliet 1962 och saligförklarades 3 september 2000. Den italienska nyhetsbyrån ANSA citerar en officiell rapport som säger att "helgonets ansikte är helt, med stängda ögon och munnen litet öppen. Ansiktsdragen är sådana att man omedelbart känner igen den älskade påvens ansikte." Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-03-24 Filippinerna: missionärens mördare omvände sig En 49-åring som för 16 år sedan dödade en missionär i Filippinerna är idag djupt troende kristen. I Muntinlupa-fängelset i Filippinernas huvudstad Manila sitter Edilberto Manero, dömd till livstid för att 1985 ha dödat missionsprästen Tullio Favali i Tulunan i södra Filippinerna. Kaplanen i fängelset pater Robert Olaguer berättar för Vatikanens missionsnyhetsbyrå Fides att Manero idag är en djupt troende kristen som har ångrat sitt brott och är engagerad i fängelseförsamlingen. "Vägen till min omvändelse började den dag då jag dödade pater Favali", berättar Manero för pater Olaguer. "Jag dömdes till livstid 1987 och förflyttades till Muntinlupa. 1988 fick jag kontakt med en bönegrupp som hörde till den karismatiska förnyelsen. Jag lärde mig att acceptera mina synder i det förflutna och ville överlämna mig till Gud. Jag började tro på att Jesus Kristus verkligen är vår frälsare." Mellan 1993 och 1994 befann sig Manero i ett fängelse i Davao. Där anslöt han sig till en bönegrupp med 700 medlemmar, både katoliker, baptister och andra kristna. "Vi sjöng och läste bibeln. Jag började förstå att jag kunde be och att Gud skulle lyssna till mina böner. Gud visade mig vem han var när jag kände mig bräcklig och försvarslös." Men fortfarande minns Manero den där eftermiddagen 11 april 1985. "Med mitt automatgevär sköt jag gång på gång på den där prästen som anklagade mig för att ha bränt upp hans motorcykel. Pater Favali var hemma hos Rufino Robles, som jag hade dödat samma dag under ett gräl. pater Favalis död kostade mig friheten. På mindre än en sekund blev jag en levande död, som skulle tillbringa resten av sitt liv i fängelse." Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-03-24
24 mars missionärsmartyrernas böne- och fastedag 24 mars, årsdagen av mordet på ärkebiskop Romero, firas en dag av bön och fasta för missionärmartyrerna: de missionärer som dödats i vår tid just för att de var missionärer. "Många kristna i alla världsdelar har fått betala med sitt blod för sin kärlek till Kristus," sade Johannes Paulus II 7 maj, när han ledde en ekumenisk minnesgudstjänst för 1900-tales martyrer vid den romerska arenan Colosseum i Rom, som förknippas med minnet av de första kristna martyrerna. "Många länder med urgamla kristna traditioner har under 1900-talet blivit områden där man har fått betala ett högt pris för att vara trogen mot evangeliet. Vi får inte glömma bort dessa människor" sade påven den gången. 24 mars är den dag då ärkebiskopen av San Salvador Oscar Romero dödades av högerextremister medan han firade mässan. En ungdomsrörelse knuten till de Påvliga missionsverken har de senaste nio åren valt detta datum för att fira en "Dag av bön och fasta för missionärmartyrerna." Denna bön- och fastedag infaller i allmänhet under fastan och passar därför väl in i fastans tid av botgöring och andlig förnyelse. Vatikanens missionsnyhetsbyrå Fides uppger att 115 kyrkoarbetare dödades som martyrer under perioden 1980-1989. Siffran omfattar bara säkra och kända fall, och är säkert i verkligheten betydligt högre. Under åren 1990-2000 känner man till 603 martyrer. 248 av dem dödades under folkmordet i Rwanda. De senaste åren har man räknat flera tiotals kända martyrer varje år: 33 år 1995; 48 år 1996; 68 år 1997; 40 år 1998; 32 år 1999; 31 år 2000. Under de första månderna av år 2001 känner man till tre martyrer: sysster Dionitia Mary, som dödades 21 januari i stiftet Salem i Indien; pater Tom Manjaly, som dödades 2 februari i den indiska delstaten Manipur; pater Nazareno Lanciotti, som dog 21 februari i Brasilien efter en lång dödskamp efter ett attentat. Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-03-24
