Katekes 12
040218
Canticum Ef 1:3-10
Guds frälsningsplan
Vesper måndag i vecka 1
1.
Den strålande “välsignelsehymn”,
som inleder brevet till de kristna i Efesos, förkunnas
varje måndag i vesperliturgin och blir därför
föremål för vår meditation flera gånger
under vår vandring. Här nöjer vi oss med
en översikt över denna högtidliga och välstrukturerade
text, som är ett slags majestätisk byggnad som
skall förhärliga Guds underbara gärningar
för oss i Kristus.
Den utgår från ett ”före”,
före tiden och skapelsen: det är Guds evighet,
där ett projekt får liv som är större
än vi, en ”pre-destination”, ett kärleksfull
och obetingad plan som handlar om att målet för
vår resa är räddning och härlighet.
2. I detta transcendenta projekt, som omfattar skapelsen
och friköpandet, världsalltet och mänsklighetens
historia, hade Gud bestämt att han skulle “sammanfatta
allting i Kristus”, ge ordning och en djup mening
åt allt i himlen och på jorden (jfr 1:10). Han
är inte bara ”huvud för kyrkan, som är
hans kropp” (1:22-23) utan också hela världsalltets
livsprincip.
Kristus är därför herre både över
världsalltet och över den mer specifika horisont
som utgörs av Kyrkan. I honom avslöjas den ”hemlighet”
(1:9) som hållits hemlig i århundraden när
hela verkligheten enligt sin ordning och grad förverkligar
Faderns plan från evigheten.
3. Som vi kommer att se längre fram, fäster denna
nytestamentliga psalm uppmärksamheten främst på
frälsningshistorien som uttryck och levande symbol
för Guds kärleksfulla beslut (1:6).
Därför hyllas ”friköpandet genom hans
blod” på korset, “förlåtelse
för våra överträdelser” och den
“rika och flödande nåden” (1:7).
Den kristna människan blir Guds son (jfr 1:5) och får
veta Guds ”viljas hemlighet” (1:9) genom vilkan
man träder in i treenighetens inre liv.
4. För att kasta en övergripande blick över
den hymn som inleder Efesierbrevet lyssnar vi nu till den
helige Johannes Chrysostomos, en förunderlig läromästare
och talare samt raffinerai uttolkare av den Heliga Skrift
på 300-talet, som också blev biskop i Konstantinopel
mitt bland alla slags svårigheter och som rentav landsförvisades
två gånger.
I sin “Första predikan om Efesierbrevet”
kommenterar han detta canticum och reflekterar med tacksamhet
över den “välsignelse” med vilken
vi har välsignats “i Kristus”: “Vad
saknar du? Du har blivit odödlig, du har blivit fri,
du har blivit son, du har blivit rättfärdig, du
har blivit medarvinge, med honom härskar du, med honom
förhärligas du. Allt har givits oss och –
som det står skrivet – “varför skall
han inte skänka oss allt med honom?” (Rom 8:32).
Den som uppstått före dig från de döda
(jfr 1 Kor 15:20,23) tillbeds av änglar, keruber, serafer:
vad saknar du?” (PG 62, 11).
Gud har gjort allt detta för oss, fortsätter Chrysostomos,
“enligt sitt beslut och sin vilja”. Vad betyder
detta? Det betyder att Gud hyser en brinnande längtan
efter att vi skall räddas. ”Och varför älskar
han oss på detta sätt? Varför älskar
han oss så mycket? Bara för att han är god:
‘nåd’ är ju något som hör
till godheten” (ibidem, 13).
Just därför, avslutar denne kyrkofader, säger
Paulus att allt fullbordades “till pris och ära
för den nåd som han har skänkt oss med sin
älskade son”. Gud ”har inte bara befriat
oss från synderna, han har också gjort oss värda
att älska… han har smyckat vår själ
och gjort den vacker, åtråvärd och älskvärd.”
Och när Paulus förklarar att Gud har gjort det
genom sin sons blod, utropar Johannes Chrysostomos: “Inget
kan vara större än detta: att Guds blod har utgjutits
för oss. Det är stort att vi har adopterats som
söner och att vi har fått andra gåvor,
men allra störst är att inte ens Sonen har skonats
(jfr Rom 8:32); det är stort att synderna har förlåtits:
men ännu större är att det skedde genom Herrens
blod” (ibidem, 14).
Har
du synpunkter? Kontakta oss!
Hör
på gårdagens svenska program (ej lördag
och måndag)
Hör
på våra bästa intervjuer
Äldre
nyheter
Se
påven i direktsändning på Vatikanens hemsida
