Katekes 17
040428
Psalm 27:7-14
Tillit i farans stund
Vesper onsdag i vecka 1
1. Vesperliturgin delar in Psalm 27 i två delar, för
psalmens struktur är som en diptyk. Detta är den
andra delen av denna sång av förtröstan
till Herren en mörk dag, när ondskan angriper.
Psalmens verser 7-14 börjar med ett rop till Herren:
”Visa mig nåd och svara mig” (vers 7),
och uttrycker sedan ett djupt sökande efter Herren,
med en smärtsam fruktan för att överges av
honom (vers 8-9). Slutligen målar de upp inför
våra ögon en dramatisk horisont, där rentav
familjemedlemmarnas kärlek sviker (vers 10) medan ”Fiender”
(vers 11), ”ovänner” och ”menedare”
(vers 12) smyger omkring.
Men också här, liksom i psalmens första
del, är det avgörande att den bedjande människan
har förtroende för att Herren räddar från
prövningen och stöttar i stormen. Psalmens författare
riktar en vacker vädjan till sig själv: “Hoppas
på Herren! Var stark, fatta mod och hoppas på
Herren!” (vers 14; jfr Ps 42: 6&12 och 43: 5).
Också andra psalmer uttryckte vissheten att Herren
ger styrka och hopp: “Herren bevarar de trofasta,
men de förmätna straffar han strängt. Var
starka, fatta mod, alla ni som hoppas på Herren!”
(Ps 31: 24-25). Och redan profeten Hosea förmanar Israel
med följande ord: “Håll fast vid kärlek
och rätt och hoppas alltid på din Gud”
(Hos 12:6).
2. Här nöjer vi oss med att peka på tre
symboler med stort andligt djup. Den första är
den negativa bilden av mardrömmen om fiender (Ps 27:12).
De skisseras som vilddjur som ”slukar” sitt
offer och som ”menedare” som blåser ut
våld från näsborrarna som vilda djur framför
sina offer.
Det finns alltså i vår värld en aggressiv
ondska, som leds och inspireras av Satan, som Petrus skriver:
“Er fiende djävulen går omkring som ett
rytande lejon och söker efter någon att sluka”
(1 Pet 5:8).
3. Den andra bilden visar den troende människans fridfulla
förtröstan trots att till och med föräldrarna
har övergett henne: “Om min far och min mor överger
mig skall Herren ta sig an mig” (Ps 27:10).
Den bedjande människan är aldrig helt ensam, inte
ens i ensamheten när man har förlorat sina familjemedlemmars
kärlek, för Gud, den barmhärtige, böjer
sig ned över henne. Tanken går till ett berömt
stycke hos profeten Jesaja, som låter Gud känna
medlidande och ömhet mer än en mor: ”Glömmer
en kvinna sitt lilla barn, bryr hon sig inte om den hon
själv har fött? Och även om hon skulle glömma,
glömmer jag aldrig dig”(Jes 49:15).
Alla gamla, sjuka, bortglömda människor, som ingen
bryr sig om, kan tänka på dessa ord i Psaltaren
och hos Jesaja och känna att Herrens faderliga och
moderliga hand tyst och kärleksfullt rör vid deras
lidande och kanske tårdränkta ansikten.
4. Så når vi fram till den trejde och sista
symbolen, som upprepas flera gånger av psalmen: “Sök
Herren, dig, o Herre, söker jag, dölj inte ditt
ansikte för mig” (vers 8-9). Det är alltså
Guds ansikte som är målet för den bedjande
människans sökande. Det mynnar ut i den avslutande
vissheten att ”få möta Herrens godhet”
(vers 13).
På psalmernas språk betyder ”söka
Herrens ansikte” ofta att gå in i templet för
att fira och erfara gemenskapen med Sions Gud. Men uttrycket
syftar också på det mystiska behovet av att
vara nära Gud i bön. I liturgin och i personlig
bön för vi nåden att skymta det ansikte
som vi aldrig kan se direkt under vår jordiska tillvaro
(jfr 2 Mos 33:20). Men Kristus har uppenbarat för oss
Guds ansikte i en form vi kan närma oss, och han har
lovat oss att när vi till slut möter honom i evigheten
skall vi – som Johannes skriver – ”se
honom sådan han är” (1 Joh 3:2). och Paulus
tillägger: ”då skall vi se ansikte mot
ansikte” (1 Kor 13:12).
5. Den store kristne 200-talsförfattaren Origenes kommenterar:
”Om en människa söker Herrens ansikte skall
hon få se Herrens härlighet utan slöja.
Hon skall bli lik änglarna och alltid se ansiktet på
Fadern som är i himlen” (PG 12, 1281). Augustinus
fortsätter psalmförfattarens bön i sin kommentar
till Psaltaren: “Jag har inte sökt något
av dig som inte är du själv, jag har sökt
ditt ansikte. ’Ditt ansikte, Herre, skall jag söka.’
Envetet skall jag fortsätta detta sökande. Jag
skall inte söka något obetydligt, jag skall söka
ditt ansikte, Herre, för att älska dig villkorslöst,
för jag finner ingenting dyrbarare.... ’Gå
inte vredgad från din tjänare’ för
då kan det hända att jag stöter på
något annat. Kan någon smärta vara svårare
för den som älskar och söker ditt ansiktes
sanning?” (Augustinus, Expositio in psalmos 26,1,
8-9).
Har
du synpunkter? Kontakta oss!
Hör
på gårdagens svenska program (ej lördag
och måndag)
Hör
på våra bästa intervjuer
Äldre
nyheter
Se
påven i direktsändning på Vatikanens hemsida