Program för påveresa till Grekland, Syrien och Malta 4-9 maj 4 till 9 maj besöker påven Johannes Paulus II Grekland, Syrien och Malta. Det är avslutningen på den vallfärd i bibelns spår som påven påbörjade under jubelåret 2000. Måndag 26 mars offentliggjordes programmet för resan. 4 maj flyger påven till Greklands huvudstad Athen, där aposteln Paulus försökte förkunna det kristna budskapet för sin tids grekiska kultur på Areopagen. Nästa dag flyger påven till Syriens huvudstad Damaskus för att fira minbet av Paulus omvändelse. Han stannar i Damaskus till 8 maj med undantag för en dagsutflykt 7 maj i bil till Quneitra på Golanhöjderna, som ockuperades av Israel 1973-1975 och sedan dess har stått öde. 8 maj flyger påven till Malta till minne av Paulus resa som fånge till Rom. Dagen därpå återvänder han till Vatikanen. Det blir påvens 94:e utlandsresa sedan han valdes 1978. Det var först i mitten av mars som den grekisk-ortodoxa kyrkans högsta organ den heliga synoden gjorde resan möjlig genom att besluta att inte motsätta sig påvens vallfärd i Paulus spår. Den grekisk-ortodoxa kyrkan har en kylig inställning till katolska kyrkan och ser med misstänksamhet på dess verksamhet i länder med övervägande ortodox befolkning. Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-03-26 Vatikanen beklagar om Nordens enda Vatikanambassad i Rom läggs ned. Beslut väntas snart Vatikanen beklagar om Nordens enda Vatikanambassad i Rom läggs ned. Den svenska Vatikanambassadens öde kan avgöras denna eller nästa vecka. Det berättar Sveriges ambassadör vid Heliga stolen Bo Henrikson för Vatikanradion: "Det som för närvarande pågår är en överläggning mellan Utrikesdepartementet och riksdagen om riktlinjer för den framtida utrikesrepresentationen. Frågan om Vatikanambassaden ingår alltså i ett större paket. Jag har förstått att man kan vänta någon form av besked denna eller nästa vecka." Strax före början på Sveriges ordförandeskap i EU blev det känt att regeringen ville stänga Sveriges Vatikanambassad i Rom i en besparingskampanj. Sveriges ambassadör vid Heliga stolen skulle i så fall bli en sidoackrediterad ambassadör i ett annat land, kanske Schweiz. Det var alltså inte fråga om att avbryta de diplomatiska förbindelserna. Men många välkända röster höjdes mot stängningen av Vatikanambassaden i Rom. Alf Svensson, K G Hammar och många andra menade att ambassaden i Rom ger ett informellt kontaktnät som är viktigt för allt ifrån EU:s utvidgning österut till de kristnas enhet. Ambassadör Bo Henrikson är övertygad om att regeringen har tagit intryck av debatten: "Jag är alldeles säker på att de har tagit intryck, det har Hans Dahlgren, UD:s kabinettssekreterare också sagt, att självklart kommer regeringen att lyssna till de argument som förs fram. Eftersom debatten har varit väldig livlig är jag alldeles säker på att man tar intryck av det. Vad resultatet blir av den slutliga sammanvägningen vet inte jag ännu." Vatikanambassaden är alltså inte räddad ännu. Det finns inget definitivt beslut. "Regeringen kommer att på det underlag som man får från överläggningen med riksdagen fatta det beslutet, och det har man ännu inte gjort. Vatikanen beklagar om det blir så att man lägger ned den svenska ambassaden, inte minst därför att den svenska ambassaden är ju den enda ambassad som de nordiska länderna har här nere." Mer om debatten på Vatikanambassadens hemsida: http://www.vatsvezia.it/pages/news.htm#Vatican Embassy - recent debate Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-03-26
|
