Katekes 20
040519
Ps 32
Bekännelse och förlåtelse
Vesper torsdag i vecka 1

1. “Lycklig den vars brott har förlåtits och vars synd har plånats ut!” Denna saligprisning inleder Psalm 32 och låter oss genast förstå varför den kristna traditionen har låtit den ingå bland de sju botpsalmerna. Efter en inledande dubbel saligprisning (vers 1-2) finner vi inte en allmänt hållen reflexion över synd och förlåtelse, utan ett en omvänd människans personliga vittnesbörd.
Psalmens komposition är ganska invecklad. Efter ett personligt vittnesbörd (vers 3-5) kommer två verser som talar om fara, bön och räddning (vers 6-7), följt av Guds löfte om råd (vers 8) och en maning (vers 9). Det hela slutar med ett antitetiskt uttalande i vishetslitteraturens tradition (vers 10) och en uppmaning att glädjas i Herren (vers 11).

2. Vi skall bara lyfta fram några beståndsdelar av denna komposition. Till att börja med beskriver den bedjande människan sitt onda samvete när han “teg”: han hade ådragit sig allvarliga skulder men vågade inte bekänna sina synder för Gud. Det var en förfärlig inre plåga som beskrivs med skräckinjagande bilder. Hans ben försvagades och torkades ut av feber, den varma torkan gjorde honom kraftlös, han suckade oupphörligt. Syndaren kände hur Guds hand låg tung på honom. Han var medveten om att Gud inte är likgiltig för det onda som begås av hans skapelse, för det är han som vakar över rättvisa och sanning.

3. Syndaren står inte emot längre och bekänner sin skuld med en djärv förklaring, som tycks föregripa den förlorade sonens bekännelse i Jesu liknelse (Luk 15:18). Med uppriktigt hjärta säger han: ”Jag vill bekänna mina brott för Herren”. Det är inte många ord, men de springer fram ur samvetet, och Gud svarar genast med generös förlåtelse (Ps 32:5).

Profeten Jeremia berättade att Gud uttalande följande uppmaning: ”Vänd tillbaka, Israel, du avfälliga, säger Herren, jag skall inte se på er med ovvilja, ty jag visar mildhet, säger Herren. Min vrede varar inte för evigt. Men du måste inse di skuld, du har satt dig upp mot Herren, din Gud” (Jer 3:12-13).
Inför varje ångerfull och förlåten troende människa öppnar sig så en horisont av trygghet, förtröstan och frid trots livets prövningar (Ps 32: 6-7). Visst kan ångestens tid komma tillbaka, men rädslans stigande tidvatten skall inte få ta över, för Herren skall leda den som tror på honom till en trygg plats: “Du är min fristad, du bevarar mig för nöden, du låter jubel över räddningen ljuda omkring mig” (vers 7).

4. Här tar Herren ordet och lovar att från och med nu skall han leda den omvände syndaren. Det räcker nämligen inte att ha renats, man måste också vandra på den rätta vägen. Liksom i Jesajas bok (Jes 30:31) lovar därför Herren: “Jag vill lära dig den väg du skall gå” (Ps 32:8) och uppmanar till att lyssna. Hans maning griper till en ironisk liknelse med en häst och en mula, som är symboler för envetenhet (vers 9). Sann vishet leder nämligen till omvändelse och lämnar synden och dess dunkla lockelse bakom sig. Men framför allt leder till att man får njuta av den frid som kommer av att vara befriad och förlåten.

I Romarbrevet påminner aposteln Paulus uttryckligen om denna psalm för att lovprisa Kristi befriande nåd (Rom 4:6-8). Vi skulle kunna låta den syfta på försoningens sakrament. Psalmen beskriver hur detta sakrament både ger det syndamedvetande, som ofta fördunklats i vår tid, och samtidigt glädjen över förlåtelsen. ”Brott och straff” ersätts av ”brott och förlåtelse”, för Herren är en Gud ”som förlåter synd och skuld och brist” (2 Mos 34:7).

5. Kyrillos av Jerusalem (300-talet) använder Psalm 32 för att undervisa de nydöpta om hur dopet förnyar på djupet genom en genomgående rening från all synd (Dopkatekes 15). Också han använder psalmens ord för att lovprisa Guds barmhärtighet. Vi låter hans ord avsluta denna katekes:

“Gud är barmhärtig och sparar inte på sin förlåtelse... Högen av dina samlade synder är inte högre än Guds barmhärtighet. Dina sår är inte allvarligare än läkarens skicklighet, bara du överlämnar dig i hans händer med förtroende. Visa din läkare vad du lider av, och tala till honom med Davids ord: ‘Jag skall bekänna min synd för Herren, för den står alltid inför mig.’ Så skall du få uppleva att dessa ord, som också är Davids, går i uppfyllelse: ‘Du har förlåtit mitt hjärtats orättfärdighet’”.

 

Har du synpunkter? Kontakta oss!

Hör på gårdagens svenska program (ej lördag och måndag)

Hör på våra bästa intervjuer

Äldre nyheter

Se påven i direktsändning på Vatikanens hemsida