Katekes 14
040317
Psalm 21:2-8,14
Tacksägelse för kungens seger
Vesper tisdag i vecka 1

1. Vesperliturgin har klippt ut detta stycke ur Psalm 20 och utelämnat en del som innehåller förbannelser (vers 9-13). Den del som bevarats talar i imperfekt och presens om hur Gud har hjälpt kungen, medan den utelämnade delen talar i futurum om att kungen skall besegra sina fiender.

Den text vi mediterar över (vers 2-8,14) hör till genren kungapsalmer. Därför kretsar den kring hur Gud hjälper den judiske kungen. Kanske är det dagen för hans trontillträde som beskrivs. I början (vers 2) och slutet (vers 14) tycker man sig höra ett eko av en acklamation från församlingen, men hymnets hjärtparti går i tacksägelsens tonart. Psalmens författare sjunger en tacksamhetens sång till Gud för hans gåvor till kungen: ”goda gåvor” (vers 4), ”många levnadsår” (vers 5), ”ära” (vers 6) och ”glädje” (vers 7).

Säkert fick man tolka den här sången, liksom andra kungapsalmer i Psaltaren, på ett annat sätt när monarkin försvann i Israel. Redan i judendomen blev den till en hymn till den messianske kungens ära. Så banades vägen för den kristologiska tolkningen, som används av liturgin.

2. Men först ser vi närmare på textens ursprungliga innebörd. Man andas en glad atmosfär där sånger firar en högtidlig stund: ”Herre, kungen gläds åt din styrka, han jublar över din hjälp... Vi vill hylla din makt med sång och spel” (vers 2,14). Sedan räknar man upp Guds gåvor till kungen: Gud har hört hans böner (vers 3) och sätter en krona av guld på hans huvud (vers 4). Kungens strålglans är knuten till Guds ljus som sveper in honom som en beskyddande mantel.

I forntidens Mellanöstern menade man att kungen omgavs av en strålglans som visade att han hade del av Guds eget väsen. Bibeln beskriver visserligen kungen som Guds “son” (Ps 2:7), men bara i överförd bemärkelse, som en adoptivson. Han är Herrens ståthållare som skipar rätt för honom. Detta uppdrag från Gud omger honom med välgörande ljus och välsignelse.

3. Välsignelsen är ett viktigt tema i denna korta hymn: “Du kommer till honom med goda gåvor... Du ger honom välsignelser för evigt” (Ps 21:4,7). Välsignelsen är ett tecken på att Gud är närvarande och handlar genom kungen, som så blir en avglans av Guds ljus mitt bland människorna.

I Bibelns tradition omfattar välsignelsen också livets gåva, som också mycket riktigt gjuts ut över den smorde: ”Han ber dig om liv och du ger det, oändligt många levnadsår” (vers 5). Också profeten Nathan hade lovat David denna välsignelse, som ger stabilitetoch säkerhet. David bad då: ”Välsigna min ätt så att den alltid får bestå inför dig, så spom du själv har sagt, Herre, min Gud. Låt din välsignelse alltid vila över din tjänares hus” (2 Sam 7:29).

4. När vi ber denna psalm skymtar vi bakom den judiske kungens porträtt Kristi ansikte, han som är Messias och kung. Han är ”utstrålningen av (Faderns) härlighet” (Heb 1:3). Han är Son i ordets fulla mening och är därför Guds fulländade närvaro bland människorna. Han är ljus och liv, som Johannes utropar i inledningen till sitt evangelium: “I honom var liv, och livet var människornas ljus” (1:4).

Irenaeus, biskop i Lyon, går i hans fotspår när han kommenterar psalmen och låter det “liv” som det tals om (Ps 20:5) syfta på Kristi uppståndelse: “Varför säger psalmens författare ‘han ber dig om liv’, med tanke på att Kristus höll på att dö? Psalmens författare förkunnar att han har återuppstått från de döda och att han efter att ha uppstått från de döda nu är odödlig. Han har tagit på sig livet för att återuppstå, och evighetens långa tid för att bli oförgänglig” (Apostlarnas förkunnelse 72).

Det är på grund av denna övertygelse som en kristen hoppas få evigt liv.

Har du synpunkter? Kontakta oss!

Hör på gårdagens svenska program (ej lördag och måndag)

Hör på våra bästa intervjuer

Äldre nyheter

Se påven i direktsändning på Vatikanens hemsida