Katekes 13
040310
Ps 20
Bön för kungens seger
Vesper tisdag i vecka 1
1. Den avslutande åkallan “Herre, ge seger åt
kungen, svara oss då vi ropar!” (Ps 20:10) avslöjar
ursprunget till Psaltarens psalm 20. Den är en kungapsalm
från det forna Israel, som utropades i templet i Sion
under en högtidlig rit. Den ber Gud beskydda kungen
framför allt ”på nödens dag”
(vers 2), när hela nationen plågas av djup ångest
för kriget. Psalmen nämner hur vagnar och hästar
(vers 8) syns mot horisonten. Mot dem har kungen och folket
inget annat än sin förtröstan att Herren
tar ställning för svaga, förtryckta och offer
för erövrarnas arrogans.
Det är lätt att förstå att den kristna
traditionen har förvandlat denna psalm till en hymn
till Kristus konungen, den ”smorde” framför
andra, ”Messias” (jfr vers 7). Han träder
in i världen utan härar men med Andens makt och
genomför det slutliga angreppet mot ondska och förtryck,
mot översitteri och högmod, mot lögn och
egoism. Vi tycker oss höra de ord som Kristus säger
till Pilatus, symbolen för kejsarens jordiska makt:
“Jag är kung. Jag har fötts och kommit hit
till världen för denna enda sak: att vittna för
sanningen. Den som hör till sanningen lyssnar till
min röst” (Joh 18:37).
2. Strukturen i denna psalm avspeglar en liturgi som firades
i templet i Jerusalem. På scenen ser vi församlingen
av Israels söner som ber för kungen, nationens
ledare. I inledningen skymtas en offerrit i stil med de
olika offer och brännoffer som bärs fram av kungen
till “Jakobs Gud” (Ps 20:2), som inte överger
”sin smorde” (vers 7) utan beskyddar och stöttar
honom.
Bönen präglas starkt av övertygelsen att
Herren är trygghetens källa, att han uppfyller
det förtröstansfulla önskemålet från
kungen och hela gemenskapen, som han är knuten till
av förbundets band. Det är fråga om krigshändelser
med den rädsla och de risker som de leder till. Guds
ord är inte ett abstrakt budskap utan en röst
som anpassar sig till mänsklighetens små och
stora misärer. Därför avspeglar psalmen militärt
språkbruk och militär stämning som dominerar
Israel i krigstid (cfr v. 6), och anpassar sig så
efter känslorna hos den behövande människan.
3.
Vers 7 innebär en vändpunkt i psalmens text. De
föregående verserna är uttryck för
böner till Gud (vers 2-5), men vers 7 är säker
på att bönerna har blivit hörda: ”Nu
vet jag att Herren ger seger åt sin smorde, han svarar
honom från sin heliga himmel”. Psalmen förklarar
inte vilket tecken som gör att man kan veta detta.
Men versen uttrycker en en skarp kontrast mellan fienderna,
som förlitar sig på den materiella styrkan hos
sina vagnar och hästar, och israeliterna, som förtröstar
på Gud och därför segrar. Tanken går
till den berömda scenen med David och Goliat. Mot den
filisteiske krigarens vapen och övermakt sätter
den unge juden sin åkallan av Herren, som skyddar
svaga och obeväpnade. David säger till Goliat:
“Du kommer emot mig med svärd och spjut och sabel.
Jag går emot dig i Herren Sebaots namn… Det
är inte med svärd och spjut som Herren ger sger.
Han råder över kriget” (1 Sam 17:45,47).
4. Trots att denna psalm är så påtagligt
förknippad med historiens krigslogik kan den bli en
inbjudan att inte låta sig förföras av våldets
tjusning. Också Jesaja utropade: “Ve dem som…
sätter sin lit till hästar, förtröstar
på stridsvagnarnas mängd och den väldiga
hopen av vagnskämpar. Till Israels Helige vänder
de sig inte, de söker inte Herrens hjälp”
(Jes 31:1).
Den rättfärdige möter all form av ondska
med tro, välvilja, förlåtelse och erbjudandet
om fred. Aposteln Paulus förmanade de kristna: “Löna
inte ont med ont. Tänk på vad som riktigt för
alla människor” (Rom 12:17). De första århundradenas
kyrkohistoriker Eusebius av Caesarea (300-talet) vidgar
i sin kommentar av denna psalm sin blick till dödens
onda, som den kristna människan vet att hon kan övervinna
tack vare Kristus: ”Alla Guds fiender och motståndare,
fördolda och osynliga, drivs på flykt av Räddaren
släv och skall falla. Men alla de som har mottagit
räddningen skall stiga upp ur sitt gamla förfall.
Därför sade Symeon: han ‘skall bli till
fall eller upprättelse för många i Israel’,
till fall för sina motståndare och fiender, och
till upprättelse för dem som en gång fallit
men nu har rests upp av honom” (PG 23, 197).
Har
du synpunkter? Kontakta oss!
Hör
på gårdagens svenska program (ej lördag
och måndag)
Hör
på våra bästa intervjuer
Äldre
nyheter
Se
påven i direktsändning på Vatikanens hemsida
