Katekes 11
040204
Psalm 15
Vem är värdig i Herrens ögon?
Vesper måndag i vecka 1
1. Psalm 15 beskrivs ofta av bibelforskare som en del av
en “ingångsliturgi”. Liksom i andra kompositioner
i Psaltaren (jfr t ex Ps 24, 26, 95) kan man föreställa
sig ett slags procession av troende som trängs framför
porten till templet i Sion för att vara med om gudstjänsten.
I ett slags dialog mellan troende och leviter skisseras
villkoren för att få vara med om gudstjänsten
och därigenom få vara nära Gud.
Å ena sidan ställs frågan: “Herre,
vem får gästa ditt tält? Vem får bo
på ditt heliga berg?” (Ps 15:1). Å andra
sidan räknas de egenskaper upp som man måste
ha för att få gå över tröskeln
till ”tältet”, till templet på Sions
”heliga berg”. De egenskaper som räknas
upp är elva, och utgör tillsammans en sammanfattning
av den bibliska lagens moraliska krav (vers 2-5).
2. På fasaden till egyptiska och babylonska tempel
högg man ibland in krav som måste uppfyllas för
att man skulle få gå in i det heliga rummet.
Men det är en viktig skillnad mellan dessa krav och
de som framförs av denna psaltarpsalm. I många
kulturer krävs en rituell yttre renhet för att
man skall få träda fram inför gudomen, genom
särskilda tvagningar, gester och dräkter.
Psalm 15 kräver i stället att samvetet skall renas,
för att dess val skall styras av kärlek till rättvisan
och till nästan. I dessa verser känner man därför
andan hos profeterna, som gång på gång
betonar att man måste förena tro och liv, bön
och existensiellt engagemang, tillbedjan och social rättvisa
(jfr Jes 1:10-20; 33:14-16; Hos 6:6; Mik 6:6-8; Jer 6:20).
Låt oss exempelvis lyssna till en våldsam anklagelse
hos profeten Amos, som i Guds namn fördömer en
gudstjänst som är skild från vardagens historia:
“Jag avskyr era fester, jag hatar dem, jag står
inte ut med era högtider. När ni offrar till mig
och kommer med era gåvor vill jag inte veta av dem,
jag vill inte se åt erea offer av gödboskap.
Men låt rätten välla fram som vatten och
rättfärdigheten som en outsinlig ström”
(Am 5:21-22,24).
3. Nu kommer vi fram till de elva föresatser som räknas
upp av psalmens författare. De kan ligga till grund
för en personlig samvetsrannsakan varje gång
som vi förbereder oss för att bekänna våra
skulder för att få ta emot Herrens kommunion
under liturgifirandet.
De tre första föresatserna handlar om övergripande
etisia val: att välja moralisk oförvitlighet,
att göra det rätta och att tala uppriktigt (Ps
15:2).
Därefter följer tre plikter som man kan säga
handlar om relationer till nästan: at tinte gå
med förtal, att undvika varje handling som kan skada
andra, och att inte smäda människor som lever
tillsammans med oss varje dag (vers 3). Därefter framförs
kravet på ett tydligt socialt ställningstagande:
att förakta dem som är onda och ära dem som
fruktar Gud. Till sist räknas tre bud upp som hjälp
för samvetsrannsakan: att hålla den ed man har
svurit, även om det leder till skadliga följder
för oss; att inte ge lån till ockerräntor,
något som än idag stryper många människors
liv; och slutligen att undvika varje form av korruption
i det offentliga livet, något som man måste
tillämpa strängt också i vår tid (vers
5).
4. Följer man dessa autentiska moralista regler är
man redo att möta Herren. Också Jesus lade fram
en sammanfattande “ingångsliturgi” i Bergspredikan:
“Om du bär fram din gåva till offeraltaret
och där kommer ihå gatt din broder har något
otalt med dig, så låt din gåva ligga framför
altaret och gå först och försona dig med
honom; kom sedan tillbaka och bär fram din gåva”
(Matt 5: 23-24).
Den som handlar så som psalmens författare föreskriver
”står alltid trygg”, säger denna
bön till sist (Ps 15:5) Hilarius av Poitiers, kyrkofader
och kyrkolärare på 300-talet, kommenterar denna
avslutning i sin Tractatus super Psalmos. Han förknippar
den med tältet som bild av templet i Sion i psalmens
början: “När man handlar enligt dessa bud
bor man i tälet och vilar sig på berget. Buden
skall hållas med fasthet. Denna psalm måste
vila på god grund i vårt inre, skrivas ned i
vårt hjärta och antecknas i minnet. Vi måste
jämföra oss själva med denna korta men rika
skatt både natt och dag. Om vi förvärvar
denna rikedom på vår vandring till evigheten
och om vi har vår boning i Kyrkan får vi till
sist vila i Kristi kropps härlighet” (PL 9, 308).
Har
du synpunkter? Kontakta oss!
Hör
på gårdagens svenska program (ej lördag
och måndag)
Hör
på våra bästa intervjuer
Äldre
nyheter
Se
påven i direktsändning på Vatikanens hemsida
